Sv: 10rna del 3
Ja men eller hur! Bra mammor ger så himla mycket!
Hur jag gör när jag blir "arg" är väl lite beroende på vad han gör som är fel just då. Står han inte stilla på stallgången bara pekar jag på bogarna så backar han, petar på rumpan så går han åt sidan, så då är det inga stora gester. Skulle han börja rycka i fötterna när jag håller i och ska kratsa kan jag väl häva ur mig "nejmen hörrö!" och då blir han först stel som en pinne, sen är han som vanligt igen.
Skulle han fortsätta rycka håller jag bara i tills han slutar och då sätter jag ner och berömmer, fortsätter till en annan fot och går sedan tillbaka till den som krånglade efter ett tag.
När jag hade honom i töm nu senast och han hoppade och sparkade röt jag till ganska ordentligt, typ: "öööööörgh" eller nåt.
Jag tar hellre i en gång ordentligt och han fattar vinken än att säga "nej" lite lätt fjorton gånger per pass utan att han förstår vad som menas. Efter att jag rutit åt honom var han lite trippig och "stressad" ett par meter och sen blev han sig själv igen. Så fort han då slappnar av återgår jag till överösande beröm med bebisröst.
Samma sak när jag går med honom i grimma på promenad. Skulle han få för sig att ånga förbi eller gå "på" mig eller bara vara allmänt tjafsig kan jag antingen ryta till eller rycka tag i grimman
EN gång. Det räcker gott och väl, då stannar han upp och tittar på mig med klotögon, och när han sänker huvudet och ser sjukt skamsen ut får han beröm också går vi vidare som om ingenting har hänt.
Kort sagt - jag sätter emot lika mycket som han. En spark är ju absolut inte tillåten och får därför en hårdare åthutning än vad lite tripp på gången får.
Haha, säkert jätteluddigt, men men!