Jag tänker att det finns en del falskt romantiserande om hur fria, sociala, intelligenta och lyckliga vi var innan sociala medier. Det är ju inte riktigt sant, åtminstone inte för alla. Innan sociala medier satt man ju och läste "får ej övertäckas" på fem språk på elementet på toa, löste kluringar för lågstadiebarn på mjölkpaketet till frukosten, och detaljstuderade reklamplanscherna på busskuren. Skönhet- och livsstilsinspiration fick man tjejtidningar, och för tidsfördriv gällande övriga intressen kunde man hitta något glättigt magasin som även de var rätt tveksamma innehållsmässigt i många fall.
För mig är sociala medier definitivt mer positivt än negativt. Jag kan hänga med i vänner och bekantas liv sådär lite lagom, även dem jag inte träffar ofta. Det där drivet om att alla konstant ska uppdatera om hur lyckliga och framgångsrika de är känner jag lite svagt igen från hur mina boomerbekanta betedde sig när fb var nytt, det är absolut inget jag ser särskilt mycket av överlag. Att man får veta om någon typ köpt häst eller skaffat barn är ju bara roligt! I övrigt följer jag sidor och grupper för saker som intresserar mig, och delar roliga bilder och händelser med de vänner som uppskattar dem istället för de som råkar bo närmast.
För mig är sociala medier definitivt mer positivt än negativt. Jag kan hänga med i vänner och bekantas liv sådär lite lagom, även dem jag inte träffar ofta. Det där drivet om att alla konstant ska uppdatera om hur lyckliga och framgångsrika de är känner jag lite svagt igen från hur mina boomerbekanta betedde sig när fb var nytt, det är absolut inget jag ser särskilt mycket av överlag. Att man får veta om någon typ köpt häst eller skaffat barn är ju bara roligt! I övrigt följer jag sidor och grupper för saker som intresserar mig, och delar roliga bilder och händelser med de vänner som uppskattar dem istället för de som råkar bo närmast.