En fråga om vän skap

[Piaff]

Jag vet inte för ingen verkar som dom vill prata om det och reda ut nåt. Utan dom verkar bara ha sin å sikt så tar dom inte in nåtannat och vill inte lyssna på mig känns det som.
Skulle du bara inte ha nån kontakt med dom då eller hur skulle du göra?

Då går det nog inte att göra så mycket av det nu, om de envist bestämt sig för en version av historien. Alternativen blir väl typ att låtsas som att inget hänt och vara som vanligt, eller berätta hur du känner. Jag själv är lite konflikträdd, så jag hade nog inte vågat konfrontera det hela utan bara släppt det men det är inte säkert att det skulle vara bästa sättet

 

[LiviaFilippa]

Jag kan bli ledsen i situationer som du beskriver, något av det värsta jag vet är tanken på att "alla andra" vet men jag har noll koll. Men egentligen så är det nog grejer som att ens ex börjat dejta någon och man själv är clueless som jag har svårast att hantera. Eller om det skulle planeras aktiviteter och man hålls utanför.

Jag har också varit med om fall, när jag själv genomgått en kris, då andra inte berättat något som hänt dem för att bespara mig den extra bördan. Vilket jag tycker är en ledsam tanke, för att det är väldigt naturligt för mig att försöka ge utrymme för andras svårigheter. Samtidigt så har jag förståelse för att det finns en omtanke bakom ett sådant beslut, och att det helt enkelt kan vara svårare att berätta något jobbigt för någon som har det jobbigt själv. Svårt att inte undermedvetet tänka på personens känslor, när man egentligen bara skulle vilja få det ur sig liksom. Jag har i sådana lägen kommunicerat att jag inte har något emot att få höra om negativa/känsliga saker även när jag själv har det svårt, men också accepterat tankegångarna vännen haft liksom, även om jag blivit lite sårad initialt. Så jag hade fortsatt att vara vän snarare än att ta en paus.

Som du be skriver är som jag känner också att jag tycker att det är ledsamt om tillexempel Z inte berättade till mig för att ungefär som inte ge mig den bördan. För att både så känns det FÖRMIG som att jag inte ens får en chans att visa om jag är en bra kompis liksom och att JAG har ju pratat om saker som är jobbiga FÖRMIG då kanske jag är en dålig kompis då för att jag INTE be sparde hen från mitt? Om du fattar hur jag menar.
Och somsagt även att jag vet att vissa har sagt förut att jag inte hade hän syn när en gick genom en jobbig sak så då bara känner jag att dom tyckte så nu också även fast jag inte visste det som hade hänt.
Och speciellt för att det inte känns som att nån i kompis gruppen lyssnar på mig heller så då känns det ju ännu mera som att dom redan har sin neggativa upp fattning hur jag tänker och känner även fast det inte stämmer. Men själv klart så blir jag ledsen att dom tänker så om mig.

 

[LiviaFilippa]

Då går det nog inte att göra så mycket av det nu, om de envist bestämt sig för en version av historien. Alternativen blir väl typ att låtsas som att inget hänt och vara som vanligt, eller berätta hur du känner. Jag själv är lite konflikträdd, så jag hade nog inte vågat konfrontera det hela utan bara släppt det men det är inte säkert att det skulle vara bästa sättet

Nej exakt det går nog inte. Och det är så jobbigt för jag kan inte bara släppa nåt och vara somvanligt ifall jag känner mig utanför och miss förstådd och ledsen och att jag vet att andra tror saker om mig som heltenkelt inte är sant. Utan att dom har en neggativ bild som inte stämmer. Då tycker jag att det är JÄTTE svårt att bara vara somvanligt som att man är lika vänner som innan liksom. För jag vet ju vilken in ställning dom har då.

 

[EmmaBovary]

Som du be skriver är som jag känner också att jag tycker att det är ledsamt om tillexempel Z inte berättade till mig för att ungefär som inte ge mig den bördan. För att både så känns det FÖRMIG som att jag inte ens får en chans att visa om jag är en bra kompis liksom och att JAG har ju pratat om saker som är jobbiga FÖRMIG då kanske jag är en dålig kompis då för att jag INTE be sparde hen från mitt? Om du fattar hur jag menar.
Och somsagt även att jag vet att vissa har sagt förut att jag inte hade hän syn när en gick genom en jobbig sak så då bara känner jag att dom tyckte så nu också även fast jag inte visste det som hade hänt.
Och speciellt för att det inte känns som att nån i kompis gruppen lyssnar på mig heller så då känns det ju ännu mera som att dom redan har sin neggativa upp fattning hur jag tänker och känner även fast det inte stämmer. Men själv klart så blir jag ledsen att dom tänker så om mig.

Tror det är vettigt att tänka ett varv extra om det, klart man slås av tanken "ses jag inte som en tillräckligt bra vän med förmåga att fokusera på någon annans problem?", när det nog inte handlar om det alls. Eller fastnar i tankegångar om man borde varit mer tyst om sina egna problem. Men jag tror sällan att det handlar om det alls, utan att det nog bara är av omtanke egentligen, och att det är svårt att koppla bort att man bryr sig extra om någon som man vet har det tufft sen innan.

 

[LiviaFilippa]

Tror det är vettigt att tänka ett varv extra om det, klart man slås av tanken "ses jag inte som en tillräckligt bra vän med förmåga att fokusera på någon annans problem?", när det nog inte handlar om det alls. Eller fastnar i tankegångar om man borde varit mer tyst om sina egna problem. Men jag tror sällan att det handlar om det alls, utan att det nog bara är av omtanke egentligen, och att det är svårt att koppla bort att man bryr sig extra om någon som man vet har det tufft sen innan.

Ja alltså jag fattar hur du menar att det KANSKE var om tanke från Z att inte berätta om det jobbiga till mig. Men jag vet inte hur det är om tanke att ljuga att domandra inte vet det fast man berättade till dom först och att bara inte säga nånting till mig förräns jag råkade se det på sociala medier. Alltså det var ju samma jobbiga sak då som ifall jag hade fått veta när domandra fick veta det bara att jag även kände mig ute stängd från alla domandra.
Och mest så bara känns det som att ÄVEN OM Z inte berättade av om tanke så har domandra en upp fattning om mig som inte stämmer alls och att som inte lyssnar på det som jag har försökt att förklara om hur jag känner och varför. Och även att vissa av dom har an tytt att jag borde fråga Z hur hen mår och att jag mera borde visa stöd till hen och så.
Bara att hen kanske inte ens VILL det efter som att hen INTE berättade till mig? Plus att det känns lite som att dom säger då att dom vill inte lyssna hur jag mår eller varför men jag ska fråga Z och lyssna. Så lite som att jag borde bara trycka bort allt hur jag känner och mår inte bara pågrund av dethär utan allt. Och bara ha fokus på Z.

 

[Scata]

Och ja allt det har jag försökt att förklara till alla i kompis gruppen FLERA gånger. Att jag var och är LEDSEN och varför och så. Och ÄNDÅ så fort sätter dom att säga att dom fattar att jag är be sviken eller arg för att jag inte fick veta det som hände först. Som det ju inte är om alls som jag även har försökt att förklara men det är som att det är HELT o möjligt.
Och jag vet inte vad jag ska göra. För jag blir väldigt ledsen att det är så o möjligt för dom som jag har tänkt som mina kompisar att dom inte ens verkar försöka att lyssna på mig. Och att dom bara håller kvar i sin upp fattning som inte stämmer alls. Och som jag känner så visar ju det att dom tänker ganska så neggativt om mig också och inte ens vill tänka på en möjlig het att dom har fattat fel.
Och jag vet inte nåt mera som jag kan göra för att försöka förklara. Så ja jag undrar väl bara hur NI skulle göra skulle ni bara strunta i det och försöka vara vän med dom ändå eller skulle ni ta en paus från dom helt eller nåtannat?

Jag har klippt ut det i ditt inlägg som jag tänker ge min tanke om, och även fetmarkerat en fråga du har.
Du vet inte vad du ska göra? Den enkla men tråkiga sanningen är att du har gjort allt du kan och du kan inte göra mer.
Om dom inte kan förstå hur du känner och mår av deras beteende, så finns det inget DU kan göra åt det. Det kan bara dom själva.
Men samtidigt så är det så att alla människor kan inte förstå - hur mycket man än försöker förklara. Det är inte av elakhet, utan (jag vet inte riktigt hur jag ska uttrycka mig?!) dom kan helt enkelt inte och förstår inte heller att dom inte kan.
Vissa personer är väldigt bra på att känna av andras känslor och måenden, men andra inte känner av det alls. Det finns ju massor av olika personlighetstyper och vi är alla olika till sätt och tankar. Ibland så krockar det.
Man har en god vän, som sen gör något dumt (som Z) och så upptäcker man att vi/ni kanske inte riktigt tänker eller är på samma sätt. Det betyder inte att man inte kan fortsätta vara vänner, men här får du ta ett beslut på om det ändå är värt något att ni fortsätter vara vänner eller ej? Z förstår ju inte hur du känner och vill (antar jag?) fortsätta vara vän.
Men om ni fortsätter vänskapen så har du nu lärt dig att ni tänker ändå lite olika om vissa saker. Om det är/känns Ok för dig, så fungerar eran vänskap ändå!

Jag tror att du behöver tänka igenom vad eran vänskap är värd för dig. Ta en liten paus från det kompisgänget och tänk efter

 

[EmmaBovary]

Ja alltså jag fattar hur du menar att det KANSKE var om tanke från Z att inte berätta om det jobbiga till mig. Men jag vet inte hur det är om tanke att ljuga att domandra inte vet det fast man berättade till dom först och att bara inte säga nånting till mig förräns jag råkade se det på sociala medier. Alltså det var ju samma jobbiga sak då som ifall jag hade fått veta när domandra fick veta det bara att jag även kände mig ute stängd från alla domandra.
Och mest så bara känns det som att ÄVEN OM Z inte berättade av om tanke så har domandra en upp fattning om mig som inte stämmer alls och att som inte lyssnar på det som jag har försökt att förklara om hur jag känner och varför. Och även att vissa av dom har an tytt att jag borde fråga Z hur hen mår och att jag mera borde visa stöd till hen och så.
Bara att hen kanske inte ens VILL det efter som att hen INTE berättade till mig? Plus att det känns lite som att dom säger då att dom vill inte lyssna hur jag mår eller varför men jag ska fråga Z och lyssna. Så lite som att jag borde bara trycka bort allt hur jag känner och mår inte bara pågrund av dethär utan allt. Och bara ha fokus på Z.

Jag försöker prata i lite mer generella termer eftersom att jag inte riktigt vet vad som hänt, etc. Men visst, det är ju överlag en dum grej att ljuga, däremot händer det ju emellanåt att det liksom blir konstigt... och fel. Antingen i form av en "vit lögn" eller helt enkelt att man trasslat till det i konversationen och kanske gömt bort vilken tidpunkt man berättat något, eller till vilka. Om du fattar vad jag menar? Tycker att alla de alternativen ändå är att betrakta som ganska harmlösa i det stora hela. Sedan kan jag kanske dra en parallell till när personer inte berättat för mig när något jobbigt hänt dem, av hänsyn till hur jag mådde. Det handlade ju verkligen aldrig om att de inte ville ha mitt stöd, eller frågor om hur det är med dem. Det var mer att just då, pga. vissa omständigheter så framstod det som "rätt" att inte ta det med mig direkt.

 

[LiviaFilippa]

Jag har klippt ut det i ditt inlägg som jag tänker ge min tanke om, och även fetmarkerat en fråga du har.
Du vet inte vad du ska göra? Den enkla men tråkiga sanningen är att du har gjort allt du kan och du kan inte göra mer.
Om dom inte kan förstå hur du känner och mår av deras beteende, så finns det inget DU kan göra åt det. Det kan bara dom själva.
Men samtidigt så är det så att alla människor kan inte förstå - hur mycket man än försöker förklara. Det är inte av elakhet, utan (jag vet inte riktigt hur jag ska uttrycka mig?!) dom kan helt enkelt inte och förstår inte heller att dom inte kan.
Vissa personer är väldigt bra på att känna av andras känslor och måenden, men andra inte känner av det alls. Det finns ju massor av olika personlighetstyper och vi är alla olika till sätt och tankar. Ibland så krockar det.
Man har en god vän, som sen gör något dumt (som Z) och så upptäcker man att vi/ni kanske inte riktigt tänker eller är på samma sätt. Det betyder inte att man inte kan fortsätta vara vänner, men här får du ta ett beslut på om det ändå är värt något att ni fortsätter vara vänner eller ej? Z förstår ju inte hur du känner och vill (antar jag?) fortsätta vara vän.
Men om ni fortsätter vänskapen så har du nu lärt dig att ni tänker ändå lite olika om vissa saker. Om det är/känns Ok för dig, så fungerar eran vänskap ändå!

Jag tror att du behöver tänka igenom vad eran vänskap är värd för dig. Ta en liten paus från det kompisgänget och tänk efter

Ja det är väldigt mycket så med några andra i kompis gruppen iallafall att dom nog heltenkelt INTE KAN fatta hur jag känner och mår av det liksom. För jag kan förklara rakt ut typ Jag är ledsen för Å Ä Ö. Så kan dom ändå svara typ Du verkar arg för Å. Så dom heltenkelt kan nog inte fatta.
Och det är lite det också att Z brukar ändå vara en av dom som jag har funkat bäst med iallafall som JAG har trott så därför blev det väl ännu mera jobbigt nu. Och att jag bara inte vet om det funkar att vara vänner ändå för jag kan bara inte lita på hen. För det att jag trodde att vi litade på varandra och var ärliga till varandra var liksom en STOR del med våran vän skap och det är borta nu. Så jag vet heltenkelt inte.
Men ja du har nog rätt att jag be höver ta en paus och tänka efter!

 

[LiviaFilippa]

Jag försöker prata i lite mer generella termer eftersom att jag inte riktigt vet vad som hänt, etc. Men visst, det är ju överlag en dum grej att ljuga, däremot händer det ju emellanåt att det liksom blir konstigt... och fel. Antingen i form av en "vit lögn" eller helt enkelt att man trasslat till det i konversationen och kanske gömt bort vilken tidpunkt man berättat något, eller till vilka. Om du fattar vad jag menar? Tycker att alla de alternativen ändå är att betrakta som ganska harmlösa i det stora hela. Sedan kan jag kanske dra en parallell till när personer inte berättat för mig när något jobbigt hänt dem, av hänsyn till hur jag mådde. Det handlade ju verkligen aldrig om att de inte ville ha mitt stöd, eller frågor om hur det är med dem. Det var mer att just då, pga. vissa omständigheter så framstod det som "rätt" att inte ta det med mig direkt.

Ja jag fattar vad du menar. Och jag håller med att det kan hända saker så det bara blir konstigt också men det är hur man han terar allting tycker jag. Eller ja så känns det förmig iallafall.
Och jag fattar också hur du menar att det kanske inte är att den inte vill ha ens stöd eller nånting om den inte har berättat av hän syn men det VET man ju inte heller. Utan den kanske heltenkelt inte VILL prata med en om det heller och inte vill att man ska fråga eller nånting.