Ytlighet i ett förhållande.

[Raderad medlem 147980]

Jag träffar och interagerar med massor av människor, så det där behövs inte för mig.
Själva första kontakten är liksom kortsluten.

Men så är det ju långt i från alla som har det, i synnerhet om man tänker i banor av "potentiella framtida partners". Vidare tänker jag att det kanske inte är i alla sammanhang man är öppen för att "träffa någon", så alla dessa interaktioner behöver ske på "rätt arena" när man är i rätt mindset för att ens "känna av" personen på det sättet. Och så behöver interaktionen vara tillräckligt omfattande och djupgående för att man ska kunna bilda en uppfattning om personen bakom utseendet, för att se om det är någon man attraheras av på ett emotionellt och intellektuellt plan (och inte färgas av det estetiska) och därför är intresserad av att bekanta sig med på ett djupare plan.

Jag säger absolut inte att det inte kan vara så för dig, men jag tror att det är betydligt vanligare att det yttre också spelar in (mer än man kanske först tänker på).

 

[Sel]

Nu är jag ju inte på jakt efter partner överhuvudtaget men jag träffar också en hel del människor varje dag - på jobbet.
Det skulle inte falla mig in att överväga romantiskt intresse där så där är glasögonen för partners inte på. detsamma inom vängruppen och de flesta hobbygrupper. Där har jag ju annat fokus, och tänk så det kan ställa till det! Det är inte värt.

Sedan gällande TV som "married at first sight" och liknande så är det givetvis underhållning i allra första hand, inte allvar. En del är scriptat och mycket är "staged". Det är inte så förhållanden eller dejtande fungerar, det är bara roligt och/eller pinsamt att titta på.

 

[Sassy]

Nej och det kan ju vara en del av skillnaden.
Om man träffar och pratar med väldigt många människor, så behövs ju inte utseendet för att det skall bli en första kontakt.

Fast hur många människor sitter man ner och pratar med om värderingar, livssyn, hur man vill ha sina relationer och allt sånt som man kan ta upp väldigt fort när man skriver med någon?

Det jag har nätdejtat har varit väldigt sållat på deras presentationstext, och det har väldigt ofta snabbt märkts om vi vill samma sak med en relation. Utan att vara färgat av om man lockas av någons karisma eller annat som gör stor skillnad vid ett snabbt möte men säger nada om hur man skulle trivas ihop i längden. Chansen att hitta någon som faktiskt är en bra matching har alltså varit betydligt bättre online än genom att bara försöka med de singlar man råkar träffa spontant.

Jag har periodvis träffat mycket folk i min vardag, men det finns ju inget som säger att just den gruppen människor är vad jag trivs bäst med som partner?

 

[Palermo]

Fast hur många människor sitter man ner och pratar med om värderingar, livssyn, hur man vill ha sina relationer och allt sånt som man kan ta upp väldigt fort när man skriver med någon?

Det jag har nätdejtat har varit väldigt sållat på deras presentationstext, och det har väldigt ofta snabbt märkts om vi vill samma sak med en relation. Utan att vara färgat av om man lockas av någons karisma eller annat som gör stor skillnad vid ett snabbt möte men säger nada om hur man skulle trivas ihop i längden. Chansen att hitta någon som faktiskt är en bra matching har alltså varit betydligt bättre online än genom att bara försöka med de singlar man råkar träffa spontant.

Jag har periodvis träffat mycket folk i min vardag, men det finns ju inget som säger att just den gruppen människor är vad jag trivs bäst med som partner?

Vet man något om det där? Hur stor andel av förhållandena, säg för enkelhetens skull de par som gifter sig, har inletts på nätet?

Jag har enbart träffat mina partners genom livet via vänner, intressen och sånt. Ungefär på samma sätt och efter samma kriterier som jag fått mina vänner i livet. (Därav följer inte att utseendet kvittar.)

 

[Inte_Ung]

men jag tror att det är betydligt vanligare att det yttre också spelar in (mer än man kanske först tänker på).

Men hur bra urvalsmetod för en livspartner är det egentligen?
När man skall dela vardagssysslor, barn och liv?
Då är det ju annat som behövs för att livet skall bli trevligt.

 

[Inte_Ung]

Nu är jag ju inte på jakt efter partner överhuvudtaget men jag träffar också en hel del människor varje dag - på jobbet.
Det skulle inte falla mig in att överväga romantiskt intresse där så där är glasögonen för partners inte på. detsamma inom vängruppen och de flesta hobbygrupper. Där har jag ju annat fokus, och tänk så det kan ställa till det! Det är inte värt.

Så olika det kan vara.
Jag är inne på kollega nummer två sedan 24 år så den komplikationen är för länge sedan överspelad.
Kollega nummer ett tog efter 14 år slut av helt andra orsaker.
Han var nästan aldrig hemma då han arbetade internationellt.

 

[Inte_Ung]

Fast hur många människor sitter man ner och pratar med om värderingar, livssyn, hur man vill ha sina relationer och allt sånt som man kan ta upp väldigt fort när man skriver med någon?

Jag är öppen som person, så för min del blir det väldigt många.
Det var inte så att jag letade, utan det hände.
Kärleken slog till och drabbade, lite som på film faktiskt.
Det gick inte att stå emot.

 

[Inte_Ung]

Jag tror att orsaken till att jag inte begriper mig på vare sig nätdejting eller "Hitta en partner"-program är att jag aldrig har letat efter någon partner.
Mina partners har liksom "drabbat" mig när jag egentligen skulle göra något annat.

Knäppast är nog när jag blev uppraggad på bilskroten av en rockstjärna.
Vi hade ett kort och oerhört konstigt förhållande.

 

[Raderad medlem 147980]

Men hur bra urvalsmetod för en livspartner är det egentligen?
När man skall dela vardagssysslor, barn och liv?
Då är det ju annat som behövs för att livet skall bli trevligt.

Jag förstår nog inte vad du menar nu. Menar du att människor generellt väljer livspartner enbart baserade på utseende? Det skulle jag gissa är oerhört ovanligt.

 

[Raderad medlem 147980]

Jag tror att orsaken till att jag inte begriper mig på vare sig nätdejting eller "Hitta en partner"-program är att jag aldrig har letat efter någon partner.
Mina partners har liksom "drabbat" mig när jag egentligen skulle göra något annat.

Knäppast är nog när jag blev uppraggad på bilskroten av en rockstjärna.
Vi hade ett kort och oerhört konstigt förhållande.

Genuint nyfiken fråga: Har du alltid svårt för att förstå människor vars liv inte ser ut precis som ditt? Det är ju en förmåga som vissa har mer och andra har mindre av.

Jag har heller aldrig aktivt "letat" partner, men har trots det inte alls svårt att förstå nätdejting. Det är väl en utmärkt arena för de som inte råkat springa på sin blivande partner i något annat sammanhang? Är man singel, och vill vara i ett förhållande, så behöver man någonstans träffa människor. Har man då inte ett jobb/studier där man träffar nya människor, och de man redan känner är man inte intresserad av på det sättet, och man kanske inte heller har ett fritidsintresse genom vilket man lär känna nya människor, så är väl nätdejting (minst) lika bra som att gå på krogen eller något annat?

 

[Inte_Ung]

Genuint nyfiken fråga: Har du alltid svårt för att förstå människor vars liv inte ser ut precis som ditt? Det är ju en förmåga som vissa har mer och andra har mindre av.

Ja.
Och det beror på min mycket märkliga uppväxt och gissningsvis också mina inte så vanliga förutsättningar för övrigt.
Det är orsaken till att jag frågar saker som för andra är självklara.
Och jag är genuint intresserad av svaren.

Som jag tidigare skrev.
Jag är en märklig människa.
Och jag träffar ju mest likasinnade.
Att köra buss var ett nedslag i verkligheten som jag har uppskattat mycket.

 

[Inte_Ung]

Är man singel, och vill vara i ett förhållande, så behöver man någonstans träffa människor.

Jag har aldrig strävat efter något förhållande.
Hade det inte hänt så hade jag nog gärna levt som singel.
Det är egentligen skönt att rå sig själv.
Så jag har nog också svårt att förstå själva sökandet.

 

[Inte_Ung]

Jag förstår nog inte vad du menar nu. Menar du att människor generellt väljer livspartner enbart baserade på utseende? Det skulle jag gissa är oerhört ovanligt.

Jag vet inte.
Det är därför som jag frågar.

Det verkar oerhört vanligt att det spelar en stor roll.
Och om man ser till hur eländiga många förhållanden är så funderar jag på vad som har gått fel?

Kvinnor dödas och misshandlas av sina partners.
Kvinnor måste fly och leva gömda.
Kvinnor hunsas i sina förhållanden.

Snälla och goda män gör inte så.
Något annat måste därför locka när kvinnor väljer partner.
Utseendet verkar vara en stark drivkraft.
Vissa kvinnor verkar också lockade av just farliga män.

 

[parellikusken]

Jag vet inte.
Det är därför som jag frågar.

Det verkar oerhört vanligt att det spelar en stor roll.
Och om man ser till hur eländiga många förhållanden är så funderar jag på vad som har gått fel?

Kvinnor dödas och misshandlas av sina partners.
Kvinnor måste fly och leva gömda.
Kvinnor hunsas i sina förhållanden.

Snälla och goda män gör inte så.
Något annat måste därför locka när kvinnor väljer partner.
Utseendet verkar vara en stark drivkraft.
Vissa kvinnor verkar också lockade av just farliga män.

Va?
Tror du männen visar upp den sidan i början av ett förhållande? Det kommer såklart smygande på.
Männen verkar snälla och goda.

Det är få personer som skulle ge sig in i ett förhållande med en man som de ved är elak mot en.

 

[Raderad medlem 147980]

Jag har aldrig strävat efter något förhållande.
Hade det inte hänt så hade jag nog gärna levt som singel.
Det är egentligen skönt att rå sig själv.
Så jag har nog också svårt att förstå själva sökandet.

Så trevligt för dig.

Väldigt många människor vill dock ha en partner. Är man nöjd och glad som singel, utan längtan efter en partner, så finns det naturligtvis ingen direkt anledning att "leta".

 

[Raderad medlem 147980]

Jag vet inte.
Det är därför som jag frågar.

Det verkar oerhört vanligt att det spelar en stor roll.
Och om man ser till hur eländiga många förhållanden är så funderar jag på vad som har gått fel?

Kvinnor dödas och misshandlas av sina partners.
Kvinnor måste fly och leva gömda.
Kvinnor hunsas i sina förhållanden.

Snälla och goda män gör inte så.
Något annat måste därför locka när kvinnor väljer partner.
Utseendet verkar vara en stark drivkraft.
Vissa kvinnor verkar också lockade av just farliga män.

Det handlar absolut inte om att kvinnor enbart väljer en attraktiv partner och kastar sig in i ett förhållande med en man de inte alls känner, bara för att de anser honom vara "snygg". Tror du verkligen det? Har du sett det i din bekantskapskrets?

Vad det handlar om är att sådana män manipulerar och håller uppe en fasad av att vara alldeles underbara. De presenterar sig inte som "Pelle, kvinnomisshandlare" på första dejten. Det är sådant som kommer krypande successivt, när de redan börjat att bryta ner sin partner psykiskt.

Andelen kvinnor som väljer en partner som de vet kommer att misshandla dem, hota dem, förfölja dem, kanske döda dem, är i det närmsta obefintlig.

Att tro att förklaringen är så "enkel" som att kvinnor väljer att dela livet med en man som beter sig på det sättet, bara därför att han är "snygg", är så verklighetsfrånvänt att jag har svårt att ta det på allvar.

 

[Snubbelfot]

Jag vet inte.
Det är därför som jag frågar.

Det verkar oerhört vanligt att det spelar en stor roll.
Och om man ser till hur eländiga många förhållanden är så funderar jag på vad som har gått fel?

Kvinnor dödas och misshandlas av sina partners.
Kvinnor måste fly och leva gömda.
Kvinnor hunsas i sina förhållanden.

Snälla och goda män gör inte så.
Något annat måste därför locka när kvinnor väljer partner.
Utseendet verkar vara en stark drivkraft.
Vissa kvinnor verkar också lockade av just farliga män.

Jag tror det finns flera dimensioner här. "Yta" spelar säkert stor roll för selektion och tidigt dejtande både hos kvinnor och män - och även för längre förhållanden om man primärt är ute efter kroppslig närhet. Det tycker jag egentligen inte är konstigt eller kontroversiellt.

Men när det gäller dysfunktionella eller uttalat farliga män... jag utgår från att det finns gott om forskning på området, men min uppfattning är att det är oerhört sällsynt att kvinnor aktivt väljer män som är uppenbart farliga för dem. Och att farliga och destruktiva beteenden snarare kommer smygande. Ibland medvetet, planerat och utstuderat, ibland säkert omedvetet men icke desto mindre destruktivt.

Det går säkert att hitta någon enstaka kvinna som väljer, eller stannar hos, ett svin till man för att han har fin yta... men jag tror att det hamnar i försumbar felmarginal.

 

[Inte_Ung]

Tror du männen visar upp den sidan i början av ett förhållande? Det kommer såklart smygande på.

Jag tycker nog att det går att se.
Om man tittar och inte vilseleds av andra egenskaper.
Jag tycker att @Bison beskriver det bra här.

En tredje är sjukt het och vi matchar varandra väldigt bra om man bortser från att han totalt saknar både empati och samvete. Ligger mer än gärna med honom men skulle aldrig kunna leva med honom.

 

[Inte_Ung]

Det handlar absolut inte om att kvinnor enbart väljer en attraktiv partner och kastar sig in i ett förhållande med en man de inte alls känner, bara för att de anser honom vara "snygg". Tror du verkligen det? Har du sett det i din bekantskapskrets?

Nej men den är å andra sidan inte det minsta representativ för mänskligheten.

Den är nog lika märklig som jag.

 

[Inte_Ung]

Vad det handlar om är att sådana män manipulerar och håller uppe en fasad av att vara alldeles underbara. De presenterar sig inte som "Pelle, kvinnomisshandlare" på första dejten. Det är sådant som kommer krypande successivt, när de redan börjat att bryta ner sin partner psykiskt.

Men om man redan känner varandra väl så kommer ju sådant fram.
Det går inte att dölja i flera år.

Första dejten är ju redan det en begränsning i att kunna avgöra en människas verkliga natur.
Hur mycket orkar någon hålla upp en fasad?
Hur länge och hur många dejter?

Där så tycker jag att "Married at first sight" är intressant.
Paren lever nära varandra väldigt intensivt och orkar till slut inte hålla masken och spela något spel.
Fasaden faller liksom isär vart efter.