Ytlighet i ett förhållande.

[the_connemara]

Jag fattar inte heller men vissa av programmen har jag således inte ens sett alls. Finns noll röd tråd i vad för utseende jag skulle finna attraktivt. Så pass att jag inte tror det påverkar mig. Det är liksom person och egenskaper som lyser igenom för min del antar jag, får liksom en känsla när jag träffar någon och sedan utvecklas den känslan. Eller så är det för att jag har svårt att se hur man kan tycka människor inte har tillräckligt utseende, kanske den biten som saknas för min del.

 

[Lillgrådis]

Fast även om programmen är populära så rör det sig ju om någon promille av befolkningen som deltar? Jag tycker att du överdriver betydelsen av programmen, minst sagt.

Ja och MAFS Australien är nog ett av de mer extrema programmen. Bonde söker fru och GFVÖ Sverige har i alla fall några som faktiskt är seriöst intresserade av ett långvarigt förhållande. Men i MAFS Australien känns det som en av de lägst prioriterade delarna med att vara med.

 

[Inte_Ung]

Fast även om programmen är populära så rör det sig ju om någon promille av befolkningen som deltar? Jag tycker att du överdriver betydelsen av programmen, minst sagt.

Är det så?
På något sätt så tycker jag att Dejtingsajter kör på enligt samma koncept, och de är ju populära.

 

[Lillgrådis]

Däremot MAFS USA hade en solskenshistoria på temat i någon av de första säsongerna (kanske den första). Brudgummen var inte på något sätt anskrämlig men var kanske inte heller den modellsnygga typen. I alla fall, uppenbart var han inte alls hennes typ utseendemässigt.

Bruden grät när hon fått se honom men bestämde sig ändå för att fortsätta. De första veckorna fick han varken kyssa eller röra henne för att hon inte kunde känna någon utseendemässig attraktion. Men, han var chill och hade tålamod och långsamt så lärde hon känna honom - och plötsligt så fattade hon att vad fasen, det här ÄR ju en fantastisk man. Och nu är de vad jag vet fortfarande gifta typ tio år senare och har (minst?) två barn.

 

[Enya]

Däremot MAFS USA hade en solskenshistoria på temat i någon av de första säsongerna (kanske den första). Brudgummen var inte på något sätt anskrämlig men var kanske inte heller den modellsnygga typen. I alla fall, uppenbart var han inte alls hennes typ utseendemässigt.

Bruden grät när hon fått se honom men bestämde sig ändå för att fortsätta. De första veckorna fick han varken kyssa eller röra henne för att hon inte kunde känna någon utseendemässig attraktion. Men, han var chill och hade tålamod och långsamt så lärde hon känna honom - och plötsligt så fattade hon att vad fasen, det här ÄR ju en fantastisk man. Och nu är de vad jag vet fortfarande gifta typ tio år senare och har (minst?) två barn.

Jag tycker samtidigt det låter hemskt. Orden du använder. Hon grät när hon såg honom, för att han inte var snygg nog? Han fick inte röra henne, och hon fattade att han var en fantastisk man till slut, som om man inte kan vara det för att man inte är snygg. Ja, solskenshistoria men samtidigt med en bitter eftersmak på hur det här med ytlighet ändå är.

 

[Enya]

Jag är inte ytlig, svårt att vara när man ser ut som jag gör, men också svårt att vara när det fanns något mellan oss från början, något som drog oss till varandra. Det var inte utseendet alls från någon av oss. att jag sedan tyckte han var världens finast på insidan och utsidan hör ju ihop med kärlek, men från början såg han mest ut som vem som helst.

Jag har inte sett några av de programmen du räknar upp, har aldrig förstått grejen med dem.

 

[Bison]

Och skönhet är ju alltid ytlig.

Om vi tar de ideal som finns i dag så är det på något sätt evig ungdom som gäller.
Med kniv om så behövs.
Det skall lyftas och fyllas och skäras bort både litet här och där.

Skönhet är väldigt objektivt. Jag fastnar ytterst sällan för normsnygga män, de är inte min typ alls.

 

[Lillgrådis]

Jag tycker samtidigt det låter hemskt. Orden du använder. Hon grät när hon såg honom, för att han inte var snygg nog? Han fick inte röra henne, och hon fattade att han var en fantastisk man till slut, som om man inte kan vara det för att man inte är snygg. Ja, solskenshistoria men samtidigt med en bitter eftersmak på hur det här med ytlighet ändå är.

Ja hade det varit Tinder eller något sådant så hade det ju aldrig blivit de två. Men jag tänker att många (förhoppningsvis) ändå träffas på andra sätt där man börjar med att lära känna varandra förutsättningslöst, utan att direkt sortera personer efter utseende.

 

[SiZo]

För mig är attraktion viktigt i ett förhållande! Jag förstår inte alls de som säger att utseendet är oväsentligt. Det är absolut inte allt! Och ibland är traditionellt snygga personer inte attraktiva i mina ögon. Attraktion kommer av en kombination av utseende och personlighet.

Men jag tror att attraktion handlar om så mycket mer än utseende. Åtminstone för mig. En person som är jättesnygg, men är ett rövhål blir jag inte attraherad av hur snygg personen än är. Aldrig liksom.

Och en person som man känner väl, som är trevlig, behandlar en väl och framförallt känns trygg och får en att skratta - då kan personen nästan se ut hur som helst och jag är ändå attraherad av dem.

Attraktion är komplicerat. Och för mig är utseende det minst viktiga. Men jag kan ärligt säga att jag inte kände likadant som ung.

 

[iNHALE]

Om jag öht ska vara intresserad av att lära känna en person i romanssyfte så krävs det att jag tycker personen är iaf rimligt attraktiv på utsidan. Sen kan ju givetvis fysisk attraktion växa på en i takt med att man lär känna någon, men om det inte finns något i en persons utseende som attraherar mig öht så är ganska låga odds att det ska bli något.

 

[Hippocampus]

Apropå programmen har jag aldrig sett de då jag aldrig stremat serier eller tv eller ens är intresserad av sånt.

 

[clementine]

Ännu en märklig trådstart av dig. Du verkar se allting svart vitt och har svårt att se att det finns andra tolkningar av verkligheten än din egen. Jag förstår inte riktigt din aversion mot att skönhet och attraktion kan vara part i att man blir intresserad av en person. Som flera varit inne på i sina svar till dig så behöver skönhet inte betyda att man lägger sig under kniven eller har ett utseende enligt en viss norm som just du tänker dig (baserat på personer i något tv-program?).

 

[Lingon]

Men jag tror att attraktion handlar om så mycket mer än utseende. Åtminstone för mig. En person som är jättesnygg, men är ett rövhål blir jag inte attraherad av hur snygg personen än är. Aldrig liksom.

Och en person som man känner väl, som är trevlig, behandlar en väl och framförallt känns trygg och får en att skratta - då kan personen nästan se ut hur som helst och jag är ändå attraherad av dem.

Attraktion är komplicerat. Och för mig är utseende det minst viktiga. Men jag kan ärligt säga att jag inte kände likadant som ung.

Personen måste ju ha en trevlig personlighet också utöver ett trevligt utseende. Men det finns vissa utseenden som jag aldrig kunnat bli attraherad av, hittills i mitt 40+ liv. Hade jag träffat någon som jag inte tyckte hade ett attraktivt yttre men han hade haft en superpersonlighet hade vi kunnat bli goda vänner. Men inte ha ett förhållande. Då måste personen ha både och, och mer därtill.

 

[Inte_Ung]

Apropå programmen har jag aldrig sett de då jag aldrig stremat serier eller tv eller ens är intresserad av sånt.

De går sekvensielt på antenn och kabel också.

 

[Inte_Ung]

Ännu en märklig trådstart av dig

Jag är nog en märklig människa.
Inte värre än så.

 

[Nepenthe]

Tittar på "Married at first sight, Australien" och slås av hur mycket som handlar utseende och yta.
Är det verkligen så som människor väljer partner?

Är det inte hur man tar hand om varandra och hur man kommer överens som avgör i det långa loppet?
Om vi väljer våra liv efter hur saker ser ut så kommer ju inte hur det känns att få någon riktig plats.

Är det inte viktigast hur man har det och hur man behandlar varandra?
Med tiden så förlorar vi ju alla vår ungdomliga skönhet.
Och vad finns då kvar?

Just det programmet visar på endel osäkra människor? Vet inte om det är programmet som gör det, nån slags kultur bland de som deltar eller slump.
Men det märks på hur de pratar och disskuterar att de gärna vill skylla på något ytligt istället för att hänge sig och gå djupare?
Det är nog ganska intensivt

Jag gillade dem mer i början, programmen men märkt att de blivit mer drama nu de senare säsongerna. Vilket land det än berör.

Men sen är det ett par eller kanske två som finner varandra och tar sig till konstruktiv kritik från ”experterna” och då gör de värt att titta på enligt mig.

 

[Hippocampus]

De går sekvensielt på antenn och kabel också.

Jag lägger inte tid på sånt helt enkelt

 

[Inte_Ung]

Jag lägger inte tid på sånt helt enkelt

Jag tittar på det som terapi när jag har varit tvungen att hantera besvärliga människor.
Det ger litet perspektiv och de känns med ens betydligt mindre besvärliga.