Hur vet man? Hur bestämmer man sig?

Jag kan definitivt inte få allt jag vill ha i ett liv tillsammans med honom, däremot är det väl egentligen inget som hindrar mig från att skapa det livet jag själv "vill ha" parallellt med ett gemensamt liv, men samtidigt uppfyller det ju då egentligen inte det jag vill ha (blev en knölig mening). Jag menar att jag ju rent krasst kan göra alla mina intressen på egen hand men det jag vill ha i livet är ju gemenskapen kring dem, så jag frångår ju min idé om mitt önske-liv redan då.

Vi grälar generellt väldigt lite då ingen av oss har särskilt hett temperament, men jobbiga samtal där (mestadels jag) klagar på det vi har, och det är ju inte så mycket trevligare. Har ni någon kontakt idag (vänner?)? Eller bröt ni kontakten helt? Saknar du honom någon gång isåfall?

Jag inser ju att jag inte vill leva såhär, men jag har ju hittills snarare försökt förändra min partner (vilket inte är så schysst) än att själv ta mig ur situationen. Jag har aldrig gjort slut med någon, jag har blivit "slutgjord" med en gång, men det är den erfarenheten jag har. Så jag vet inte om man som "distansförhållande"-par kan göra slut på telefon eller via videosamtal eller ska man vänta tills man ses eller hur gör man? Och hur tar man modet? På kort sikt är det ju "enklare" att låta bli och det är väl därför jag gör så (psykologen och jag har ägnat en del tid åt det där om vad som styr en beteenden och att den kortsiktiga konsekvensen ofta styr ens beteende mer än den långsiktiga, så mina tankar dras till det resonemanget)...

Jag tror aldrig man kommer hitta någon som är perfekt eller någon som delar alla ens intressen (om man nu vill det). Men jag är som du vill ha några gemensamma intressen/saker man tycker om att göra tillsammans. Dejtade en kille flera månader (en kille efter den jag skrev om i förra inlägget) där jag/vi insåg att vi inte hade något direkt som båda tyckte om. Han fick även panik när jag sa att jag kanske inte vill bo i Stockholm hela mitt liv (han är från Stockholm och jag från Dalarna). Vi gjorde slut, var ingen vits att fortsätta ses.

Med mitt ex som jag bodde ihop med, så bråkade vi också väldigt sällan, dock mycket samtal om våra beteenden och jag kände mig ofta fel. Jag är inte så kramig av mig och behöver mycket space i en relation. Om han ville ha 7 kramar om dagen så kände jag att 3 kom naturligt från mitt håll. Tillslut kände jag att han "tog" närhet av mig, för han kunde verkligen inte läsa av när jag inte ville ha en kram.
Vi pratade om det här flera gånger och han kände sig inte bekräftad och ifrågasatte om jag älskade honom. Det var väldigt mycket runt det här som blir för långt att skriva.
Men kontentan var att jag kände att det var mig det var fel på att jag skulle förändras för att bli mer som han ville och det var det som tog död på mina känslor och varför jag gjorde slut. Så att försöka ändra någon till att bli mer som man själv vill tror jag absolut inte på...

Jag skulle inte säga att vi är vänner idag, inte ovänner heller, men vi umgås inte och sen vi gjorde slut har vi hörts kanske 3 ggr. Nu jobbar vi lite inom samma bransch så har stött på varandra där och kommer jobba tillsammans om några veckor. Jag kan sakna vissa grejer vi gjorde tillsammans, har många bra minnen. Visst har tanken funnits tänk om det skulle fungera nu, men jag har svårt att se att det skulle göra det tyvärr. Jag kan se mina egna brister och man kan förändra sina beteenden till en gräns, men inte bli en helt annan person för någon annans skull.
 
Det blir aldrig lättare, men man måste helt enkelt bara göra det. Ett sätt är väl att säga att du tänkt på ert förhållande och faktiskt låta honom läsa denna tråden och låta honom komma med en lösning på problemet. Kanske han också känner att ni borde bryta upp, men är rädd för att såra dig?

Såklart kommer det bli tomt efter honom, det blir det alltid när man gör slut med någon, men samtidigt får man helt plötsligt en massa tid över att fylla med andra saker och det blir liksom en snöbollseffekt av det hela. Ju mer aktiv du är med dina kompisar ju mer aktiv kommer du att bli liksom.

Jag tycker att det är riktigt tragiskt att du håller dig själv tillbaka och låter dig styras av dina rädslor istället för att göra allt det där du vill göra. Vad är det värsta som kan hända liksom? Flyttar du utomlands och testar på den biten så är det värsta som kan hända att du inte tyckte att det var så kul och flyttar hem igen. Gör du slut med killen så är det värsta som kan hända att du saknar honom och inser att det var honom du vill ha och ni får ha snacket om ni ska bli ihop igen eller inte. Ingenting är ju skrivet i sten! Ingenting är heller så heligt att det inte går att ändra på.

Jag har levt flera olika liv, har inte gjort samma sak hela tiden. Jag flyttade utomlands efter studenten och bodde 8 år på Irland där jag träffade en kille jag älskade passionerat i alla år. Flyttade tillbaka till Sverige och började plugga till jurist. Killen ville inte följa med till Sverige så det tog slut. Jag träffade en ny kille i Sverige och vi var tillsammans i 9 år. Med båda killarna hade jag ett riktigt roligt liv som passade just då. Med killen på Irland hade vi egen stor gård och jag försörjde mig på att köpa och sälja hästar. Med killen i Sverige bodde vi mitt i centrala Göteborg, reste massor, upplevde massor, hade väldigt roligt ihop. Men det varade inte heller när vi rannsakade vad vi ville ha. Jag vill bo på landet och ha djuren hemma. Så jag flyttade ut på landet och han köpte en annan lägenhet i Göteborg. Vi är idag goda vänner och vi hjälper varandra väldigt mycket med det vi är bra på, men det finns ingen kärlek mellan oss längre. Men det var efter honom som jag bodde själv för första gången i mitt liv. Fick klara mig själv på gården och det var också utvecklande och roligt. Jag trivs väldigt bra själv där jag slipper ha dåligt samvete för att jag är aktiv och hittar på grejer med mina vänner.

Idag bor jag med en 14 år yngre man som vill precis det där jag vill i livet. Vi funkar hur bra som helst, även om vi är så himla fel för varandra också. Såklart vill jag vara tillsammans med honom, men jag är också medveten om att ingenting varar för evigt och det är så livet är. Den dagen vi separerar så är det så. Livet går vidare. Och genom livets erfarenheter har jag lärt mig att jag klarar en separation. Jag klarar mig själv. Jag har sett till så att jag har bra ekonomi, min livsstil är inte beroende av någon annans inkomst. Jag drar runt mig själv och den självständigheten kommer jag aldrig släppa!

Jag tilltalas av din beskrivning att man kan leva flera olika liv! :) Vilket jag tror stämmer och är närmare verkligheten för de flesta.
Men samtidigt är man ju lite matad med att man ska hitta någon att "dela resten av livet med", jag och säkert fler har nog en romantiserad bild av det. Men det är väl också det man lärt sig, att så ska det vara.
 
Det tog slut igår kväll, när vi pratade i telefon. Jag hade tänkt vänta tills vi åtminstone kunde prata via videosamtal, men eftersom tankarna fanns där rakt igenom allt vardagligt prat så kunde jag inte låtsas som ingenting. Vi kommer behöva fortsätta prata igenom vissa praktiska grejer och jag bävar inför att prata igen för jag är rädd att ändra mig när jag hör hans röst... Nu när jag gjort det tänker jag att jag överdrivit, det var en överreaktion, så dåligt var det väl inte osv. Jag velar åt andra hållet. Men jag vet att jag glorifierar bilden just nu. Jag kommer mest ihåg allt bra och blir nostalgisk och tänker på semesterresan vi gjorde förra sommaren osv. När jag tänker djupare så vet jag att olikheterna, problemen, tvivlet och frustrationen fanns där, men att jag suddar ut den ur minnena. Får försöka hålla fast vid vad jag vet är rätt, fastän det känns overkligt och det gör ont i hela mig.
 
Det tog slut igår kväll, när vi pratade i telefon. Jag hade tänkt vänta tills vi åtminstone kunde prata via videosamtal, men eftersom tankarna fanns där rakt igenom allt vardagligt prat så kunde jag inte låtsas som ingenting. Vi kommer behöva fortsätta prata igenom vissa praktiska grejer och jag bävar inför att prata igen för jag är rädd att ändra mig när jag hör hans röst... Nu när jag gjort det tänker jag att jag överdrivit, det var en överreaktion, så dåligt var det väl inte osv. Jag velar åt andra hållet. Men jag vet att jag glorifierar bilden just nu. Jag kommer mest ihåg allt bra och blir nostalgisk och tänker på semesterresan vi gjorde förra sommaren osv. När jag tänker djupare så vet jag att olikheterna, problemen, tvivlet och frustrationen fanns där, men att jag suddar ut den ur minnena. Får försöka hålla fast vid vad jag vet är rätt, fastän det känns overkligt och det gör ont i hela mig.
:heart:heart:heart

Det går över.
Jag kan också idealisera bilden av mitt ex fast han i mångt och mycket var, och är, en rövhatt. Får påminna mig om all skit, för att inte sakna honom.
 
Jag har några fler frågor som jag gärna tar era åsikter kring... Hur gör man med bilder på facebook ect? Vi har massa fina semesterbilder på oss tillsammans (nästan alla bilder därifrån är på oss båda) och det är något jag vill ha kvar, men är det konstigt att ha dem kvar på sin profil efter ett uppbrott? Relationsstatusen på facebook bör jag kanske också ändra, men samtidigt vill jag kanske låta honom smälta uppbrottet först (tänker om han får en avisering)? Inte så viktiga frågor i sammanhanget, men ändå något jag funderar över...
 
Jag har några fler frågor som jag gärna tar era åsikter kring... Hur gör man med bilder på facebook ect? Vi har massa fina semesterbilder på oss tillsammans (nästan alla bilder därifrån är på oss båda) och det är något jag vill ha kvar, men är det konstigt att ha dem kvar på sin profil efter ett uppbrott? Relationsstatusen på facebook bör jag kanske också ändra, men samtidigt vill jag kanske låta honom smälta uppbrottet först (tänker om han får en avisering)? Inte så viktiga frågor i sammanhanget, men ändå något jag funderar över...
Spara bilderna nån annanstans?

Facebook är ändå inget bra ställe för förvaring. De äger dina bilder och kan därmed göra vad de har lust med. Ta bort dem t.ex.
 
Jag har några fler frågor som jag gärna tar era åsikter kring... Hur gör man med bilder på facebook ect? Vi har massa fina semesterbilder på oss tillsammans (nästan alla bilder därifrån är på oss båda) och det är något jag vill ha kvar, men är det konstigt att ha dem kvar på sin profil efter ett uppbrott? Relationsstatusen på facebook bör jag kanske också ändra, men samtidigt vill jag kanske låta honom smälta uppbrottet först (tänker om han får en avisering)? Inte så viktiga frågor i sammanhanget, men ändå något jag funderar över...
Du kan dölja relationsstatusen så att ingen ser något öht om relationen. Gå in på dina inställningar, på relation väljer du Bara Jag.

Ang. bilder är jag en sån som inte bryr mig om sånt, jag har kvar det, men du kan göra samma sak med bilderna. Välj att bara du ska kunna se dem, förutsatt att de är dina, om de är hans kan han ju ta bort dem.
 
Jag har några fler frågor som jag gärna tar era åsikter kring... Hur gör man med bilder på facebook ect? Vi har massa fina semesterbilder på oss tillsammans (nästan alla bilder därifrån är på oss båda) och det är något jag vill ha kvar, men är det konstigt att ha dem kvar på sin profil efter ett uppbrott? Relationsstatusen på facebook bör jag kanske också ändra, men samtidigt vill jag kanske låta honom smälta uppbrottet först (tänker om han får en avisering)? Inte så viktiga frågor i sammanhanget, men ändå något jag funderar över...
Man får göra lite som man vill tycker jag. När jag och min första sambo gjorde slut hade jag kvar alla bilder och allt. Tycker inte det var konstigt alls. När jag och min senaste sambo gjorde slut tog jag bort allt. Även på telefonen (finns dock sparat på driven) för det gjorde för ont att bli påmind om bilderna. Uppbrottet blev ganska smutsigt och långdraget så jag ville inte påminnas om saker vi gjort tillsammans. Någon dag kanske jag känner annorlunda och det är därför jag har kvar dem, men inte lika lättillgängligt.

Jag tror inte han får någon avisering om det? Utan det ändras bara till att han är i en relation, men står inte längre med vem om han inte ändrar själv. Facebook ger en också tips om man vill på hur man ändrar inställningar, blockar och rensar sin fb från sitt ex i och med att man ändrar relationsstatus..
 
Det blir aldrig lättare, men man måste helt enkelt bara göra det. Ett sätt är väl att säga att du tänkt på ert förhållande och faktiskt låta honom läsa denna tråden och låta honom komma med en lösning på problemet. Kanske han också känner att ni borde bryta upp, men är rädd för att såra dig?

Såklart kommer det bli tomt efter honom, det blir det alltid när man gör slut med någon, men samtidigt får man helt plötsligt en massa tid över att fylla med andra saker och det blir liksom en snöbollseffekt av det hela. Ju mer aktiv du är med dina kompisar ju mer aktiv kommer du att bli liksom.

Jag tycker att det är riktigt tragiskt att du håller dig själv tillbaka och låter dig styras av dina rädslor istället för att göra allt det där du vill göra. Vad är det värsta som kan hända liksom? Flyttar du utomlands och testar på den biten så är det värsta som kan hända att du inte tyckte att det var så kul och flyttar hem igen. Gör du slut med killen så är det värsta som kan hända att du saknar honom och inser att det var honom du vill ha och ni får ha snacket om ni ska bli ihop igen eller inte. Ingenting är ju skrivet i sten! Ingenting är heller så heligt att det inte går att ändra på.

Jag har levt flera olika liv, har inte gjort samma sak hela tiden. Jag flyttade utomlands efter studenten och bodde 8 år på Irland där jag träffade en kille jag älskade passionerat i alla år. Flyttade tillbaka till Sverige och började plugga till jurist. Killen ville inte följa med till Sverige så det tog slut. Jag träffade en ny kille i Sverige och vi var tillsammans i 9 år. Med båda killarna hade jag ett riktigt roligt liv som passade just då. Med killen på Irland hade vi egen stor gård och jag försörjde mig på att köpa och sälja hästar. Med killen i Sverige bodde vi mitt i centrala Göteborg, reste massor, upplevde massor, hade väldigt roligt ihop. Men det varade inte heller när vi rannsakade vad vi ville ha. Jag vill bo på landet och ha djuren hemma. Så jag flyttade ut på landet och han köpte en annan lägenhet i Göteborg. Vi är idag goda vänner och vi hjälper varandra väldigt mycket med det vi är bra på, men det finns ingen kärlek mellan oss längre. Men det var efter honom som jag bodde själv för första gången i mitt liv. Fick klara mig själv på gården och det var också utvecklande och roligt. Jag trivs väldigt bra själv där jag slipper ha dåligt samvete för att jag är aktiv och hittar på grejer med mina vänner.

Idag bor jag med en 14 år yngre man som vill precis det där jag vill i livet. Vi funkar hur bra som helst, även om vi är så himla fel för varandra också. Såklart vill jag vara tillsammans med honom, men jag är också medveten om att ingenting varar för evigt och det är så livet är. Den dagen vi separerar så är det så. Livet går vidare. Och genom livets erfarenheter har jag lärt mig att jag klarar en separation. Jag klarar mig själv. Jag har sett till så att jag har bra ekonomi, min livsstil är inte beroende av någon annans inkomst. Jag drar runt mig själv och den självständigheten kommer jag aldrig släppa!
Jag hoppas min dotter kommer att bli sådär självständig och våga ta sina egna beslut som du har gjort.
 
Jag har några fler frågor som jag gärna tar era åsikter kring... Hur gör man med bilder på facebook ect? Vi har massa fina semesterbilder på oss tillsammans (nästan alla bilder därifrån är på oss båda) och det är något jag vill ha kvar, men är det konstigt att ha dem kvar på sin profil efter ett uppbrott? Relationsstatusen på facebook bör jag kanske också ändra, men samtidigt vill jag kanske låta honom smälta uppbrottet först (tänker om han får en avisering)? Inte så viktiga frågor i sammanhanget, men ändå något jag funderar över...

Jag har tagit bort bilderna på mig och mitt ex på Facebook, känner inte att mina sociala medier behöver vara ett arkiv. Känner dessutom att min Facebook bör vara "up to date" och representera vem jag är idag. Det betyder inte att jag inte värderar min tid med mitt ex. På Instagram är det dock bilder kvar på oss, men där känns det mer rimligt att om någon scrollar långt tillbaks i tiden så förstår man också att det är gamla bilder. Plus att Instagram känns mer som ett arkiv, eller ett fotoalbum, än andra sociala medier.

Om det känns jobbigt och du ändrar dig - ge det lite tid. Nu har du tagit ett beslut, så låt det smälta in några veckor. Om du mot förmodan fortfarande velar om en tid så kan du ta upp det då.
 
Jag har tagit bort bilderna på mig och mitt ex på Facebook, känner inte att mina sociala medier behöver vara ett arkiv. Känner dessutom att min Facebook bör vara "up to date" och representera vem jag är idag. Det betyder inte att jag inte värderar min tid med mitt ex. På Instagram är det dock bilder kvar på oss, men där känns det mer rimligt att om någon scrollar långt tillbaks i tiden så förstår man också att det är gamla bilder. Plus att Instagram känns mer som ett arkiv, eller ett fotoalbum, än andra sociala medier.

Om det känns jobbigt och du ändrar dig - ge det lite tid. Nu har du tagit ett beslut, så låt det smälta in några veckor. Om du mot förmodan fortfarande velar om en tid så kan du ta upp det då.
Jag som är gammal (:) ) ser inte riktigt vitsen med att ha sina privata bilder i ett skyltfönster?
För det är ju vad facebook är.

Jag har hellre bilderna hemma i byrålådan. Dvs i min molntjänst som bara jag har tillgång till..

Vill man inte att andra ska se dem gör man dem privata på fb. Dvs ändrar från vänner eller offentligt till "bara mig"?
 
Jag som är gammal (:) ) ser inte riktigt vitsen med att ha sina privata bilder i ett skyltfönster?
För det är ju vad facebook är.

Jag har hellre bilderna hemma i byrålådan. Dvs i min molntjänst som bara jag har tillgång till..

Vill man inte att andra ska se dem gör man dem privata på fb. Dvs ändrar från vänner eller offentligt till "bara mig"?
För att man vill dela med sig till sina vänner? Jag tycker det är supertrevligt att få se vad mina vänner har haft för sig - men jag hade inte orkat åka hem till någon för att kolla på fysiska bilder liksom.
 
Jag har några fler frågor som jag gärna tar era åsikter kring... Hur gör man med bilder på facebook ect? Vi har massa fina semesterbilder på oss tillsammans (nästan alla bilder därifrån är på oss båda) och det är något jag vill ha kvar, men är det konstigt att ha dem kvar på sin profil efter ett uppbrott?
Där får nog var och en känna efter själv, jag tycker att båda varianterna är lika rimligt och vanligt. Själv har jag kvar all bildhistorik på fb från mitt förra förhållande, separationen var visserligen rejält traumatisk för mig men inte smutsig eller särskilt bråkig. De upplevelserna är en del av mitt liv och av den jag är idag, alla mina vänner vet ju om historiken och upplevelserna och för mig skulle det kännas konstigt att så att säga revidera historien.
Hade jag sett tillbaka på det förhållandet på ett annat och mindre positivt sätt så hade jag kanske tagit ett annat beslut om bilderna.
 
För att man vill dela med sig till sina vänner? Jag tycker det är supertrevligt att få se vad mina vänner har haft för sig - men jag hade inte orkat åka hem till någon för att kolla på fysiska bilder liksom.
Jag skiljer på bilder som jag vill visa vänner och sådant jag sparar som minnen, etc.
 
Jag som är gammal (:) ) ser inte riktigt vitsen med att ha sina privata bilder i ett skyltfönster?
För det är ju vad facebook är.

Jag har hellre bilderna hemma i byrålådan. Dvs i min molntjänst som bara jag har tillgång till..

Vill man inte att andra ska se dem gör man dem privata på fb. Dvs ändrar från vänner eller offentligt till "bara mig"?

Ptja, sociala medier är ju just SOCIALA medier :D Som är tänkt för interaktion med andra människor, vilket bland annat kan ske genom bilder. Sen om man gillar det eller inte är ju en annan sak, det är inte för alla. Personligen ser jag massor av anledningar, men det är nog en lite annan diskussion än trådens! :)
 
Där får nog var och en känna efter själv, jag tycker att båda varianterna är lika rimligt och vanligt. Själv har jag kvar all bildhistorik på fb från mitt förra förhållande, separationen var visserligen rejält traumatisk för mig men inte smutsig eller särskilt bråkig. De upplevelserna är en del av mitt liv och av den jag är idag, alla mina vänner vet ju om historiken och upplevelserna och för mig skulle det kännas konstigt att så att säga revidera historien.
Hade jag sett tillbaka på det förhållandet på ett annat och mindre positivt sätt så hade jag kanske tagit ett annat beslut om bilderna.
Så du ser bilerna där som en levnadshistorik?

Hrm. Jag tänker nog mera att det här vill jag publicera. Dvs ungefär som i en tidning. Inte som en beskrivning av mitt liv.
 
Ptja, sociala medier är ju just SOCIALA medier :D Som är tänkt för interaktion med andra människor, vilket bland annat kan ske genom bilder. Sen om man gillar det eller inte är ju en annan sak, det är inte för alla. Personligen ser jag massor av anledningar, men det är nog en lite annan diskussion än trådens! :)
Alltså jag lägger ut bilder. Absolut gör jag det. :D
Men inte alla bilder och inte alla motiv.
 
Jag tänker nog mera att det här vill jag publicera. Dvs ungefär som i en tidning.

Lite samma här. Eller som "vykort", lite highlights här och var. Och så säger folk att man ljuger i sociala medier och bara visar sina bra sidor. Well.. jag har liksom aldrig utgett mig för att mina sociala medier är en spegling av mitt liv på något vis. Det känns som ett ytterst dumt antagande.

Sorry för OT.
 
Jag tänker nog i stort sett att sådant om jag kan/vill visa på sociala medier ur mitt liv nu, liksom förblir sådant som "får" synas. För mig känns det som en konstig inställning till sina gamla ex, om man rensar bort bilder som man redan har visat. Det är väl inte hemligt att vi har haft tidigare relationer, och många av oss kommer att ha fler i framtiden. För mig är det inte laddat.

Sen visar jag väldigt lite av mitt förhållande, men det har att göra med var jag vill dra den där gränsen.
 

Liknande trådar

Relationer Alltså jag spricker! Jag träffade precis en kille som va sååå söt! Hade jag inte varit i en monogam relation hade jag definitivt velat...
2
Svar
35
· Visningar
2 147
Relationer Jag fick för ett par månader sedan veta, efter ett par år långt förhållande, att min partner inte vill ha barn. Jag har själv aldrig...
4 5 6
Svar
106
· Visningar
7 390
Senast: Roheryn
·
Relationer Visste inte vad jag skulle döpa tråden till... Men normen är väl i stora drag att man har en relation oftast med en person. Kanske...
2 3
Svar
57
· Visningar
5 103
Senast: gullviva
·
Relationer Varning för långt desperat inlägg. Jag vet inte hur jag ska börja. Jag och min sambo skaffade en gård för några år sedan. Det blev så...
4 5 6
Svar
106
· Visningar
10 300
Senast: corzette
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp