Ytlighet i ett förhållande.

[cirkus]

Är det så?
På något sätt så tycker jag att Dejtingsajter kör på enligt samma koncept, och de är ju populära.

Hur menar du?

 

[Midsommarblomster]

Attraktion är sannolikt viktigt för de flesta, men att ha en fjäder i hatten är nog en mognadsfråga.

 

[Inte_Ung]

Hur menar du?

Att det på dejtingsajter till stor del bygger på att leta partner utifrån utseende.

 

[Inte_Ung]

Attraktion är sannolikt viktigt för de flesta, men att ha en fjäder i hatten är nog en mognadsfråga.

Och varför skulle attraktion vara likställt med utseendet?

 

[Ajda]

För mig är ett gott självförtroende viktigast tror jag. Och att man är socialt kompetent. Och snäll!
Utseendemässigt attraherande också. Men man behöver inte vara en ”riktig snygging” på det viset.

 

[Palermo]

Tittar på "Married at first sight, Australien" och slås av hur mycket som handlar utseende och yta.
Är det verkligen så som människor väljer partner?

Är det inte hur man tar hand om varandra och hur man kommer överens som avgör i det långa loppet?
Om vi väljer våra liv efter hur saker ser ut så kommer ju inte hur det känns att få någon riktig plats.

Är det inte viktigast hur man har det och hur man behandlar varandra?
Med tiden så förlorar vi ju alla vår ungdomliga skönhet.
Och vad finns då kvar?

Oavsett hur man träffas (via TV hör ju till undantagen) så behöver man ju på något sätt få syn på eller lägga märke till personen för att sätta igång med att lära känna den.

Hurdan en person är i det långa loppet tar det ju ganska lång tid att få reda på. Om man vill veta det för att kunna bli tillsammans med någon, kan man ju bara välja bland sina gamla bekanta.

 

[Unafraid]

Jag är absolut ytlig. Personen måste ha någon tilldragande egenskap. Men jag har insett att om personen har många fina "personliga" egenskaper blir utseendet mindre och mindre viktigt. Jag har sett mig själv som extremt ytlig när jag var yngre men har insett att jag kompromissar kraftigt med det när en person är tex osjälvisk, snäll, ömsint osv. Jag tycker tydligen såna egenskaper är så viktiga att om dom finns blir personen extremt attraktiv även om utseendet egentligen inte alls är vad jag skulle beskriva som "snygg". Jag är glatt överraskad över att jag tydligen är mindre ytlig än jag trodde.

 

[Midsommarblomster]

Och varför skulle attraktion vara likställt med utseendet?

Inte likställt med men innefatta. En människa är ju hela sig själv, både utseende, röst, rörelsemönster, psyke, kunskap, intressen osv. Varför vi attraheras av det ena eller det andra får du nog fråga en forskare på ämnet om. Evolution? Fadersfigurer?

Jag har bred smak men är svag för ljust hår och bruna ögon. Jag har inte vetat varför. Jag tycker inte det är snyggare än annat, alls, jag är bara svag för det. Så dog en viss popstjärna för några år sedan och media tapetserades med hans ansikte. Ljust hår och bruna ögon, som kändes i maggropen på mig. När jag växte upp hade jag affischer på honom i mitt rum och det var någonstans min första, barnsliga, dröm om pojkvän. Min första nyfikenhet på det här med pojkar och kärlek. Om min svaghet för det även i vuxen ålder kommer från en ung Aaron Carter? Jag vet inte. Kanske. Men jag tror inte att vara attraherad av ett utseende behöver vara likställt med ”snygg”, det kan nog lika gärna vara association. Men är en person snygg så finns det ju också en massa forskning på vår förkärlek till symmetriska ansikten osv. Vi tror ju till och med att folk som är normsnygga är mer kompetenta.

 

[Red_Chili]

Är det så?
På något sätt så tycker jag att Dejtingsajter kör på enligt samma koncept, och de är ju populära.

Det är dock otroligt vanligt fortfarande att hitta sin faktiska partner på andra ställen än dejtingsajter/-appar. Och framförallt vanligt att de som hittar varandra på en dejtingsajt eller -app sitter och chattar ett tag (dvs kollar av mer än bara utseende) innan de träffas osv.

Även om jag själv skulle vara med på någon dejtingsida och ta kontakt med någon som ser trevlig ut på bilden där, så betyder det ju absolut inte(!) att jag per automatik skulle bli attraherad av personen om vi träffades. Så är nog de flesta. Men fördelen med dejtingsidor, för de som är ute efter att hitta en partner, är att de lätt kan få kontakt med andra som letar partner. Kollar man bara i sin bekantskapskrets kan det bli extremt begränsat eller kanske inte finnas ens en enda potentiell partner.

 

[Fetaost]

Att det på dejtingsajter till stor del bygger på att leta partner utifrån utseende.

Jag som har provat dejtingappar vill påstå att det är som dejting i övriga samhället. De som raggar på utseende gör det oavsett om det är på en app, på krogen, affären eller jobbet.

Det är absolut vanligt att man ratar folk utifrån presentation eller helt avsaknad på presentation. Eller att man blir nyfiken på någon pga deras prestation.

 

[Inte_Ung]

Kollar man bara i sin bekantskapskrets kan det bli extremt begränsat eller kanske inte finnas ens en enda potentiell partner.

Stor bekantskapskrets råder bot på det

 

[Vinur]

Stor bekantskapskrets råder bot på det

Men det är ju inte alla som har det?

 

[MML]

Jag måste träffa och prata med människorna.
Lära känna först.

Jag har inte sett något sådant program, någonsin, men är inte hela vitsen att det är lite av ett "socialt experiment" när par sätts i hop just utan att ha den chansen? Se vad som händer när två personer bör kunna matcha varandra "på papperet", men inte fått lära känna varandra, se om någon form av attraktion finns där o. s. v. Så har i alla fall jag uppfattat det.

Utseendet påverkar ju i någon grad i alla relationer, tänker jag. För att över huvud taget ta kontakt och säga hej, behöver det finnas något där som gör att det intresset dyker upp. Det går ju inte att se utanpå om en människa har sunda värderingar, trevligt bemötande, fräsch människosyn o. s. v.

Jag har varit med min man länge, och vi har väl båda blivit objektivt sett "fulare" genom åren eftersom livet sätter spår även på kroppen. Hade han sett ut som han gör nu när vi träffades, hade jag med all sannolikhet inte varit intresserad, men det handlar nog mest om att vad jag attraherades av i 20-årsåldern inte riktigt är vad jag attraheras av i dag. Och tur är väl det, eftersom jag nu tycker att de allra flesta killar i den åldern ser ut mer som pojkar än som män. Då tyckte jag väl å andra sidan att män över 30-35 såg ut som gamla gubbar

Med det sagt så behöver förstås alla bitar finnas där. "Bara" en snygg yta, utan vettigt innehåll, kommer man ingenstans med.

 

[Nepenthe]

Jag hade gärna träffat folk irl innan än att använda dejtingapp men har få vänner och annars rör jag mig i sociala sammanhang med 90% kvinnor.
Förutom mitt jobb… men där har jag redan haft ett förhållande och det var ingen bra ide. Hade säkert gått bättre med en vettigare person men efter 8års kaos är jag inte så sugen på en repris.

 

[Midsommarblomster]

Jag som har provat dejtingappar vill påstå att det är som dejting i övriga samhället. De som raggar på utseende gör det oavsett om det är på en app, på krogen, affären eller jobbet.

Det är absolut vanligt att man ratar folk utifrån presentation eller helt avsaknad på presentation. Eller att man blir nyfiken på någon pga deras prestation.

Skriver under på det. Jag hade Tinder i kanske 4 år och träffade folk där ifrån var och varannan vecka. Det var ingen skillnad på att lägga märke till någon där eller i en bar. Har en person 4-5 bilder på Tinder så avslöjas dessutom betydligt mer än hur en person ser ut. Det går att läsa rätt mycket av vilka bilder en valt och hur personen ter sig på dessa. Lägger du till en presentation, lång som kort, så har du plötsligt rätt mycket information. Betydligt mer än om du spanar på någon i en bar.

Jag tror inte problemet med ytlighet i dejtande är ett app-problem utan ett samhällsproblem. Appen hjälper bara till. Likväl som det inte är något fel på LinkedIn eller Instagram de är bara portaler som speglar samhällsproblem. Eller oss, om man så vill.

 

[Fetaost]

Skriver under på det. Jag hade Tinder i kanske 4 år och träffade folk där ifrån var och varannan vecka. Det var ingen skillnad på att lägga märke till någon där eller i en bar. Har en person 4-5 bilder på Tinder så avslöjas dessutom betydligt mer än hur en person ser ut. Det går att läsa rätt mycket av vilka bilder en valt och hur personen ter sig på dessa. Lägger du till en presentation, lång som kort, så har du plötsligt rätt mycket information. Betydligt mer än om du spanar på någon i en bar.

Jag tror inte problemet med ytlighet i dejtande är ett app-problem utan ett samhällsproblem. Appen hjälper bara till. Likväl som det inte är något fel på LinkedIn eller Instagram de är bara portaler som speglar samhällsproblem. Eller oss, om man så vill.

Ja en dejtingapp är ju bara ett sätt att MÖTA någon. Sen får man lära känna den genom att dejta.

Och egentligen är väl tv-program som GVFÖ, Bonde söker fru osv detsamma- ett möte. Hur man väljer att hantera tiden efter mötet är olika.

 

[Inte_Ung]

Utseendet påverkar ju i någon grad i alla relationer, tänker jag. För att över huvud taget ta kontakt och säga hej, behöver det finnas något där som gör att det intresset dyker upp

Jag träffar och interagerar med massor av människor, så det där behövs inte för mig.
Själva första kontakten är liksom kortsluten.

 

[Inte_Ung]

Men det är ju inte alla som har det?

Nej och det kan ju vara en del av skillnaden.
Om man träffar och pratar med väldigt många människor, så behövs ju inte utseendet för att det skall bli en första kontakt.

 

[mysboll]

Inte likställt med men innefatta. En människa är ju hela sig själv, både utseende, röst, rörelsemönster, psyke, kunskap, intressen osv. Varför vi attraheras av det ena eller det andra får du nog fråga en forskare på ämnet om. Evolution? Fadersfigurer?

Jag har bred smak men är svag för ljust hår och bruna ögon. Jag har inte vetat varför. Jag tycker inte det är snyggare än annat, alls, jag är bara svag för det. Så dog en viss popstjärna för några år sedan och media tapetserades med hans ansikte. Ljust hår och bruna ögon, som kändes i maggropen på mig. När jag växte upp hade jag affischer på honom i mitt rum och det var någonstans min första, barnsliga, dröm om pojkvän. Min första nyfikenhet på det här med pojkar och kärlek. Om min svaghet för det även i vuxen ålder kommer från en ung Aaron Carter? Jag vet inte. Kanske. Men jag tror inte att vara attraherad av ett utseende behöver vara likställt med ”snygg”, det kan nog lika gärna vara association. Men är en person snygg så finns det ju också en massa forskning på vår förkärlek till symmetriska ansikten osv. Vi tror ju till och med att folk som är normsnygga är mer kompetenta.

Intressant!

Jag insåg nyligen att min nuvarande pojkvän är väldigt lik Elijah Wood = min största kändiscrush genom livet.

 

[Inte_Ung]

Intressant!

Jag insåg nyligen att min nuvarande pojkvän är väldigt lik Elijah Wood = min största kändiscrush genom livet.

Jag har en gammal bild på min sambo där han ser ut som Frodo.
Tyvärr så är det inte riktigt min crush.
Men det får la duga.