Inte_Ung
Trådstartare
Ja det vore faktiskt lindrigare än det liv som jag lever nuSå det vore skönt om du plötsligt inte hade en aning om att du och en god vän hade gjort upp om att mötas idag. Om du hittade din pyjamas där du absolut inte minns att du lagt den. Om du tittade din kusin rakt i ansiktet utan att komma på vem det var. Om du trodde att dina barn var ute efter att sälja gården bakom din rygg. Om du tappade förmågan att orientera dig i tid rum, du gick vilse när du trodde att du skulle hämta din nu 20-årige som på dagis. Om du fick aggressionsutbrott och försökte slå din man, om du fick svåra ångestattacker, om du hamnade på en boende där du sakta försvann både psykiskt och fysiskt och till slut somnade in.
”Lite dement”, ja det är du i början. Men du kan inte stoppa allt det andra som kommer sen. Var snäll och släng dig inte så vårdslöst med dina önskningar.
Så det säger nog rätt mycket om hur det är att leva med exceptionellt minne.
De flesta sitter isolerade i rum som skall ge så litet intryck som möjligt och har mycket svår ångest.
De fungerar inte alls i livet.
Jag har det inte lika illa.
Men det är definitivt illa nog.