Viktigaste i livet

[doglover]

Sv: Viktigaste i livet

Skulle du vilja ha föräldrar som älskar varandra mer än dig?

Tycker att barn alltid ska komma i första hand. Deras behov ska gå före andras.

Det är så jag tkr angående min son. Men sjklart älskar vi ju inte varandra mindre för det.

 

[havreflinga]

Sv: Viktigaste i livet

Kan säga att jag kände mestadels stress och press med ridningen. Ändå behöll jag båda hästarna eftersom vi ändå har dom hemma och dessutom på lösdrift. Men med facit i hand hade det varit sååååå skönt att vara hästlös ett tag när man har en liten knatte att ta hand om.

När första barnet kom var jag igång och red efter två månader, och tävlade distans igen när sonen var ett år. Men när jag red längtade jag oftast hem till bebisen, och när jag var hos bebisen planerade jag hur jag skulle hinna träna hästen.

Efter ett tag insåg jag hur dumt det var. Allt har sin tid, som någon skrev. Så nu, med andra bebisen, vill jag ta vara på bebistiden och inte ha så bråttom att komma igång och rida igen.

Jag ska nog ta någon promenadritt snart, bara för att det är mysigt (och samtidigt träna knipet). Men inte träna för tävling.

 

[Roheryn]

Sv: Viktigaste i livet

För mig är det väl snarast så att de där som är "viktigast i livet" har utökats med en person sedan dottern föddes. Dem man älskade innan man fick barn slutar man ju inte älska, eller älskar mindre, det finns bara en till att älska. Jag föreställer mig att det är likadant om man redan har barn och sedan får ett till - man älskar inte det första barnet mindre för det!

 

[Roheryn]

Sv: Viktigaste i livet

Klokt beslut! Kan säga att jag kände mestadels stress och press med ridningen. Ändå behöll jag båda hästarna eftersom vi ändå har dom hemma och dessutom på lösdrift. Men med facit i hand hade det varit sååååå skönt att vara hästlös ett tag när man har en liten knatte att ta hand om.
Nu har jag kommit igång så sakterliga igen och Emil är snart 1,5 år. Som tur är är mina två hästarna nöjda med att lufsa runt i hagen, äta och skita.

Men det där är olika. Både hur man själv är, och vilken sorts barn man får... Själv hade jag "dött" av sorg om jag inte kunnat/fått fortsätta med hästar och ridning när jag fått barn. För mig var det guld värt att få gå iväg till stallet när maken kom hem från jobbet och "slippa vara mamma" och bara vara mig själv för ett par timmar. Det blev till och med så att jag köpte en unghäst när min dotter var fyra månader, och red in honom under tiden jag var mammaledig. Jag tyckte det var perfekt - gå iväg och träna unghästen i korta, ofta återkommande träningspass passade liksom ihop med att vara tvungen att gå hem och amma bebis! Och jag kände inte den minsta stress över hästen - tyckte bara att umgänget med hästen och träningen av honom gav mig ny energi att vara en bättre förälder!

 

[Trygg]

Sv: Viktigaste i livet

Precis så där har det varit för mig med!

Jag är en bättre mamma om jag får kliva åt sidan en liten stund!
Det betyder inte att man älskar sina barn mindre utan man är olika som personer helt enkelt!

 

[taccotad]

Sv: Viktigaste i livet

Men det där är olika. Både hur man själv är, och vilken sorts barn man får... Själv hade jag "dött" av sorg om jag inte kunnat/fått fortsätta med hästar och ridning när jag fått barn. För mig var det guld värt att få gå iväg till stallet när maken kom hem från jobbet och "slippa vara mamma" och bara vara mig själv för ett par timmar. Det blev till och med så att jag köpte en unghäst när min dotter var fyra månader, och red in honom under tiden jag var mammaledig. Jag tyckte det var perfekt - gå iväg och träna unghästen i korta, ofta återkommande träningspass passade liksom ihop med att vara tvungen att gå hem och amma bebis! Och jag kände inte den minsta stress över hästen - tyckte bara att umgänget med hästen och träningen av honom gav mig ny energi att vara en bättre förälder!

Självklart är det olika! Var ju därför jag skrev hur jag kände det.
Sen behöver man såklart göra nåt annat än att bara vara mamma, det tror jag man mår bra av. Men just de första månderna kände jag mig mest stressad när jag väl var ute hos hästarna.
För mig hade det räckt att gå en runda med hunden eller liknande. Bara att få vara ensam en stund och kunna ägna sig åt nåt helt annat.

Jag råkade få en ickesovande gosse, gillade inte vagnen, inte bilen.... När han väl sov varade det bara några minuter. Sen vaknade och skulle ha mat (amma). Som han är nu är det inga problem att hinna med några hästar, nu sover han som en stock minst 2 timmar sammanhängande mitt på dagen. Somnar kl 19 på kvällen. "Hjälper" mig så smått i stallet.

 

[Roheryn]

Sv: Viktigaste i livet

Och jag skrev hur jag kände det, jag också....

Angående att få ett "sovande" eller "icke-sovande" barn så tycker jag inte att det är direkt avgörande för om man kan hålla på med hästar eller inte. Min dotter har alltid varit hos sin pappa när jag ridit, ända tills hon var 4-5 år och kunde och ville sysselsätta sig själv utanför ridbanan medan jag red. Jag skulle aldrig haft ro att rida eller på annat sätt träna häst med en bebis sovande i vagn bredvid. I det läget hade jag nog haft tankarna på bebis hela tiden, och hästträningen hade blivit därefter.... Däremot med bebis i tryggt förvar hos sin pappa kunde jag koncentrera mig fullt på hästen, och njöt verkligen av det!

 

[taccotad]

Sv: Viktigaste i livet

Oj våga rida samtidigt som man har sovande bebis hade jag aldrig vågat.

Just det här med att orka med hästar eller ej samtidigt som en bebis är såklart individuellt, som tur är! Sen ska jag inte ljuga utan mitt hästintresse det dalade en del när jag fått barn. Men som sagt, alla är vi olika!

 

[Roheryn]

Sv: Viktigaste i livet

Oj våga rida samtidigt som man har sovande bebis hade jag aldrig vågat.

Nej, precis. Inte jag heller. Men jag tycker att det verkar som om många resonerar som så att man måste ha ett "snällt" (dvs sovande....) barn för att kunna fortsätta med hästar efter att man fått barn, eftersom man ju måste ha med sig barnet i stallet. Vilket jag alltså inte tycker stämmer, eftersom barnet sannolikt har en far också.

 

[Roheryn]

Sv: Viktigaste i livet

Just det här med att orka med hästar eller ej samtidigt som en bebis är såklart individuellt, som tur är! Sen ska jag inte ljuga utan mitt hästintresse det dalade en del när jag fått barn. Men som sagt, alla är vi olika!

Ja, minskar intresset så kan jag förstå om man inte anstränger sig så mycket för att få kombinationen barn & häst att fungera. Det är ju valfritt vad man vill ägna sin tid åt!

Däremot tycker jag det känns viktigt att belysa att man KAN fortsätta vara hästintresserad och KAN ha tid att ägna sig åt hästarna, om man nu skulle råka fortsätta vara intresserad....

För min egen personliga del så har hästintresset stannat kvar, trots barn, och är nu starkare än någonsin eftersom även min dotter (7 år) är intresserad!

 

[Druvan]

Sv: Viktigaste i livet

För min egen personliga del så har hästintresset stannat kvar, trots barn, och är nu starkare än någonsin eftersom även min dotter (7 år) är intresserad!

Det där är den starkaste anledningen till att jag behåller hästarna, tänk vad roligt om dottern blir hästintresserad . Kunna rida ut tillsammans, träna tillsammans o.s.v.!

 

[taccotad]

Sv: Viktigaste i livet

Självklart kan man ha kvar hästintresset och fortfarande rida även när man fått barn. Det är det ju många som fortsätter även efter dom fått barn men det finns även många som lägger hästarna åt sidan ett tag.

Sen är det ju positivt om man fortfarande orkar/hinner hålla på med hästarna eftersom man (jag iaf) är i stort behov av lite egen tid.

 

[Roheryn]

Sv: Viktigaste i livet

Det där är den starkaste anledningen till att jag behåller hästarna, tänk vad roligt om dottern blir hästintresserad . Kunna rida ut tillsammans, träna tillsammans o.s.v.!

Fast det skall man ju inte räkna med.... att ens barn blir intresserat, alltså. Jag har hela tiden haft häst för min egen skull, för att jag vill det, och ser det bara som en stor bonus att min dotter också är intresserad. Hade hon inte varit det, så hade jag sannolikt haft häst ändå, men fått lägga upp mina dagar lite annorlunda.

Än så länge har vi bara en häst, som vi båda rider (islandshäst, så han är bara liiite för stor för henne), men visst händer det att vi emellanåt har möjlighet att låna en annan häst och rida ut tillsammans. Jag hoppas att vi så småningom skall kunna ha en häst till, men det får vänta dels för att inte "pracka på" dottern något hon inte verkligen vill ha, och dels för att hon lite bättre än nu skall klara att ta hand om och rida en häst själv.

 

[Bri]

Sv: Viktigaste i livet

Sen är det ju positivt om man fortfarande orkar/hinner hålla på med hästarna eftersom man (jag iaf) är i stort behov av lite egen tid.

För mig har egentiden just inneburit tid med hästen. Jag skulle nog klättra på väggarna om jag inte hade hästen att gå ut och pyssla med och rida när jag var föräldraledig eftersom jag inte har något annat tidskrävande intresse. Man är ju olika som personer, men jag är en sådan som behöver komma UT för att hämta energi! Dessutom gör ju min hästtid att pappa och barn får lite egen tid tillsammans också, vilket jag tycker är enbart positivt.

 

[taccotad]

Sv: Viktigaste i livet

För mig har egentiden just inneburit tid med hästen. Jag skulle nog klättra på väggarna om jag inte hade hästen att gå ut och pyssla med och rida när jag var föräldraledig eftersom jag inte har något annat tidskrävande intresse. Man är ju olika som personer, men jag är en sådan som behöver komma UT för att hämta energi! Dessutom gör ju min hästtid att pappa och barn får lite egen tid tillsammans också, vilket jag tycker är enbart positivt.

Precis vad jag menade
Jag räknar tiden i stallet, promenader med hunden mm som egentid. Perfekt att återhämta sig, andas friskluft och arbeta med kroppen fysiskt! Brukar må väldigt bra när jag haft ett par timmar i stallet. Får en helt ny energi!

 

[bananabambi]

Sv: Viktigaste i livet

Ja, jag förstår inte varför "egentid" alltid måste innebära umgänge med andra kompisar utan barn, eller "vaxabenen-plocka ögonbrynen-bada skumbad etc".

Mina vänner med barn efterlyser massa såda tid, och det är väl skönt att kunna göra sådant också, kanske.

Men jag känner mig precis lika lyxig när jag tar en vovvepromenad medan sambon nattar barnen. T.ex.

Det är ju ändå min tid, där jag oavbrutet får tänka på vad jag vill.

 

[taccotad]

Sv: Viktigaste i livet

Ja, jag förstår inte varför "egentid" alltid måste innebära umgänge med andra kompisar utan barn, eller "vaxabenen-plocka ögonbrynen-bada skumbad etc".

Mina vänner med barn efterlyser massa såda tid, och det är väl skönt att kunna göra sådant också, kanske.

Men jag känner mig precis lika lyxig när jag tar en vovvepromenad medan sambon nattar barnen. T.ex.

Det är ju ändå min tid, där jag oavbrutet får tänka på vad jag vill.

Egentid är väl vad man gör den till?!
Jag känner ibland att det kan vara grymt skönt med en dusch i lugn och ro, vara ute och mocka, ute och träna hunden lite men faktiskt upplever jag jobbet som egentid också. Jobbar än så länge inte så mkt så de stunder jag är iväg och jobbar laddar jag batterierna nåt enormt.

 

[bananabambi]

Sv: Viktigaste i livet

Ja visst. Ibland tycker jag det är skitskönt att stå i tvättstugan & mangla eller hänga tvätt, lyssna på musik och bara ta det lungt. Då är det min egentid.

Och ibland har jag ingen lust alls, då får det vara.

 

[Roheryn]

Sv: Viktigaste i livet

Precis vad jag menade
Jag räknar tiden i stallet, promenader med hunden mm som egentid. Perfekt att återhämta sig, andas friskluft och arbeta med kroppen fysiskt! Brukar må väldigt bra när jag haft ett par timmar i stallet. Får en helt ny energi!

Samma här. Hade jag inte räknat stall- och hundpromenadtid som egentid, så hade jag inte haft nån egentid alls!!! Har aldrig känt något behov av att träffa kompisar utan barn, eller gå och shoppa, eller.... Men det är ju för att tiden är begränsad - jag har valt vad jag vill använda min egentid till, nämligen huvudsakligen hästen. Nån mer "egentid" än så kan jag inte ha - måste ju umgås något med familjen också!!!

 

[Lycanthrope]

Sv: Viktigaste i livet

If you say so!

Men snälla, när du får barn, glöm inte att avrapportera hur det går. Jag sätter en dryg tusenlapp redan nu på att hästarna kommer att stå hos en fodervärd det första året.

Knappast!
Jag kommer självklart inte stå där med 4 hästar, men min nordsvensk åker INGENSTANS! Det är inget att slå vad om, så är det bara.

Jag och min sambo har olika syn på det här. För mig kommer barnen i första hand och är, om jag tvingas välja, viktigast.

Min sambo däremot tycker att jag är viktigast och motiverar det med att utan mig hade han inte kunnat få barnen.

/Timsetim

Vad gulligt han tänker!

Men det där är olika. Både hur man själv är, och vilken sorts barn man får... Själv hade jag "dött" av sorg om jag inte kunnat/fått fortsätta med hästar och ridning när jag fått barn. För mig var det guld värt att få gå iväg till stallet när maken kom hem från jobbet och "slippa vara mamma" och bara vara mig själv för ett par timmar. Det blev till och med så att jag köpte en unghäst när min dotter var fyra månader, och red in honom under tiden jag var mammaledig. Jag tyckte det var perfekt - gå iväg och träna unghästen i korta, ofta återkommande träningspass passade liksom ihop med att vara tvungen att gå hem och amma bebis! Och jag kände inte den minsta stress över hästen - tyckte bara att umgänget med hästen och träningen av honom gav mig ny energi att vara en bättre förälder!

Det är lite så jag tänker också!
Man måste väl få ha något eget också? Där man kan vara "ifred" (med hästen/arna) och koppla av.