Problem med ett barn på förskolan

[Görel]

Ja typ.
Och vägrar anmäla för att det blir "jobbigt".

Lärare har som plikt att anmäla och kan inte skippa det om rektorn vägrar.

Det är ett reellt problem i flera skolor.

Bra för dig att veta kanske.

Jag känner till att det kan vara ett problem att personalen är oense med rektorn om vad som ska anmälas. Tyckte att detta var mycket mer förekommande för några år sedan. Har talat med flera som arbetar inom skola och barnomsorg som delar den upplevelsen. I takt med att försummade och vanvårdade barn uppmärksammas (Lilla Hjärtat, flickan som tvingades dricka ättika med flera) har jag upplevt en mycket mer välvillig inställning till orosanmälningar. Man ringer också gärna till socialtjänsten och diskuterar om man ska anmäla barn vars situation man känner oro kring.

 

[Sryoqwe]

Kan du/andra föräldern/annan vuxen nära anhörig vara med barnet i förskolan tills det löst sig och för att skydda barnet? Förstår om det inte är en praktisk möjlighet men om inte annat hade det kanske fått lärarna/rektorn att tänka till lite.

 

[Mirre]

Det är ju galet om personal i skola och förskola inte vågar anmäla, trots att det finns en oro. Det blir ju barnen som får lida för det i slutändan.

Personalen kom fram idag vid lämning och var så förvånade över det vi sade, för de hade ju haft så roligt igår och yada yada. Trots att dottern berättade för oss att barnet dragit sönder en käpphäst som dottern hade, så personal fått laga den. Hon hade även bitit min dotter strax innan jag kom, märket på armen var färskt sas.

Men vi har märkt förut också att de gärna vill pusha på att vår dotter ska leka med det här barnet hela tiden, det säger även dottern själv att de gör. Nu har flera av dotterns kompisar gått vidare till skolan också tyvärr. Dottern börjar nästa höst i skolan och jag hoppas att vi har flyttat tills dess. Barnet är nog rätt så ensamt, de flesta föräldrar verkar undvika den här familjen. Det är ju naturligtvis jättetragiskt, men det är inget som ska läggas på min dotter att lösa. Hon ska inte behöva känna sig tvingad att leka med det barnet bara för att ingen annan vill göra det. Det är ju personalens sak att ta tag i då.

Jag sade även till personalen att dottern berättar ju en helt annan bild hemma än vad personalen säger till oss att de ser. Samt att hon känner sig väl mer trygg med att berätta för oss hemma än för personalen, den såg ut att svida men den var nog nyttig att få höra.

 

[Inte_Ung]

Jag känner till att det kan vara ett problem att personalen är oense med rektorn om vad som ska anmälas. Tyckte att detta var mycket mer förekommande för några år sedan. Har talat med flera som arbetar inom skola och barnomsorg som delar den upplevelsen. I takt med att försummade och vanvårdade barn uppmärksammas (Lilla Hjärtat, flickan som tvingades dricka ättika med flera) har jag upplevt en mycket mer välvillig inställning till orosanmälningar. Man ringer också gärna till socialtjänsten och diskuterar om man ska anmäla barn vars situation man känner oro kring.

Det gläder mig något oerhört.
Skolan har ett stort ansvar när det gäller dessa frågor.

 

[SpanskaLoppan]

@Mirre Jag har tänkt på din dotters situation lite då och då. Hur går det för henne? Och er? Blir ni tagna på allvar?

 

[Flixon]

Känner tyvärr igen mig mycket i din berättelse @Mirre . Min äldsta har en klasskompis som från förskoleklass varit väldigt "på", det började med att hen var gränslös, så till den grad att hen inte fick sitta bredvid mitt barn för hen kunde inte acceptera mitt barns personliga utrymme. Därefter har det eskalerat åt andra hållet, hen har blivit fysiskt aggressiv och nu sen terminsstart till och med dödshotat mitt barn. Det kompliceras lite av att barnen ibland leker bra tillsammans och har roligt, och det kan gå ganska långa perioder innan det ballar ur igen.
Skolan har dock hanterat det bra, de försöker i den mån det går att punktmarkera det andra barnet, "andra instanser" är inkopplade, skolans socialpedagog jobbar mycket med det här barnet samt att bygga en sund relation mellan hen, mitt barn och även andra barn som brukar vara med och leka. De är snabba på att uppdatera oss föräldrar när något inträffar, eller bara för att ringa och kolla läget. Så om inte er förskola gör något av detta är det kanske läge att ställa lite krav? Socialpedagog finns väl inte på förskola förstås men i övrigt finns det ju insatser att göra för att barnet ska känna sig trygg på förskolan.

 

[Mirre]

@Mirre Jag har tänkt på din dotters situation lite då och då. Hur går det för henne? Och er? Blir ni tagna på allvar?

Hon leker fortfarande med samma barn och situationen är i stort sett den samma. Barnet verkar ha taggat ner något men dottern kan vara fruktansvärt otrevlig efter en dag på föris

 

[Mirre]

Problemet fortsätter och jag blir tokig.
Senaste tiden har dotter och kompis tagit sig ut genom grindarna på föris, in på gården till andra avdelningen och vidare till småbarnsavdelningen med sikte på grinden ut Personal hann som tur var stoppa dem innan de kom ut helt från gården. Vems idé hela spektaklet var från början är oklart, vi har våra misstankar såklart men vår dotter kan absolut ha varit med på det precis lika mycket.

När vi hämtar dottern går vi förbi staketet när vi går hem. Är de ute så ska kompisen alltid springa med och ropa på dottern, viska saker och försöka påverka dottern att springa ifrån oss (jag har själv tydligt och klart hört henne säga det när hon försökte viska och jag stod precis bredvid ) Både jag och sambon har flera gånger fått be barnet låta dottern bli klar ifred vid hämtning och lämning medan personalen står som handlingsförlamade fån

 

[Mirre]

Dottern berättar saker som kompisen säger eller gör på förskolan som är väldigt oroande. Till exempel hade hon försökt få dottern och ett barn till att visa trosorna idag Dottern hade stått emot och inte gjort det dock. Igår kom dottern hem och sade att kompisen satt sig och kissat i leksakslådan när de lekte. Jag funderar på om jag ska ta det med personalen, rektorn eller direkt med soc? Förskolan kan ju redan ha tagit kontakt med soc, det vet ju inte jag men jag kan ju inte bara hoppas på det heller.

 

[cirkus]

Dottern berättar saker som kompisen säger eller gör på förskolan som är väldigt oroande. Till exempel hade hon försökt få dottern och ett barn till att visa trosorna idag Dottern hade stått emot och inte gjort det dock. Igår kom dottern hem och sade att kompisen satt sig och kissat i leksakslådan när de lekte. Jag funderar på om jag ska ta det med personalen, rektorn eller direkt med soc? Förskolan kan ju redan ha tagit kontakt med soc, det vet ju inte jag men jag kan ju inte bara hoppas på det heller.

Jag hade absolut tagit det minst med personal och rektor.

 

[Mirre]

Jag hade absolut tagit det minst med personal och rektor.

Jag ska göra det.

 

[Mirre]

Jag hade absolut tagit det minst med personal och rektor.

Ja det gick ju bra. Personalen skyller alltihop på min dotter
De påstår att hon fått det här barnet att göra saker som att kissat i lådan osv, ändå är det dottern själv som berättat för oss för att hon tyckte att det var äckligt

 

[cirkus]

Ja det gick ju bra. Personalen skyller alltihop på min dotter
De påstår att hon fått det här barnet att göra saker som att kissat i lådan osv, ändå är det dottern själv som berättat för oss för att hon tyckte att det var äckligt

Men fy fasen vad jobbigt. Det låter ju som om det är ett väldigt allvarligt problem i den här gruppen.
Att vända det till att det är din dotter som får henne att göra saker känns extremt dysfunktionellt. Jag hade bytt förskola

 

[LadySara]

Ja det gick ju bra. Personalen skyller alltihop på min dotter
De påstår att hon fått det här barnet att göra saker som att kissat i lådan osv, ändå är det dottern själv som berättat för oss för att hon tyckte att det var äckligt

Finns det ngn chans att eran dotter är drivade? Barn kan tyvärr ofta ha en historia för föräldrar och en historia som är sann.

Om ni är helt säkra att de är det andra barnet hade jag tagit det vidare.

 

[Imogen]

När det är så här små barn hade jag varit väldigt försiktig med att påstå att jag vet vad som har hänt, eller att mitt barn har rätt. Just för att de är så små, och det blir lätt att man hamnar i en "mitt barn skulle aldrig..."-situation med personalen som de nog har hört alldeles för många gånger.

Men det betyder verkligen inte att din dotters upplevelse är felaktig eller att det andra barnet inte gjort det som din dotter säger. Utifrån vad jag läst i tråden så låter det för mig inte helt osannolikt att båda har rätt. Dvs att det skulle exempelvis mycket väl kunna vara så att det andra barnet upplevde att din dotter fick henne att kissa i lådan. OCH att anledningen till att de hamnade där är att din dotter länge varit utsatt och/eller influerad av det andra barnets beteende, gränslöshet osv. Att ett barn i förskoleålder inte står emot sådant under en längre period är ju inte det minsta konstigt.

Egentligen spelar det ju mindre roll vem som gjort vad här på slutet. Problemet är ju att förskolan har en situation de uppenbarligen inte kan hantera. ATT det händer är lika allvarligt oavsett vem som är orsak. Jag hade tagit det vidare uppåt, men fokuserat på situationerna som uppstår och vilka risker och problemet det är att förskolan inte hanterar det, samtidigt som jag varit tydligt med att jag vet att jag inte har full insyn och det jag berättar är mitt barns historia.

Och om möjligt byta förskola, risken är ju att något sådant här tar betydligt längre tid att förändra än vad som ska vara värt att vänta på.

 

[MiaMia]

Egentligen spelar det ju mindre roll vem som gjort vad här på slutet. Problemet är ju att förskolan har en situation de uppenbarligen inte kan hantera. ATT det händer är lika allvarligt oavsett vem som är orsak. Jag hade tagit det vidare uppåt, men fokuserat på situationerna som uppstår och vilka risker och problemet det är att förskolan inte hanterar det, samtidigt som jag varit tydligt med att jag vet att jag inte har full insyn och det jag berättar är mitt barns historia.

Viktig poäng. Det som ska lyftas är att det finns en situation som inte hanteras på ett fungerande sätt av personalen.

Problemet är inte vad barn A eller barn B gör - utan vad personalen gör eller inte gör. Något är inte tillräckligt bra i deras analys av situationen, problemformulering, val/genomförande av metoder etc. Om personalen säger att det är någon annans fel att det sker så tar de bort ansvar -och möjlighet- från sig själva att vara den aktiva parten som kan genomföra en förändring.