Vårföräldrar 2016 del 3

[Akvileja]

Lyckades somna om vid halv 6, vakna nu o då har den ihållande mensvärken försvunnit. Har däremot fått ett par riktigt onda sammandragningar. Ligger på soffan nu o pustar så sambon får vila ut efter nattpasset. Tror det va falsklarm inatt, är lite besviken Fast uppskattar såklart om dom får stanna inne lite till.

Gick in i vecka 36 idag @Akvileja

Vad skönt, då är det ju ingen panik om de skulle bestämma sig för att komma ut

 

[robl]

Vad skönt, då är det ju ingen panik om de skulle bestämma sig för att komma ut

Nä det är lugnt känner jag Är även välkommen till förlossningen här hemma, dom har gräns 35+0 för att dom bara har lättare neovård.

 

[fia-lisa]

Tack för pepp och vänlia ord @Lazy Lady , @Ray , @sicx och @robl

Och vad spännande @robl ! Tänk om det är på g att komma vårbebisar nu!

 

[fia-lisa]

Tycker det är roligt att jämföra bilder.. Har ju tyckt att jag varit stor varje gång det är dags att ta ny veckobild

Här vecka 8, första magbilden & antagligen mest tarmar som putar ut, sen vecka 14, så liten o nätt mage tycker jag nu o vecka 34, valrossen..
Längtar till bilderna går på andra hållet, så man kanske hittar tillbaka till sin vanliga form


O här en bild på händer som matchar magen! Dom känns mer sprängfärdiga än magen!!


O om ni undrar så JA! Jag har väldigt tråkigt om dagarna & kan inte göra mycket annat än sitta vid datorn eller vid tvn så har tid med onödiga uppdateringar

Kul att kunna jämföra bilder! Visst putar magen ut mycket nu - jättefin!

Själv tycker jag min mage minskar i omfång... Den har i vilket fall inte vuxit något och jag känner mig faktiskt ganska liten om magen. Förra graviditeten var jag enorm så hade väl förväntat mig samma utveckling denna gången.

 

[Whirlie]

Kul att kunna jämföra bilder! Visst putar magen ut mycket nu - jättefin!

Själv tycker jag min mage minskar i omfång... Den har i vilket fall inte vuxit något och jag känner mig faktiskt ganska liten om magen. Förra graviditeten var jag enorm så hade väl förväntat mig samma utveckling denna gången.

Jag tycker den ser "högre" ut på högra (senaste) bilden och "djupare/längre" på den första (tidigare). Kan bebben ha vänt sig mellan bilderna (när gör de det?) och att det är det som påverkar? Själv är jag mest fixerad vid putningsgraden och tänker det är lätt att missa de andra ledderna.

 

[Whirlie]

Lite gnäll nu - men i förhållande till hur ni andra har det så känner jag att jag ändå har det väldigt bra.

Alltså - det här med att inte orka lika mycket som man brukar orka. Hur hanterar man det? Jag har så sjukt svårt att inte boka in alla roliga saker jag vill göra. Men nu börjar de tyvärr inte kännas lika roliga längre. Jag har inte på något sätt så ont så jag inte kan jobba eller göra saker, men har ofta (kanske 50% av tiden) olika typer av värk och smärta från magregionen. Inte så farligt, kanske 3 på en 10 gradig smärtskala. Och blir trött i ryggen på nolltid. Och svullna fötter (hej stödstrumpor). Det är irriterande. Men värst är tröttheten, och att jag inte längre riktigt orkar med "stress".

Jobbar lite mer än heltid, varierande mellan veckorna hur mkt det blir. I helgen var jag och maken funktionärer vid en ungdomstävling (ej hästsport). Vilket innebar inhandling på fredag kväll och middag först efter kl 22 (så trött så jag knappt orkade äta), heldag lördag (9:30 - 21, middag 21:30) och nästan heldag söndag (8:30 - 17, ingen middag pga för mkt godis och restfika innan vi åkte hem vilket medförde magont). Iof inga tunga uppgifter, satt i dommartorn/sekretariat och åt godis mestadelen av tiden. Men så trött! Och idag måndag har jag massor jag behöver få klart på jobbet - har ett möte till ca 18 (gissar jag) och behöver sedan ta med jobb hem till soffan. I vanliga fall - inga problem! Nu - på gränsen till utmattning redan nu på förmiddagen! Och allra värst känns det att ha både kommande och nästkommande helg uppbokad för mer funktionärsarbete på olika tävlingar (iof bara söndag kommande helg). Dessutom finns det en del saker inbokade på vardagskvällarna också efter jobbet den kommande månaden.

Just nu vet jag helt enkelt inte hur jag ska göra för att orka hålla tempot. Och fortsätta träna med spinning, yoga och promenader flera gånger i veckan. Och vi ska inte tala om att försöka hålla någon form av ordning hemma, ta hand om disk och tvätt och sådana löpande "måsten".

Ursäkta gnället - jag mår ju väldigt bra i förhållande till många andra. Men inte så bra som jag skulle vilja helt enkelt.

 

[giovanna]

Lite gnäll nu - men i förhållande till hur ni andra har det så känner jag att jag ändå har det väldigt bra.

Alltså - det här med att inte orka lika mycket som man brukar orka. Hur hanterar man det? Jag har så sjukt svårt att inte boka in alla roliga saker jag vill göra. Men nu börjar de tyvärr inte kännas lika roliga längre. Jag har inte på något sätt så ont så jag inte kan jobba eller göra saker, men har ofta (kanske 50% av tiden) olika typer av värk och smärta från magregionen. Inte så farligt, kanske 3 på en 10 gradig smärtskala. Och blir trött i ryggen på nolltid. Och svullna fötter (hej stödstrumpor). Det är irriterande. Men värst är tröttheten, och att jag inte längre riktigt orkar med "stress".

Jobbar lite mer än heltid, varierande mellan veckorna hur mkt det blir. I helgen var jag och maken funktionärer vid en ungdomstävling (ej hästsport). Vilket innebar inhandling på fredag kväll och middag först efter kl 22 (så trött så jag knappt orkade äta), heldag lördag (9:30 - 21, middag 21:30) och nästan heldag söndag (8:30 - 17, ingen middag pga för mkt godis och restfika innan vi åkte hem vilket medförde magont). Iof inga tunga uppgifter, satt i dommartorn/sekretariat och åt godis mestadelen av tiden. Men så trött! Och idag måndag har jag massor jag behöver få klart på jobbet - har ett möte till ca 18 (gissar jag) och behöver sedan ta med jobb hem till soffan. I vanliga fall - inga problem! Nu - på gränsen till utmattning redan nu på förmiddagen! Och allra värst känns det att ha både kommande och nästkommande helg uppbokad för mer funktionärsarbete på olika tävlingar (iof bara söndag kommande helg). Dessutom finns det en del saker inbokade på vardagskvällarna också efter jobbet den kommande månaden.

Just nu vet jag helt enkelt inte hur jag ska göra för att orka hålla tempot. Och fortsätta träna med spinning, yoga och promenader flera gånger i veckan. Och vi ska inte tala om att försöka hålla någon form av ordning hemma, ta hand om disk och tvätt och sådana löpande "måsten".

Ursäkta gnället - jag mår ju väldigt bra i förhållande till många andra. Men inte så bra som jag skulle vilja helt enkelt.

Alltså jag förstår att det känns jobbigt att inte kunna göra allt det du vill göra men jag blir helt utmattad bara av att läsa allt du ändå gör

Själv orkar jag knappt masa mig runt en liten promenad med hunden, jag orkar typ 25 % av det jag skulle göra på jobbet och städning och sånt kanske 10%.

Känner mig sjukt otillräcklig framför allt för hundens skull, sen för sonens och blir ledsen, fattar inte hur jag ska klara de sista veckorna .

När jag var gravid med sonen hann jag aldrig börja känna mig så där less på graviditeten men nu i vecka 31 känner jag bara att jag vill att bebisen ska komma ut och det kan ju lätt vara 10 veckor kvar

 

[robl]

Kul att kunna jämföra bilder! Visst putar magen ut mycket nu - jättefin!

Själv tycker jag min mage minskar i omfång... Den har i vilket fall inte vuxit något och jag känner mig faktiskt ganska liten om magen. Förra graviditeten var jag enorm så hade väl förväntat mig samma utveckling denna gången.

Tack

Tycker också det ser ut som din bebis har vänt sig, kan det va det?
Jag tycker din mage sen helt "lagom" ut, o fin Skönt att du känner dig liten, det kanske underlättar vardagen?


För övrigt så har sammandragningarna slutat så jag passa på att dammsuga, då kom dom tillbaka men inte alls som innan.. Så det är nog inga bebisar på gång än..

 

[robl]

Lite gnäll nu - men i förhållande till hur ni andra har det så känner jag att jag ändå har det väldigt bra.

Alltså - det här med att inte orka lika mycket som man brukar orka. Hur hanterar man det? Jag har så sjukt svårt att inte boka in alla roliga saker jag vill göra. Men nu börjar de tyvärr inte kännas lika roliga längre. Jag har inte på något sätt så ont så jag inte kan jobba eller göra saker, men har ofta (kanske 50% av tiden) olika typer av värk och smärta från magregionen. Inte så farligt, kanske 3 på en 10 gradig smärtskala. Och blir trött i ryggen på nolltid. Och svullna fötter (hej stödstrumpor). Det är irriterande. Men värst är tröttheten, och att jag inte längre riktigt orkar med "stress".

Jobbar lite mer än heltid, varierande mellan veckorna hur mkt det blir. I helgen var jag och maken funktionärer vid en ungdomstävling (ej hästsport). Vilket innebar inhandling på fredag kväll och middag först efter kl 22 (så trött så jag knappt orkade äta), heldag lördag (9:30 - 21, middag 21:30) och nästan heldag söndag (8:30 - 17, ingen middag pga för mkt godis och restfika innan vi åkte hem vilket medförde magont). Iof inga tunga uppgifter, satt i dommartorn/sekretariat och åt godis mestadelen av tiden. Men så trött! Och idag måndag har jag massor jag behöver få klart på jobbet - har ett möte till ca 18 (gissar jag) och behöver sedan ta med jobb hem till soffan. I vanliga fall - inga problem! Nu - på gränsen till utmattning redan nu på förmiddagen! Och allra värst känns det att ha både kommande och nästkommande helg uppbokad för mer funktionärsarbete på olika tävlingar (iof bara söndag kommande helg). Dessutom finns det en del saker inbokade på vardagskvällarna också efter jobbet den kommande månaden.

Just nu vet jag helt enkelt inte hur jag ska göra för att orka hålla tempot. Och fortsätta träna med spinning, yoga och promenader flera gånger i veckan. Och vi ska inte tala om att försöka hålla någon form av ordning hemma, ta hand om disk och tvätt och sådana löpande "måsten".

Ursäkta gnället - jag mår ju väldigt bra i förhållande till många andra. Men inte så bra som jag skulle vilja helt enkelt.

Men oj! Det är inte konstigt att du känner dig trött, du verkar ha fullt upp hela tiden.
Jag vet inte vad som funkar för dig men jag kom till en punkt där det bara sa stopp med alla måste, trots att jag va sjukskriven så slapp jobbet ju.

Du kanske inte kommer orka hålla tempot uppe så kanske du kan planera bort lite aktiviteter/jobb om det är möjligt? Du måste ju hinna vila också!

 

[KattenKorven]

Lite gnäll nu - men i förhållande till hur ni andra har det så känner jag att jag ändå har det väldigt bra.

Alltså - det här med att inte orka lika mycket som man brukar orka. Hur hanterar man det? Jag har så sjukt svårt att inte boka in alla roliga saker jag vill göra. Men nu börjar de tyvärr inte kännas lika roliga längre. Jag har inte på något sätt så ont så jag inte kan jobba eller göra saker, men har ofta (kanske 50% av tiden) olika typer av värk och smärta från magregionen. Inte så farligt, kanske 3 på en 10 gradig smärtskala. Och blir trött i ryggen på nolltid. Och svullna fötter (hej stödstrumpor). Det är irriterande. Men värst är tröttheten, och att jag inte längre riktigt orkar med "stress".

Jobbar lite mer än heltid, varierande mellan veckorna hur mkt det blir. I helgen var jag och maken funktionärer vid en ungdomstävling (ej hästsport). Vilket innebar inhandling på fredag kväll och middag först efter kl 22 (så trött så jag knappt orkade äta), heldag lördag (9:30 - 21, middag 21:30) och nästan heldag söndag (8:30 - 17, ingen middag pga för mkt godis och restfika innan vi åkte hem vilket medförde magont). Iof inga tunga uppgifter, satt i dommartorn/sekretariat och åt godis mestadelen av tiden. Men så trött! Och idag måndag har jag massor jag behöver få klart på jobbet - har ett möte till ca 18 (gissar jag) och behöver sedan ta med jobb hem till soffan. I vanliga fall - inga problem! Nu - på gränsen till utmattning redan nu på förmiddagen! Och allra värst känns det att ha både kommande och nästkommande helg uppbokad för mer funktionärsarbete på olika tävlingar (iof bara söndag kommande helg). Dessutom finns det en del saker inbokade på vardagskvällarna också efter jobbet den kommande månaden.

Just nu vet jag helt enkelt inte hur jag ska göra för att orka hålla tempot. Och fortsätta träna med spinning, yoga och promenader flera gånger i veckan. Och vi ska inte tala om att försöka hålla någon form av ordning hemma, ta hand om disk och tvätt och sådana löpande "måsten".

Ursäkta gnället - jag mår ju väldigt bra i förhållande till många andra. Men inte så bra som jag skulle vilja helt enkelt.

Jösses! Jag är grymt imponerad! Det där tempot skulle jag aldrig orka med. Mitt standard-schema senaste månaderna är: Jobba, handla mat, hem och kollapsa i soffan nån timme, laga middag, äta middag, plocka lite/köra diskmaskin/etc etc, kollapsa i soffan igen resten av kvällen. That's it. Ingen träning och inga promenader mer än till och från affären.

På helgerna orkar jag göra lite mer - nu i helgen var vi på Ikea och fixade babymöbler och grejade lite hemma, t.ex. Men även då måste jag vila med jämna mellanrum för att inte bli helt förstörd.

 

[Ray]

Lite gnäll nu - men i förhållande till hur ni andra har det så känner jag att jag ändå har det väldigt bra.

Alltså - det här med att inte orka lika mycket som man brukar orka. Hur hanterar man det? Jag har så sjukt svårt att inte boka in alla roliga saker jag vill göra. Men nu börjar de tyvärr inte kännas lika roliga längre. Jag har inte på något sätt så ont så jag inte kan jobba eller göra saker, men har ofta (kanske 50% av tiden) olika typer av värk och smärta från magregionen. Inte så farligt, kanske 3 på en 10 gradig smärtskala. Och blir trött i ryggen på nolltid. Och svullna fötter (hej stödstrumpor). Det är irriterande. Men värst är tröttheten, och att jag inte längre riktigt orkar med "stress".

Jobbar lite mer än heltid, varierande mellan veckorna hur mkt det blir. I helgen var jag och maken funktionärer vid en ungdomstävling (ej hästsport). Vilket innebar inhandling på fredag kväll och middag först efter kl 22 (så trött så jag knappt orkade äta), heldag lördag (9:30 - 21, middag 21:30) och nästan heldag söndag (8:30 - 17, ingen middag pga för mkt godis och restfika innan vi åkte hem vilket medförde magont). Iof inga tunga uppgifter, satt i dommartorn/sekretariat och åt godis mestadelen av tiden. Men så trött! Och idag måndag har jag massor jag behöver få klart på jobbet - har ett möte till ca 18 (gissar jag) och behöver sedan ta med jobb hem till soffan. I vanliga fall - inga problem! Nu - på gränsen till utmattning redan nu på förmiddagen! Och allra värst känns det att ha både kommande och nästkommande helg uppbokad för mer funktionärsarbete på olika tävlingar (iof bara söndag kommande helg). Dessutom finns det en del saker inbokade på vardagskvällarna också efter jobbet den kommande månaden.

Just nu vet jag helt enkelt inte hur jag ska göra för att orka hålla tempot. Och fortsätta träna med spinning, yoga och promenader flera gånger i veckan. Och vi ska inte tala om att försöka hålla någon form av ordning hemma, ta hand om disk och tvätt och sådana löpande "måsten".

Ursäkta gnället - jag mår ju väldigt bra i förhållande till många andra. Men inte så bra som jag skulle vilja helt enkelt.

Visst är det lustigt att den mentala tröttheten kan vara nog så jobbigt....
tacka nej till sånt som inte måste göras är mitt råd.
Hitta din nya maxkapacitet och bara acceptera!

 

[Ray]

Alltså jag förstår att det känns jobbigt att inte kunna göra allt det du vill göra men jag blir helt utmattad bara av att läsa allt du ändå gör

Själv orkar jag knappt masa mig runt en liten promenad med hunden, jag orkar typ 25 % av det jag skulle göra på jobbet och städning och sånt kanske 10%.

Känner mig sjukt otillräcklig framför allt för hundens skull, sen för sonens och blir ledsen, fattar inte hur jag ska klara de sista veckorna .

När jag var gravid med sonen hann jag aldrig börja känna mig så där less på graviditeten men nu i vecka 31 känner jag bara att jag vill att bebisen ska komma ut och det kan ju lätt vara 10 veckor kvar

Hur gammal är sonen?
Jag känner oxå att det värsta är att när alla måsten är gjorda är jag en aptrist morsa... Och jag har Ågren över hur det ska bli sen med vaknätter och allt...

 

[fia-lisa]

Jag tycker den ser "högre" ut på högra (senaste) bilden och "djupare/längre" på den första (tidigare). Kan bebben ha vänt sig mellan bilderna (när gör de det?) och att det är det som påverkar? Själv är jag mest fixerad vid putningsgraden och tänker det är lätt att missa de andra ledderna.

Tack

Tycker också det ser ut som din bebis har vänt sig, kan det va det?
Jag tycker din mage sen helt "lagom" ut, o fin Skönt att du känner dig liten, det kanske underlättar vardagen?


För övrigt så har sammandragningarna slutat så jag passa på att dammsuga, då kom dom tillbaka men inte alls som innan.. Så det är nog inga bebisar på gång än..

Bebis har legat rättvänd sedan innan jul men den kan ju ha krupit neråt vilket påverkar magformen. Fixerar sig gör de tydligen sällan innan förlossning om man fött barn tidigare (man är tydligen så mycket "slappare och större" invändigt då... ). Det är väl mest att man jämför med tidigare omgång då magen bara fortsatte att expandera hejdlöst till att vi plockade ut bebisen.

En mindre mage lär ju garanterat hjälpa till att underlätta, dock mådde jag bättre (trots havandeskapsförgiftning) förra gången. Det är de där sabla sammandragningarna som stökar till livet just nu tycker jag.

 

[giovanna]

Hur gammal är sonen?
Jag känner oxå att det värsta är att när alla måsten är gjorda är jag en aptrist morsa... Och jag har Ågren över hur det ska bli sen med vaknätter och allt...

Han är tre år. Ja, det där med att vara trött gör en verkligen inte till en speciellt kul människa . Hoppas, hoppas, hoppas att den här bebisen blir lika bra på att sova som sin storebror!

 

[fia-lisa]

Lite gnäll nu - men i förhållande till hur ni andra har det så känner jag att jag ändå har det väldigt bra.

Alltså - det här med att inte orka lika mycket som man brukar orka. Hur hanterar man det? Jag har så sjukt svårt att inte boka in alla roliga saker jag vill göra. Men nu börjar de tyvärr inte kännas lika roliga längre. Jag har inte på något sätt så ont så jag inte kan jobba eller göra saker, men har ofta (kanske 50% av tiden) olika typer av värk och smärta från magregionen. Inte så farligt, kanske 3 på en 10 gradig smärtskala. Och blir trött i ryggen på nolltid. Och svullna fötter (hej stödstrumpor). Det är irriterande. Men värst är tröttheten, och att jag inte längre riktigt orkar med "stress".

Jobbar lite mer än heltid, varierande mellan veckorna hur mkt det blir. I helgen var jag och maken funktionärer vid en ungdomstävling (ej hästsport). Vilket innebar inhandling på fredag kväll och middag först efter kl 22 (så trött så jag knappt orkade äta), heldag lördag (9:30 - 21, middag 21:30) och nästan heldag söndag (8:30 - 17, ingen middag pga för mkt godis och restfika innan vi åkte hem vilket medförde magont). Iof inga tunga uppgifter, satt i dommartorn/sekretariat och åt godis mestadelen av tiden. Men så trött! Och idag måndag har jag massor jag behöver få klart på jobbet - har ett möte till ca 18 (gissar jag) och behöver sedan ta med jobb hem till soffan. I vanliga fall - inga problem! Nu - på gränsen till utmattning redan nu på förmiddagen! Och allra värst känns det att ha både kommande och nästkommande helg uppbokad för mer funktionärsarbete på olika tävlingar (iof bara söndag kommande helg). Dessutom finns det en del saker inbokade på vardagskvällarna också efter jobbet den kommande månaden.

Just nu vet jag helt enkelt inte hur jag ska göra för att orka hålla tempot. Och fortsätta träna med spinning, yoga och promenader flera gånger i veckan. Och vi ska inte tala om att försöka hålla någon form av ordning hemma, ta hand om disk och tvätt och sådana löpande "måsten".

Ursäkta gnället - jag mår ju väldigt bra i förhållande till många andra. Men inte så bra som jag skulle vilja helt enkelt.

Men jösses så du står i människa! Det är klart du är trött! Jag tycker också tröttheten är hemsk - den påverkar humöret så mycket. Jag förstår att det är trist att inte kunna leva på som vanligt, man vill ju göra så mycket, men om jag vore du skulle jag bara göra det jag absolut inte kan/vill vara utan och försöka lägga in lite lugn och ro på schemat också (jag har tex varit juste och lagt över hushållsarbetet på min man så att jag ska ha energi över till sonen... ). Det är nog dessvärre bara att inse att det inte går att hålla samma tempo som vanligt när kroppen samtidigt håller på att tillverka en helt ny lite person!

 

[robl]

Bebis har legat rättvänd sedan innan jul men den kan ju ha krupit neråt vilket påverkar magformen. Fixerar sig gör de tydligen sällan innan förlossning om man fött barn tidigare (man är tydligen så mycket "slappare och större" invändigt då... ). Det är väl mest att man jämför med tidigare omgång då magen bara fortsatte att expandera hejdlöst till att vi plockade ut bebisen.

En mindre mage lär ju garanterat hjälpa till att underlätta, dock mådde jag bättre (trots havandeskapsförgiftning) förra gången. Det är de där sabla sammandragningarna som stökar till livet just nu tycker jag.

Jaså, trodde det va tvärtom typ, men det låter ju logiskt när du säger det
Ja sammandragningarna begränsar en rätt mycket tycker jag, skönt att det är nära slutet nu

 

[Bexzor]

Spännande att det kan börja komma bebisar snart i tråden

Jag vet hur många veckor som max vi har kvar bebis på insidan och det känns länge. Men när jag inser att allt jag vill ha klart här hemma innan dess så känns tiden kort Känns det igen för fler av er

 

[Ottisen]

Jisses @robl, tänk om första vårbebisen kommer redan n

Spännande att det kan börja komma bebisar snart i tråden

Jag vet hur många veckor som max vi har kvar bebis på insidan och det känns länge. Men när jag inser att allt jag vill ha klart här hemma innan dess så känns tiden kort Känns det igen för fler av er

oh ja! Vi har inte ens påbörjat renoveringen av vårt sovrum än. Vi bor just nu i vardagsrummet på bottenvåningen. På ovanvåningen finns ett halvrenoverat rum och ett i katastrofläge, vi pratar hål i både golv och tak. Detta ska helst vara klart tills maj, fy så stressande det är att tänka på! Men vi överlever väl ngt år till i vardagsrummet om det helt skulle skita sig..

 

[Calazirya]

Spännande att det kan börja komma bebisar snart i tråden

Jag vet hur många veckor som max vi har kvar bebis på insidan och det känns länge. Men när jag inser att allt jag vill ha klart här hemma innan dess så känns tiden kort Känns det igen för fler av er

Vi har max 4 veckor nu. Hoppas på 3 eller att bebis bestämmer själv att den vill komma ut, helst efter helgen .

Är så pass klar att babyskydd finns, säng, vagn och kläder också.

Haft mensvärk hela dagen och bebis har givit mig fruktansvärt obehagliga sparkar i dagarna två nu

 

[Elisha]

Hur går det @robl ? Nåt på g?