Varför vill folk ha en partner?

[Wille]

Meningen med att vara ihop med någon är att dela vardagen med någon. Det är faktiskt inte svårare än så. Inte bara resor och byggen och hjälp, utan vardagen som man har vareviga dag.

Vill man inte dela vardagen med någon så behöver man inte, då är det kanske inte värt att vara ihop med någon heller utan bättre att träffa en vän eller ringa en vän och prata lite med någon gång då och då. Eller hyra in en hantverkare till hjälp med bygge, och anställa trädgårdshjälp osv.

Jag skulle ju vilja att det fanns någon i mitt liv som alltid fanns där, även om vi är på varsitt håll.

Jag har som sagt aldrig haft vänner sedan jag var 15 år. Nu har jag en granne jag pratar med ibland, men det är så sjukt krystat och jag är aldrig bekväm. Det finns ju andra jag kan ringa, men jag känner mig inte bekväm med det och det tar emot sjukt mycket. Den enda jag kan ringa och prata med är mitt senaste ex.

 

[Enya]

Jag skulle ju vilja att det fanns någon i mitt liv som alltid fanns där, även om vi är på varsitt håll.

Jag har som sagt aldrig haft vänner sedan jag var 15 år. Nu har jag en granne jag pratar med ibland, men det är så sjukt krystat och jag är aldrig bekväm. Det finns ju andra jag kan ringa, men jag känner mig inte bekväm med det och det tar emot sjukt mycket. Den enda jag kan ringa och prata med är mitt senaste ex.

Det kommer aldrig finnas någon i ditt liv om du inte är redo att lyssna på en partners intresse ens 5 minuter av din tid. Eller samma med vän.

Så börja där kanske. För att få in någon i sitt liv ska man visa intresse, det håller jag med om kan kännas oöverstigligt när man har det tufft själv. Orken för andra finns liksom inte. Å andra sidan blir man ofelbart lika ensam ändå. Men ibland är det kanske det bästa för stunden. Själv har jag tappat några vänner för jag inte orkat med det senaste året, det har verkligen varit jävligt. Det värsta med det är att så fort man inte engagerar sig själv för att man mår dåligt så syns det vilka som är ens vänner.
Det blir tyvärr så, för en relation kräver ju sitt engagemang. Är du redo att engagera dig så kommer du ju också finna någon att dela vardagen med, resten liksom löser sig utan att du behöver tänka så mycket, men just det där med engagemang från din sida måste finnas.

 

[bettysmatte]

Vore ju bra om man kunde hitta en sån person. Men tror ju inte det är möjligt.

Jag tror att det blir väldigt svårt, speciellt som du själv uttrycker starka åsikter om "mitt" och att bestämma. Du verkar inte själv vara en sådan person som du letar efter?

 

[Wille]

Jag tror att det blir väldigt svårt, speciellt som du själv uttrycker starka åsikter om "mitt" och att bestämma. Du verkar inte själv vara en sådan person som du letar efter?

Har fått vara en sådan som fått underkasta mig andras vilja och nycker. Går inte med på det längre. Tänker inte låta mig köras över igen.

 

[cirkus]

Meningen med att vara ihop med någon är att dela vardagen med någon. Det är faktiskt inte svårare än så. Inte bara resor och byggen och hjälp, utan vardagen som man har vareviga dag.

Vill man inte dela vardagen med någon så behöver man inte, då är det kanske inte värt att vara ihop med någon heller utan bättre att träffa en vän eller ringa en vän och prata lite med någon gång då och då. Eller hyra in en hantverkare till hjälp med bygge, och anställa trädgårdshjälp osv.

Skilj gärna på vara ihop och bo ihop. Det går absolut att vara ihop utan att dela vardagen jämt och ständigt.

 

[Youma]

Vore ju bra om man kunde hitta en sån person. Men tror ju inte det är möjligt.

Nämen dåså, då är det ju färdigt.

 

[Enya]

Skilj gärna på vara ihop och bo ihop. Det går absolut att vara ihop utan att dela vardagen jämt och ständigt.

Men om man inte vill dela vardagen med någon man inte bor ihop med men är ihop med, varför är man ihop då? Vardagen är den mesta tiden man spenderar ihop, inte utflykter, resor, kalas och firande, utan det vardagliga vi alla har.

 

[Enya]

Har fått vara en sådan som fått underkasta mig andras vilja och nycker. Går inte med på det längre. Tänker inte låta mig köras över igen.

Det är inte att köras över, det är att kompromissa. Du behöver lära dig kompromissa.

 

[Wille]

Det är inte att köras över, det är att kompromissa. Du behöver lära dig kompromissa.

Jo, jag var tydligen jättedålig på att kompromissa när jag lånade ut pengar och sen ville ha tillbaka dem. Då gjorde han om det till kostnader för boendet. Det var inget vi var överens om. Så jag fick aldrig tillbaka mina pengar, som var ett lån. Tio tusen var det. Och jag fick en betalningsanmärkning för det var ett skadestånd jag tagit av och gett honom och sen inte hade pengar kvar att betala skatten.

Och det var min kompromissvilja som det var fel på när jag en dag kom hem och han hade rivit en vägg som vi tidigare tillsammans hade byggt upp. Hans hus. Han gjorde alltså som han ville och jag var inte ens en inneboende som behövde informeras om sådana saker.

Och givetvis var det på grund av min kompomissvilja som jag blev ensam ansvarig för hästarna. Till och med när jag flyttade skulle jag ta hand om hästarna. Lyckades dock stå på mig då och säga nej. Han hade haft ett halvår på sig att ordna för hästarna. Jag hade bara varit någon som var bra att ha. Men han klagade på att jag inte städade och lagade mat åt honom. Dålig människa jag är.

Och så klart är det min kompromissvilja som var problemet när jag ställdes inför två val och båda var fel och jag hotades med att få stryk.

Det är också mitt fel att jag blev utkastad mitt i vintern.

Och boendena jag hade hos dessa män var aldrig mitt hem på något sätt. Jag bara bodde där. Jag hade inget att säga till om. Ena huset hade ett hål i väggen och var svinkallt på vintern. I andra huset sov jag hopknycklad på en soffa. I båda fallen var mina egna saker undanstuvade i förråd.

Förlorade för övrigt pengar i den andra relationen också. Tjugo tusen. Har inte sett röken av de pengarna.

När man blivit så här överkörd så lär man sig att passa sig jävligt noga för att hamna där igen.

 

[sjoberga]

Jo, jag var tydligen jättedålig på att kompromissa när jag lånade ut pengar och sen ville ha tillbaka dem. Då gjorde han om det till kostnader för boendet. Det var inget vi var överens om. Så jag fick aldrig tillbaka mina pengar, som var ett lån. Tio tusen var det. Och jag fick en betalningsanmärkning för det var ett skadestånd jag tagit av och gett honom och sen inte hade pengar kvar att betala skatten.

Och det var min kompromissvilja som det var fel på när jag en dag kom hem och han hade rivit en vägg som vi tidigare tillsammans hade byggt upp. Hans hus. Han gjorde alltså som han ville och jag var inte ens en inneboende som behövde informeras om sådana saker.

Och givetvis var det på grund av min kompomissvilja som jag blev ensam ansvarig för hästarna. Till och med när jag flyttade skulle jag ta hand om hästarna. Lyckades dock stå på mig då och säga nej. Han hade haft ett halvår på sig att ordna för hästarna. Jag hade bara varit någon som var bra att ha. Men han klagade på att jag inte städade och lagade mat åt honom. Dålig människa jag är.

Och så klart är det min kompromissvilja som var problemet när jag ställdes inför två val och båda var fel och jag hotades med att få stryk.

Det är också mitt fel att jag blev utkastad mitt i vintern.

Och boendena jag hade hos dessa män var aldrig mitt hem på något sätt. Jag bara bodde där. Jag hade inget att säga till om. Ena huset hade ett hål i väggen och var svinkallt på vintern. I andra huset sov jag hopknycklad på en soffa. I båda fallen var mina egna saker undanstuvade i förråd.

Förlorade för övrigt pengar i den andra relationen också. Tjugo tusen. Har inte sett röken av de pengarna.

När man blivit så här överkörd så lär man sig att passa sig jävligt noga för att hamna där igen.

Jag kan förstå det. Det jag inte kan förstå är eftertraktandet av en likadan relation nästa gång.

Om man upplevt på så nära håll hur en relation med underkastelse skadar, så tänker jag att man skulle vilja ha en bättre slags relation ?

 

[EmmaBovary]

Jag kan förstå det. Det jag inte kan förstå är eftertraktandet av en likadan relation nästa gång.

Om man upplevt på så nära håll hur en relation med underkastelse skadar, så tänker jag att man skulle vilja ha en bättre slags relation ?

Precis! @Wille det finns liksom inget att ifrågasätta gällande att du blivit överkörd och behandlad illa i tidigare relationer, det som framstår som märkligt för mig är att du snarare verkar efterlysa någon som ska underkasta sig dig än en en respektfull och jämlik relation.

 

[Inte_Ung]

Hur är det makt och kontroll om båda vill samma sak?

Men det som du beskriver är inte att vilja samma sak det är att vilja olika saker.

Du vill att ni skall ägna er åt din trädgård och ditt hus.
Din potentiella partner skall intressera sig för någon annans trädgård och hus.

Ni kan inte vilja samma saker.
Då så skulle en potentiell partner till dig vilja ägna sig åt sin trädgård och sitt hus.

 

[Wille]

Jag kan förstå det. Det jag inte kan förstå är eftertraktandet av en likadan relation nästa gång.

Om man upplevt på så nära håll hur en relation med underkastelse skadar, så tänker jag att man skulle vilja ha en bättre slags relation ?

Nä. Jag vill inte ha en sådan relation igen. Jag kör inte över folk så som jag själv blivit överkörd. Och då måste jag stå på mig och bestämma vad som gäller hemma hos mig.

 

[Wille]

Men det som du beskriver är inte att vilja samma sak det är att vilja olika saker.

Du vill att ni skall ägna er åt din trädgård och ditt hus.
Din potentiella partner skall intressera sig för någon annans trädgård och hus.

Ni kan inte vilja samma saker.
Då så skulle en potentiell partner till dig vilja ägna sig åt sin trädgård och sitt hus.

Vad hindrar att man är både i hans hus och i mitt hus? Var och en bestämmer på sitt eget ställe.

 

[Hazel]

Nä. Jag vill inte ha en sådan relation igen. Jag kör inte över folk så som jag själv blivit överkörd. Och då måste jag stå på mig och bestämma vad som gäller hemma hos mig.

att säga att en partner bara ska visa intresse för det du är intresserad av samtidigt som han inte får prata om nåt som inte är ditt intresse är i allra högsta grad att köra över någon

 

[MCP]

Men tycker du inte att det kan vara givande att prata om sådana saker som jag räknade upp? Eller ngt ämne som är i de FB-grupperna?

För sånt pratar man ju om i relationer oftast. Och det behöver man ju inte dela intressen för.
Jag har mer tyckt att det är viktigt att man delar värderingar, humor etc.

Ja, jag tänker att det där med att dela intresse för något har mindre betydelse än själva diskussionskemin. Det finns personer som kan dela mitt hjärteintresse, men som jag får noll och inget utav att prata med.
(Har en släkting som delar mitt intresse för en hobby, och det finns få personer som jag så ogärna vill prata om det med som honom )

Sedan finns det personer som jag egentligen inte delar något intresse med alls, men som kan vara hur intressanta som helst att diskutera med.

Jag och min sambo delar en del intressen, men vi har också våra egna intressen som den andra inte delar, men ändå så lyssnar vi ju när den andra vill berätta något om det.
Vi pratar ju sällan om det på nörderinivå när vi pratar med varandra, det kan vi ta med andra intresserade, men det handlar ju mycket om rent allmänna saker kring våra intressen; har det gått bra/dåligt, relationer till andra utövare, vad man funderar på inför framtiden o.s.v. sådant man vill dela med sin partner helt enkelt.

 

[Enya]

Jo, jag var tydligen jättedålig på att kompromissa när jag lånade ut pengar och sen ville ha tillbaka dem. Då gjorde han om det till kostnader för boendet. Det var inget vi var överens om. Så jag fick aldrig tillbaka mina pengar, som var ett lån. Tio tusen var det. Och jag fick en betalningsanmärkning för det var ett skadestånd jag tagit av och gett honom och sen inte hade pengar kvar att betala skatten.

Och det var min kompromissvilja som det var fel på när jag en dag kom hem och han hade rivit en vägg som vi tidigare tillsammans hade byggt upp. Hans hus. Han gjorde alltså som han ville och jag var inte ens en inneboende som behövde informeras om sådana saker.

Och givetvis var det på grund av min kompomissvilja som jag blev ensam ansvarig för hästarna. Till och med när jag flyttade skulle jag ta hand om hästarna. Lyckades dock stå på mig då och säga nej. Han hade haft ett halvår på sig att ordna för hästarna. Jag hade bara varit någon som var bra att ha. Men han klagade på att jag inte städade och lagade mat åt honom. Dålig människa jag är.

Och så klart är det min kompromissvilja som var problemet när jag ställdes inför två val och båda var fel och jag hotades med att få stryk.

Det är också mitt fel att jag blev utkastad mitt i vintern.

Och boendena jag hade hos dessa män var aldrig mitt hem på något sätt. Jag bara bodde där. Jag hade inget att säga till om. Ena huset hade ett hål i väggen och var svinkallt på vintern. I andra huset sov jag hopknycklad på en soffa. I båda fallen var mina egna saker undanstuvade i förråd.

Förlorade för övrigt pengar i den andra relationen också. Tjugo tusen. Har inte sett röken av de pengarna.

När man blivit så här överkörd så lär man sig att passa sig jävligt noga för att hamna där igen.

Jag har inte påstått att du var dålig på att kompromissa i de här relationerna. Det är du som skriver allt det här, inte jag. Dina åsikter om dig själv, inte mina.

Vad jag anser är baserat på vad du skriver i tråden. Du vill prata om dina intressen och saker som intresserar dig, men inte visa intressen för något som är en partners intressen. Du vill ha det som du vill och partnern ska göra som du vill. Det är inte att kompromissa, det är att vara likadan tillbaka mot en ny person som de andra varit mot dig.

Man ger och tar. Att allting ska vara på dina villkor är inte att ge och ta, det är att ta och partner som ska ge, som det var för dig i dina relationer fast nu tvärtom, du är som dina partner.

 

[Inte_Ung]

Men om man inte vill dela vardagen med någon man inte bor ihop med men är ihop med, varför är man ihop då?

Därför att man är varandras speciella människa.
Den som alltid finns där.

 

[Masqueradee]

Jo, jag var tydligen jättedålig på att kompromissa när jag lånade ut pengar och sen ville ha tillbaka dem. Då gjorde han om det till kostnader för boendet. Det var inget vi var överens om. Så jag fick aldrig tillbaka mina pengar, som var ett lån. Tio tusen var det. Och jag fick en betalningsanmärkning för det var ett skadestånd jag tagit av och gett honom och sen inte hade pengar kvar att betala skatten.

Och det var min kompromissvilja som det var fel på när jag en dag kom hem och han hade rivit en vägg som vi tidigare tillsammans hade byggt upp. Hans hus. Han gjorde alltså som han ville och jag var inte ens en inneboende som behövde informeras om sådana saker.

Och givetvis var det på grund av min kompomissvilja som jag blev ensam ansvarig för hästarna. Till och med när jag flyttade skulle jag ta hand om hästarna. Lyckades dock stå på mig då och säga nej. Han hade haft ett halvår på sig att ordna för hästarna. Jag hade bara varit någon som var bra att ha. Men han klagade på att jag inte städade och lagade mat åt honom. Dålig människa jag är.

Och så klart är det min kompromissvilja som var problemet när jag ställdes inför två val och båda var fel och jag hotades med att få stryk.

Det är också mitt fel att jag blev utkastad mitt i vintern.

Och boendena jag hade hos dessa män var aldrig mitt hem på något sätt. Jag bara bodde där. Jag hade inget att säga till om. Ena huset hade ett hål i väggen och var svinkallt på vintern. I andra huset sov jag hopknycklad på en soffa. I båda fallen var mina egna saker undanstuvade i förråd.

Förlorade för övrigt pengar i den andra relationen också. Tjugo tusen. Har inte sett röken av de pengarna.

När man blivit så här överkörd så lär man sig att passa sig jävligt noga för att hamna där igen.

Men du, jag tror du nog förstår att det inte är sånt här vi pratar om när vi säger att det gäller att kompromissa i en relation!! Sluta med den här argumentationstekniken att kasta skit på oss andra eller lägga ord i våra munnar när vi gång på gång säger att sånt här, och det som tidigare diskuterats INTE är hälsosamma relationer.
Jag förstår verkligen inte hur du kan få ovan av när vi säger typ; i en relation kanske man måste kompromissa om att äta korv istället för köttbullar en middag eller behålla den sjukt fula kudden som har sentimentalt värde för min partner.

 

[Wille]

att säga att en partner bara ska visa intresse för det du är intresserad av samtidigt som han inte får prata om nåt som inte är ditt intresse är i allra högsta grad att köra över någon

Tycker jag inte. Jag är bara inte intresserad och jag kan inte prestera intresse. Sen behöver man ju inte vara tillsammans med någon som har ointressanta intressen.