Varför vill folk ha en partner?

[Sleepy]

Jag har både släkting och före detta vänner med den inställningen, och den leder med få undantag till att man blir väldigt ensam. Ingen orkar med att bara vissa delar av ens intressen får utrymme, att samtalsämnen blir censurerade, att det finns oerhört snäva gränser för hur kontakten ska se ut.
Själv har jag brutit med personer som haft den inställningen, umgänget har inte gett mig något positivt alls. Till slut har jag känt mig nedtryckt och ointressant, som att min enda roll i relationen har varit att ge till en annan person utan att få något tillbaka. Då har jag varit snäll och lyssnat på evighetslånga poänglösa historier om sånt som inte intresserar mig alls, för att jag har varit intresserad av hur min vän mår och har haft det. Men det har inte fungerat alls åt andra hållet, när jag velat prata om sånt som var viktigt för mig orkade vännen inte lyssna. Jag slutade umgås med vännen och mådde mycket bättre.

Precis; att lyssna på den andres berättelser handlar ju inte alltid om att det är något som intresserar en; utan att den andre har behov av att berätta, vill dela med sig av sin glädje eller sorg osv. Att stötta varandra i motgång eller vara glad för att se den andre glad, att visa förståelse för att detta är viktigt för den andre.

Har även jag en rad personer bakom mig som aldrig gav; utan bara tog. Ingen av dem förstod mitt uppbrott; det säger allt.

 

[Lingon]

Jag kanske är konstig…men det är jätteberikande o ta del av motpartens intressen. Jag har gjort o beträder nu en värld jag aldrig själv skulle ha vågat mig på…utan honom. O det är verkligen hur kul o inspirerande som helst!

Jag hade aldrig spelat datorspel om inte min man hade spelat. Vi har jätteroligt nu och spelar tillsammans. Så att en partner har andra intressen än en själv kan ju också berika ens liv!

 

[athena_arabians]

Jag hade aldrig spelat datorspel om inte min man hade spelat. Vi har jätteroligt nu och spelar tillsammans. Så att en partner har andra intressen än en själv kan ju också berika ens liv!

Jag ska ta jägarexamen... aldrig att det hade hänt om det inte vore för särbon.

 

[Motacilla]

Hm, att bara få prata om sig själv och sina intressen utan att behöva bry sig om den andras behov och önskemål, intressen låter mer som ett arbete man gör tillsammans med en terapeut.
I terapi ligger fokus förstås på patienten och inte terapeuten. Terapeuten lyssnar intresserat och bekräftar.

I "vanliga" relationer är det mera ge och ta, det är mera missförstånd och feltolkningar, man orkar inte riktigt alla gånger osv. Och givetvis måste man i en vardaglig relation, oavsett om det är en kärleksrelation eller vänskapsrelation inse att man inte själv är någon mittpunkt utan man är en del i ett sammanhang och måste anpassa sig.
Ska allt fokus ligga på MIG blir det nog svårt tror jag.

Maken och jag har inte speciellt många gemensamma intressen men vi gör vardagliga saker tillsammans och trivs med att t.ex vandra i skogen tillsammans eller titta på tv-serier tillsammans. Han har sina intressen och vänner som håller på med samma saker och jag har mina. På sätt och vis kan jag tycka att det är väldigt skönt att ha olika intressen så man inte "nöter" på varandra hela tiden.

Har inte riktigt förstått hur par som jobbar ihop (t.ex i gemensamt företag) och dessutom har gemensamma intressen klarar av att vara tillsammans så mycket utan att få något nytt att komma hem och berätta om. Men var och en med sitt.

 

[ameo]

Om du bara visste "hur skadade" även andra människor är?
Du verkar själv tro att du är så unik och skild ifrån resten av världen?

Alla har sin egen ryggsäck att bära. Alla är unika! Alla har sina egna svårigheter.
Jag är överrtygad om att det i nuläget inte hjälper Wille ett dugg att få veta att andra med trasiga liv och erfarenheter lyckas med relationer.
Med de erfarenheter och diagnoser Wille har i sin ryggsäck blir det inte ett dugg bättre av att hon blir hånad för att hon inte förstår eller kan sätta sig in i hur normala relationer fungerar.

 

[Wille]

Fast där nämnde du ju bärplock, promenader, samtal och roadtrips till exempel, det är väl jättesvepande aktiviteter som en kan dela med många, många människor? Varför skulle du inte kunna dela det med någon som under förmiddagen varit ute och... jag vet inte, spelat golf eller varit inne på vindsvåningen och målat tavlor? Så kan man stråla samman och kanske plocka bär eller svamp tillsammans senare. Eller laga middag, borsta katter och samtala efter jobbet.
Ena dagen skörda potatis, nästa dag kanske göra något den andre tycker om?

Det finns jättemånga saker man kan dela, men jag vill inte bli indragen i saker jag inte gillar.

Du småpratar/diskuterar ju saker här på forumet till exempel @Wille. Alla möjliga saker och ting som inte är trädgård - sedan är allt kanske inte bekvämt men med någon man känner väldigt väl flyter samtalet antingen naturligt eller också är man i tyst samvaro. Kanske läser, stickar, lagar mat, plockar, lägger pussel, rensar ogräs... alltså vad sjutton som helst.
Du har ju varit i förhållanden förut och jag hoppas att inte Allt var bedrövligt, utan att det i alla fall inledningsvis fanns någon slags gemenskap.

Den första hade jag inget gemensamt med, förutom att vi gått på samma lantbruksskola. Den andra hade jag hästar gemensamt med. Vi hade tre stycken. Den tredje delade jag intresse för olika hantverk samt natur med.

Men tycker du inte att det ger något att tex prata om att partner/kompis uppväxt/vad de gjort för olika äventyr, om det hänt något kul under dagen, hur det är i deras vänskaps/familje/jobb-relationer, om deras husdjur, musik eller några politiska frågor etc?
Det kan man ju prata om även om man har olika intressen i övrigt.

Nu har jag och sambo mycket gemensamma intressen. Men vi har absolut inte bara gemensamma intressen. Jag tycker det är intressant att lyssna på en del av hans grejer trots att jag inte själv delar intresset. Och samma med folk över lag. Om någon brinner för ngt och är duktig på det kan det vara himla intressant oavsett ämne. Du känner inte så om annat än skogsträdgård, odling etc?
Jag är ju sminkintresserad tex och det kan man inte direkt säga att sambon är. Så jag brukar inte prata om det med honom direkt. Mer än att han kan säga att ngt var fint eller jag säga ngt om det. Och jag är inte alls lika intresserad av alla maskiner som låter högt typ. Så man drar ju inte alla intressen i långbänk med varann. Man behöver inte utsättas för en massa nörderi inom saker man inte är intresserad av så klart.
Men är det verkligen allt du vill prata om?

Jag är med i 70-80 grupper på facebook. En del grupper handlar om ämnen som jag inte ägnar mig åt, t.ex. att sova ute året runt och miniatyrer. Så att hitta ämnen att prata om är inte omöjligt.

Men har du inte ett intresse av att veta vad din partner tänker på? Att diskutera aktuella saker tillsammans, prata om hur ens hus skulle se ut om man hade obegränsat med ekonomi, höra partnern berätta om tokiga upptåg i ungdomen, den knäppa kollegan på jobbet och om hur partnern fått spel på eftermiddagen när de möblerat om i icabutiken tillexempel?

Det är ju en helt annan sak än att behöva lyssna på t.ex. någons asatro.

Men begrunda den helt otänkbara ekvationen:

• Din partner ska vara ungefär lika gammal som du.
• Du ska vara attraherad av personen fysiskt.
• Din partner får inte bo längre bort än ca 1 timme.
• Din partner måste ha trädgård (och helst skogsträdgård) som ENDA intresse i livet.

Det måste ju vara en mikroskopisk chans att denna person ska finnas och att ni också ska träffas? Och OM personen finns så antar jag att det förmodligen är en person som redan har hus och trädgård. Vilket hus och och trädgård ska ni prioritera då, för när du diskuterar är det ju DIN trädgård det brukar handla om...

Nu skruvar du väl till det helt galet?

Jag hade aldrig spelat datorspel om inte min man hade spelat. Vi har jätteroligt nu och spelar tillsammans. Så att en partner har andra intressen än en själv kan ju också berika ens liv!

Jag har aldrig varit intresserad av t.ex. bikerkultur eller indianer. Inte heller skulle jag tycka det vore givande att prata om asatro eller det militära. Som exempel.

I fallet med indianer så ägnade de sig åt olika hantverk så den biten kunde jag intressera mig för.

Men ett av mina ex började jag paddla med och leva campingliv. Det hade jag behållning av.

 

[Lingon]

Jag har aldrig varit intresserad av t.ex. bikerkultur eller indianer. Inte heller skulle jag tycka det vore givande att prata om asatro eller det militära. Som exempel.

I fallet med indianer så ägnade de sig åt olika hantverk så den biten kunde jag intressera mig för.

Men ett av mina ex började jag paddla med och leva campingliv. Det hade jag behållning av.

Det finns många saker som jag aldrig varit intresserad av. Många (de flesta) av de sakerna har jag sannolikt aldrig gett en seriös chans heller eller helt enkelt inte kommit i kontakt med. Det finns säkert många intressen som jag hade tyckt var intressanta att ägna mig åt om rätt person introducerade mig till dem!

 

[Otherside]

Jag hade aldrig spelat datorspel om inte min man hade spelat. Vi har jätteroligt nu och spelar tillsammans. Så att en partner har andra intressen än en själv kan ju också berika ens liv!

Och jag, med djupt-vatten-skräck, började simma långt i djupt öppet vatten, ofta själv, och det hade jag aldrig i mina vildaste och mest skrämmande fantasier kunnat tänka mig. Men det är underbart och bland det bästa jag gjort i vuxen ålder!

 

[Wille]

Om du bara visste "hur skadade" även andra människor är?
Du verkar själv tro att du är så unik och skild ifrån resten av världen?

Jag som träffat mängder av människor kan lova att alla är olika verkligen alla även dom som verkar helt normala kan ha dom värsta trauman bakom sig.

Har jag överhuvudtaget förnekat att andra kan ha problem? Nej, det har jag inte.

Jag kan inte veta vad andra har för problem och jag kan heller inte veta hur de lyckas få relationer att fungera.

Jag vet bara att jag inte fungerar. Och det är på flera plan.

 

[escodobe]

Det finns jättemånga saker man kan dela, men jag vill inte bli indragen i saker jag inte gillar.


Den första hade jag inget gemensamt med, förutom att vi gått på samma lantbruksskola. Den andra hade jag hästar gemensamt med. Vi hade tre stycken. Den tredje delade jag intresse för olika hantverk samt natur med.


Jag är med i 70-80 grupper på facebook. En del grupper handlar om ämnen som jag inte ägnar mig åt, t.ex. att sova ute året runt och miniatyrer. Så att hitta ämnen att prata om är inte omöjligt.


Det är ju en helt annan sak än att behöva lyssna på t.ex. någons asatro.



Nu skruvar du väl till det helt galet?


Jag har aldrig varit intresserad av t.ex. bikerkultur eller indianer. Inte heller skulle jag tycka det vore givande att prata om asatro eller det militära. Som exempel.

I fallet med indianer så ägnade de sig åt olika hantverk så den biten kunde jag intressera mig för.

Men ett av mina ex började jag paddla med och leva campingliv. Det hade jag behållning av.

Fast man behöver ju inte ha intresse för själva grejen typ asatro eller indianer för att ha behållning av att partner pratar om sitt, utan själva kärnpunkten är ju partnern och dennes upplevelse?
Mitt ex gick till exempel ett kurs i ett fullständigt dötrist och för mig obegripligt ämne, men det vi pratade till exempel om var följetongen med en specifik kurskamrat aka "the weakest link" och mitt ex vedermödor med hen eller om att partner löst en kursuppgift på ett sätt han var nöjd med?

 

[tuaphua]

Det finns jättemånga saker man kan dela, men jag vill inte bli indragen i saker jag inte gillar.


Den första hade jag inget gemensamt med, förutom att vi gått på samma lantbruksskola. Den andra hade jag hästar gemensamt med. Vi hade tre stycken. Den tredje delade jag intresse för olika hantverk samt natur med.


Jag är med i 70-80 grupper på facebook. En del grupper handlar om ämnen som jag inte ägnar mig åt, t.ex. att sova ute året runt och miniatyrer. Så att hitta ämnen att prata om är inte omöjligt.


Det är ju en helt annan sak än att behöva lyssna på t.ex. någons asatro.



Nu skruvar du väl till det helt galet?


Jag har aldrig varit intresserad av t.ex. bikerkultur eller indianer. Inte heller skulle jag tycka det vore givande att prata om asatro eller det militära. Som exempel.

I fallet med indianer så ägnade de sig åt olika hantverk så den biten kunde jag intressera mig för.

Men ett av mina ex började jag paddla med och leva campingliv. Det hade jag behållning av.

Men tycker du inte att det kan vara givande att prata om sådana saker som jag räknade upp? Eller ngt ämne som är i de FB-grupperna?

För sånt pratar man ju om i relationer oftast. Och det behöver man ju inte dela intressen för.
Jag har mer tyckt att det är viktigt att man delar värderingar, humor etc.

 

[Youma]

Har jag överhuvudtaget förnekat att andra kan ha problem? Nej, det har jag inte.

Jag kan inte veta vad andra har för problem och jag kan heller inte veta hur de lyckas få relationer att fungera.

Jag vet bara att jag inte fungerar. Och det är på flera plan.

Vad handlar tråden egentligen om?

Frågan som ställs är " Varför vill folk ha en partner?", varpå folk svarar, hur en partner gör deras liv intressantare och bättre.

Men är det verkligen frågan? Känns mest som Wille vill ha bekräftat att hen kan ingen partner ha eller så är det helt meningslöst i alla fall, relationer kan vara dysfunktionella alltså är det ingen mening etc.


Det är som med allt annat, ibland hittar man rätt, ibland inte. Man får göra sitt bästa att skapa en hälsosam relation. Är inte ens partner med på tåget så tar man farväl och provar igen. Och igen och igen om det så blir.
Att ha växt upp utan exempel på fungerande relationer innebär inte att man aldrig kan ha en bra relation själv. Att man har nåt ex man inte fungerade med innebär inte att alla partners kommer vara exakt likadana.
Det finns också människor som saknar självinsikt om vad de gör mot andra och hur de beter sig. Antingen tar man då profesionell hjälp, eller så får man inga hälsosamma relationer.

 

[SaraXX]

tyckte det var mer störigt med särbo då var man ju tvungen att ägna all tid åt varandra dom dagar man sågs.

Det här. Det brottas jag med. Jag älskar att göra grejer var för sig fast bredvid varandra s.a.s. Vi får inte till det. Jag är inte van att umgås så uttalat, eller hur jag ska beskriva det.

Jag vill vara särbo, men det är inte totalt problemfritt.

 

[Amha]

@Wille jag förstår nog inte heller vad det är du är ute efter med tråden. Jag kan inte bestämma mig för vad det är jag upplever när jag läser dina inlägg men magkänslan säger mig att det inte är helt sunt.

Att leva med någon är till viss del en uppoffring, åtminstone när man lever under samma tak. Partnern kanske stökar ner mer än man själv och städar sämre, partnern kanske vill laga mat som luktar skunk ibland (tänker på när jag ugnstorkat lever åt hunden och min make vill lämna huset tills jag är klar ), ibland kanske partnern pratar om saker man inte är intresserad av och ibland kan man hamnar i konflikter. För vissa är uppoffringen något man kan leva med, för andra inte. Hittar man trots det kärleken kanske särbo är ett bättre alternativ där man får styra över sitt eget hem på ett annat sätt och umgås när man känner för det. För andra känns det bättre att leva helt ensam och det är helt okej.

Är det så att du vill leva helt ensam är det ditt val. Det är helt okej om du känner dig nöjd med det. Vill du ha en partner kanske det är en start att börja med att komma fram till hur du vill leva i en sådan relation. Sambo? Särbo? Kan du tänka dig att flytta hem till någon annan? Är du okej med att personen har barn/barnbarn? Allt sånt där som skulle påverka ditt liv i en relation med personen.

 

[Lillo]

Alla har sin egen ryggsäck att bära. Alla är unika! Alla har sina egna svårigheter.
Jag är överrtygad om att det i nuläget inte hjälper Wille ett dugg att få veta att andra med trasiga liv och erfarenheter lyckas med relationer.
Med de erfarenheter och diagnoser Wille har i sin ryggsäck blir det inte ett dugg bättre av att hon blir hånad för att hon inte förstår eller kan sätta sig in i hur normala relationer fungerar.

Det var inte menat som ett hån alls utan bara hur världen fungerar. Ge och ta annars blir det osunt.

 

[Lillo]

Har jag överhuvudtaget förnekat att andra kan ha problem? Nej, det har jag inte.

Jag kan inte veta vad andra har för problem och jag kan heller inte veta hur de lyckas få relationer att fungera.

Jag vet bara att jag inte fungerar. Och det är på flera plan.

Det är ju för du bestämt dig för det.
Det är inte matte g att vara en god vän.

 

[Wille]

Fast man behöver ju inte ha intresse för själva grejen typ asatro eller indianer för att ha behållning av att partner pratar om sitt, utan själva kärnpunkten är ju partnern och dennes upplevelse?
Mitt ex gick till exempel ett kurs i ett fullständigt dötrist och för mig obegripligt ämne, men det vi pratade till exempel om var följetongen med en specifik kurskamrat aka "the weakest link" och mitt ex vedermödor med hen eller om att partner löst en kursuppgift på ett sätt han var nöjd med?

Jag känner att jag inte har ork över till det. Hela livet är så energikrävande ändå.

Men tycker du inte att det kan vara givande att prata om sådana saker som jag räknade upp? Eller ngt ämne som är i de FB-grupperna?

För sånt pratar man ju om i relationer oftast. Och det behöver man ju inte dela intressen för.
Jag har mer tyckt att det är viktigt att man delar värderingar, humor etc.

Klart man kan prata om vardagsgrejer och vad man gjort tidigare och så.

Vad handlar tråden egentligen om?

Frågan som ställs är " Varför vill folk ha en partner?", varpå folk svarar, hur en partner gör deras liv intressantare och bättre.

Men är det verkligen frågan? Känns mest som Wille vill ha bekräftat att hen kan ingen partner ha eller så är det helt meningslöst i alla fall, relationer kan vara dysfunktionella alltså är det ingen mening etc.


Det är som med allt annat, ibland hittar man rätt, ibland inte. Man får göra sitt bästa att skapa en hälsosam relation. Är inte ens partner med på tåget så tar man farväl och provar igen. Och igen och igen om det så blir.
Att ha växt upp utan exempel på fungerande relationer innebär inte att man aldrig kan ha en bra relation själv. Att man har nåt ex man inte fungerade med innebär inte att alla partners kommer vara exakt likadana.
Det finns också människor som saknar självinsikt om vad de gör mot andra och hur de beter sig. Antingen tar man då profesionell hjälp, eller så får man inga hälsosamma relationer.

Tråden har spårat ur. Som de alltid gör. Kanske därför du upplever att ursprungsfrågan inte gäller längre. Men det gör den. För jag fattar inte vad folk gör tillsammans på sin fritid, eller om man bara lagar mat, städar, diskar, sover och sånt ihop. Och sen är man ändå på varsitt håll. Varför ska man då vara ihop? Jag har ju boendestöd att städa, diska och laga mat med så jag behöver ingen partner till det. Och så borde jag kanske skaffa volontärarbetare som är med mig i trädgården och pysslar. Är kanske lösningen för mig.

Jag vill inte gå in på varför relationer inte fungerar för mig, men de gäller oavsett vilken person jag träffar. Jag tror inte det finns någon som kan göra mig trygg i en relation utan jag kommer att fara illa.

 

[Bison]

Jag känner att jag inte har ork över till det. Hela livet är så energikrävande ändå.

Klart man kan prata om vardagsgrejer och vad man gjort tidigare och så.


Tråden har spårat ur. Som de alltid gör. Kanske därför du upplever att ursprungsfrågan inte gäller längre. Men det gör den. För jag fattar inte vad folk gör tillsammans på sin fritid, eller om man bara lagar mat, städar, diskar, sover och sånt ihop. Och sen är man ändå på varsitt håll. Varför ska man då vara ihop? Jag har ju boendestöd att städa, diska och laga mat med så jag behöver ingen partner till det. Och så borde jag kanske skaffa volontärarbetare som är med mig i trädgården och pysslar. Är kanske lösningen för mig.

Jag vill inte gå in på varför relationer inte fungerar för mig, men de gäller oavsett vilken person jag träffar. Jag tror inte det finns någon som kan göra mig trygg i en relation utan jag kommer att fara illa.

För mig är det sunt att ha sitt eget liv och sina egna intressen, jag vill inte sitta ihop med min partner bara för att vi är sambos.
Sen gör vi självklart saker tillsammans också.

 

[bettysmatte]

För jag fattar inte vad folk gör tillsammans på sin fritid, eller om man bara lagar mat, städar, diskar, sover och sånt ihop. Och sen är man ändå på varsitt håll. Varför ska man då vara ihop? Jag har ju boendestöd att städa, diska och laga mat med så jag behöver ingen partner till det. Och så borde jag kanske skaffa volontärarbetare som är med mig i trädgården och pysslar. Är kanske lösningen för mig.

Ja, mycket av livet går åt till att jobba på skilda håll. Och sedan vardagssysslor som att laga mat, osv. Japp, en 7-8 h/dygn sover man bort också. Men resten pratar man väl om ditten och datten, promenerar tillsammans, planerar vad som behöver göras med hus och trädgård, semestrar tillsammans, osv.

Det blir ju jättesvårt att förklara om du verkligen inte ser vitsen med ovanstående, tänker jag.

 

[Wille]

För mig är det sunt att ha sitt eget liv och sina egna intressen, jag vill inte sitta ihop med min partner bara för att vi är sambos.
Sen gör vi självklart saker tillsammans också.

Man behöver inte sitta ihop med varann men har man inte fler beröringspunkter är matlagning, disk och städning så ser jag ingen mening med att vara ihop.