Varför vill folk ha en partner?

[Wille]

Om man bor tillsammans i ett samboförhållande, och om båda parter bryr sig om nyansen på väggarna (det kanske inte spelar någon roll alls för den ena), så tycker jag att man diskuterar sig fram till en kulör som båda tycker om.

Fast jag vill ju inte ha en sambo.

Nej men vad ni ska ha till middag en dag? Vilken affär ni ska handla i? Vilken restarang ni ska besöka? Vilken film ni ska se? Vilken promenadväg ni ska ta? Vart ni ska semestra?

När mina barn var små ville de borsta tänderna. Man ska borsta sina barns tänder så det blir ordentligt gjort. Jag sa till dem "vi gör så här att först borsta jag dina tänder och sedan borstar du dina tänder så blir det dubbelt så bra." Med andra ord båda fick som den ville. Eller när jag ville äta på McDonalds och mannen på någon pizzeria, var vi på humör kunde vi singla slant, annars kunde vi bara välja ett av dem denna gången och nästa gång blev det den andra gången.

Mannens föräldrar bjöd hem till jul. Min mamma bjöd hem till jul. Det blev kompromiss, annars hade vi fått åka var och en till våra föräldrar. Vi var ju alltid hos min mamma så vi kunde ju det här året ta hans föräldrar på just julafton.

Jag bryr mig inte om vad det är för mat, bara det inte innehåller rött kött. Mataffär spelar heller ingen större roll, men väljer ju helst en jag hittar i. Jag går inte på restaurang. Och ska man välja mellan pizza och burgare, så kvittar det också. Jag vill inte se film alls. Promenadväg kvittar, men väljer gärna utefter is och blåst. Jag är inte van att semestra.

Såna där saker tycker jag helt enkelt inte är ett problem.

 

[cirkus]

Men om man inte vill dela vardagen med någon man inte bor ihop med men är ihop med, varför är man ihop då? Vardagen är den mesta tiden man spenderar ihop, inte utflykter, resor, kalas och firande, utan det vardagliga vi alla har.

Du menar alltså att sambo är det enda sättet att vara ihop på? Man är inte ihop om man inte bor ihop? Det var ett snävt sätt att se på ett förhållande.

 

[Wille]

Men måste du ha något att säga till om när det gäller den andres intresse?
Jag känner aldrig att jag måste ha något att säga till om gällande min sambos intresse, så länge det inte påverkar vårt gemensamma liv på någon katastrofal skala (tids- eller ekonomimässigt)

Det där är trettio år sedan. Jag tyckte han var trååååkig.

 

[Inte_Ung]

Om man bara är tillsammans med en person när det är speciella saker som händer blir det ju rätt tomt i förhållandet egentligen. Den speciella människan är ju den man vill dela en tisdag kväll framför TVn med fötterna på bordet och en kopp choklad i handen medan det regnar ute.

Jo men det kan ju vara de speciella tillfällena man har tillsammans.
Vi uppskattade det oerhört mycket när vi bara kunde göra det ibland.

 

[Inte_Ung]

Så du menar att jag ska kompromissa om vad jag ska ha för färg i min hall?

Ja om din partner blir illamående av lila så kanske du bör välja en annan färg för att han skall känna sig välkommen.

 

[Wille]

Men om en potentiell partner till dig vill ha en TV att titta på, hur gör du då?
Var skulle han få ställa den?

Det vet jag inte. Har funderat lite löst på att ha en tv, men inte för att själv titta på den. Tänkte mer om jag flyttar ut och hyr ut stället.

Men om han vill ha en tv i mitt hem så säger jag antagligen nej, för Tv:n kommer att störa mig. Jag kommer inte palla att ha både radion och en tv igång.

 

[cirkus]

Med vardagen menar jag inte varje dag alltid, utan vardagen där man lagar mat, tittar på TV, meckar med bilen, handlar, pratar om vädret, om jobbet, sover tillsammans, fikar, tar en promenad osv. Vardagen. Det som inte bara är speciella tillfällen, det som inte bara är ens intressen.

Om man bara är tillsammans med en person när det är speciella saker som händer blir det ju rätt tomt i förhållandet egentligen. Den speciella människan är ju den man vill dela en tisdag kväll framför TVn med fötterna på bordet och en kopp choklad i handen medan det regnar ute.

Tänker jag.

För mig är det absolut inte så. Det skulle inte bli ett tomt förhållande bara för att jag slapp dela vardagen. Tvärt om skulle jag tro.

 

[Wille]

Ja om din partner blir illamående av lila så kanske du bör välja en annan färg för att han skall känna sig välkommen.

Här är det huset som bestämmer mest om vad det ska bli för färg och tapeter. Om jag velar mellan flera färger kan ju någon annans åsikt vara välkommen.

 

[MCP]

Jag tycker detta låter så hemskt.
Att inte kunna visa intresse för någon annan persons intresse.

Min äldsta son är militärintresserad. Och som jag lyssnat. Inte ett dugg intresserad själv, men självklart lyssnar man på sina barn! Ju äldre han blev desto mer kunde vi prata om att jag ju egentligen inte alls var intresserad på det viset han var och det blev underförstått att jag lyssnar en stund på honom med full fokus, men sedan orkar jag liksom inte fokusera fullt längre, men lyssnar ändå medan han pratar, hummar och säger ja och nej och andra kommentarer på rätt ställen, är det frågor han vill ha svar på kan han behöva fråga om så jag får höra dem igen för att fånga mitt fokus helt igen. Detta är inget problem! Dels för att jag först alltid ger fullt fokus på vad han berättar trots att jag är totalt ointresserad-vilket han ju vet, men också för att även om jag inte har fullt fokus visar jag intresse och låter honom prata av sig. Han behöver det! På samma vis vet jag att jag kan prata med honom om mitt! Man behöver inte komma med kloka svar tusen gånger om, man behöver ju liksom bara lyssna.

Ja, jag förväntar ju mig inte att min sambo ska komma med kloka svar och mottankar när jag lyriskt svamlar något om ljuset och färgerna i en viss konstnärs tavla när vi går i någon atelje jag velat besöka, men han lyssnar för att han vet att det är något som jag är intresserad av. Jag hade blivit väldigt ledsen ifall han kallt stängt öronen och sagt att det där får jag ta med någon som är intresserad.

(Nu finns det ju självklart saker som vi, speciellt i förhand, har kunnat diskutera och kommit fram till att jag/han får mera ut av ifall vi gör tillsammans med någon annan som delar intresset, men det är en annan sak)

 

[Enya]

Du menar alltså att sambo är det enda sättet att vara ihop på? Man är inte ihop om man inte bor ihop? Det var ett snävt sätt att se på ett förhållande.

Tror du verkligen att jag tror att sambo är det enda sättet att vara ihop på?
Jag menar inte det. Jag menar det vardagliga i livet oavsett hur man är ihop. Det är ju den man ska vilja dela också. Inte bara livets höjdpunkter.

 

[Enya]

Jo men det kan ju vara de speciella tillfällena man har tillsammans.
Vi uppskattade det oerhört mycket när vi bara kunde göra det ibland.

Fast du har ju vardagen också. Det är ju den du beskrev i ett annat inlägg 17 mil ifrån varandra? Där telefon och mail finns? Det är ju det vardagliga livet.

 

[MCP]

Det där är trettio år sedan. Jag tyckte han var trååååkig.

Men då var väl största problemet att det saknades någon typ av kemi, inte att du inte hade något att säga till om hans intresse?

 

[Inte_Ung]

Är det verkligen hemskt att inte kunna prestera intresse? Ska hela livet gå ut på att prestera. Jag försöker komma till ett läge där jag slipper prestera och att faktiskt kunna må bra och ta hänsyn till mina behov.

Om man skall interagera med andra människor så måste man vara intresserad av just andra människor.
För mig som är oerhört intresserad av hur andra människor tänker och fungerar är det ju lätt, jag behöver inte prestera för det.
Jag bara följer mig själv.
Men för dig är det ju jättesvårt och något som då blir en prestation.
Du kan dock inte strunta i det om du vill ha vänner eller en partner.
Däremot så kan du själv bestämma om ansträngningen är värd det för dig.

Jag är extrovert och befinner mig på andra änden av skalan mot där du befinner dig.
Det är oerhört stor skillnad.

 

[Enya]

För mig är det absolut inte så. Det skulle inte bli ett tomt förhållande bara för att jag slapp dela vardagen. Tvärt om skulle jag tro.

Ok
Det skulle för mig bli ett väldigt tomt förhållande om vi bara skulle behöva hitta på saker alltid och aldrig kunde göra våra vardagliga bestyr i vardagen inför varandra. Ett krystat förhållande.

 

[Wille]

Om man skall interagera med andra människor så måste man vara intresserad av just andra människor.
För mig som är oerhört intresserad av hur andra människor tänker och fungerar är det ju lätt, jag behöver inte prestera för det.
Jag bara följer mig själv.
Men för dig är det ju jättesvårt och något som då blir en prestation.
Du kan dock inte strunta i det om du vill ha vänner eller en partner.
Däremot så kan du själv bestämma om ansträngningen är värd det för dig.

Jag är extrovert och befinner mig på andra änden av skalan mot där du befinner dig.
Det är oerhört stor skillnad.

Som i min relation med en granne jag umgås med. Hela relationen känns krystad och jag får klämma fram frågor. "Hur är det med hästarna", "Går det bra på jobbet", "Har du hunnit så något än".

Skulle vilja ha någon relation som är mer otvungen och lätt, där samtalet bara flyter. Grannen är inte så pratsam så jag får kompensera för det.

 

[Enya]

Om man skall interagera med andra människor så måste man vara intresserad av just andra människor.
För mig som är oerhört intresserad av hur andra människor tänker och fungerar är det ju lätt, jag behöver inte prestera för det.
Jag bara följer mig själv.
Men för dig är det ju jättesvårt och något som då blir en prestation.
Du kan dock inte strunta i det om du vill ha vänner eller en partner.
Däremot så kan du själv bestämma om ansträngningen är värd det för dig.

Jag är extrovert och befinner mig på andra änden av skalan mot där du befinner dig.
Det är oerhört stor skillnad.

Det är verkligen oerhört stor skillnad och det tar ibland oerhört mycket att visa intresse för någon när man inte ens orkar med sig själv, det är absolut inget som kommer naturligt.

Men jag upplever, rätta mig någon om jag har fel, att ju bättre man själv mår desto lättare är det också att visa intresse för andra. Så har man extremt svårt för det och livet känns väldigt tungt och det är känns som man har svårt att orka med sig själv, då kanske man behöver hjälp. Jag ser själv skillnad på när jag tar Mirtazapin och när jag inte gör det.

 

[athena_arabians]

Ja, jag förväntar ju mig inte att min sambo ska komma med kloka svar och mottankar när jag lyriskt svamlar något om ljuset och färgerna i en viss konstnärs tavla när vi går i någon atelje jag velat besöka, men han lyssnar för att han vet att det är något som jag är intresserad av. Jag hade blivit väldigt ledsen ifall han kallt stängt öronen och sagt att det där får jag ta med någon som är intresserad.

(Nu finns det ju självklart saker som vi, speciellt i förhand, har kunnat diskutera och kommit fram till att jag/han får mera ut av ifall vi gör tillsammans med någon annan som delar intresset, men det är en annan sak)

Jag lyssnar alltid (och lär mig oftast något) när särbon pratar om sina maskiner eller gevär, även om det kanske inte är de intressen som står högst upp på min lista. Han har å andra sidan lyssnat på mig när jag går loss om porslin vilket egentligen är ointressant enligt honom och hjälpte mig tom fynda en gång på en loppis, han hade känt igen stämpeln på ett fat

 

[Inte_Ung]

Det där är trettio år sedan. Jag tyckte han var trååååkig.

Som motvikt mot detta.
Det är över 35 år sedan som jag blev ihop med min exman.
Men jag tycker fortfarande att han är en oerhört spännande människa.
Senast som vi träffades (på valvakan 2022) så hade vi massor att prata om och stort utbyte av varandra.
Han är en underbar människa som jag inte står ut med.

Det måste ju finnas någon typ av dragningskraft om man skall ha en partner.
Jag vet precis varför min exman och jag blev ett par och precis varför vi gick isär.
Och de orsakerna finns ju fortfarande kvar.
Han är fortfarande enormt charmig och hopplöst odräglig med sina fixa ideer.

 

[Inte_Ung]

Det vet jag inte. Har funderat lite löst på att ha en tv, men inte för att själv titta på den. Tänkte mer om jag flyttar ut och hyr ut stället.

Men om han vill ha en tv i mitt hem så säger jag antagligen nej, för Tv:n kommer att störa mig. Jag kommer inte palla att ha både radion och en tv igång.

Men det är ju att köra över din partner.
En TV i hemmet är ju varken utnyttjande eller dåligt uppförande.
Det är en kompromiss.

Radion får du stänga av när TVn är på.

 

[Wille]

Som motvikt mot detta.
Det är över 35 år sedan som jag blev ihop med min exman.
Men jag tycker fortfarande att han är en oerhört spännande människa.
Senast som vi träffades (på valvakan 2022) så hade vi massor att prata om och stort utbyte av varandra.
Han är en underbar människa som jag inte står ut med.

Det måste ju finnas någon typ av dragningskraft om man skall ha en partner.
Jag vet precis varför min exman och jag blev ett par och precis varför vi gick isär.
Och de orsakerna finns ju fortfarande kvar.
Han är fortfarande enormt charmig och hopplöst odräglig med sina fixa ideer.

Mitt första ex var jag aldrig kär i. Jag valde honom bara för att han verkade vara en bra person.

De andra vet jag inte om jag varit kär i heller.

Jag vågar nog inte ens bli kär.