Jag kan inte V:s program eftersom det inte är ett parti som attraherar mig själv direkt, så jag vet inte exakt hur deras förslag ser ut. Jag bara vänder mig emot argumentet att det måste ske med våld mot de som tycker annorlunda. Inskränkningar i självbestämmandet i någon mån, ja så blir det ju förstås precis som med all annan politik. Men de vänsterpartister jag känner är väldigt icke-våldsbejakande och snarare visionära, och hoppas kunna övertyga så många som möjligt om att följa deras väg. Och om det är alltför många som inte tycker så, ja då får det ta längre tid, typ.
Men rent konkreta åtgärder för att skynda på begränsningen av kapitalistiskt drivna företag är ju t ex att reglera privata verksamheter som bekostas med offentliga medel, att ställa krav vid offentlig upphandling som gynnar t ex lokalt anknutna kooperativ, att bedriva viss verksamhet som snöröjning och avfallshantering i offentlig regi istället för genom upphandlingar, att driva verksamheter för vardagsbehov där marknaden inte tycker är lönsamt, att stimulera boendemarknaden för fler typer av kollektivt boende än det runt samboskap och familjer, att stimulera kooperativt ägande kring t ex elproduktion, transportmedel m.m. Det jag ser av vänsterpolitik idag går mer ut på kollektivt ägande och drift i det mindre, vardagsnära sammanhanget för det som går att äga och driva så, med stöd från kommun och stat, snarare än att staten ska äga och driva allt (annat än det som är på nationell nivå förstås) såsom åtminstone jag fick lära mig i skolan att kommunismen under 1900-talet bedrevs. T ex förskolor, personalägda företag, banksystem utan räntor mer än nödvändigt, möjlighet till hyresrätt för alla som vill m.m. Det finns en massa konkreta saker som kan göras för att gå åt det hållet, utan att bryta mot mänskliga rättigheter. Mycket handlar (i min tolkning av det politiska arbetet) som sagt att ändra vårt tankesätt om hur ett gott samhälle där alla mår bra ser ut.