De flesta partier fungerar nog så att medlemmarna kan motionera till partistämman för att göra förändringar i partiprogrammet. Men förutom hur partierna visionärt beskriver sitt drömsamhälle så ska man nog lyssna på hur partiets företrädare uttrycker och beter sig i olika sammanhang när man gör sin tolkning, istället för att bokstavstolka på sin egen kammare, oavsett parti.
Just V:s partiprogram har jag som jag skrivit tidigare inte någon större insyn i eftersom det inte är ett parti jag ligger nära. Det jag framför allt efterfrågat är lite rim och reson i kritiken mot V. Det är t ex när man hävdar att det är brott mot mänskliga rättigheter att inte få bedriva en riskkapitalistägd skola med samma ersättningsvillkor som en skolor med offentlig insyn som det hela spårar ut, och blir svårt att se som något annat än ultraliberalism.
Jag är dessutom uppriktigt orolig för styrkan hos krafterna som vill likvärdera V och SD i denna omgång av valrörelse. Och jag blir besviken när även etablerade och tidigare sansade partier som L och C dragits med. Det finns ett mycket medvetet syfte hos nationalextremistiska krafter att använda hotet om kommunismens återkomst i Europa för att dels relativisera SD med fleras bakgrund, och dels för att skrämma väljarna åt höger. Därför är det så oerhört viktigt att vi som varken vill ha det ena eller andra tänker efter när vi argumenterar så vi inte dras med i ett sätt att beskriva verkligheten som bara gynnar den här sagan om kampen mellan kommunism och nazism. Den historien har vi gått igenom förr, och om lösningen ligger någon annanstans måste vi också prata politik på det sättet.
Nja, diskussionen gäller i så fall minst lika mycket om vi ska privatisera mer av den offentliga sektorn, och då tycker många att det är nog bra att stanna där vi är och ordna till ersättnings- och uppföljningsmodellerna innan vi privatiserar ännu mer. Samt att vi ska backa där det är möjligt, om vi upptäcker att vi inte fick ordning på det. Besiktningsverksamheten inom järnvägen är ju ett exempel på det senare t ex, där man har börjat utreda om man kan och bör backa från privatiseringen. Att direkt avskaffa allt privat ägande dag 2 efter en socialistisk regering tillträtt vet jag faktiskt inte om jag stött på någon som förespråkar. De flesta som är mer socialistiskt lagda än jag är visserligen mer övertygade om att offentlig drift är en bra form för det mesta inom välfärdssektorn än jag, men få jag pratat med vill totalförbjuda allt privat ägande. Dock vill nog alla av dem bromsa utvecklingen att allt inom välfärd, infrastruktur och samhällsservice ska ägas privat i större utsträckning. Alltså justera lagstiftningen inom vissa sektorer samt uppdrag till offentliga institutioner, snarare än att ta bort all äganderätt. Men visst, jag har inte pratat med alla vänsterpartister eller socialdemokrater, så det kanske finns många som tycker det du tror också.
