Vad sysslar vi med? Del XVI

Status
Stängd för vidare inlägg.
Återkommer strax :D
@RedHyuuga förstår att det kan kännas motigt när en del säger sånt du inte vill höra
Men använd den känslan till nåt bra
.jag har förlorat mamma, pappa en storasyster, rätten till min dotter mina hästar, förmågan att arbeta med det jag vill, min ekonomi osv osv
Men jag lever vidare en dag i taget.
Orkar inte förändra varje dag men det blir fler och fler bra dagar.
Om några månader kanske jag får tillbaka min dotter men under tiden får jag leva med det jag har och jobba med det.
Ingen annan kan göra det åt mig och så är det bara

Och gudarna ska veta att jag skulle vilja lägga mig under täcket och aldrig gå upp många dagar,men hittills har jag lyckats undvika det. Mest pga min hund som måste ut haha
Jo, det är ju lite så som gör att jag fortfarande står här livs levande, tar en dag i sänder. Hade jag inte gjort det hade jag klappat in för längesen.
Jag vet att det alltid kommer finnas dom som har det värre, men det gör inte att vi som inte har det "värst" får göra vår röst hörd. Om man skulle följa det, skulle ingen få tala om hur de mår, då det alltid kommer finnas någon annan som har det värre.
Förvisso kanske man kan trösta sig med den tanken, att man inte har det värre? Även om det känns lite taskigt mot dom som faktiskt har det värre.
 
Nu blir det sängen. 3.05 timmar åkte karln på :up: riktigt duktigt! Styvpappa och lillebror åkte på 4.18 timmar. Lillebror var helt färdig efteråt ;) jag å mamma skämtade om att det var första och sista gången han åkte kortvasan :rofl: men bra jobbat ändå, med tanke på att det var typ 2 år sedan han åkte längdskidor sist :)
 
Det uttalandet borde vara en garanti för att alla är uppe kl. 06.15 - pigga och glada (så är det alltid när jag planerar en sovmorgon)

Inte då. Min kropp är lydig så har jag bokat in en sovmorgon så är det så :D (Öht det där med att vakna före väckarklockan och inte kunna somna om är obegripligt. Jag kan alltid somna om.)
Och jodå, även dottern har förstånd att uppskatta sovmorgon. Hon vet att hon inte får väcka mig före 9 om inte huset brinner eller så. Dock brukar hon inte själv vara vaken före 9 heller så det är ett icke-problem :p
 
Återkommer strax :D

Jo, det är ju lite så som gör att jag fortfarande står här livs levande, tar en dag i sänder. Hade jag inte gjort det hade jag klappat in för längesen.
Jag vet att det alltid kommer finnas dom som har det värre, men det gör inte att vi som inte har det "värst" får göra vår röst hörd. Om man skulle följa det, skulle ingen få tala om hur de mår, då det alltid kommer finnas någon annan som har det värre.
Förvisso kanske man kan trösta sig med den tanken, att man inte har det värre? Även om det känns lite taskigt mot dom som faktiskt har det värre.
Jag tänker inte att "det finns nån som har det värre" när jag mår dåligt. Jag tillåter mig själv att gråta om jag behöver, att sova om jag behöver och att må dåligt när jag gör det. Men, jag försöker också vända det till att bli mer positivt. Med hjälp av mediciner, mina djur och en bra läkare (och av psykiatrin, när jag väl får en tid dit, de verkar ha glömt bort mig :meh:).
Det är skitsvårt vissa dagar, när jag knaprar ångestdämpande för att inte bara sova och gråta bort en hel dag. Men man måste se till att skaffa hjälp, så man inte tar på sig offerkoftan.
 
Jag kan också somna om. Det är det absolut säkraste sättet att få nackspärr och migrän. Varje f*cking gång. :cautious:

Trots tempurmadrass och dito kudde
 
Men man måste se till att skaffa hjälp, så man inte tar på sig offerkoftan.

Alltså det är helt OK att ta på offerkoftan. Men det gäller också att inse att den är missklädsam på ALLA och att den sticks. Kanske verkar varm och skön just då, men den sitter för djäkligt, sticks och missklär. Med det i sinnet är det lättare att ta av den och gå vidare till mer passande plagg.
 
Så är det, aboslut. Iaf enligt min erfarenhet. Det förväntas att man svarar att allt är bra på frågan om hur det är och om man går emot koden o svarar hur man egentligen mår vet få människor hur de ska bemöta det hela. Det är nog någonting man behöver lära sig för att inte gå på sociala nitar, alltså när det är lämpligt att berätta o när det inte är lämpligt.

När man pratar om sitt dåliga mående? Prata med någon är det bästa, absolut. Att skriva o måla/rita är dock inget man ska dissa utan utnyttja. Leta på en psykolog eller annan samtalskontakt. O hur motigt det än känns...driv fallet vidare o begär hjälp.

Personligen skulle jag aldrig våga köra lastbil, skulle vara oerhört rädd om lacken o inte klara av stressen som kan bli i trånga utrymmet. Så jag är iaf djupt impad över att du kör lastbil. :) Jag tänker att du ska suga åt dig berömmet som du får från arbetsledning och andra chafförer, behålla det o känna att du är duktig o våga tro på det!

Jättebra att du själv ser framstegen o att du berömmer dig själv. Vi människor är alldeles för dåliga på att lyfta oss själva. :)
Jag vet att jag själv är bra på att lyssna när andra inte mår bra och kan vara ett stöd för dom, det blir dock jobbigt när de inte kan vara samma stöd för mig när jag behöver det.

Jag är väldigt ödmjuk, stöter på några som tänker någorlunda likt dig, att de inte skulle klara av att köra lastbil och att det verkar vara så svårt, men egentligen är det inte alls svårt. Jag kunde inte köra lastbil första gången jag satt i skolans lastbil och det var grymt mycket större än en personbil.

Något som jag hade stora problem med, var att köra med släp, eller tja backa. Det visade sig dock vara så att jag kunde visst, men jag själv ansåg att jag inte kunde eftersom min ribba var satt på läget "perfekt". Det var förvisso på gott och ont och lite på grund av det som jag var sist i klassen med att köra upp för släp.

När dagen kom för uppkörningen kom den läraren, som var den "strängaste" (fast ändå väldigt snäll, han såg nog strängare ut än han var) och sa till mig att han trodde jag skulle klara det för jag var en "låg oddsare". Jag förstod inte då vad han menade och jag klarade uppkörningen gallant.
Körde upp den 11/12 2012 (minns det för jag hade önskat att det hade varit den 12/12 2012 istället. :p ) Det var snö och is.

Men ja alla kan nog köra lastbil, med lite övning. Vissa kommer ha lättare för det, de så kallade naturbegåvningarna. Jag kan avslöja att jag har inga problem att ratta runt 24 meter, men när det kommer till att ratta runt hästsläpet bakom personbilen är jag lite sämre på det, hahahahha. :rofl:
 
Senast ändrad:
Jag har badat katten. Och gjort tre sorters glass (igen - jag kanske har blivit stollig på riktigt) En dajmglass, en blåbärsglass och en granatäpple med en skvätt sött efterrättsvin i. Tyvärr har mitt ena middagssällskap åkt iväg till gymmet och den andra har bäddat ner sig eftersom vi ska upp i ottan imorgon.
 
Din kropp är helt klart ouppfostrad. Att dela ut migrän som någon sorts present efter en sovmorgon är absolut inte okej! :mad:

Djävulskt okamratligt. Lika okamratligt som den rottweiler som börjar yla och stöka runt varje gång det går att sova lite längre. Vill han ut? Nej. Måste han äta? Nej. Önskar han ha sällskap av mig? Ja.

DET är okamratligt. Skulle jag råka väcka hans nåd någon kväll, då får man ett kurr medelst sur blick som tack. *Hurmpsf*
 
Jag får också huvudvärk om jag sover för sånt in på förmiddagen, oavsett hur lång sömnperioden blir.

Jag kan sova länge, om jag får sova obrutet. Men om jag somnar om, är det totalkört. Gör i o f s att jag får mycket gjort med tanke på att weilern gärna morgonstökar. Tyvärr har jag en tendens att fastna i fåtöljen på verandan med kaffekoppen ;)
 
Fick tips om denna låt och den är riktigt bra, gillar texten.

I wish I had your pair of wings
Had them last night in my dreams
I was chasing butterflies
Till the sunrise broke my eyes
Tonight the sky has glued my eyes
Cause what they see's an angel hive
I've got to touch that magic sky
And greet the angels in their hive

Sometimes I wish I were an angel
Sometimes I wish I were you
Sometimes I wish I were an angel
Sometimes I wish I were you

And all the sweet honey from above
Pour it all over me sweet love
And while you're flying around my head
Your honey kisses keep me fed

I wish I had a pair of wings
Just like last night in my dreams
I was lost in paradise
I wish I'd never opened my eyes

Sometimes I wish I were an angel
Sometimes I wish I were you
Sometimes I wish I were an angel
Sometimes I wish I were you


But there's danger in the air
Tryin' so hard to be unfair
Danger's in the air
Tryin' so hard to give us a scare
But were not afraid

Sometimes I wish I were an angel
Sometimes I wish I were you
Sometimes I wish I were an angel
Sometimes I wish I were you

I wish I were you
I wish I were you


:heart:heart:heart
 
Djävulskt okamratligt. Lika okamratligt som den rottweiler som börjar yla och stöka runt varje gång det går att sova lite längre. Vill han ut? Nej. Måste han äta? Nej. Önskar han ha sällskap av mig? Ja.

DET är okamratligt. Skulle jag råka väcka hans nåd någon kväll, då får man ett kurr medelst sur blick som tack. *Hurmpsf*

Sicken snutig hund! Jag känner öga för öga och tand för tand. Väck hunden varje kväll. På det värsta sätt han vet.
 
Vi var väldigt många som stod på din sida o hejade på när den där svinaktiga slyngeln på ditt jobb gjorde dig ledsen.
Och vad gjorde du då? Jo du gjorde om samma sak igen :banghead: Men det är väl det man kallar tack för stödet?!
Ser du problemet? Japp,jag är sur,grinig och inte ett dugg pedagogisk eller psykologisk.
Ibland gör man bäst i att låta bli tangenterna, eller ha vett nog att avstå från att trycka på "skicka".
Ta tag i ditt sura, griniga, opedagogiska och opsykologiska beteende istället för att låta det gå ut över andra - annars var tipset om "ignore" något du borde använda dig av.
Sen det där med att vara tacksam när någon försöker stötta, den tacken kommer ofta i efterhand. Ibland flera år efteråt.
Så ta det lilla lugna nu va.

@RedHyuuga - jag är uppenbarligen en av dem som missat alla "turer" kring ditt mående och vad du delat med dig av.
Jag har själv gått igenom en massa elände (nu sitter jag som sagt på ett äldreboende efter en trafikolycka... Bara det) och om du vill ventilera "privat" så är du mer än välkommen att pm:a :heart
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Hemmet Jag funderar på att köpa frysbox, ca 200 l. Jag har en otrolig förmåga att passa på när det är extrapriser att köpa massor och frysa in...
Svar
0
· Visningar
229
Senast: Mia_R
·
Relationer Träffade min nuvarande sambo för ca 4 år sedan och vi har ett barn tillsammans som nu är ca 2 år. Förhållandet är inte alls bra och de...
4 5 6
Svar
106
· Visningar
10 368
Senast: monster1
·
Tjatter Nej men nu är det väl hög tid, tycker ni inte? 2024 års upplaga av Secret Santa är här! 🤓 Ni som har varit med tidigare har koll på...
49 50 51
Svar
1 018
· Visningar
33 034
Senast: netia
·
Övr. Barn Lite osäker på om tråden hamnar rätt nu, då frågeställningen gäller ett mera helhetsomfattande perspektiv än själva barndomen. Mod får...
5 6 7
Svar
126
· Visningar
6 972
Senast: Badger
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

  • Vilket är ert favoritgodis?
  • Burkmat
  • Autistisk bror

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp