Vad läser du just nu? Del 5

[mandalaki]

Du kan få låna mitt ex om du är desperat. Hittade den i flytten!

Tack!

Nejdå, jag är inte desperat, jag köper den nog så småningom

 

[Miran]

Tack!

Nejdå, jag är inte desperat, jag köper den nog så småningom

Ja den behövs liksom i bokhyllan. Har just läst Martina Haags skilsmässobok och undrar varför.

 

[mandalaki]

Ja den behövs liksom i bokhyllan. Har just läst Martina Haags skilsmässobok och undrar varför.

Bra. Då står jag fast vid mitt beslut att inte läsa den

 

[yodadog]

Jag har läst Drömbärarna av Kerstin Lundberg Hahn (9-12 år). Den var okej, sparar den till framtida barn eller något eftersom jag köpte den på bokmässan i höstas.

 

[Miran]

Bra. Då står jag fast vid mitt beslut att inte läsa den

Jag läste den för jag kunde verkligen inte komma på en enda anledning till att jag själv skulle vilja skriva en bok om min egen skilsmässa. Själva idén förundrade mig. Så jag blev nyfiken på upplägget och tanken bakom. Men det kunde jag besparat mig och i stället litat till min magkänsla.

KAN det finnas en enda vettig anledning att skriva en sån bok? Vilka barn vill kunna läsa om sina föräldrars bråk i en bok? Och vika barn vill att andra, helt främmande människor ska kunna göra det? Obegripligt tycker jag.

 

[Killaloe]

KAN det finnas en enda vettig anledning att skriva en sån bok? Vilka barn vill kunna läsa om sina föräldrars bråk i en bok? Och vika barn vill att andra, helt främmande människor ska kunna göra det? Obegripligt tycker jag.

Bara spekulationer från mig, men kan det inte vara ett behov att visa sin sida av saken? Jag menar, Erik är ju väldigt mycket mer "synlig" och ofta ihop med Lotta, till skillnad från Martina som inte är lika synlig. Så då blir det kanske viktigt (vad vet jag) att visa sin sida och hur det tagit på henne?

 

[Miran]

Bara spekulationer från mig, men kan det inte vara ett behov att visa sin sida av saken? Jag menar, Erik är ju väldigt mycket mer "synlig" och ofta ihop med Lotta, till skillnad från Martina som inte är lika synlig. Så då blir det kanske viktigt (vad vet jag) att visa sin sida och hur det tagit på henne?

Jag kan möjligen förstå lusten att vilja berätta för världen vilket egoistiskt svin ens expartner är och hur illa hen har behandlat en. I det här fallet finns ju en kändisfaktor som gör att nyfikenheten är stor hos många, vilket kan göra att boken säljer. Men ändå. För mig kändes det obegripligt innan jag läste den och än mer obegripligt efteråt. Det fanns inte ens en antydan att försöka göra det till en roman i stället för en privat rasande attack på exmaken.

 

[mandalaki]

Jag läste den för jag kunde verkligen inte komma på en enda anledning till att jag själv skulle vilja skriva en bok om min egen skilsmässa. Själva idén förundrade mig. Så jag blev nyfiken på upplägget och tanken bakom. Men det kunde jag besparat mig och i stället litat till min magkänsla.

KAN det finnas en enda vettig anledning att skriva en sån bok? Vilka barn vill kunna läsa om sina föräldrars bråk i en bok? Och vika barn vill att andra, helt främmande människor ska kunna göra det? Obegripligt tycker jag.

Jag kan tycka det är lite intressant att kvinnors berättelser där de lämnar ut sina nära verkar bedömas hårdare än mäns?

 

[Haemoglobin]

Jag läser Deadpool - The Gauntlet just nu.

Måste förbereda mig inför Söndag, då jag och killen ska se den på bio då.
Han tycker i regel inte om när man kommenterar under filmtittande och jag är sån som alltid brukar komma med massa kuriosa under tiden, men ska väl försöka hålla mig denna gång.

Har när jag tänker efter säkert redan berättat allt nödvändigt om karaktären redan,

 

[Miran]

Jag kan tycka det är lite intressant att kvinnors berättelser där de lämnar ut sina nära verkar bedömas hårdare än mäns?

Jag hade inte tyckt att det var ett dugg bättre om det hade varit Erik Haags version jag läst. I det här fallet försökte jag bara förstå hur någon kan komma på idén.

 

[mandalaki]

Jag hade inte tyckt att det var ett dugg bättre om det hade varit Erik Haags version jag läst. I det här fallet försökte jag bara förstå hur någon kan komma på idén.

Nej, men jag tänkte mer hur den här boken - och andra - diskuterats i allmänhet.

 

[Miran]

Nej, men jag tänkte mer hur den här boken - och andra - diskuterats i allmänhet.

Jag har inte hängt med i diskussionen om den här boken. Men i sak så håller jag förstås med dig. Som hur Kerstin Thorvall behandlades t.ex. Till skillnad mot Sven Lindqvist m.fl vid typ samma tid. Lättare för män att skapa verkshöjd på sina alster.

 

[Haemoglobin]

Jag läste den för jag kunde verkligen inte komma på en enda anledning till att jag själv skulle vilja skriva en bok om min egen skilsmässa. Själva idén förundrade mig. Så jag blev nyfiken på upplägget och tanken bakom. Men det kunde jag besparat mig och i stället litat till min magkänsla.

KAN det finnas en enda vettig anledning att skriva en sån bok? Vilka barn vill kunna läsa om sina föräldrars bråk i en bok? Och vika barn vill att andra, helt främmande människor ska kunna göra det? Obegripligt tycker jag.

Håller med! Jag är dock väldigt nyfiken på denna bok och känner att jag måste läsa den just pga. hur svårt det måste ha varit att skriva den. Om det man läst om skilsmässan stämmer så är det en sån stor kontrast mellan hur man sett Haag's i media och det som står i boken.

Måste ha varit härlig terapi att få ut allt all frustration och alla känslor om sitt ex i en bok.
En bok som toppar de flesta bästsäljar-listor dessutom!

 

[Snurrfian]

Jag läser fortsättning på Lasarettserien av Karin Wahlberg, Livet går vidare och det är visserligen välskrivet men en hel det personer har helt bytt personlighet från förra boken vilket känns rätt märkligt. Den här delen känns en aning plattare också än så länge, nu när man "känner" alla personerna så är det inte riktigt lika spännande, man kan liksom ana vad som kommer att hända.

 

[Anna]

Nej, men jag tänkte mer hur den här boken - och andra - diskuterats i allmänhet.

Ja, jag kan hålla med. Jag gillade visserligen Martinas bok, men undrar nu lite över Ebba Witt-Brattströms kommande om äktenskapet med Horace, som hon väl redan bekräftat mer eller mindre kommer att vara ganska... uthängande. Men antagligen kommer jag att läsa den också.

 

[Anna]

Och så stör jag på uppläsarens sätt att uttala ordet födelsedag.

Jag lyssnar just nu på Vindsjälar av Mons Kallentoft i uppläsning av Torsten Wahlund - det finns en karaktär som heter Hans Morelia, men det låter hela tiden som om han säger Hans Borrelia - kanske för att jag lyssnar på hög fart. Men jag blir tokig! Och lite full i skratt varje gång. (Och det är många gånger. Ni vet, i deckare måste man hela tiden skriva ut folks fullständiga namn.)

 

[Anna]

Jag har läst ut The name of the star, första boken i en serie som heter Shades of London. Kallas skräck, det tycker jag är att ta i, kanske thriller då. Jack the Ripper-tema, spöken och annat. Jack the Ripper intresserar mig, och hela boken utspelar sig i en del av London som jag bott, pluggat och jobbat i i många herrans år, så det är kul! Spöken och sådant är nu inte vanligtvis min grej, men jag gillade ändå denna, den höll. Författaren heter Maureen Johnson.

Har läst lite annat också...

Can't and won't av Lydia Davis - eller Jag har det rätt bekvämt men skulle kunna ha det lite bekvämare, på svenska. Novellsamling, kan man säga - eller berättelsesamling snarare, då vissa av berättelserna bara är en rad långa (exempel: "Under all den här smutsen är det här golvet faktiskt väldigt rent", och vissa är adapterade från Flaubert. Den var bra, men ojämn. Och jag är inte så himla bra på noveller, även om jag gärna vill vara det.

Victoria - drottning med tiden av Herman Lindqvist. För att jag kände för någon kort ljudbok med en bekant röst. Och för att jag är smygrojalist. (Nej, det är jag inte - men jag gillar kunglig historia och det var mycket av den varan här också.)

Anna and the French Kiss av Stephanie Perkins - mysig YA om en amerikansk flicka som går ett år på amerikanska skolan i Paris. Finns två till i serien, Lola and the boy next door och Isla and the happily ever after. Kandidater till min semesterläsning.

Kära Liv och Caroline av Liv Strömquist och Caroline Ringskog Nola-Ferrada. Tjejerna från En varg söker sin podd svarar på läsarfrågor om allt från smink till politik och relationer. Väckte många tankar hos mig om olika saker, bland annat en bit om språk som jag gillade.

Me and Earl and the dying girl av Jesse Andrews - handlar om en tonårskille vars klasskamrat får leukemi, och hans mamma föreslår att han ska söka kontakt och muntra upp henne lite, typ. Inte det minsta lik The fault in our stars, för övrigt. Den är vansinnigt rolig, full med helt fantastiska karaktärer. Och typiskt oklyschig. Mycket bra, jag tänkte se filmen i helgen också.

Och så Hågkomster ur ett dåligt minne, inläst av författaren - Monica Zetterlund - själv. Alltså, jag älskade denna högt och rent. Helt ljuvlig. Men man blir lite förbannad på filmen som kom häromåret (och som jag verkligen gillade), som ju porträtterade hennes relation till sin far som extremt ansträngd och honom överhuvudtaget som en gammal jante-surgubbe. Så var ju uppenbarligen inte alls fallet.

 

[Karfitsa]

Läser Journal 64 av Jussi Adler Olsen. Tack @mandalaki för tips om författaren! Min vana trogen har jag inte fått tag på den första i serien, men har läst de andra i ordning. Väldigt bra och spännande och en extra knorr är de originella huvudpersonerna (de är ett mysterium i sig). Boken är nr 4 i ordningen och ämnet känns skrämmande aktuellt: ett politiskt parti som delar in folk i över- och undermänniskor och som begår fruktansvärda övergrepp på kvinnor.

 

[mandalaki]

Ja, jag kan hålla med. Jag gillade visserligen Martinas bok, men undrar nu lite över Ebba Witt-Brattströms kommande om äktenskapet med Horace, som hon väl redan bekräftat mer eller mindre kommer att vara ganska... uthängande. Men antagligen kommer jag att läsa den också.

Jag läste en entusiastisk recension av den på någon kultursida häromdagen. Hon diskuterar Kulturmannen och där lär hon nog ha träffat många fler än sin exman. Den lät spännande.

 

[mandalaki]

Läser Journal 64 av Jussi Adler Olsen. Tack @mandalaki för tips om författaren! Min vana trogen har jag inte fått tag på den första i serien, men har läst de andra i ordning. Väldigt bra och spännande och en extra knorr är de originella huvudpersonerna (de är ett mysterium i sig). Boken är nr 4 i ordningen och ämnet känns skrämmande aktuellt: ett politiskt parti som delar in folk i över- och undermänniskor och som begår fruktansvärda övergrepp på kvinnor.

Jag beställde tvåan, Fasanjägarna, igår! (Tillsammans med Maken och I am pilgrim, nåt slags terroristthriller som jag fick tips om igår).

Kul att höra att de andra också är bra. Jag gillade också huvudpersonerna i ettan.