Sedan senaste rapporten har jag läst:
I de lugnaste vatten av Viveca Sten. Första Sandhamnsboken. Jag gillar henne.
Sophies historia av Jojo Moyes - gripande och välskriven men vissa bitar var tjatiga och förutsägbara.
Sjutton år och skitsnygg av Emma Granholm. Lite annorlunda YA där man inte nödvändigtvis gillar huvudpersonen särskilt mycket vilket ju ibland är bra! Ganska rolig på sina ställen är den också, men framför allt är den ärlig. Jag hade inte en tonårsperiod som var särskilt lik huvudpersonernas, men jag tror att många kan känna igen sig.
Min pappa är snäll och min mamma är utlänning av Emmy Abrahamsson. Hysteriskt rolig - ibland rent dråplig - ganska kort och mycket lättläst.
The only väg is upp av Emmy Abrahamsson - handlar om Filippa Karlsson som sticker till London för att försöka komma in på en teaterskola. Snacka om att jag kan känna igen mig i mycket - som boendesituationer med löjliga priser och bindgalna hyresvärdar
finns två uppföljare, ska börja på den första idag.
Må döden sova av Anna Jansson. Kag tycker att hon är bra och lyckas väldigt bra med gestaltningar av karaktärer - Maria Wern känns äkta för mig.
Andra sidan Venus av Elisabeth Andersson - har kallats en svensk Djävulen bär Prada och visst, magasinsmiljön och despotiska chefer köper jag men denna är bättre. Ska visst finnas två till i serien om huvudpersonen Marias bästa vänner. Ska hålla utkik.
Lotus Blues av Kristina Ohlsson. Hon är verkligen fantastisk. Ännu en manlig huvudperson som man inte direkt förälskar sig i, men som har fina sidor också. Nummer två i serien heter Mios blues och ligger på kö.
Och så Bingo Rimérs självbiografi, En flickfotografs bekännelser tror jag att den heter. Fascinerande på sitt sätt!
Nu läser jag - i pappersform - Bloggdrottningen av Therese Loreskär.
I de lugnaste vatten av Viveca Sten. Första Sandhamnsboken. Jag gillar henne.
Sophies historia av Jojo Moyes - gripande och välskriven men vissa bitar var tjatiga och förutsägbara.
Sjutton år och skitsnygg av Emma Granholm. Lite annorlunda YA där man inte nödvändigtvis gillar huvudpersonen särskilt mycket vilket ju ibland är bra! Ganska rolig på sina ställen är den också, men framför allt är den ärlig. Jag hade inte en tonårsperiod som var särskilt lik huvudpersonernas, men jag tror att många kan känna igen sig.
Min pappa är snäll och min mamma är utlänning av Emmy Abrahamsson. Hysteriskt rolig - ibland rent dråplig - ganska kort och mycket lättläst.
The only väg is upp av Emmy Abrahamsson - handlar om Filippa Karlsson som sticker till London för att försöka komma in på en teaterskola. Snacka om att jag kan känna igen mig i mycket - som boendesituationer med löjliga priser och bindgalna hyresvärdar
finns två uppföljare, ska börja på den första idag. Må döden sova av Anna Jansson. Kag tycker att hon är bra och lyckas väldigt bra med gestaltningar av karaktärer - Maria Wern känns äkta för mig.
Andra sidan Venus av Elisabeth Andersson - har kallats en svensk Djävulen bär Prada och visst, magasinsmiljön och despotiska chefer köper jag men denna är bättre. Ska visst finnas två till i serien om huvudpersonen Marias bästa vänner. Ska hålla utkik.
Lotus Blues av Kristina Ohlsson. Hon är verkligen fantastisk. Ännu en manlig huvudperson som man inte direkt förälskar sig i, men som har fina sidor också. Nummer två i serien heter Mios blues och ligger på kö.
Och så Bingo Rimérs självbiografi, En flickfotografs bekännelser tror jag att den heter. Fascinerande på sitt sätt!
Nu läser jag - i pappersform - Bloggdrottningen av Therese Loreskär.
