Sv: Vad läser du just nu? - del 2
Nu har läsningen till nästa Greklandsresa komponerats:
Viskleken/Arne Dahl
Priset man betalar/Lionel Shriver
Himmelsdalen/Marie Hermanson
Cirkeln/Strandberg och Bergmark Elfgren
Kärleken i Julia Anderssons liv/Åsa Moberg
Elefantskötarnas barn/Peter Høeg
Hitom himlen/Stina Aronson
Jag önskar recension av Himmelsdalen när du är klar. Den har jag siktat på länge. Viskleken hoppas jag också på....
Hugg båda! (De finns i adlibris 3 för 99-kampanj. Beställde just Patrik Sjöberg, Jonathan Franzen och Majgull Axelsson därifrån)
Har rest, läst och tyckte så här:
Viskleken/Arne Dahl: Imponerande. Och härligt att få träffa A-gruppen igen, medlemmarna var sig lika. Dock: det är en jävulskt komplicerad intrig han fått till, han greppar över ALLT aktuellt europeiskt just nu. Så om någon bad mig återge mysteriets upplösning skulle jag inte för mitt liv kunna göra det. Men det var bra ändå
Priset man betalar/Lionel Shriver: Jag gillar Shriver, även den här var bra, men jag blev ändå lite besviken. Upplägget med en man som tänker lämna familjen för smygsparade pengar när hustrun plötsligt visar sig vara dödligt sjuk ledde inte till de moraliska komplikationer som jag hade väntat mig. Men Shriver är helt grym på personskildringar.
Himmelsdalen/Marie Hermanson: Så otippat bra! Har inte läst något av henne innan och hade inte väntat mig en spänningsroman, men som en sådan läste jag den här historien om hur Daniel åker till Schweiz för att besöka tvillingbrodern Max på nåt slags psykiatrisk kuranstalt. Möjligen vill Hermanson också diskutera hur långt vi får gå för att skydda oss mot dem vi uppfattar som farliga men för min del hade historien behövt vara subtilare isåfall. Både välskrivet, smart och spännande är det ändå i alla fall.
Cirkeln/Strandberg och Bergmark Elfgren: Gillade mycket! Bra tonårsskildringar, framför allt, och en häxhistoria som inte ens jag kunde invända mot.
Kärleken i Julia Anderssons liv/Åsa Moberg: Nja. Självbiografisk, skriven 73-74 men utgiven först nu. Jag hade lite svårt för det naiva tilltalet, och jag kunde inte förstå varför en så klarsynt feminist som Julia valde Higginstyper till män för att bekräfta och förädla henne
Elefantskötarnas barn/Peter Høeg: Det börjar lovande, Hoeg skriver så bra och är så underfundigt rolig i en yvig berättelse om hur två barn tar sig fram när deras föräldrar försvinner. Men nu är jag halvvägs i den och börjar nästan tröttna på alla lustiga utvikningar, jag vill att det ska hända något i stället...