Hehe, bar det. Jag har ju en liten blandras (och en greyhound, men han fanns inte när det här hände). Lillvovvan är uppvuxen med hästar och har levt sina 13 år salig i tron att hästar är snälla, ofarliga djur (hon har blivit trampad en gång men det var i koppel, så hästar är bara farliga om man är i koppel). Så hon snurrar glatt runt benen på hästarna, går under magen på dem i stallgången, traskar in i deras boxar när de äter och tja du fattar.
Nu har jag alltid haft hästar som varit snälla med hundar (valacken ÄLSKAR smådjur). Men unghästen jag köpte HATADE smådjur som pesten. Anföll ju lillhunden gång på gång. Hundstackaren sprang för livet med en skitförbannad häst efter sig. Och det var 'a close call' ibland när ungstoet slog efter hunden elelr slängde ut frambenen.
Dock lärde sig hunden snabbt att hålla sig när astängslen så hon fort kunde fly fältet.
Ett av grannens lamm som förirrade sig på fel sida stängslet var dock inte lika lyckligt. Stoet SKREK av ursinne och flög på lammstackaren och omväxlande slog frenetiskt med frambenen och omväxlande stampade på lammstackaren =/
(Hon lugnade ner sig och började vänja sig efter ett tag, och på slutet (när hon var två år, var ett när hon kom) så kunde faktiskt hunden svassa runt benen på henne när hon stod på stallgången. Men jag LITADE aldrig på henne med smådjur.
Fölis är tack och lov som valacken, ÄLSKAR smådjur. Ser hon katten i hästhagen så går hon dit och kelar, och katten brukar balansera runt på hennes boxkant och de brukar gosa så sött så.
Men jag kan se framför mig hur hingsten är när det kommer smått in i hagen, även om skator och fjärilar känns som..överkurs?
