Vad gör vi del CLXII

Status
Stängd för vidare inlägg.
Vilken tung dag det blev. Jag var hos arbetsterapeuten (som alltid är fantastisk) och hade tänkt prata om bland annat rörelsehjälpmedel, vilket jag känner mig rätt pepp på då jag är så himla hembunden sedan ett tag. Hon tyckte det var bra att tänka på rullstol (jag får en tillfällig på torsdag! :bow::eek:). Efteråt kom en massa ledsenhet upp som jag inte riktigt känt innan, fast jag tänkt i samma banor själv.

Katten har agerat spinnande plåster både innan och efter. Dessutom har två kära vänner ringt (som faktiskt ringde samma dag sist också, typ för tre månader sedan, också då på en tung dag och helt utan att känna varandra🪄). Så skönt!

Alldeles innan jag gick in till arbetsterapeuten så ringde hemtjänsten, jag känner mig så himla krånglig som har klantat till det/missat två tider denna veckan, dels idag när jag inte var hemma och dels hade de inte bokat ny tvättid och nu var den där de är schemalagda redan tagen av någon annan. De var 100% söta och rara och sa att inget var något problem, tackade för att jag hörde av mig, och ändrade tiderna så det passade. Det fick mig att börja gråta vilket väl gav en hint om att jag inte är världens mest stabila idag. :laugh:

Liksom: vad hände med mitt liv? Det är konstigt med en så tydlig liksom övergång och förlust, men som inte har någon tydlig markör (och även har en sjukt stor vinst i att jag lever!). Jag vet inte hur temporärt/permanent det är och just den grejen gör det svårt att relatera till, tror jag. Men så är ju egentligen hela livet. Vi bara tror vi vet och kan förutsäga mer än vi egentligen kan.
 
Vilken tung dag det blev. Jag var hos arbetsterapeuten (som alltid är fantastisk) och hade tänkt prata om bland annat rörelsehjälpmedel, vilket jag känner mig rätt pepp på då jag är så himla hembunden sedan ett tag. Hon tyckte det var bra att tänka på rullstol (jag får en tillfällig på torsdag! :bow::eek:). Efteråt kom en massa ledsenhet upp som jag inte riktigt känt innan, fast jag tänkt i samma banor själv.

Katten har agerat spinnande plåster både innan och efter. Dessutom har två kära vänner ringt (som faktiskt ringde samma dag sist också, typ för tre månader sedan, också då på en tung dag och helt utan att känna varandra🪄). Så skönt!

Alldeles innan jag gick in till arbetsterapeuten så ringde hemtjänsten, jag känner mig så himla krånglig som har klantat till det/missat två tider denna veckan, dels idag när jag inte var hemma och dels hade de inte bokat ny tvättid och nu var den där de är schemalagda redan tagen av någon annan. De var 100% söta och rara och sa att inget var något problem, tackade för att jag hörde av mig, och ändrade tiderna så det passade. Det fick mig att börja gråta vilket väl gav en hint om att jag inte är världens mest stabila idag. :laugh:

Liksom: vad hände med mitt liv? Det är konstigt med en så tydlig liksom övergång och förlust, men som inte har någon tydlig markör (och även har en sjukt stor vinst i att jag lever!). Jag vet inte hur temporärt/permanent det är och just den grejen gör det svårt att relatera till, tror jag. Men så är ju egentligen hela livet. Vi bara tror vi vet och kan förutsäga mer än vi egentligen kan.
Skickar massor med värme till dig. Din sorg är så legitim ❤️
 
Ligger i soffan och försöker att låta bli att somna. Jösses vad sömnig man blir av en massa frisk luft och motion följt av en varm dusch och middag under värmefilten. Ska pallra mig upp härifrån och diska lite samt tända ett gäng lampor så att jag vaknar till lite, för 19:30 är då alldeles för tidigt att sova! Blir mer cheesecake istället och så ska jag se första avsnittet av den nya säsongen av Tunna blå linjen, som jag har längtat!
 
Idag var jag på årlig uppföljning på sjukhuset. Inget speciellt med det, som tur är. Mer händelserikt på busshållplatsen hemmavid, då jag inom loppet av sekunder efter att ha frågat om man kan betala med kort på bussen (var osäker på saldot på busskortet) blev raggad på av någon grabb som skulle kunna vara allt mellan 15-25. Han knäppte en Redbull och frågade om jag ville ha, innan han skulle kontaminera den, vilket ledde till att han gjorde nåt slags covidhälsning med armbågen för sig själv medan jag kallt kollade bort och tackade nej. Sen undrade han om vi skulle pendla ihop, men jag skrämde inte ens bort honom med kommentarer om att jag skulle ha fullt upp med att tackla en tilltagande åksjuka (helt sanningsenligt dessutom!). Istället frågade han hur gammal jag var och om jag hade snap. När jag sa att jag var 36 svarade han direkt att han haft en tjej som var 37... men att det fortfarande var helt sjukt att jag inte hade snap. Återupprepade att jag var 36. 🤷‍♀️
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Tjatter Kisse har snott husses plats i soffan. Jag sitter och betar av de sista jobbgrejorna för idag, sedan blir det middag från thaivagnen!
87 88 89
Svar
1 769
· Visningar
47 766
  • Låst
Tjatter Jag sitter och jobbar och katten kastar leksaksbananer.
99 100 101
Svar
2 001
· Visningar
58 533
Tjatter Har ni någon smålustig grej som ni brukar göra, som ni trodde ni var ganska ensam om, men som det senare visat sig att är något som...
2 3 4
Svar
63
· Visningar
4 091
Svar
1 999
· Visningar
56 277

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp