Vad gör vi? Del CIX

Status
Stängd för vidare inlägg.
Jo men det är ju inte som att gå in på närmsta polisstation här i Sverige :cautious:
Hoppas att de har överseende med tiden dock!
Sant, sant! Skottarna kan ju det å andra sidan. :)
OCh de får de lov att ha, jag kan ju inte åka någon annanstans heller. :D
 
Har haft möte med bup. Det gick ut på att en av de två vi pratade med pratade konstant, om att jag visst har autism (den andra har jag pratat med innan, hon tycker inte att jag har autism). Ja, jag är introvert och tycker generellt illa om folk i allmänhet, men jag har inte svårt för att läsa dem eller blir speciellt trött av att prata med folk. Jag får inte energi av att prata med folk, men blir inte helt slut av det som andra autister verkar bli. Hon (den jag inte pratat med innan) sa flertalet gånger att hon inte känner mig, vilken nyhet! :meh:

Pratade även om att skolan hade ett förslag (som de bakat ur) att jag ska vara inloggad 08:20 och 15 på skype, bara för att vara där. Jag hade varit med på det om det faktiskt var någon mening med det, men bara konstatera att jag är där? Det lär jag mig inget på.

Dem har innan pratat om att jag kompenserar upp, men jag har andra "svårigheter" än vad som stämmer in på den diagnosen. Jag tycker inte om folk, men oberoende från exempelvis var de kommer ifrån eller ser ut. Jag är inte otrevlig (det krävs en hel del för att jag ska bli det), men inte den där pratglada typen heller. Jag är ofta rak och tydlig mot såndana jag inte känner (främst folk från exempelvis bup och skola, annorlunda mot eventuella kompisar (vilka det nu skulle vara)). Jag är en hyfsat bra ledare, men måste inte bestämma över folk för sakens skull. De pratade om överkänslighet och att jag fick en annars brötig elev att vara tyst. Klassen jag gick i var mycket stökig och några kunde skrika till lite då och då, andra pratade bara högljutt.

Den här stackars människan var sist in i klassrummet, och enda lediga platsen var brevid mig, på andra sidan mig var hans kompisar. Han försökte prata med sina kompisar, vilket han inte fick för mig (det var nog enda lektionen han var helt tyst efter fem minuter, han pratade lite med sina kompisar, vet dock ej vad då jag inte kan arabiska). Jag tycker att det är dåligt av läraren att inte ha hyfsad ordning i klassen, men då var det tydligen jag som var konstig enligt personen på bup som inte bara godtog mycket stökig klass :cautious:. Visst, lite lungt småprat är jag med på men det var mycket mer än bara det.

Tveksam till om någon hängde med i texten då den nog är mycket rörig, men jag är kortfattat irriterad på bup.
Nu ska jag gå och mata katter, min missa säger att hon svälter :)
Jag tänker att utredaren nog sett saker hos dig som inte du sett/märkt av än, för en NPF diagnos sätts inte lättvindigt hur som helst. Som du not vet, så krävs en grundlig noggrann utredning.

Hade jag fått min diagnos för tre år sen hade jag inte heller förstått varför jag fick den. "Allt" fungerade ju och jag kände inte alls igen mig i de symptomen som finns för de med autism har det så mycket svårare än mig.

Men i takt med att de yttre kraven ökat och också den outtalade pressen hemifrån, har jag insett att jo, jag är autistisk. Inte så att mina föräldrar sagt att jag måste ha straight A:s. De har alltid sagt "gör ditt bästa bara, så är vi nöjda". Men mitt bästa är ju straight A:s. Kanske inte just den dagen, men jag hade kunnat få ett A. Så då har jag ju inte gjort mitt bästa i alla fall... säger min hjärna.

Nu när jag faktiskt försöker att anpassa mig efter vad jag kan och klarar av så märker jag att svårigheterna blir allt fler och värre än de varit tidigare. För det tidigare var ett skådespeleri och ju mer jag släpper efter, ju mer kommer det sanna jag fram. Jag tänkte också att jag ju inte blir trött av sociala sammanhang, men egentligen var det att jag fortsatte skådespela hela vägen till kvällen. Och då blev jag så där övertrött att jag blev pigg fast jag inte orkade göra något.

Jag säger så klart inte att det mst vara exakt likadant för dig, men vi tjejer passar inte in i mallen för autism så som killar gör. Mallen är ju gjord efter killar, så att inte känna igen sig 100% i diagnoskriterierna är inte konstigt, speciellt inte som tjej :heart

BUP tänker jag inte ens försöka yttra mig om, för där har jag så mycket att säga att jag skulle kunna fylla en hel tråd helt själv :cautious:
 
Ja men du @Sel nämnde särskilt skottarna som om om man bor i Skottland så kan man gå in i en polisstation istället för ambassaden (även som medborgare i annat land). Missuppfattade nog saken då det kändes som ett random inlägg i debatten då vi pratade om svenska medborgare 😅

Jag menade att det funkar precis som i Sverige där svenska medborgare kan knalla in hos polisen, här är det precis samma sak egentligen, alltså inte ett särskilt besvärligt system. Det är ju jag som är undantaget och gör det krångligt. :D
 
Jag menade att det funkar precis som i Sverige där svenska medborgare kan knalla in hos polisen, här är det precis samma sak egentligen, alltså inte ett särskilt besvärligt system. Det är ju jag som är undantaget och gör det krångligt. :D

Om jag skulle förnya mitt pass här i Aus så måste jag fysiskt åka till svenska ambassaden i Canberra ca 220 mil bort...

Screenshot_20200512-210158_Maps.webp
 
Om jag skulle förnya mitt pass här i Aus så måste jag fysiskt åka till svenska ambassaden i Canberra ca 220 mil bort...

Visa bifogad fil 50657

Ouch! Är det enda svenska ambassaden också? Nääh, det måste ju finnas flera. Det är så lätt att glömma bort hur förbaskat Stort Australien är.

Jag skulle inte klaga över själva resan om det var så att jag faktiskt fick resa! 😅
 
Jag tänker att utredaren nog sett saker hos dig som inte du sett/märkt av än, för en NPF diagnos sätts inte lättvindigt hur som helst. Som du not vet, så krävs en grundlig noggrann utredning.

Hade jag fått min diagnos för tre år sen hade jag inte heller förstått varför jag fick den. "Allt" fungerade ju och jag kände inte alls igen mig i de symptomen som finns för de med autism har det så mycket svårare än mig.

Men i takt med att de yttre kraven ökat och också den outtalade pressen hemifrån, har jag insett att jo, jag är autistisk. Inte så att mina föräldrar sagt att jag måste ha straight A:s. De har alltid sagt "gör ditt bästa bara, så är vi nöjda". Men mitt bästa är ju straight A:s. Kanske inte just den dagen, men jag hade kunnat få ett A. Så då har jag ju inte gjort mitt bästa i alla fall... säger min hjärna.

Nu när jag faktiskt försöker att anpassa mig efter vad jag kan och klarar av så märker jag att svårigheterna blir allt fler och värre än de varit tidigare. För det tidigare var ett skådespeleri och ju mer jag släpper efter, ju mer kommer det sanna jag fram. Jag tänkte också att jag ju inte blir trött av sociala sammanhang, men egentligen var det att jag fortsatte skådespela hela vägen till kvällen. Och då blev jag så där övertrött att jag blev pigg fast jag inte orkade göra något.

Jag säger så klart inte att det mst vara exakt likadant för dig, men vi tjejer passar inte in i mallen för autism så som killar gör. Mallen är ju gjord efter killar, så att inte känna igen sig 100% i diagnoskriterierna är inte konstigt, speciellt inte som tjej :heart

BUP tänker jag inte ens försöka yttra mig om, för där har jag så mycket att säga att jag skulle kunna fylla en hel tråd helt själv :cautious:
Jag förstår hur du menar, men jag vet även att diagnosen inte sattes för att jag stämde in så bra, utan av en annan anledning. Den som jag pratat med innan har sagt att hon inte tror att jag har autism, och att man kan göra om testet.
Det jag undrar över är att den nya tyckte att det var autistiskt att jag sa till den som satt och pratade med sina kompisar. Det var inte på något vis tyst för den sakens skull, men jag ville gärna höra vad läraren försökte säga, det hade varit mer "godkänt" om jag bara pratade med. De gånger det har varit långa raster/ håltimmar och min kompis inte hade rast (vi går i olika klasser) har jag gått runt skolan. För att passa in hade jag suttit och tittat på mobilen, men det såg jag ingen mening med (innan jag blev medlem här :D), men jag har inget mål av att passa in i skolan och vara "som alla andra".

Den nya tyckte också att eftersom att jag bara hade en kompis (kom från klass med 13 elever, då var vi många). Hon verkade inte förstå att man kanske ska ha något gemensamt för att vara vänner och umgås, om jag bara kommer överens med en så är jag bara med den. Nu har jag inga vänner, just för att jag inte är vän med någon för att ha någon att vara med. Men jag kan lika gärna vara med fem andra, om alla trivs med varandra :)

Förstår om du/ andra inte tror på varför diagnosen sattes, men jag och nära släktingar vet det :)
 
Ouch! Är det enda svenska ambassaden också? Nääh, det måste ju finnas flera. Det är så lätt att glömma bort hur förbaskat Stort Australien är.

Jag skulle inte klaga över själva resan om det var så att jag faktiskt fick resa! 😅

Jepp. Det är den enda ambassaden att förnya pass på. Finns konsulat på andra ställen men ej godkända att fixa pass på. Men sen kan du få passet skickat till dig var du än är...
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Tjatter Frost idag... men kisse skulle prompt ut direkt på morgonen ändå. Hon måste ju patrullera ägorna!
69 70 71
Svar
1 408
· Visningar
39 454
Mat Jag har läst en hel del om nyttan med riktig Kombucha. Igår drack jag en vansinnigt god sådan, i flaska, från Roots of Malmö, den hade...
Svar
10
· Visningar
566
Senast: Stinaelin
·
Svar
2 001
· Visningar
98 286
Senast: pepp
·
Tjatter Jag har beställt ett mjukisdjur som kallas kärleksuttern. Det är alltså ett mjukisdjur för vuxna som sover dåligt. Den har flera...
2
Svar
22
· Visningar
2 753
Senast: Zinfernia
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp