Det Àr det dÀr med att det Àr man sjÀlv som Àr den vuxna, sjukt frustrerande ibland. Speciellt för oss ensamstÄende tror jag.Ledig onsdag.
Kaosmorgon. Ibland önskar jag att jag hade nÄgon att lÀgga över ansvaret pÄ en stund. Bara för att fÄ andas en halvtimme. Men sÄ Àr det inte och det Àr ju bara att acceptera.
Nu te.