Jag får samtalsterapi hos psykoterapeut på min VC redan, går varannan vecka. Mina sömnsvårigheter beror vanligtvis inte på oro alls utan på att jag inte kan sova när man förväntas sova (sover som bäst när man ska gå upp till jobbet) och att kroppen har litet sömnbehov per gång men pga funktionsnedsättningarna behöver jag ladda batterierna också på eftermiddagen en stund, så på något vis ger det ökat sömnbehov som krockar med ursprungliga låga sömnbehovet. I natt var det pga grubblerier dock, läste en bok som väckte känslor och minnen som vi även pratar om på VCbesöken och som jag gärna undviker, så det var ju inte något bra val av bok kanske. Men jag tänkte inte så långt när jag började igen med den igår.På min HC/VC kan man få hjälp med samtalsterapi hos kurator eller psykolog om man är i behov. Är det något som din HC/VC har eller kan hjälpa till med?
Eftersom du inte kan sova bra pga oro och känner att behöver lufta din oro, så borde vården kunna hjälpa till tänker jag.
Jobb-biten är personen på AF rätt person att prata med egentligen, men bara det att hon inte tar det på allvar, det brister liksom där i stödet. Medan hon tycker att man ska lösa problemet när det kommer tänker jag att jag vill ha veta lite hur landet ligger innan dess just för att slippa oro. Det är så lätt att säga "oroa dig inte" när man själv har jobb, har lätt för att få jobb, kan jobba heltid och kanske inte känner för sitt jobb som jag att utan jobb försvinner hela min identitet och mening med livet. Hon missar en del av vad som är meningen att hon ska hjälpa med. Det är tre veckor sedan hon sa "jag ringer på måndag". Hon sa visserligen inte vilken måndag. Det krockar lite grann när jag behöver ett bollplank, någon att tänka högt med (inte en färdig lösning) och bara får till svar att inte oroa mig (eller "det fixar du").