Min tvååring är inte lika vältalig som din, min säger bara "nej", men i övrigt känner jag igen mig mycket. Min partner och tvååringen sover i ett rum och jag och lillebror i ett annat. Jag är vaken rätt mycket med lillebror på nätterna, och nästan varje natt hör jag runt femsnåret från andra rummet "zzz...NejnejnejNEJNEJNEJ..." och sen sover han vidare. Vi är uppenbarligen lika hopplösa föräldrar åt honom i drömmarna som i verkliga livet
Haha, det där känner jag igen, tyckte det var så hemskt innan de kunde prata så mycket och bara skrek NEEEEJNEEEEJ i sömnen, undrade så vad de varit med om för hemskt som fick dem att låta så förtvivlade. Sen började de prata och nu låter det NEEEEEJ HAN TOG BILEN FRÅN MIG!” och då kan man landa lite mer i att jaha, det var kanske inte värre än så