Vad gör vi? del 3 - Kids Edition

[Praefatio]

Då spricker jag nog.

Näää, du bara njuter

 

[Voeux]

Det är mycket sammanbrott just nu. Idag läste vi böcker på golvet och lekte tittut med en korg på huvudet. Sen fick dottern ett sammanbrott över att inte både hon och jag kunde ha korgen över huvudet samtidigt - och samtidigt läsa bok. Det är inte lätt att vara liten

 

[tomte]

Mycket sammanbrott här också men det är för att dottern (snart ett) inte klarar av att ta på sig strumpan själv. Det är en total katastrof för henne just nu. Men tar man på henne strumpan så hon får ta av sig den så är hon glad en liten stund igen. Iaf tills hon försöker få på sig den igen

 

[julgrisen]

Idag ska vi skicka barnens nappar till tomten . De växlar mellan stolthet och panik hemma, igår grät H och sa att han inte vill ha något annat än sin napp i present . Jag känner mig också nästan lite sorgsen över att napptiden är över, de är så stora och tiden går alldeles för fort .

 

[Voeux]

Idag ska vi skicka barnens nappar till tomten . De växlar mellan stolthet och panik hemma, igår grät H och sa att han inte vill ha något annat än sin napp i present . Jag känner mig också nästan lite sorgsen över att napptiden är över, de är så stora och tiden går alldeles för fort .

Stor dag!

 

[Voeux]

I morse var det fullt bestyr att packa för en hel dag borta och komma ut genom dörren med barnen och hund. Så dottern som sprang bakom mig och tömde ur både väskor och lådor fick tillslut sitta ner en stund och titta på barnprogram. Vi brukar vara ganska restriktiva både med skärm och vad hon får titta på, och ofta tittar vi tillsammans och pratar om vad som händer. Det brukar vara Minibarnen eller Alfons just nu, avsnitten utan spöken och monster. Men idag var en sån dag när jag bara behövde lösa situationen och när jag frågade om hon ville titta på Alfons eller Minibarnen så svarade hon ”Mamma Mu!” som hon såg skymtade förbi på skärmen. Vi har varken läst eller tittat på Mamma Mu hemma så de har nog läst på förskolan. Jag tänkte att det skulle vara harmlöst och satte på ett avsnitt medan jag bytte kläder på sonen på golvet. Då tittar jag upp och ser en scen där Kråkan fantiserar ihop, vad jag förstår var en oro/mardrömsscenario, där Mamma Mu försöker klättra över en taggtråd och skär upp sig på magen. Det sprutade blod så det blev stora pölar och Kråkan blev helt förfärad av tanken. Jag blev ärligt talat lite chockad och kom inte på vad jag skulle säga. ”Kladdig!” säger dottern då och pekar på skärmen. ”Ja titta vad tokigt, Mamma Mu blev kladdig!” svarade jag. Jag tror inte hon vet vad blod är ännu.

Sen hoppade vi i bilen och är nu hos barnens mormor, och jag känner mig fortfarande helt förbryllad. Jag har såklart ett ansvar för vad jag visar dottern och jag hade inte kontrollerat avsnitten. Men är det bara jag som reagerat på den här scenen? Vad jag förstår riktar sig Mamma Mu till små barn och jag förstår att man kan behandla ämnen som att göra sig illa, vara orolig för kompisen och kanske att det kommer blod också. Men här var det strålar som kom ut från buken och stora pölar, nästan lite överdrivet för vad jag förstår för att illustrera Kråkans vilda fantasi (?) Jag tycker det här är jättemärkligt!

 

[Tonto]

I morse var det fullt bestyr att packa för en hel dag borta och komma ut genom dörren med barnen och hund. Så dottern som sprang bakom mig och tömde ur både väskor och lådor fick tillslut sitta ner en stund och titta på barnprogram. Vi brukar vara ganska restriktiva både med skärm och vad hon får titta på, och ofta tittar vi tillsammans och pratar om vad som händer. Det brukar vara Minibarnen eller Alfons just nu, avsnitten utan spöken och monster. Men idag var en sån dag när jag bara behövde lösa situationen och när jag frågade om hon ville titta på Alfons eller Minibarnen så svarade hon ”Mamma Mu!” som hon såg skymtade förbi på skärmen. Vi har varken läst eller tittat på Mamma Mu hemma så de har nog läst på förskolan. Jag tänkte att det skulle vara harmlöst och satte på ett avsnitt medan jag bytte kläder på sonen på golvet. Då tittar jag upp och ser en scen där Kråkan fantiserar ihop, vad jag förstår var en oro/mardrömsscenario, där Mamma Mu försöker klättra över en taggtråd och skär upp sig på magen. Det sprutade blod så det blev stora pölar och Kråkan blev helt förfärad av tanken. Jag blev ärligt talat lite chockad och kom inte på vad jag skulle säga. ”Kladdig!” säger dottern då och pekar på skärmen. ”Ja titta vad tokigt, Mamma Mu blev kladdig!” svarade jag. Jag tror inte hon vet vad blod är ännu.

Sen hoppade vi i bilen och är nu hos barnens mormor, och jag känner mig fortfarande helt förbryllad. Jag har såklart ett ansvar för vad jag visar dottern och jag hade inte kontrollerat avsnitten. Men är det bara jag som reagerat på den här scenen? Vad jag förstår riktar sig Mamma Mu till små barn och jag förstår att man kan behandla ämnen som att göra sig illa, vara orolig för kompisen och kanske att det kommer blod också. Men här var det strålar som kom ut från buken och stora pölar, nästan lite överdrivet för vad jag förstår för att illustrera Kråkans vilda fantasi (?) Jag tycker det här är jättemärkligt!

Men vad brutalt.

 

[Voeux]

Men vad brutalt.

Verkligen! Jag är fortfarande helt ställd

 

[Dorinda]

I morse var det fullt bestyr att packa för en hel dag borta och komma ut genom dörren med barnen och hund. Så dottern som sprang bakom mig och tömde ur både väskor och lådor fick tillslut sitta ner en stund och titta på barnprogram. Vi brukar vara ganska restriktiva både med skärm och vad hon får titta på, och ofta tittar vi tillsammans och pratar om vad som händer. Det brukar vara Minibarnen eller Alfons just nu, avsnitten utan spöken och monster. Men idag var en sån dag när jag bara behövde lösa situationen och när jag frågade om hon ville titta på Alfons eller Minibarnen så svarade hon ”Mamma Mu!” som hon såg skymtade förbi på skärmen. Vi har varken läst eller tittat på Mamma Mu hemma så de har nog läst på förskolan. Jag tänkte att det skulle vara harmlöst och satte på ett avsnitt medan jag bytte kläder på sonen på golvet. Då tittar jag upp och ser en scen där Kråkan fantiserar ihop, vad jag förstår var en oro/mardrömsscenario, där Mamma Mu försöker klättra över en taggtråd och skär upp sig på magen. Det sprutade blod så det blev stora pölar och Kråkan blev helt förfärad av tanken. Jag blev ärligt talat lite chockad och kom inte på vad jag skulle säga. ”Kladdig!” säger dottern då och pekar på skärmen. ”Ja titta vad tokigt, Mamma Mu blev kladdig!” svarade jag. Jag tror inte hon vet vad blod är ännu.

Sen hoppade vi i bilen och är nu hos barnens mormor, och jag känner mig fortfarande helt förbryllad. Jag har såklart ett ansvar för vad jag visar dottern och jag hade inte kontrollerat avsnitten. Men är det bara jag som reagerat på den här scenen? Vad jag förstår riktar sig Mamma Mu till små barn och jag förstår att man kan behandla ämnen som att göra sig illa, vara orolig för kompisen och kanske att det kommer blod också. Men här var det strålar som kom ut från buken och stora pölar, nästan lite överdrivet för vad jag förstår för att illustrera Kråkans vilda fantasi (?) Jag tycker det här är jättemärkligt!

Mamma mu tror jag inte riktar sig mot de allra minsta utan de något äldre.
Bing, abel och fant, regnbågsststaden hjälte och Bolibompa baby är det jag kan slå på om jag akut behöver underhålla barnet.
Är jag bredvid för han även se på andra grejer.

 

[Voeux]

Mamma mu tror jag inte riktar sig mot de allra minsta utan de något äldre.
Bing, abel och fant, regnbågsststaden hjälte och Bolibompa baby är det jag kan slå på om jag akut behöver underhålla barnet.
Är jag bredvid för han även se på andra grejer.

Jag tänker att det är en märklig scen även för äldre barn?

 

[Dorinda]

Jag tänker att det är en märklig scen även för äldre barn?

Nu har ju inte jag sett aktuellt avsnitt. Men många 4-åringar är ju stora!
Har man ett försiktigt barn, får man nog vara väldigt restriktiv med vad man visar läänge

 

[Praefatio]

I morse var det fullt bestyr att packa för en hel dag borta och komma ut genom dörren med barnen och hund. Så dottern som sprang bakom mig och tömde ur både väskor och lådor fick tillslut sitta ner en stund och titta på barnprogram. Vi brukar vara ganska restriktiva både med skärm och vad hon får titta på, och ofta tittar vi tillsammans och pratar om vad som händer. Det brukar vara Minibarnen eller Alfons just nu, avsnitten utan spöken och monster. Men idag var en sån dag när jag bara behövde lösa situationen och när jag frågade om hon ville titta på Alfons eller Minibarnen så svarade hon ”Mamma Mu!” som hon såg skymtade förbi på skärmen. Vi har varken läst eller tittat på Mamma Mu hemma så de har nog läst på förskolan. Jag tänkte att det skulle vara harmlöst och satte på ett avsnitt medan jag bytte kläder på sonen på golvet. Då tittar jag upp och ser en scen där Kråkan fantiserar ihop, vad jag förstår var en oro/mardrömsscenario, där Mamma Mu försöker klättra över en taggtråd och skär upp sig på magen. Det sprutade blod så det blev stora pölar och Kråkan blev helt förfärad av tanken. Jag blev ärligt talat lite chockad och kom inte på vad jag skulle säga. ”Kladdig!” säger dottern då och pekar på skärmen. ”Ja titta vad tokigt, Mamma Mu blev kladdig!” svarade jag. Jag tror inte hon vet vad blod är ännu.

Sen hoppade vi i bilen och är nu hos barnens mormor, och jag känner mig fortfarande helt förbryllad. Jag har såklart ett ansvar för vad jag visar dottern och jag hade inte kontrollerat avsnitten. Men är det bara jag som reagerat på den här scenen? Vad jag förstår riktar sig Mamma Mu till små barn och jag förstår att man kan behandla ämnen som att göra sig illa, vara orolig för kompisen och kanske att det kommer blod också. Men här var det strålar som kom ut från buken och stora pölar, nästan lite överdrivet för vad jag förstår för att illustrera Kråkans vilda fantasi (?) Jag tycker det här är jättemärkligt!

Ja, den scenen är oväntat grotesk för att vara Mamma Mu. Min stora har dock aldrig blivit rädd av den, hon har liksom inte gjort något större skillnad på ”massor av blod” och ”lite blod från ett skrubbsår” förrän ganska sent (5+ år eller så) och då har det gått att förklara att det bara är Kråkans fantasi när han blir rädd och orolig. Det är såklart väldigt olika hur barn reagerar på saker som vi vuxna uppfattar som läskiga. Man får nästan testa försiktigt för att veta.

 

[Praefatio]

Jag tänker att det är en märklig scen även för äldre barn?

Nja, äldre barn har viss theory of mind och förstår att saker kan bli läskigare i fantasin. Jag kan ändå förstå det pedagogiska syftet med att låta äldre barn se en kär figur bli rädd och skena iväg i tankarna.

Men som @Dorinda skrev så får man lära känna sitt barn, och om man har ett känsligt barn så behöver man vara jätterestriktiv länge. Jag var själv ett ängsligt barn med väldigt livlig fantasi själv, som inte kunde se minsta lilla nästanläskigt utan att bli jätterädd ända upp i tolvårsåldern. Ogillar fortfarande våld och blod på film.

 

[julgrisen]

I morse var det fullt bestyr att packa för en hel dag borta och komma ut genom dörren med barnen och hund. Så dottern som sprang bakom mig och tömde ur både väskor och lådor fick tillslut sitta ner en stund och titta på barnprogram. Vi brukar vara ganska restriktiva både med skärm och vad hon får titta på, och ofta tittar vi tillsammans och pratar om vad som händer. Det brukar vara Minibarnen eller Alfons just nu, avsnitten utan spöken och monster. Men idag var en sån dag när jag bara behövde lösa situationen och när jag frågade om hon ville titta på Alfons eller Minibarnen så svarade hon ”Mamma Mu!” som hon såg skymtade förbi på skärmen. Vi har varken läst eller tittat på Mamma Mu hemma så de har nog läst på förskolan. Jag tänkte att det skulle vara harmlöst och satte på ett avsnitt medan jag bytte kläder på sonen på golvet. Då tittar jag upp och ser en scen där Kråkan fantiserar ihop, vad jag förstår var en oro/mardrömsscenario, där Mamma Mu försöker klättra över en taggtråd och skär upp sig på magen. Det sprutade blod så det blev stora pölar och Kråkan blev helt förfärad av tanken. Jag blev ärligt talat lite chockad och kom inte på vad jag skulle säga. ”Kladdig!” säger dottern då och pekar på skärmen. ”Ja titta vad tokigt, Mamma Mu blev kladdig!” svarade jag. Jag tror inte hon vet vad blod är ännu.

Sen hoppade vi i bilen och är nu hos barnens mormor, och jag känner mig fortfarande helt förbryllad. Jag har såklart ett ansvar för vad jag visar dottern och jag hade inte kontrollerat avsnitten. Men är det bara jag som reagerat på den här scenen? Vad jag förstår riktar sig Mamma Mu till små barn och jag förstår att man kan behandla ämnen som att göra sig illa, vara orolig för kompisen och kanske att det kommer blod också. Men här var det strålar som kom ut från buken och stora pölar, nästan lite överdrivet för vad jag förstår för att illustrera Kråkans vilda fantasi (?) Jag tycker det här är jättemärkligt!

Jag har inte sett det avsnittet men vi har läst boken och där är det ju tydligt att kråkan tänker på hur det gått till. Tycker mamma mu brukar

I morse var det fullt bestyr att packa för en hel dag borta och komma ut genom dörren med barnen och hund. Så dottern som sprang bakom mig och tömde ur både väskor och lådor fick tillslut sitta ner en stund och titta på barnprogram. Vi brukar vara ganska restriktiva både med skärm och vad hon får titta på, och ofta tittar vi tillsammans och pratar om vad som händer. Det brukar vara Minibarnen eller Alfons just nu, avsnitten utan spöken och monster. Men idag var en sån dag när jag bara behövde lösa situationen och när jag frågade om hon ville titta på Alfons eller Minibarnen så svarade hon ”Mamma Mu!” som hon såg skymtade förbi på skärmen. Vi har varken läst eller tittat på Mamma Mu hemma så de har nog läst på förskolan. Jag tänkte att det skulle vara harmlöst och satte på ett avsnitt medan jag bytte kläder på sonen på golvet. Då tittar jag upp och ser en scen där Kråkan fantiserar ihop, vad jag förstår var en oro/mardrömsscenario, där Mamma Mu försöker klättra över en taggtråd och skär upp sig på magen. Det sprutade blod så det blev stora pölar och Kråkan blev helt förfärad av tanken. Jag blev ärligt talat lite chockad och kom inte på vad jag skulle säga. ”Kladdig!” säger dottern då och pekar på skärmen. ”Ja titta vad tokigt, Mamma Mu blev kladdig!” svarade jag. Jag tror inte hon vet vad blod är ännu.

Sen hoppade vi i bilen och är nu hos barnens mormor, och jag känner mig fortfarande helt förbryllad. Jag har såklart ett ansvar för vad jag visar dottern och jag hade inte kontrollerat avsnitten. Men är det bara jag som reagerat på den här scenen? Vad jag förstår riktar sig Mamma Mu till små barn och jag förstår att man kan behandla ämnen som att göra sig illa, vara orolig för kompisen och kanske att det kommer blod också. Men här var det strålar som kom ut från buken och stora pölar, nästan lite överdrivet för vad jag förstår för att illustrera Kråkans vilda fantasi (?) Jag tycker det här är jättemärkligt!

Vi har inte sett det avsnittet men har läst boken! Där är det väldigt tydligt att det är kråkans fantasi och mina barn har inte reagerat på det mer än att de sagt ”jättemycket blod!” Och då har jag sagt att ja, kråkan trodde att det var så mycket blod men det var det ju inte”. Kanske blir mer dramatiskt på teve förstås, upplever annars mamma mu som väldigt snällt. Min ena son är väldigt rädd för många till synes snälla program men tror inte han riktigt förstår det där med att mycket blod är läskigt faktiskt.

 

[Madalitso]

I morse var det fullt bestyr att packa för en hel dag borta och komma ut genom dörren med barnen och hund. Så dottern som sprang bakom mig och tömde ur både väskor och lådor fick tillslut sitta ner en stund och titta på barnprogram. Vi brukar vara ganska restriktiva både med skärm och vad hon får titta på, och ofta tittar vi tillsammans och pratar om vad som händer. Det brukar vara Minibarnen eller Alfons just nu, avsnitten utan spöken och monster. Men idag var en sån dag när jag bara behövde lösa situationen och när jag frågade om hon ville titta på Alfons eller Minibarnen så svarade hon ”Mamma Mu!” som hon såg skymtade förbi på skärmen. Vi har varken läst eller tittat på Mamma Mu hemma så de har nog läst på förskolan. Jag tänkte att det skulle vara harmlöst och satte på ett avsnitt medan jag bytte kläder på sonen på golvet. Då tittar jag upp och ser en scen där Kråkan fantiserar ihop, vad jag förstår var en oro/mardrömsscenario, där Mamma Mu försöker klättra över en taggtråd och skär upp sig på magen. Det sprutade blod så det blev stora pölar och Kråkan blev helt förfärad av tanken. Jag blev ärligt talat lite chockad och kom inte på vad jag skulle säga. ”Kladdig!” säger dottern då och pekar på skärmen. ”Ja titta vad tokigt, Mamma Mu blev kladdig!” svarade jag. Jag tror inte hon vet vad blod är ännu.

Sen hoppade vi i bilen och är nu hos barnens mormor, och jag känner mig fortfarande helt förbryllad. Jag har såklart ett ansvar för vad jag visar dottern och jag hade inte kontrollerat avsnitten. Men är det bara jag som reagerat på den här scenen? Vad jag förstår riktar sig Mamma Mu till små barn och jag förstår att man kan behandla ämnen som att göra sig illa, vara orolig för kompisen och kanske att det kommer blod också. Men här var det strålar som kom ut från buken och stora pölar, nästan lite överdrivet för vad jag förstår för att illustrera Kråkans vilda fantasi (?) Jag tycker det här är jättemärkligt!

Vi har sett det avsnittet flera gånger, dottern har aldrig reagerat särskilt på det. När man ser mamma Mu faktiskt skada sig är det bara några droppar som sipprar och bonden kommer och plåstrar om direkt. Sen kommer kråkan och undrar vad som hänt och mamma Mu säger lite överdrivet som ett barn kan göra, att det kom massor med blod och då fantisera kråkan den scenen du såg. Uppfattar det på dottern som att hon inser att kråkan bara fantiserar, det görs ju tydligare av att animationsstilen är annorlunda i den sekvensen, och att mamma Mu överdriver lite. Dessutom har hon ju då redan sett bonden plåstra om och vet att därför är mamma Mu är okej nu, när hon pratat om det har det varit mer fokus på plåstret än såret, och när hon själv slått sig och det kommit blod har hon uttryckt saker i stil med att det kommer blod som för mamma Mu och att får hon ett plåster så är allt bra.

 

[Madalitso]

Sen har ju inte dottern någon uppfattning om att det kan vara farligt att blöda och att man kan blöda ut. Så jag tror att vi vuxna reagerar mycket mer på det, för vi tänker att det är farligt, men för barn är det mer som vilken kroppsvätska som helst, vi som föräldrar tvättar ju bort bajs, kiss, snor och spott också och har blöja elelr snyter så det inte ska komma på kläder eller kladda. Och dottern tänker att plåster har man så det inte blir blod på kläderna och så det ska bli bättre, hon har ingen tanke kring att blödning kan vara något man måste stoppa för det skulle vara farligt att blöda.

 

[Imogen]

Jag tänker att det är en märklig scen även för äldre barn?

Nu har jag inte sett scenen, men utifrån vad som beskrivs i tråden tror jag att vi lägger lite vuxenperspektiv på det. Barnen har inte lärt sig än att blod är läskigt eller äckligt. Att en ko river upp hela magen på taggtråd så att blodet sprutar får ju ur vuxenperspektiv ohyggliga konsekvenser. För ett litet barn, även om det är stort nog att veta vad blod är för något, så blir det ju mer "oj hon behöver plåster" över det hela.

Jag hade nog reagerat om det som orsakat blödandet inte var något jag tyckte var lämpligt att se, inte över själva blodet. Sen vet jag ju inte sammanhanget eftersom jag inte sett det så det kanske ÄR olämpligt i sammanhanget. Men att på film visa att man blöder om man river sig på taggtråd, och att man för barn gör det på ett övertydligt sätt, tänker jag inte är jättekonstigt.

 

[Imogen]

Sen har ju inte dottern någon uppfattning om att det kan vara farligt att blöda och att man kan blöda ut. Så jag tror att vi vuxna reagerar mycket mer på det, för vi tänker att det är farligt, men för barn är det mer som vilken kroppsvätska som helst, vi som föräldrar tvättar ju bort bajs, kiss, snor och spott också och har blöja elelr snyter så det inte ska komma på kläder eller kladda. Och dottern tänker att plåster har man så det inte blir blod på kläderna och så det ska bli bättre, hon har ingen tanke kring att blödning kan vara något man måste stoppa för det skulle vara farligt att blöda.

precis, det jag menade också

 

[Voeux]

Tack för era perspektiv! Hon är ju min äldsta så jag har ingen erfarenhet av hur äldre barn skulle tänka, men som storyn beskrivs så låter det ju mindre läskigt än den ögonblicksbild jag såg. Även om jag tycker det illustrerades lite väl.. mycket.

 

[Madalitso]

Tack för era perspektiv! Hon är ju min äldsta så jag har ingen erfarenhet av hur äldre barn skulle tänka, men som storyn beskrivs så låter det ju mindre läskigt än den ögonblicksbild jag såg. Även om jag tycker det illustrerades lite väl.. mycket.

Vi har boken också, så tog några bilder till dig. Bilderna i avsnittet när hon faktiskt slår sig är väldigt lika i mängd blod och att bonden direkt tvättar och plåstrar om, och i boken kan man inte se blodet röra sig i kråkans fantasi men det är i båda fallen tecknat med annan stil och tydligt för barnen att kråkan fantiserar mycket värre än det var, med mängden blod, att bonden kör traktor som låter som ambulans fram istället för att gå och att plåstret plötsligt är mycket större. Och sen går det över till att handla om att kråkan hämtar något kallt att ha på bulan, för den sa bonden gick över men lillebror sa att de fick något kallt att lägga på på förskolan, och sen får hon spenat i hela ansiktet och behöver tvättas. Så scenen du råkade se är verkligen ett ögonblick och sagan i sig handlar mer om att det inte är farligt att slå sig och att föräldrar/vänner tröstar och plåstrar om så allt blir bra igen.