Vad gör vi? del 3 - Kids Edition

[Bexzor]

Låter fruktansvärt frustrerande

Ja, eller snarare sagt dränerande att ständigt hitta nya lösningar för att sjukvården inte gör sin del.

 

[Kilauea]

En bra dag med ungarna och en hyfsad läggning. Yay!

 

[tomte]

Här kör vi första tandsprickningen och så en förkylning på det. Ja varför inte köra båda samtidigt när hon redan sover dåligt...

 

[Trollunge]

Jag var iväg igår kväll, för ovanlighetens skull! Åkte in till stan och träffade kompisar och åt, det var ljuvligt! Bara sitta still och prata och äta och dricka te i lugn och ro. Det gick jättebra för mannen att lägga busfröna själv, båda hade somnat i fin harmoni kl 19.15. Inte lika mycket harmoni när jag kom hem vid 21.45 21.15 hade mannen upptäckt att stora hade kissat ner sig, upp med honom i duschen, vilket han HATAR när han sover,. Stora skrek, lilla vaknade och hann nästan bli hysterisk uppe i spjälsängen. Byta sängkläder, nya kläder till stora, söva om lilla.. När jag kom hem sov lilla på mannen men stora var fortfarande ledsen och grät efter mamma och hade växtvärk. Herregud. Men en liten stund senare sov vi alla iaf

 

[Kilauea]

Jag var iväg igår kväll, för ovanlighetens skull! Åkte in till stan och träffade kompisar och åt, det var ljuvligt! Bara sitta still och prata och äta och dricka te i lugn och ro. Det gick jättebra för mannen att lägga busfröna själv, båda hade somnat i fin harmoni kl 19.15. Inte lika mycket harmoni när jag kom hem vid 21.45 21.15 hade mannen upptäckt att stora hade kissat ner sig, upp med honom i duschen, vilket han HATAR när han sover,. Stora skrek, lilla vaknade och hann nästan bli hysterisk uppe i spjälsängen. Byta sängkläder, nya kläder till stora, söva om lilla.. När jag kom hem sov lilla på mannen men stora var fortfarande ledsen och grät efter mamma och hade växtvärk. Herregud. Men en liten stund senare sov vi alla iaf

Så härligt få komma iväg så . Synd kvällen blev lite dryg ett tag sen, men då har man ju alla fall fått tanka lite ny energi.

 

[Trollunge]

Så härligt få komma iväg så . Synd kvällen blev lite dryg ett tag sen, men då har man ju alla fall fått tanka lite ny energi.

Ja underbart verkligen! Ja tyckte ffa synd om mannen, inte kul när båda barnen är ledsna samtidigt och man är ensam hemma! Men det löste sig ändå snabbt sen

 

[Voeux]

Poppade popcorn och lyckades starta brandvarnaren Pga seriekopplade varnare började det tjuta också i sovrummet och rummet precis utanför. Jag rusade omkring i panik och stängde av alla varnare (inklusive panikartat hoppande i sovrummet eftersom takhöjden är högst där ) och när allt blivit tyst någon minut senare sov fortfarande både barnen som stockar. Helt galet vilken förmåga att sova tungt

Och själv har man en son som vaknar om jag vänder mig om i sängen Och nej, vi sover inte i samma säng

 

[Praefatio]

Och själv har man en son som vaknar om jag vänder mig om i sängen Och nej, vi sover inte i samma säng

Klassiker ändå! Hunden får fnatt och skäller på katten, grannen ovanför börjar dammsuga aggressivt eller ett billarm börjar tjuta utanför fönstret = barnen sover vidare som stockar. Man skalar en clementin, borstar tänderna eller tappar en bomullstuss på golvet = ”…mamma? ”

 

[FeatherCloud]

Och själv har man en son som vaknar om jag vänder mig om i sängen Och nej, vi sover inte i samma säng

Been there! Med stora smög vi runt som tjuvar i vårt eget hus när han sov som bebis, extremt lättväckt var han då. Det vände vid 2-3 års ålder, hoppas detsamma för dig

 

[Nordthor]

Denna veckan är en tuff liten rackare. Den bjuder bland annat på tandsprickning, mens och lite bilstrul (tackar tackaaar). Har inte hunnit träna hunden en gång så han får hålla till godo med promenader, sådär skojigt säger han. Har förresten inte hunnit träna mig själv heller och tur är kanske det för jag duschade senast i söndags . Förbereder mig mentalt på en ny tröttskrikkväll. Igår gav vi upp klockan 19 och gick och la oss.

 

[Voeux]

Jag började skriva någonting långt här men jag orkar inte. Jag är så slut just ju att jag aldrig har varit såhär slut förut, och jag känner en sån skuld som inte klarar av att ta hand om mina barn. Det absolut vackraste och finaste jag har, och det är deras start i livet och mitt mödraskap. Just nu fruktansvärt tungrott. De vaknar på nätterna, går upp vid fem, sonen vilar tre gånger om dagen och dottern en och de tycks alltid lyckas väcka varandra, blir ledsna och griniga över för lite sömn. Mattider ska klaffa, sonens magstul, dotterns starka vilja. Vi har som sagt haft både magsjuka, höstblåsor och ögoninflammation under hösten utöver vanliga förkylningar och feber. Jag är helt slutkörd på kvällarna. Yr, muskelvärk och knäna känns som torra kvistar av allt bärande och släpande på dubbelvagn. Vissa kvällar kan jag nästan inte resa mig alls. Och så har vi så roligt ändå, barnen är så charmiga och härliga. De börjar verkligen hitta varandra och jag ser en fantastiskt fin syskonrelation växa fram. Jag älskar dem så oerhört innerligt. Jag är verkligen ledsen över att jag mår som jag gör för jag tänker på allt vi hade kunnat göra om jag bara orkat mer, och jag känner att det är så många dagar som det sipprar igenom på mitt humör. Jag tänker på de gånger jag höjt rösten eller varit orättvist hård och vill bara få spola tillbaks tiden. Jag vill inte vara såhär, en trasig mamma. De förtjänar så mycket mer.

Ja, nu blev det långt ändå. Sånna här saker en mamma ligger och tänker på kl. 23 när hon borde sova. Kanske känner någon annan igen sig.

 

[Voeux]

och lite bilstrul (tackar tackaaar).

Ja men samma här, det förbaskade tanklocket har gått i baklås. Vi har en hybrid och har nog bara tankat den en enda gång sen vi fick hem den i somras så jag tänkte att jag måste göra fel när jag försöker öppna det. Stack iväg en trött kväll och skulle köpa take away pga inte hunnit laga mat och barnen håller på att klappa ihop av trötthet och hunger hemma och jag skulle ”bara” hinna tanka lite snabbt eftersom den varnat för låg bränslenivå senaste dagarna. Ringer maken och hör hur barnen skriker i bakgrunden och jag trycker på knappen 67553 ggr men inget händer och han insisterar på att han verkligen tror att det ska finnas en spak och jag blir så förbannad på situationen att jag typ skriker att DET FINNS INGEN JÄVLA SPAK HUR FAN FÅR JAG UPP LOCKJÄVELN. Kände efteråt att det måste sett rätt komiskt ut för andra bilister på plats men jag bjuder på den Så hade vi såklart inte tillräckligt med bensin för att ta oss till verkstad, men maken lyckades lirka upp det med ett kreditkort. Ja, sånt där som man absolut gillar att lägga tid på just nu..

 

[rosapantern]

Jag började skriva någonting långt här men jag orkar inte. Jag är så slut just ju att jag aldrig har varit såhär slut förut, och jag känner en sån skuld som inte klarar av att ta hand om mina barn. Det absolut vackraste och finaste jag har, och det är deras start i livet och mitt mödraskap. Just nu fruktansvärt tungrott. De vaknar på nätterna, går upp vid fem, sonen vilar tre gånger om dagen och dottern en och de tycks alltid lyckas väcka varandra, blir ledsna och griniga över för lite sömn. Mattider ska klaffa, sonens magstul, dotterns starka vilja. Vi har som sagt haft både magsjuka, höstblåsor och ögoninflammation under hösten utöver vanliga förkylningar och feber. Jag är helt slutkörd på kvällarna. Yr, muskelvärk och knäna känns som torra kvistar av allt bärande och släpande på dubbelvagn. Vissa kvällar kan jag nästan inte resa mig alls. Och så har vi så roligt ändå, barnen är så charmiga och härliga. De börjar verkligen hitta varandra och jag ser en fantastiskt fin syskonrelation växa fram. Jag älskar dem så oerhört innerligt. Jag är verkligen ledsen över att jag mår som jag gör för jag tänker på allt vi hade kunnat göra om jag bara orkat mer, och jag känner att det är så många dagar som det sipprar igenom på mitt humör. Jag tänker på de gånger jag höjt rösten eller varit orättvist hård och vill bara få spola tillbaks tiden. Jag vill inte vara såhär, en trasig mamma. De förtjänar så mycket mer.

Ja, nu blev det långt ändå. Sånna här saker en mamma ligger och tänker på kl. 23 när hon borde sova. Kanske känner någon annan igen sig.

Vi gick igenom exakt samma sjukdomar hösten för 2 år sedan plus RS också , vi hade för övrigt höstblåsor 3(!) gånger det året. Det var vidrigt.

Jag hade liknande känslor när vi fick vår trea förra året som hade kolik. De andra var då 3 och 2 och fick stå tillbaka SÅ mycket när jag försökte höra dom över allt skrik. Jag var helt slut jämt. Det är först nu jag känner att jag börjar bli människa igen sakta men säkert. Kände varje dag att jag inte skulle orka en dag till. Funderade ofta på att sjukskriva mig från föräldraledigheten, men jag hade ju ändå varit fast i samma miljö, och mycket mindre inkomst. Det är fortfarande pissjobbigt ibland, men det är helt annat nu när det bara är ett barn som ska vila, en gång om dagen. Och att få till stunder att bara vara med de två största är så himla roligt och lätt nu när de är 4 och 3. Luddigt skrivet, jag borde också varit i säng för längesedan. Men summa summarum är det är en kort period som känns jävligt lång, men det är fantastiskt att komma ut på andra sidan och få tillbaka glädjen och kunna njuta av barnen.

Jag är säker på att du gör ett fantastiskt jobb med dina barn, och hoppas att det lättar för er snart.

 

[zassoo]

Puh, klockan är 02:00 och barnen har precis somnat igen efter ett par timmar vakna. Yngsta magsjuk och kräktes ner sängen och mig. Och tre omgångar pyjamasar. Och jag är ensam med barnen eftersom maken jobbar natt… nu hoppas jag verkligen verkligen verkligen att resten av natten blir lugn. Vab resten av veckan är ju solklart i vilket fall.

 

[zassoo]

Barnen sov lugnt resten av natten tack och lov själv somnade jag strax efter 03 med en lampa tänd men vaknade med ett ryck flera gånger så fort något barn hostade till eller började vrida sig. Båda verkar pigga och glada och har ätit frukost med god aptit så vi får se hur det här utvecklar sig.

 

[julgrisen]

Jag började skriva någonting långt här men jag orkar inte. Jag är så slut just ju att jag aldrig har varit såhär slut förut, och jag känner en sån skuld som inte klarar av att ta hand om mina barn. Det absolut vackraste och finaste jag har, och det är deras start i livet och mitt mödraskap. Just nu fruktansvärt tungrott. De vaknar på nätterna, går upp vid fem, sonen vilar tre gånger om dagen och dottern en och de tycks alltid lyckas väcka varandra, blir ledsna och griniga över för lite sömn. Mattider ska klaffa, sonens magstul, dotterns starka vilja. Vi har som sagt haft både magsjuka, höstblåsor och ögoninflammation under hösten utöver vanliga förkylningar och feber. Jag är helt slutkörd på kvällarna. Yr, muskelvärk och knäna känns som torra kvistar av allt bärande och släpande på dubbelvagn. Vissa kvällar kan jag nästan inte resa mig alls. Och så har vi så roligt ändå, barnen är så charmiga och härliga. De börjar verkligen hitta varandra och jag ser en fantastiskt fin syskonrelation växa fram. Jag älskar dem så oerhört innerligt. Jag är verkligen ledsen över att jag mår som jag gör för jag tänker på allt vi hade kunnat göra om jag bara orkat mer, och jag känner att det är så många dagar som det sipprar igenom på mitt humör. Jag tänker på de gånger jag höjt rösten eller varit orättvist hård och vill bara få spola tillbaks tiden. Jag vill inte vara såhär, en trasig mamma. De förtjänar så mycket mer.

Ja, nu blev det långt ändå. Sånna här saker en mamma ligger och tänker på kl. 23 när hon borde sova. Kanske känner någon annan igen sig.

Usch så tufft det låter! Jag minns den där tiden när mina barn sov tre gånger per dag och min andra barn vi kände sov en gång, det gjorde att vi aldrig någonsin fick till att träffa nån för det var alltid ett barn som skulle sova . Måste vara väldigt svårt att få ihop när det är samma familj!
Jag känner igen mig väldigt mycket i det där ständiga dåliga samvetet över att man borde haft mer tålamod och borde kunnat bemöta dem på ett annat sätt men grejen är ju att man bara är människa och man gör så gott man kan. Huvudsaken är ju att man ger sina barn trygghet och inte överger dem, de kan hantera att man ibland brister och skäller eller tappar tålamodet om huvudregeln är att det är tryggt och bra. Tycker man märker att barnen inte alls blir lika påverkade av att jag tappar humöret som jag själv blir. Det är liksom jobbigt i en sekund och sen har de glömt det.

 

[FeatherCloud]

@Voeux Det är ingen tröst kanske men det är så otroligt kort tid i livet som de är supersmå och det är tungt som fasen, men barnen bryr sig garanterat inte om ni hittar på något särskilt eller inte kommer ur pyjamas ens en gång. Tänkte mtp "allt ni kunnat göra", det kan ni göra i framtiden också, när barnen sover bättre, du orkar mer och de är friska.

Jag känner igen och minns stressen med att dagarna bara går och man är så vidrigt trött men båda dina är ju faktiskt väldigt små än, om bara något år kommer situationen förhoppningsvis vara en annan och dessutom kommer du kunna få ännu mer gensvar och utbyte när ni gör något särskilt ihop.

Det låter verkligen vidrigt med alla sjukdomar och jag tror inte någon skulle känna sig pigg i ditt läge, men försök känna att du själv är nog och dina barns bästa mamma

 

[Skrottiskrott]

Sorterar bland kläder, kläder, kläder. Kliar mig i huvudet över vad jag ska skicka med för kläder till förskolan när det blir 10 minusgrader... För nu när det är runt nollan har de på honom både fleecejacka och fleecebyxor som mellanlager under en varmfodrad vinteroverall. Själv brukar jag nog vänta med fleecebyxorna i alla fall tills det är kallare. Skickar jag inte med dem får jag en lapp om att han måste ha fleecekläder. Kanske får återgå till skaloverallen istället för vinteroverallen då, för det verkar vara mest noga med de där fleecekläderna.

 

[FeatherCloud]

Sorterar bland kläder, kläder, kläder. Kliar mig i huvudet över vad jag ska skicka med för kläder till förskolan när det blir 10 minusgrader... För nu när det är runt nollan har de på honom både fleecejacka och fleecebyxor som mellanlager under en varmfodrad vinteroverall. Själv brukar jag nog vänta med fleecebyxorna i alla fall tills det är kallare. Skickar jag inte med dem får jag en lapp om att han måste ha fleecekläder. Kanske får återgå till skaloverallen istället för vinteroverallen då, för det verkar vara mest noga med de där fleecekläderna.

Gjorde samma reflektion med lilltjejen idag, som har fleecefodrat regnställ, samt extra fleecelager innan vanliga kläderna. Sol och -1. Stora som väljer själv kan var samtidigt ute i tshirt och softshelljacka +skalbyxor

 

[Guldaskig]

När stora gick över till grannen och lekte nu på kvällen åkte jag och mellanbarnet och handlade lite ljuslyktor och ”decorations” som hon kallar det. Sen har hon puffat kuddar i soffan och vi har hjälpts åt att tända ljusen och suttit där och myst