Min lillasyster har precis fått sitt första barn, en alldeles perfekt liten tjej som nu är 5 dagar gammal. Syster har dock det väldigt tufft, kan inte sova, har extremt mycket katastroftankar, skakar hela tiden och kväljer för all mat och dricka. Tycker så synd om henne, men jag har också varit där (kanske inte riktigt lika illa dock) men det är så tufft att stå bredvid. En barnmorska hade sagt till henne att den vanligaste orsaken att man tappar barnet är för att pappan är trött och somnar med barnet i famnen, så nu vågar hon knappt att hennes kille ska hålla i bebisen. Får lite ont i hjärtat.
Jag ska sova nu och hoppas att vår lillkille (som kändes väldigt stor bredvid sin 4 månader yngre kusin) inte blir tagen av demoner i natt också. Tre jobbiga nätter i rad plus sorg för svärmor börjar sätta sig på mitt psyke.