I lördags märkte vi att mammas bil inte startar (pappa lånar mammas bil eftersom mamma inte får köra bil nu*). Det beror troligtvis på att bateriet inte har någon laddning och minusgraderna de senaste dygnen har med största sannolikhet inte hjälpt till. Imorgon ska det i alla fall bli plusgrader och pappa har hittat vår jump starter, så med lite tur startar bilen imorgon. Annars får den stå där den står tills att mamma är hemma och kan fundera ut vad hon vill göra med den. Den står i alla fall på mammas hyrda parkeringsplats, så den är inte ivägen för någon och riskerar inte böter.
*mamma har ingen känsel i ena (eller båda, minns inte) benet vilket kirurgen sa troligen beror på att de råkat kapa nervtråden när de opererade in den nya njuren. Men kirurgen sa att nervtråden med stor sannolikhet växer tillbaka inom några månader, dock är det inte lämpligt att mamma kör bil innan hon har känsel i båda benen.
Angående avstötningen. Igår gjorde de en andra operation...
I lördags hade det gått tre dagar sedan de började behandla avstötningen. Men eftersom de flesta symptomen fortfarande fanns kvar var det dags att ta nästa steg. Som jag förstod det så var den operationen mest för att se att allt låg rätt och att det inte var stopp i något blodkärl till den nya njuren eller stopp i urinröret. Och de hittade inga "fel" men eftersom hon fortfarande känner av symptomen så får hon stanna kvar på sjukhuset. Att de inte hittade några fel är ju bra, men det betyder också att de (och vi) inte vet vad som är fel och orsakar alla symptom, vilket leder till att de (sjukhuspersonalen, som för övrigt varit och är helt underbara
) inte kan sätta upp en plan för hur de ska få henne att bli frisk igen.
Men för att komma med något positivt också. Jag och min kompis fick A på vår historia inlämning
Det känns bra med tanke på hur mycket tid vi la ner på att läsa på och att skriva inlämningen
Nu ska jag sova