Vad gör man?!

[Ravishing]

Om man är 20 år, bor hemma, eventuellt ska börja plugga till våren. Man får reda på att man är gravid med sin pojkvän sedan 2 år, vad gör man då?

Inget fast jobb, ingen egen lägenhet eller eget liv liksom....

Om man har en extrem barnlängtan och verkligen skulle vilja ha en liten... men det funkar ju liksom inte?! Vad gör man?!? Väntar tills man har ekonomisk förutsättning osv och aborterar barnet? Behåller och hoppas på att allt löser sig?!

Vad skulle ni råda era barn eller vänner till?

Så konstigt skrivet och allting, men jag undrar verkligen hur ni skulle göra? Vet ni någon som varit i en sådan situation?

(nej tror inte jag är gravid, men är nyfiken på hur man löser det)

 

[jerseyko]

Sv: Vad gör man?!

Vad gör pojkvännen?

 

[Ravishing]

Sv: Vad gör man?!

han ska plugga!

 

[Larkin]

Sv: Vad gör man?!

Huruvida man behåller det eller inte beror ju helt på hur man känner för det. Skulle aldrig råda någon till abort bara pga av den ekonomiska situationen. Är av inställningen att allt går att lösa bara man är villig att kämpa för det. Jobb och boende går alltid att hitta.

 

[Björk]

Sv: Vad gör man?!

Som vän eller förälder skulle jag råda personen att fatta ett eget beslut. Jag skulle erbjuda mig att kunna vara stöd/hjälp/bollplank för att fundera kring plus och minus med att behålla barnet. Men beslutet måste vara personens eget och naturligtvis påverkas det också vad pappan ifråga tycker/tänker. I en sådan fråga måste man låta sin egen känsla för vad man VILL styra.

Kommer man att ångra en eventuell abort "hela livet" - tja, då kanske abort inte är rätt beslut? Om man däremot känner en sorg vid tanken, men ändå att det kommer att vara hanterbart och kännas som rätt beslut och det finns bättre lägen längre fram till att skaffa barn; ja, då kanske abort är rätt beslut?

 

[vindvissla]

Sv: Vad gör man?!

Jag haller med Larkin, hade aldrig gett radet att gora abort pga ekonomisk situation. Barn behover inte kosta speciellt mycket de forsta aren. Och om man VILL ha ett barn men tycker man har for lite pengar kommer man nastan garanterat angra aborten. Tror jag.

 

[susanne]

Sv: Vad gör man?!

Jag skulle råda till abort såvida det inte finns ofrivillig barnlöshet i släkten.

Jag anser att man bör vara äldre än 20 för att skaffa barn. Barndommen/ungdomsåren är inte slut vid 20. När man börjar plugga ändras man mycket som person och det är mycket stor risk att paret inte håller ihop, samt att man missar allt studentliv.

 

[Nisse liten]

Sv: Vad gör man?!

Hej.
Jag har en dotter på 20 och en på 18 som båda bor hemma. Den ena studerar och den andre hankar sig fram på vik jobb.
Om någon av dom blev gravid så skulle jag fråga va hon "vill" göra och sedan stötta till 100 % Det är bara personen i fråga som kan bestämma vad som är rätt för den.
Om hon vill behålla barnet men har dålig inkomst och inget eget boende så kan min dotter alltid bo kvar hemma så hjälps vi åt så gott det går
Det viktiga är vad min dotter vill och känner för , det är ändå hon som ska leva med sitt beslut resten av livet.
Det här är mina tankar och funderingar, så här känner jag. Med det så säger jag inte att det är det rätta, det är också något som varje "familj" måste komma fram till vad som känns "rätt" för dom.

Ha en fortsatt trevlig dag alla på Bukes

 

[jerseyko]

Sv: Vad gör man?!

Jag hade aldrig gett rådet att göra en abort.

Hade de varit mitt barn hade jag hjälpt till ekonomiskt för ett bra boende, men de betyder inte att jag tänker betala flera tusen för en stor 3a!

Studerina får ju tjejen kanske vänta med, beroende på vad hon ska göra. Vissa kurser kanske hon kan läsa på distans medans hon är hemma med barnet?

Jag vet faktiskt massor av pluggande 20 åringar som har barn i alla möjliga åldrar (eller i alla fall mellan 0-4 år) det går hur bra som helst.

Förstår inte varför alla ska tro att de är så dyrt med barn?

 

[vindvissla]

Sv: Vad gör man?!

Vanta tills de blir 15 Eller for all del nar de at 8 och vill dansa 3 ganger i veckan, rida 4 ggr i veckan och spela piano pa tisdagar innan de sjunger i kor.

Men de forsta aren kostar de inte speciellt mycket, eller det beror helt pa vad man vill lagga pa dem!

 

[Nisse liten]

Sv: Vad gör man?!

El när dom har varsin häst men det är dom värda

 

[Minna86]

Sv: Vad gör man?!

Råda och råda, jag hade nog inte rått min vän till någonting. Men jag hade nog sagt att om jag var i hennes situation skulle jag göra abort.
Jag tror det är viktigt att inte övertala i sådana situationer utan bara prata väldigt neutralt om det.

Sen kan man ju göra nåt liknande som de gjorde i vänner. Dra lott om saken och se hur reaktionen blir. Blir lotten "abort" och man känner en lättnad kanske det är rätt beslut.

Sen att barn inte kostar så mycket pengar de första åren är säkert sant men jag är ju en bit över 20 år och jag tycker fortfarande inte att det finns utrymme i min ekonomi (har gått högskola och har fast jobb). Men allt sånt beror ju på hur knapert man vill leva, löser sig gör det säkert men vänder man på varje krona är det inte roligt.

 

[TinyWiny]

Sv: Vad gör man?!

Jag som fick båda mina barn innan jag fyllde 20 för att jag och mina barns pappa ville ha barn då ställer mej enbart undrande till frågan, när man är 20 så är man vuxen så varför skulle barn vara fel då

Som mamma till en snart 18 åring och snart 20 åring så förstår jag faktiskt inte heller problemet.

Vill man ha barn så ska inte ålder eller annat göra att man gör en abort, för vill man verkligen ha barn just då så tror jag att man kommer ångra sig.

Har man inte eget boende så ser man till att man ordnar det, man söker alla jobb som finns och även de som inte finns, dvs man går runt och presenterar sig på olika ställen.

Det går alldeles utmärkt att plugga när man har små barn, jag har pluggat i omgångar i sammanlagt drygt tre år och det var inga större problem.

Det är helt klart värre att plugga när barnen är större och har behov av hjälp med sina läxor och sina aktiviteter än att plugga när de behöver lägga sig vid sju och man har hela kvällen på sig att plugga.

Skulle min son (som snart är 20) komma hem och säga att jag skulle bli farmor så hade jag aldrig föreslagit abort men jag hade stöttat dem till 100% om de kom och sa att de var gravida och skulle göra abort.

Hade det strulat till sig så hade jag hjälpt dem så mycket jag hade kunnat men jag hade varit tydlig med att de är de som är föräldrar.

 

[Björk]

Sv: Vad gör man?!

Vill man ha barn så ska inte ålder eller annat göra att man gör en abort, för vill man verkligen ha barn just då så tror jag att man kommer ångra sig.
--------------------
Skulle min son (som snart är 20) komma hem och säga att jag skulle bli farmor så hade jag aldrig föreslagit abort men jag hade stöttat dem till 100% om de kom och sa att de var gravida och skulle göra abort.

Hade det strulat till sig så hade jag hjälpt dem så mycket jag hade kunnat men jag hade varit tydlig med att de är de som är föräldrar.

Me you!!


(och då ska jag tillägga något som kanske i alla fall inte TS vet: jag fick mitt första barn för snart 2 år sen och jag fyllde 40 i somras. Det passade rätt i mitt liv; så föll mina beslut. Men det innebär inte att det varit/är "fel" för andra att bli förälder tidigare. Jag tror också att även jag hade varit mogen för barn vid 20 om det nu hade "råkat" bli så.)

 

[Girasol]

Sv: Vad gör man?!

Detta är ett beslut man själv måste komma fram till.

Men man klarar mer än man tror.

Känner en familj där pappan blev morfar ganska tidigt, alltså innan han blev 40.

Dottern som hade pojkvän sedan något år blev gravid i nian, pappan var då 19-20. De beslutade behålla barnet, som nu är ett år. Blev egen lägenhet. tror de fått lite ekonomisk hjälp av hennes föräldrar, hon är ju trots allt inte myndig själv.

Hon hann sluta nian och var sedan mammaledig i ett år och började nu gymnasiet, medan pappan tog alla jobb han kunde få. Nu i augusti började han plugga en KY utbildning. Vet att de nu flyttar till en trea i dagarna och livet rullar på utmärkt.

När jag ser henne passera mitt jobb så tänker jag att det yns inte at hon skiljer ut sig vs jämnåriga. men båda är otroligt duktiga och kämpar och det är så roligt att byta några ord emellanåt och höra att det går bra.


Själv har jag fyra ungar, fick dem ganska tätt, var 24 när första föddes och hann precis fylla trettio två veckor innan fjärde ungen föddes. Nu jobbar jag och pluggar samtidigt. men det är mitt alldeles egna val.

en av mina bästa vänner vill absolut inte ha barn och valt abort. Alla är vi olika, men det viktiga är att du själv är "nöjd" med det beslut som fattas.

Livet är en stig, den ringlar kors och tvärs och det är toppar och dalgångar, men det är just detta som är livet.

Eller som en jobbarkompis sa; gud ger en inte mer motgång än vad man mäktar med i livet.

Inte för att jag tror på gud, men jag tror på att man kan mer än man tror och att man oavsett resultat blir en erfarenhet rikare. Den som inte vågar kan ej heller vinna.


Gira -som börjar kännsa sig filosofiskt flummig.

 

[Calazirya]

Sv: Vad gör man?!

Jag skulle råda till abort såvida det inte finns ofrivillig barnlöshet i släkten.

Om nu din dotter väljer att inte göra en abort då, skulle du acceptera och stötta eller skulle du verkligen mer tydligt försöka övertala henne?

 

[Sol]

Sv: Vad gör man?!

Jag skulle stötta och hjälpa på bästa sätt jag kan. Jag skulle aldrig råda till abort (eller att behålla) utan jag skulle försöka hålla mig så neutral som möjligt och få mitt barn att tillsammans med partnern komma fram till vad som passar dem bäst.

Rent praktiskt skulle jag hjälpa dem att ta reda på vilka möjligheter som finns rent ekonomiskt för dem samt vara ett bollplank för deras funderingar.

En gång i veckan är jag barnvakt till en liten tjej på knappt 1 år vars mamma är några år yngre än 20 och det fungerar bra för dem. Jag känner även en annan mamma som fick barn när hon var yngre än 20 år och det löste sig där också (trots att pappan pluggade).

Ingenting är omöjligt, man får göra det bästa av situationen och försöka se möjligheter istället för hinder.

 

[Gnist]

Sv: Vad gör man?!

Jag skulle råda till abort såvida det inte finns ofrivillig barnlöshet i släkten.

Jag anser att man bör vara äldre än 20 för att skaffa barn. Barndommen/ungdomsåren är inte slut vid 20. När man börjar plugga ändras man mycket som person och det är mycket stor risk att paret inte håller ihop, samt att man missar allt studentliv.

Antar att alla dessa "man" avser din syn på det hela

1) Fick första barnet vid 19 (träffade pappan när jag var 17) och inte tusan slutade "ungdomsåren" (vad det nu innebär?) bara för det.
2) Du kanske gjorde det, men alla gör inte det
3) Du kanske anser det vara "tragiskt" att missa det sk studentlivet, men 1) det måste man inte + 2) inte alla ser det som en förlust.

/ Fortfarande (snart 20 år senare) tillsammans med samma man och har utökat barnaskaran till 3

 

[jerseyko]

Sv: Vad gör man?!

Vanta tills de blir 15 Eller for all del nar de at 8 och vill dansa 3 ganger i veckan, rida 4 ggr i veckan och spela piano pa tisdagar innan de sjunger i kor.

Men de forsta aren kostar de inte speciellt mycket, eller det beror helt pa vad man vill lagga pa dem!

Förhoppningsvis hinner man skaffa sig jobb/utbildning i alla fall mer inkomst än 10.000kr/mån (csn + lägsta fp) när barnen blir så stora

 

[jerseyko]

Sv: Vad gör man?!

Jag skulle råda till abort såvida det inte finns ofrivillig barnlöshet i släkten.

Jag anser att man bör vara äldre än 20 för att skaffa barn. Barndommen/ungdomsåren är inte slut vid 20. När man börjar plugga ändras man mycket som person och det är mycket stor risk att paret inte håller ihop, samt att man missar allt studentliv.

Kan ju bara berätta hur jag är, och jag visste inte alls som 20 åring vad jag skulle utbilda mig till. Faktiskt så sa jag att jag aldrig skulle sätta mig i skolbänken igen (gick ut gymnasiet med asdåliga betyg) jag kan faktiskt inte förstå hur man som 14-15 åring kan veta vad man vill jobba med när man är 25-30

När mitt första barn föddes (jag skulle fylla 22 då) så trillade min polett ner vad jag vill bli när jag blir stor. Hade jag inte skaffat honom hade jag troligtvis slösat bort 2 år på en utbildning till hovslagare. Ett yrke jag inte alls trivts med och säkert slutat med innan studieskulden var betald.

Om jag börjar studera nu, kring min 25 års dag, så missar jag alltså allt studentliv (vad är ett studentliv?) och jag och min make kommer skiljas?