Sv: Vad förvånad jag blev...
Fast sådär tycker jag det är konstigt att resonera. Klart att man är medveten om att det finns risk för att det blir ett missfall, men man måste väl ändå få tro och hoppas på att det ska bli en bebis?! De flesta graviditeter leder faktiskt till just det. Jag tycker dessutom att det är en ganska trist inställning till graviditeter. Herregud, tänk om jag hade gått omkring och tänkt sådär hela graviditeten, då hade jag ju aldrig kunnat glädjats åt att jag skulle bli mamma.Självklart förstår jag att man kanske inte vågar hoppas om man genomgått flera missfall eller haft svårt att bli gravid, men någon gång måste man ändå släppa taget och våga tro på det lilla livet i magen!
Så fort jag blev gravid kände jag ett starkt band till mitt barn. Och ja, för mig var den där lilla cellklumpen i magen faktiskt ett barn för mig, och inte vilket som helst heller, utan det var VÅRT barn! Så fantastiskt och underbart och värt alla möjliga uppoffringar i världen. Jag skulle därför aldrig medvetet välja att utsätta mitt barn i magen för saker som alkohol, tobak eller andra gifter. Det är faktiskt för mig helt obegripligt att man väljer att dricka alkohol eller att röka när man är gravid, och kanske ännu mer om man haft svårigheter att bli gravid. I min värld går inte alkohol och graviditet ihop oavsett mängd, så är det bara.
Alla gör som tidigare sagts sina egna val, och så länge man kan leva med konsekvenserna av sitt handlande så är väl det okej. Och det är självklart skillnad på ett litet intag av alkohol och på att supa (även om jag personligen aldrig skulle välja att dricka ens lite).
Fast sådär tycker jag det är konstigt att resonera. Klart att man är medveten om att det finns risk för att det blir ett missfall, men man måste väl ändå få tro och hoppas på att det ska bli en bebis?! De flesta graviditeter leder faktiskt till just det. Jag tycker dessutom att det är en ganska trist inställning till graviditeter. Herregud, tänk om jag hade gått omkring och tänkt sådär hela graviditeten, då hade jag ju aldrig kunnat glädjats åt att jag skulle bli mamma.Självklart förstår jag att man kanske inte vågar hoppas om man genomgått flera missfall eller haft svårt att bli gravid, men någon gång måste man ändå släppa taget och våga tro på det lilla livet i magen!
Så fort jag blev gravid kände jag ett starkt band till mitt barn. Och ja, för mig var den där lilla cellklumpen i magen faktiskt ett barn för mig, och inte vilket som helst heller, utan det var VÅRT barn! Så fantastiskt och underbart och värt alla möjliga uppoffringar i världen. Jag skulle därför aldrig medvetet välja att utsätta mitt barn i magen för saker som alkohol, tobak eller andra gifter. Det är faktiskt för mig helt obegripligt att man väljer att dricka alkohol eller att röka när man är gravid, och kanske ännu mer om man haft svårigheter att bli gravid. I min värld går inte alkohol och graviditet ihop oavsett mängd, så är det bara.
Alla gör som tidigare sagts sina egna val, och så länge man kan leva med konsekvenserna av sitt handlande så är väl det okej. Och det är självklart skillnad på ett litet intag av alkohol och på att supa (även om jag personligen aldrig skulle välja att dricka ens lite).
