Jag vill tacka för alla tipsen jag fått i tråden!
@farin ditt tips om havregrynsgröt gjorde stor skillnad, tror det är det som är mest omvälvande och som gjort att andra tips från bland annat
@malumbub också fungerar bättre.
Just havregrynsgröten, det är inte det godaste som finns, men smakar heller inte illa. Man kan variera det om man vill, men oftast orkar jag inte. Det blir mest lite smör i. Det är min go-to liksom. Kan jag inte komma på något att äta eller om jag inte har något vettigt att äta som tex lunch så blir det havregrynsgröt då också...
Äter det till frukost varje dag och har bara missat någon enstaka dag sedan jag började. Har varit viktigt att hålla på. Går fort att göra i micron, kräver inte alls mycket energi att göra. Tar ingen tid liksom. Får erkänna att jag blev orimligt upprörd den dagen jag bad dottern köpa havregryn, men hon struntade i det.
Hon blev skitsur för att de inte hade det hon skulle ha så då var det några saker som hon struntade i att köpa, vilket gjorde att jag inte hade frukost dagen efter och kände mig helt borta i vad jag då skulle äta. Allt bara föll! Mycket märklig känsla att känna plötsligt! Men annars äter jag det till frukost innan jag åker till jobbet, och när jag jobbar hemma. När jag jobbar hemma valde jag att istället för att göra en halv portion som de andra dagarna så gör jag en portion eftersom jag äter den senare än annars och under lite längre tid, då blir det inte heller paus vid halv 10 som på jobbet (där jag äter två mackor) utan senare och då äter jag något litet eller tar en drickyoghurt istället. Sedan lunch vid halv 1 ungefär och middag på kvällen.
Jag har ännu inte fått rutin på det, det krävs aktivt tänkande för få rätt på antal gånger jag ska äta och när, att missa är lätt, gjorde det vid några tillfällen i helgen. Minsta lilla störning där jag inte aktivt tänker på det så finns det inte där. Tex i dag, jag tänkte äta min banan, men den ligger fortfarande i väskan....
Hur lång tid tar det innan det går automatiskt?
Och jag bävar för det här med att ändra vad jag äter. Jag är rädd för vad det för med sig för maniskt tänkande, det är därför jag är så motvillig till dieter och matstyrning, det har alltid resulterat i samma sak. Så destruktivt.
Men jag känner att jag i alla fall är en bit på vägen. Och jag sticker inte under stol med att det är KÄMPIGT som fan!