Viktläkemedel

[Badger]

Hemsk telefon du har! Jag hade alarm för min medicin också, min läkare var hård och sa "Sätt nu alarm på din telefon klockan 8 och klockan 20 varje dag!!" Och jag löd, förstås! Vilket jävla liv på telefonen, och jag var upptagen med annat och fick till slut spader på telefonen som störde mitt i allt! Det blev helt enkelt så att det var enklare att komma ihåg själv än att störas av telefonen, även om jag då och då glömde medicinen. Nu går det automatiskt. Förutom medicinen vid lunch, den är ett helvete att komma ihåg. Ännu en sak jag inte fått rutin på ännu....

Nej jag måste inte skala ägget, har bara sett andra göra det och inte tänkt att man kan göra som du. Mycket tidsbesparande och okrångligt!

Keso låter bra! Yoghurt avvaktar jag med, har ingen vettig burk som håller tät och inte är lång så det blir krångligt att äta.

Är det ok att äta i samband med medicinen. I så fall skulle du kunna bre en hög ostmackor/steka en hög ägg, och äta en sådan varje gång du tar medicinen.

 

[SkorpSmulan]

Ursäkta men varför ska man tänka på det?

Jag kämpar själv med vikten och jag brukar normalt sett hålla mig borta från sådana här diskussioner just för att det här hela tiden dyker upp. Ny forskning bla bla, har man varit tjock länge vill kroppen alltid vara det, kaloriunderskott hjälper inte bla bla bla..

Liksom vad är poängen? Det är ju lika bra att vi tjocka ger upp då och äter ihjäl oss eller skjuter oss i huvudet eller vad som. För det verkar ju inte som att det är någon ide att försöka gå ner i vikt, för det är ju tydligen omöjligt?

Ursäkta att det låter hårt och det är inte riktat mot just dig så men jag är bara så otroligt trött på det här skitsnacket. Ska det liksom vara peppande eller är det bara ännu en ny grej för att få tjocka att må dåligt? Titta så du ställt till det, nu är det dessutom försent, du har dömt dig själv till att vara och se ut så här resten av livet.

Det är absolut definitivt inte så jag menar. Förstår inte hur du kan tolka det så.

Det ska varken vara peppande eller en grej för att få oss tjocka att må dåligt det är bara fakta. Och varför man ska tänka på det är väl för att slippa plåga sig själv pga korkade jäkla normer och ändå hamna där man började.
Speciellt när man funderar på en sådan stor sak som en operation.

Jag vet inte riktigt varför man skulle skjuta sig i huvudet och vem har sagt "Titta så du ställt till det, nu är det dessutom försent, du har dömt dig själv till att vara och se ut så här resten av livet."?
Det är enbart din egen tolkning.

 

[Exile]

Det är absolut definitivt inte så jag menar. Förstår inte hur du kan tolka det så.

Det ska varken vara peppande eller en grej för att få oss tjocka att må dåligt det är bara fakta. Och varför man ska tänka på det är väl för att slippa plåga sig själv pga korkade jäkla normer och ändå hamna där man började.
Speciellt när man funderar på en sådan stor sak som en operation.

Jag vet inte riktigt varför man skulle skjuta sig i huvudet och vem har sagt "Titta så du ställt till det, nu är det dessutom försent, du har dömt dig själv till att vara och se ut så här resten av livet."?
Det är enbart din egen tolkning.

Men det handlar inte bara om normer? Det är normer som får oss att må dåligt ja. Självklart vill vi ha ett samhälle där inen blir dömd för hur de ser ut. Men det är liksom inte dåligt att gå ner i vikt om man är (mycket) överviktig. Kroppen mår inte bra av det i längden och alla som är kraftigt överviktiga bör försöka ta tag i det, för sin egen skull.

Och hur ska man tolka det då? Som sagt jag reagerade inte enbart ifrån det just du skrev utan för att jag har sett det här återkomma flera gånger så fort bantning kommer på tal nu för tiden. Att det liksom inte skulle gå eller vara "nästan omöjligt" att gå ner i vikt, att kroppen vänjer sig, att si och så många procent som går ner har gått upp allt igen efter X år. Liksom vad är syftet med? Det är ju typ propaganda för att folk ska sluta försöka gå ner i vikt och jag fattar verkligen inte.

 

[Scata]

Är det ok att äta i samband med medicinen. I så fall skulle du kunna bre en hög ostmackor/steka en hög ägg, och äta en sådan varje gång du tar medicinen.

@Enya exakt som Badger säger, så "lärde" jag mig att äta frukost

När jag blev tvungen att börja äta en medicin varje morgon, och den skulle tas i samband med något ätbart helst - då blev jag helt enkelt tvungen att börja försöka.
I början åt jag en halv hårdsmörgås utan pålägg, idag - flera år senare - så måste jag starta dagen med min hårdbrödskiva + pålägg och ett halvt glas apelsinjuice till min medicin annars fungerar jag inte!
Så det går att lära sig, men det kan ta tid och börja med något litet är mitt tips

 

[Fruentimber]

Men det är liksom inte dåligt att gå ner i vikt om man är (mycket) överviktig. Kroppen mår inte bra av det i längden och alla som är kraftigt överviktiga bör försöka ta tag i det, för sin egen skull.

Vad vi andra feta och överviktiga ska eller borde göra med våra kroppar är none of your business, till att börja med.

För att fortsätta så är det i princip livsviktigt att forskningen fortsätter att forska kring faktorerna som styr vikt. Från att det förr handlade om karaktär och viljestyrka, till att idag faktiskt se vad som händer fysiskt. För mig är det snarare en befrielse än nån "propaganda". Det handlar inte om att man ska ge upp om det är så att man vill ändra sin vikt - det handlar om realistiska förväntningar och framför allt att det inte är en själv som person det är "fel på" om man skulle börja gå upp i vikt igen. Att påpeka de fysiska svårigheterna i att behålla sin nya vikt och anledningarna till varför är ju väsentligt om vi någonsin ska kunna ändra normer och attityder kring tjocka människor.

 

[SkorpSmulan]

Men det handlar inte bara om normer? Det är normer som får oss att må dåligt ja. Självklart vill vi ha ett samhälle där inen blir dömd för hur de ser ut. Men det är liksom inte dåligt att gå ner i vikt om man är (mycket) överviktig. Kroppen mår inte bra av det i längden och alla som är kraftigt överviktiga bör försöka ta tag i det, för sin egen skull.

Och hur ska man tolka det då? Som sagt jag reagerade inte enbart ifrån det just du skrev utan för att jag har sett det här återkomma flera gånger så fort bantning kommer på tal nu för tiden. Att det liksom inte skulle gå eller vara "nästan omöjligt" att gå ner i vikt, att kroppen vänjer sig, att si och så många procent som går ner har gått upp allt igen efter X år. Liksom vad är syftet med? Det är ju typ propaganda för att folk ska sluta försöka gå ner i vikt och jag fattar verkligen inte.

Det är inte alls propaganda, det är fakta som sagt.
Sen får alla försöka gå ner i vikt om dom vill men det är väl ändå bra att ha faktan om hur kroppen fungerar.
Och jag tycker att du nu var ganska oförskämd som kommer och påstår att alla överviktiga bör försöka "ta tag i det".
En överviktig kropp kan må fullständigt utmärkt bra.
Och vad syftet är har jag redan svarat på. Om du vill banta så är det ingen som kommer att försöka hindra dig.

 

[Kerry]

Det var någon skrev att det inte alltid är så att man går ner av kaloriunderskott;
Det är en fysikalisk lag att man förlorar massa(vikt) om man gör av med mer energi än man intar. Däremot kan ju hormonella problem, sjukdomar, genetik och helt enkelt individuella skillnader påverka ens basala förbränning så att det krävs ett mycket större underskott än hos någon med en mer genomsnittlig förbränning. För personer med mycket påverkad basal förbränning kan det i princip vara helt orealistiskt att ligga på det underskott som krävs för en viktnedgång. Ett sådant underskott skulle kanske medföra en risk för brist på både makro- och mikronutrienter.

 

[Enya]

Det finns människor i alla olika storlekar som har kroppspositiva konton.

Nej att göra en operation för att gå ner tio kg är inte värt det, det hänger jag med på. Men bara tanken på att behöva gå ner 80 kg hade fått mig att lägga mig på soffan och ge upp innan jag ens börjat.

Min fråga (som utgår från hur jag fungerar) är kan du tänka dig att för resten av ditt liv äta som du behöver för att hålla dig på 50- 60 kg?
Kan du kompromissa lagom mycket med dig själv att väga 100 kg utan att känna att livet blir jobbigt pga din matrutin?
Hur mycket mer ork kommer du ha av att bli av med en 30 kg ryggsäck?
Är det rimligt att hamna på 80- 90 kg istället?

Nu utgår jag som sagt från mig själv, så det är svårt att veta om detta är relevant alls för dig.
Men jag har inte vägt mig på flera år, det innebär dock inte att jag bantat i perioder, väldigt mycket till och med. Ska jag "mäta" kroppen så utgår jag från vilka klädstorlekar istället. (Funkar bättre för mig.)

Men de senaste åren har jag försökt landa i varför jag behöver gå ner i vikt, hur det känns i kroppen (svårt att förklara). Men jag vill ha en viss fysik, behöver till och med, för djuren och gården, JAG vill orka med en del saker. Det är svårt att klättra över fårgrindar med en mage som tar emot tex. Jag behöver en viss kondis för att bygga hagar, om jag inte ska gå och lägga mig efter en nerslagen stolpe.

Nu har jag problem med depression (fan vad man lämnar ut sig på buke). Men det är stor skillnad mot när jag inte orkar byta sängkläder på två månader. Får tvinga mig själv att duscha en gång i veckan och då är det inte ens säkert att jag orkar med att tvätta håret.
När jag äter regelbundet, i mitt fall dricker jag kaffe först och sedan smoothie. Äter fräsh, grön mat med mycket grönsaker gör att det blir en snöbollseffekt där jag känner att jag tar hand om mig själv. Det får mig vilja matcha insidan och utsidan, då vill jag plötsligt måla naglarna och fixa håret.

För mig är det inte rimligt att gå ner i vikt tillräckligt mycket för att kunna räknas som 'smal'.

Om jag tittar på bilder från cirka två år tillbaka och utgår från klädstorleken, så var jag stor. Avskydde bilder på mig själv och tyckte inte "utsidan matchade hur jag såg mig själv".
Men tittar jag på äldre bilder från när jag kom i storlek M, så idag så tycker jag att "damn, vilken donna". Men jag vet själv att jag var precis lika missnöjd och kände mig lika misslyckad då.
I mitt fall så sitter det inte i vikten utan i huvudet, och det kanske inte är så för dig, men jag tror att rätt många känner igen sig i det.

Tack för att du lämnade ut dig på buke!

Jag håller med om att tanken på att gå ner mycket i vikt är "ge upp-varning", men med operation blir det ju något lättare, så där är ju tanken att 10 kg är för lite att gå ner, då är det mer som gäller.

Om jag inte gör operationen utan bara ändrar kost osv, börjar i de där små stegen, en sak i taget och ser vart det landar, så har jag faktiskt inte ens satt något mål för det. Jag har egentligen inte aktivt funderat på att gå ner i vikt på det sättet utan där handlar det mer om att få rätt på kosten först och främst, sekundärt är vikten. Jag gissar att läkaren på vc som skickade mig till dietisten hade vikten som primärt mål, men det har inte jag och jag vågar inte ha det uttalat heller. För så fort jag närmar mig det så hamnar jag i ett destruktivt trist beteende som faktiskt är skrämmande. Så viktnedgång- ja tack. Hur mycket? Ingen aning, är det något som behöver bestämmas eller går det att ta det som det kommer? Eller nej, jag tror jag står fast vid att inte bestämma något slags mål. Det finns få saker som är så nedbrytande som att göra andra besvikna när man verkligen anstränger sig, att misslyckas.

Skulle jag väga 80-90 skulle det vara ok. Jag hade min häst när jag vägde 88-90. Sedan gick jag upp i vikt, red inte längre och hon skadade sig och fick avlivas därefter. Jag kände mig preciiiiiiiiis lika fet och ful då som nu, så vad jag tycker om mig själv gör nog ingen skillnad. Hade nog tyckt jag var fet och ful om jag vägt 20 kg.

Din förklaring till varför du vill gå ner i vikt, hur det känns i kroppen, förstår jag, det är precis så jag känner. Det är där jag nu är, det känns som om jag behöver gå ner i vikt, kroppen säger det. Jag har aldrig, och det menar jag verkligen, känt mig osmidig pga min vikt, förrän nu lite grann. Vikt, värk eller ålder låter jag vara osagt, kan vara allt, ju mer det gör ont desto osmidigare känner jag mig, stel och bedrövlig. Tidigare har vikten liksom inte varit ett hinder för att gå dit jag vill, bära saker, röra mig, osv osv.

 

[Enya]

Jag har själv problem med noll matlust, bråttom bråttom när jag väl vill äta och mycket jag ogillar. För mig blev det bättre av att säga till mig själv "ok, du har ingen matlust, men du tycker ju faktiskt om ost och klockan säger att det är dags att äta nåt". Så då köpte jag små ostbitar att ha hemma och åt dem. För då blev det positivt att börja lyssna på hungern och öppna upp för kroppen och hjärnan att bättre kommunicera kring mat, hunger, törst och andra behov. Successivt har jag byggt upp en aktiv inlyssning på att jag faktiskt är hungrig även när hjärnan mår illa. Men det var en lösning för mig, så att jag började äta oftare. Bara ett tips, inget mirakel.

Som kontrast, till dagar då jag inte har någon hunger alls, har jag dagar när jag blir hangry och jättestressad om jag inte får äta ofta. De dagarna behöver jag mer protein och animaliskt fett för att bli glad igen. Det har tagit mig flera år och många pluggtimmar att fatta, förstå och acceptera. Omvärlden förstår oftast inte.

För mig har det blivit mycket bättre med matlusten och måendet, när jag börjat förstå vad jag BEHÖVER äta. Inte utifrån vad jag borde äta enligt andra, utan vad JAG verkligen BEHÖVER. Jag har ett stort behov av leverpastej, blodpudding, bacon, broccoli, kött och nötter. Jag behöver dricka havredryck på kvällen, för att sova bättre. Jag behöver dricka varmt på morgonen. Jag ska inte dricka mer än ett stort glas mjölk per dag. Detaljer som väcker och håller igång matglädjen.


För mig blev det också stor skillnad att dricka varmt på morgonen. Te eller varm choklad. Eller buljong. Eller hemmalagad saft. Eller färsk ingefära i kokvarmt vatten som får dra en kvart.

Om vi tänker på samma ostbitar så har jag testat dem! Just av samma anledning. Jag behövde äta, men lusten var bortflugen som vanligt. Tror jag ska testa dem igen. Har även testat havrefras av samma anledning, de är naturligt söta och goda och går att äta som de är. Inte särskilt mättande men ger ju lite har jag känt.

Hur har du förstått vad det är du behöver äta?

I dag åt jag havregrynsgröt till frukost vid kvart i 7. Det var SVÅRT att få i mig det. Riktigt smidigt att göra i micron, men att sedan äta det blev först att sitta och peta med skeden.... Det växte i munnen och var svårt att ens svälja och såg ut som ett enormt berg plötsligt. Den lilla mängden som inte var så mycket de andra gångerna jag testat. Hunden satt bredvid och berättade att han var redo att rycka in och slutföra uppgiften alltså, jag behövde inte känna det som någon tvång att äta det, sa han. Och jag såg på klockan och slevade in allt och gjorde Tjuthunden besviken!

Sedan var jag hungrig som vanligt vid 9.30 och åt två mackor med gurka. Slutade vid 12 och var tvungen att handla i dag, vilket gjorde att jag inte var hemma förrän 14 så jag köpte en drickyoghurt och drack som lunch. Ja lite lite gissar jag, men kände hur jag inte riktigt orkade tänka längre. Prommis med hunden och sedan sova eftersom jag var helt slut. Åt just middag- gryta med paprika, ärtor, kött, morot, lök och svamp, som serverades med ris och fetaost, gurka, tomat och kantareller. Känner mig rätt mätt, gjorde det klassiska att äta mer än vad jag egentligen borde. Det sker ju ibland, även hos mig (det här med att fetma inte är så enkelt liksom, utan har många orsaker och inte en allena)
Ändå en helt ok matdag känner jag.

Fasen vet hur jag ska göra med lunchen egentligen.

 

[Enya]

Aha! Sorry. Fattade inte att du vill, över tid, äta oftare. Då är det bara att bortse från min tanke.

Jag läste det som att du är en sällanätare och ville bara ge en pepp att det kan också vara ok. Med lite sådana knep som @malumbub beskriver kring att upptäcka vad som funkar att äta i olika lägen för att ge sig vad en behöver ändå.

Lugnt!
Jag är en sällanätare, som tror på att äta oftare för att kroppen ska må bättre och för viktnedgång, i grund och botten. Tror i alla fall man får börja där.

 

[Enya]

Ja, jag kan äta endast huel och kokt ägg. Det är så jag gör oftast. Det är det som är så skönt att ha hittat ”complete food”. Där vet jag kalorierna i händerna sas så jag vet att jag ligger på under 800kcal. Oftast äter jag två kokta ägg till frukost, jag äter med sked direkt ur skalet, kokar det med krämig gula, hackar upp skalet med skeden och gröper ur med skeden. Disken är alltså en sked… Grytan sköljer jag liksom bara ur…

Sedan blir det lunch, då tar jag huel hot n savoury karma, 200kcal. Jag kör det i micron med lite mer vatten i en bunke, först 1 minut, sedan röra om med en sked, och sedan två minuter till. Låter vila någon minut och sedan äter jag. Disken blir då en bunke och en sked som jag sedan kan snabbdiska…

Sedan middag på huel hot n savory karma 400kcal. Tillagat på samma sätt som lunchen.

Jag har alltid vatten med mig, så jag dricker ur samma glas hela dagen

Totalen för dagen blir då 800kcal knappt och jag får i mig allt jag behöver. Fördelen är att jag håller mig mätt och har flera gånger kommit på att jag missat lunchen och äter då middag och lunch i ett någon gång på em. Jag är inte så noga med tiderna, bara jag inte äter mindre eller mer kalorier.

I vissa extrema fall kan jag glömma att äta helt och sitter då och äter 800kcal huel på kvällen kl 23… Det är också ok!

Jag har släpp prestigen på att man ”mår bättre” med fler mål. Jag gör det inte. Jag mår bäst när jag äter tillräckligt och rätt saker oberoende på när på dygnet.

I vissa fall har jag faktiskt ställt fram två bunkar på morgonen med Huel i, en med 200kcal och en med 400kcal samt de där två äggen. För jag har glömt äta och inte är säker om jag ätit lunch eller ej osv. Detta då för att då vet jag är diskbänken tom har jag ätit allt, står allt kvar på kvällen så får jag äta allt då.…. Numera är det extremt sällan jag glömmer äta äggen, så det är 99% huel som jag kan bli osäker på.

Tack för svar!

Jag ber om ursäkt om jag trampar på dina tår nu. Men det här som du beskriver i ditt inlägg är precis det jag vill undvika. Detta skulle ta död på den lilla matglädjen jag har. Ganska omgående till och med ta bort min livslust helt, på riktigt. Det skulle dessutom bli som en trigger ganska omgående, för att äta så lite som möjligt, det hade blivit en sport i att hur man överlever på så lite som möjligt och går ner mest i vikt.

För mig passar det alltså inte alls, helt tvärt om

 

[Enya]

Idag har jag ätit bra lunch tack vare den här tråden Var lite sen och trött när jag kom in, tänkte att jag borde äta nåt men va fasen, jag är ju inte hungrig...en knäckemacka blir bra. Men NEJ. Skar upp honungsmelon, gurka, sallad, lite fetaost och Keso på. Blev riktigt gott och är lagom mätt nu.
Fast hjärnan tjatar om att jag är värd den där chokladen som ligger i kylen, för jag har ju ätit...

Ja, det är märkligt hur mycket påverkan en tråd på buke har! Bra gjort av dig!
Känner själv att jag tänkt några steg fram på maten de senaste dagarna, även om jag tappade suget i lördags och söndags vad gäller lunch och middag. Jag åt inte ens middag i söndags tror jag. Men frukost och lunch i alla fall. Men jag har tänkt mer dock

 

[farin]

Om vi tänker på samma ostbitar så har jag testat dem! Just av samma anledning. Jag behövde äta, men lusten var bortflugen som vanligt. Tror jag ska testa dem igen. Har även testat havrefras av samma anledning, de är naturligt söta och goda och går att äta som de är. Inte särskilt mättande men ger ju lite har jag känt.

Hur har du förstått vad det är du behöver äta?

I dag åt jag havregrynsgröt till frukost vid kvart i 7. Det var SVÅRT att få i mig det. Riktigt smidigt att göra i micron, men att sedan äta det blev först att sitta och peta med skeden.... Det växte i munnen och var svårt att ens svälja och såg ut som ett enormt berg plötsligt. Den lilla mängden som inte var så mycket de andra gångerna jag testat. Hunden satt bredvid och berättade att han var redo att rycka in och slutföra uppgiften alltså, jag behövde inte känna det som någon tvång att äta det, sa han. Och jag såg på klockan och slevade in allt och gjorde Tjuthunden besviken!

Sedan var jag hungrig som vanligt vid 9.30 och åt två mackor med gurka. Slutade vid 12 och var tvungen att handla i dag, vilket gjorde att jag inte var hemma förrän 14 så jag köpte en drickyoghurt och drack som lunch. Ja lite lite gissar jag, men kände hur jag inte riktigt orkade tänka längre. Prommis med hunden och sedan sova eftersom jag var helt slut. Åt just middag- gryta med paprika, ärtor, kött, morot, lök och svamp, som serverades med ris och fetaost, gurka, tomat och kantareller. Känner mig rätt mätt, gjorde det klassiska att äta mer än vad jag egentligen borde. Det sker ju ibland, även hos mig (det här med att fetma inte är så enkelt liksom, utan har många orsaker och inte en allena)
Ändå en helt ok matdag känner jag.

Fasen vet hur jag ska göra med lunchen egentligen.

Att bara göra gröten och börja äta är ett bra steg Fortsätt så så tror jag det kommer bli lättare och lättare att äta den med. Så blev det i varje fall för mig så jag hoppas det på samma sätt.

Låter som en bra måndag! Alla mål behöver väl inte vara lagade? Drickyoghurt för att det är smidigt, finns att tillgå där och då och samtidigt är gott tänker jag är bra! Mycket bättre än den kexchoklad jag brukar köpa med mig när jag handlar vid fel tillfälle.

 

[Enya]

Är det ok att äta i samband med medicinen. I så fall skulle du kunna bre en hög ostmackor/steka en hög ägg, och äta en sådan varje gång du tar medicinen.

Japp, det är som tur är ingen krånglig medicin, bara epilepsimedicin, så den har väl sin vikt i livet så att säga... Morgon och kväll går ju bra nu, men lunchen är ju ett aber. Har testat att ta den direkt jag slutar på jobbet klockan 12 och jag minns det några dagar av veckans 7, sedan har jag testat att ta den när jag kommer hem och jag minns det några dagar av veckans 7 och så har jag testat att ha en dosett på varje ställe och då minns jag inte ens om jag tagit den redan ibland och väljer att hoppa över när jag blir osäker....

Jag tror att en post it-lapp på datorskärmen på jobbet är vad jag behöver helt enkelt. Inte en sådan modern variant i Windows utan en störig i pappersform!

 

[Enya]

Men det handlar inte bara om normer? Det är normer som får oss att må dåligt ja. Självklart vill vi ha ett samhälle där inen blir dömd för hur de ser ut. Men det är liksom inte dåligt att gå ner i vikt om man är (mycket) överviktig. Kroppen mår inte bra av det i längden och alla som är kraftigt överviktiga bör försöka ta tag i det, för sin egen skull.

Och hur ska man tolka det då? Som sagt jag reagerade inte enbart ifrån det just du skrev utan för att jag har sett det här återkomma flera gånger så fort bantning kommer på tal nu för tiden. Att det liksom inte skulle gå eller vara "nästan omöjligt" att gå ner i vikt, att kroppen vänjer sig, att si och så många procent som går ner har gått upp allt igen efter X år. Liksom vad är syftet med? Det är ju typ propaganda för att folk ska sluta försöka gå ner i vikt och jag fattar verkligen inte.

Jag tror att en hel del ny forskning visar det komplexa i att gå ner i vikt, att just det där med att kroppen är van vid en viss vikt spelar in- och så går man upp allt igen. Genetik spelar in, därför går vissa upp i vikt lättare än andra osv. Jag tycker inte att den visar att det inte är lönt, utan snarare varför det kan vara svårare för vissa än andra.

Å andra sidan, om jag dör i förtid (vad nu det är) pga min fetma så minskar ju befolkningsmängden på jorden. Jorden är överansträngd som den är så om inte jag tar upp plats är det inte bara negativt. Varför ska man sträva efter att leva så länge som möjligt, vad är målet med det? Så jag kan ju tycka att det är ens eget val huruvida man vill göra något åt sin vikt eller ej. Folk röker, rider hästar, kör motorcykel och dricker energidrycker, men på vikten klagas det mest.

 

[Enya]

@Enya exakt som Badger säger, så "lärde" jag mig att äta frukost

När jag blev tvungen att börja äta en medicin varje morgon, och den skulle tas i samband med något ätbart helst - då blev jag helt enkelt tvungen att börja försöka.
I början åt jag en halv hårdsmörgås utan pålägg, idag - flera år senare - så måste jag starta dagen med min hårdbrödskiva + pålägg och ett halvt glas apelsinjuice till min medicin annars fungerar jag inte!
Så det går att lära sig, men det kan ta tid och börja med något litet är mitt tips

Det blir havregrynsgröt faktiskt. Det verkar enklast att göra och bara att sleva in

 

[farin]

Ja, det är märkligt hur mycket påverkan en tråd på buke har! Bra gjort av dig!
Känner själv att jag tänkt några steg fram på maten de senaste dagarna, även om jag tappade suget i lördags och söndags vad gäller lunch och middag. Jag åt inte ens middag i söndags tror jag. Men frukost och lunch i alla fall. Men jag har tänkt mer dock

Jag läste en recension av boken 1%-metoden av James C nånting idag. Det lät som något för mig och kanske för dig och fler här? I stället för att fokusera på att sätta ett mål och uppnå det till varje pris så kan målet vara det pekar ut åt vilket håll typ och inte mer exakt ändå.
T ex jag vill få till bra matvanor för det ger mig ett bättre mående med mer energi.
Ok, vad är då det lilla första steget jag kan ta som tar mig 1% åt det hållet? För mig det att faktiskt äta något som mer liknar mat till middag. Inte bara knäckemacka eller yoghurt och sen godis... tiden för.middag.är.en så länge oviktig, blir det runt 22 så får det vara så. Maten behöver inte heller vara vällagad husmanskost från grunden (tappar all energi och matlust bara jag tänker det...). Igår blev det fylld pasta med ostsås och mycket tomat och gurka till. Idag blev det en färdig sallad från affären. I morgon kanske jag ids göra veggofärssås och då blir det även matlådor. Annars blir det något annat snabbt, typ pasta med ost och grönsaker. När det här börjar sitta (och det.är mer än 1% för mig!) så kan jag ta nästa steg. Vad detblir vet jag inte än. Men tanken är att ta små, små steg.och rätt håll. Så små att de knappt märks, men tillsammans med andra små steg blir det ett stort kliv till slut.

Ska se om biblioteket har boken men börjar redan nu med min tolkning av 1%-metoden

 

[Enya]

Jag läste en recension av boken 1%-metoden av James C nånting idag. Det lät som något för mig och kanske för dig och fler här? I stället för att fokusera på att sätta ett mål och uppnå det till varje pris så kan målet vara det pekar ut åt vilket håll typ och inte mer exakt ändå.
T ex jag vill få till bra matvanor för det ger mig ett bättre mående med mer energi.
Ok, vad är då det lilla första steget jag kan ta som tar mig 1% åt det hållet? För mig det att faktiskt äta något som mer liknar mat till middag. Inte bara knäckemacka eller yoghurt och sen godis... tiden för.middag.är.en så länge oviktig, blir det runt 22 så får det vara så. Maten behöver inte heller vara vällagad husmanskost från grunden (tappar all energi och matlust bara jag tänker det...). Igår blev det fylld pasta med ostsås och mycket tomat och gurka till. Idag blev det en färdig sallad från affären. I morgon kanske jag ids göra veggofärssås och då blir det även matlådor. Annars blir det något annat snabbt, typ pasta med ost och grönsaker. När det här börjar sitta (och det.är mer än 1% för mig!) så kan jag ta nästa steg. Vad detblir vet jag inte än. Men tanken är att ta små, små steg.och rätt håll. Så små att de knappt märks, men tillsammans med andra små steg blir det ett stort kliv till slut.

Ska se om biblioteket har boken men börjar redan nu med min tolkning av 1%-metoden

Tack för tipset!

Det är så jag tänker också att det är bäst att göra, annars orkar jag inte hålla ut. Har testat förändra mer radikalt tidigare, men när det inte gav resultat gav jag upp, förändringen har varit stor, påverkade mig och gjorde mig smått uppgiven och nedstämd och när jag inte fick resultat av det kändes det totalt onödigt att ta i så, bättre då att må bättre på det sättet jag äter i vanliga fall- och vara fet.

Min tanke lite grann är just så som du beskriver, att få in rutinen att äta något när jag bör äta något och därefter korrigera vad jag äter, sedan hur mycket och vad jag äter vid sidan om osv. Allt i steg. Att förändra allt är... överväldigande. Att gå ifrån att äta när man känner för det (1-2 gånger om dagen) och vad man känner för (som när det var 32 grader varmt åt jag en glass en dag och en glass till frukost och en glass till middag en dag, samt bara några rädisor en dag) och även samtidigt ta bort allt godis, glass, och annat man stoppar i sig (lunchen i går var rabarberpaj med glass) är för stort.

 

[malumbub]

Hur har du förstått vad det är du behöver äta?

I dag åt jag havregrynsgröt till frukost vid kvart i 7. Det var SVÅRT att få i mig det. Riktigt smidigt att göra i micron, men att sedan äta det blev först att sitta och peta med skeden.... Det växte i munnen och var svårt att ens svälja och såg

Det här med vad jag behöver äta... Det tar tid att lyssna och förstå. Och mod för att våga prova sig fram. Och så har jag försökt vara väldigt mottaglig för kroppens signaler.
Att föra dagbok är inte helt galet. T ex om jag äter rostmackor på morgonen, så går jag hungrig och sugen heeela dagen. Om jag istället äter rågbröd med linfrön och med ost/skinka/leverpastej på, så är jag mycket mer nöjd och mycket mindre sugen på annat. Om jag, dagen efter en grillkväll (oftast med sen läggtid) med vänner, tillåter mig själv att äta kött och grönsaker till frukost, orkar jag mycket mer och får inte samma gasiga mage som annars. Det anses ju inte normalt att äta grillkött eller sallad eller lasagne till frukost, men jag har märkt att ibland är det precis sånt jag behöver på morgonen, för att resten av dagen inte ska urarta.
Ägg är bra på morgonen. Påverkar blodsockret t o m så pass mycket att man kan äta rostbröd samtidigt utan katastrofblodsocker. I a f för normalsockriga.

Jag saknar att kunna äta ägg.
Favvofrullen är kokt ägg, bacon, grovt bröd med smör och skinka, sallat och grönsaker.

Gröten kan bli bättre. Ha i mjölk, smör, äppelmos, lingon, russin eller nåt annat som du upplever som bra. Går att koka på vatten eller havremjölk. Vanliga gryn, grova gryn, fibergryn, glutenfria gryn - finns variationsmöjligheter. Att hitta rätt koktid gör också skillnad.

För lunchen: planera, förbered och håll dig till planen, en dag åt gången. Smörgås, sallad, grönsaksstavar eller annat du kan äta på språng vid behov. Eller se till att ha färdig mat hemma.

 

[Badger]

Japp, det är som tur är ingen krånglig medicin, bara epilepsimedicin, så den har väl sin vikt i livet så att säga... Morgon och kväll går ju bra nu, men lunchen är ju ett aber. Har testat att ta den direkt jag slutar på jobbet klockan 12 och jag minns det några dagar av veckans 7, sedan har jag testat att ta den när jag kommer hem och jag minns det några dagar av veckans 7 och så har jag testat att ha en dosett på varje ställe och då minns jag inte ens om jag tagit den redan ibland och väljer att hoppa över när jag blir osäker....

Jag tror att en post it-lapp på datorskärmen på jobbet är vad jag behöver helt enkelt. Inte en sådan modern variant i Windows utan en störig i pappersform!

Vad bra! Älskar vanliga post it (just nu står det "Vattna alla krukväxter" och det är en kollega som satt den där )