Igår var det dags igen för agilitykurs med Marvin. Det har blåst stormvindar här, vilket både hördes och kändes inifrån hundhallen - Marvin tyckte först att vi alla var helt från vettet som tänkte köra på som vanligt när byggnaden
helt uppenbart höll på att rasa samman!
Nåja, han insåg sedan att konstruktionen nog höll för blåsten trots allt och på slutet var han inte längre störd av vindarnas våld mot väggar och tak. Det nya han fick prova på den här gången var däcket och muren, vilket inte var några problem
Marvins favoritövning var dock det som han övat på mycket hemma, nämligen att sitta still under störningar och invänta frisignal. Hemma klarar han ganska mycket störning, och låter sig inte luras av ord som är snarlika men inte rätt, men det är som sagt hemma. Jag blev ärligt förvånad när han var i stort sett lika duktig även på kursen! Han klarade att jag retade honom ganska mycket, till och med kastade godis bredvid honom, och han satt still (men passade på att slänga några blickar på de andra ekipagen medan han väntade
) tills han fick frisignal.
För att ha varit en hyfsat isolerad skogsmulle i ganska många månader nu tycker jag att han klarar kursen och den något stökiga miljön riktigt bra. Han blir lite distraherad ibland (det är
mycket runtomkring!) men han tar alltid godis (vilket han absolut inte gör om han är rädd eller otrygg) och han anstränger sig för att behålla fokus och samarbeta med mig. Han utför alla övningar, inte jättemånga gånger alltid, men mer än en gång. Han klarar mer än vad jag var inställd på! (Men jag längtar ändå efter nästa hund, som är tänkt att bli en mer träningskompatibel sort
)
Bild på en mycket trött Marvin (
under gosfarbror Torsten alltså
)
❤
