Tredje kotan eller nacken, vilket ska vara högst?

Men jag måste bara fundera på en sak, var ska man ta sina förebilder ifrån inom ridnigen (kom inte och påstå att amn inte ska ha någon för man har alltid en förebild mer eller mindre) och hur ska man undvika att påverkas av hur media vinklar detta med rätt form etc? Jag kan inte påstå att jag förstår så mkt mer om rätt form än jag gjorde för tre år sedan så den enda kontakt man har med det om man inte har en bra tränare etc är via bilder och filmer på "bra" ryttare. Varför skriver inte tidnigarna om den rätta formen och rättar till saker. Hur ska man kunna hitta ett sätt att komma fram till sin egen hästs form om man aldrig får chansen att lära sig HUR man gör?

Ridning är nog det mest konkreta och samtidigt det mest okonkreta jag stött på.. Du kan aldrig vara säker på att begreppen du använder inte bara existerar i människors tankar och att just det du säger varierar så pass mkt från häst till häst människa till människa att du aldrig kommer få grepp om det. Alltså, grunden till att få din häst att gå i vad du kallar rätt form kanske just är att inte inrikta sig på att få rätt form. och frågan är om hästar alls vill gå i form, nu är det ju inget nödvändigt för dem i fritt tillstånd men det varju rätt länge sedan våra hästar var fria sas.

Är inte meningen att man när man blivit duktig att man ska kunna känna sig som ett med hästen? Att det är där själva mätningen på skickligheten ska ligga. Just nu känns det mer som att skickligheten mäts i hur mkt hästen sträcker på sina ben och hur snyggt den kröker på nacken.

Undrar om det är lika kul att få sin häst att gå i form om man var den enda människan på jorden, så att ingen kunde beundra det du gjort. Ingen att överglänsa. Jag upplever den allmänna atmosfären på en del ridskolor etc som en tävling där alla ska överglänsa alla. Det är där sågning etc föds. Eller?


(ursäkta mitt något fladdriga inlägg, jag skrev bara precis vad jag tänkte och då hoppar det något mellan ämnena :D )
 
Sv: Tredje kotan eller nacken, vilket ska vara högst?

det var ett bra inlägg!

när jag rider är jag den enda människan på jorden. det existerar inget annat än mig, hästen och den mentala sammanlänkningen oss emellan.

det är genom att leva i nuet som man kan bli ett med hästen. jag tror att många av dagens ryttare tänker sig "ett med hästen" som ett superhögt mål som de aldrig tror sig kunna komma till.

Men jag inleder kontakten med varje häst, med att bli just ett med hästen. Både från marken och i ridningen, så gäller det att som människa glömma bort sig själv och sina mänskliga bekymmer, och bara se hästen. Möta hästen på just den individens nivå, och alltid med frasen "hej, jag är här för att hjälpa dig att utvecklas. vad behöver du ha hjälp med, hur tänker och fungerar du och vad har du för syn på omvärlden?"

det är helt enkelt en bättre start, än "hej, idag ska jag hantera/rida dig och visa vem som bestämmer."

sen finns det självklart olika varianter på ett med hästen. det är ju givetvis det perfekta resultatet som många av oss är ute efter, men jag tycker som sagt att det är minst lika viktigt att vara ett med hästen under hela resan dit.

kan ta min käre far som exempel. Han är inte så intresserad av det där med form, och hans häst har lite problem med det också. Men de kommunicerar väldigt bra med varandra, och med tanke på hur vi rider i skogen, i galopp utan stigar, så har vi helt enkelt skapat en situation där man måste vara ett med hästen, där hästen måste samla sig automatiskt och där ryttare och häst måste fatta samma millisekundsnabba beslut samtidigt.
I sådanna lägen hinner man aldrig tänka "och så tar vi den skänkeln...där...och den tygeln...där". Man "tvingas" leva i nuet, och som sagt, ha hästen fullständigt med sig.

men, när jag väl får ett lugnare parti och kan titta bakåt, så ser jag oftast en häst som tar ett helikopter-hopp över ett dike med en far som befinner sig ungefär lika högt över hästen. Dvs ingen av dem har en diciplinerad och precis kroppskontroll. Men de är fullständigt ett med varandra. Mentalt.
 
Sv: Tredje kotan eller nacken, vilket ska vara högst?

Jag tror inte att man kan ha EN förebild, jag tror att man kan bli inspirerad av god ridning hos många. Oavsett vem jag ser finns det alltid något jag hade velat ha annorlunda, det gäller främst mig själv. Och genom detta kan jag skapa min egen prioritering.

Var i helgen iväg på en mycket bra clinic. Ekipagen tyckte jag höll låg standard, men när tränaren själv satt upp och visade vad han eftersträvade höll jag till fullo med. D v s ekipagen när de kom in oroade mig, har den här tränaren verkligen detta som mål? Nej, när han satt upp visade han tydligt vad han ville ha fram. En del av problemet är nog att man som tränare inte kan korrigera ALLT på en gång, det blir en process med olika prioritering utifrån vad ryttaren kan ta till sig för tillfället (tror jag).

I just det här fallet hade samtliga ryttare haft god nytta av att träna sin sits innan de kom till denna tränare, hans träning är inte på en basic-nivå, och för att kunna tillgodogöra sig den nivå han låg på hade det varit både billigare och bättre att ordna sina egna tillkortakommanden innan den här clinicen... (inte för att tränaren inte kunde se bristerna och rätta till dessa)
 
Sv: Tredje kotan eller nacken, vilket ska vara högst?

Lina_Olsson skrev:
det var ett bra inlägg!

när jag rider är jag den enda människan på jorden. det existerar inget annat än mig, hästen och den mentala sammanlänkningen oss emellan.

det är genom att leva i nuet som man kan bli ett med hästen. jag tror att många av dagens ryttare tänker sig "ett med hästen" som ett superhögt mål som de aldrig tror sig kunna komma till.

det är så det BORDE vara men det är så det INTE ÄR i 60 % av fallen idag. fallen är vad jag kallar ryttarna.

Idag är det så fixerat att man ska komma högt, hoppa högst, rida hästen mest hopkrullad, lära sig rida lätt fortast, tja... allt. Det börjar ju direkt, du har den där pressen på dig och jag tror, nej vet att man inte kan slå ifrån sig allt det där. Jag är själv så påverkad av den där pressen, känner hela tiden att "det här borde jag kunna", "jag borde komma längre" bla bla bla. Det är så invant, att allt ska vara en ända stor tävling där du aldrig vinner.

Den där andemeningen att man ska vara ett med hästen finns ju alltid där i bakgrunden men ingen tar den på samma allvar som att man ska visa att man är bättre än andra. Jag vill påstå att den goda ryttaren är den som glömmer vem den är, vad den vill prestera och vad den satt upp på hästen för att göra. Människan sitter helt enkelt upp och bärjar tänka på samma sätt som hästen. Smälta ihop om ni vill kalla det så. Tyvärr är detta något man nästan aldrig eftersträvar, det låter ju jättefint och så och om du frågar en ryttare om det är det de har som mål så svarar de alldeles säkert ja, men vad de GÖR är en annan sak. Har man lärt sig att rida som om hästen var en maskin med några drag av vän så är det rätt svårt att ändra på denna inställning.

Vad gäller form, skulle jag vilja påstå att om du sitter upp på hästen utan utrsusting och får hästen att gå i den ändamålsenliga formen har du kommit längre än den högsta dressyrklass och också visat att hästen inte behöver alla kandar osv för att hjälpa den att gå avslappnat och jobba som den ska. För ursäkta mig, meningen var inte en häst som tuggar fradga och kryper ihop till en boll från början vad?

Vad gäller en annan sak jag tänkt på, NH. NH borde ju bland annat handla om just det, att få hästen att gå avslappnat under ryttare och vara i harmoni med ryttaren. Men nu för tiden pratar så många om att "träna NH" och så vidare. NH betyder ju Natural Horsemanship, ska inte detta vara en del av alla ryttares syn på hästen?

Eh, nu känner jag att jag kommer ifrån ämnet igen.
Vad jag försökte säga var att så många ryttare nu för tiden lägger upp scheman som de ska följa, de sätter upp mål och så vidare som iof är bra men sedan pressar de både hästen och sig själva genom att absolut inte släppa in något impulsivt i sin vardag. De låser fast sig i träningen, målet är liksom inte längre att få sin häst att gå genom eld och vatten för sin ryttare, utan att få den att gå i passage (helst detta genom eld och vatten också om det är möjligt). Även detta exempel något extremt.

Argh. Jag borde inte hoppa ifrån själva ämnet "formen" hela tiden men jag kan inte låta bli. Det är så många saker som spinner in i varandra i ridningen och du kan omöjligt beröra ditt utan att beröra datt. :smirk: Vilket kan tolkas som att du aldrig kan få en häst att slappna av under dig om den inte litar på dig. Och en graman gör ju verkligen att hästen litar på dig och framförallt slappnar av. :D Förlåt, nu svartmålar jag hjälptyglar också, kunde inte låta bli bara. (skyller på cynismen igen)

Frågan är; är att gå i form ett hjärnspöke från hästfolkets sida eller är det något som visar att hästen och du är ett?

Det kan verka som om jag svartmålar dressyren lite, det är inte meningen, jag råkar bara vara cyniskt lagd. :D
 
Sv: Tredje kotan eller nacken, vilket ska vara högst?

sluta be om ursäkt för allt, för du skriver bra och jag håller med i alla ämnen du nu tog upp.

(angående NH kan du kika på vad jag skrivit tidigare i ämnet... jag får fullständig krupp av alla missuppfattning kring denna filosofi (framförallt då om hur och varför man utför den...)

men jag hoppar direkt till din fråga... lets go deeeep

från första stunden jag sitter upp på hästen, så vill jag att vår dialog fortsätter (från det vi hade från marken. )
Det vanligaste jag möter är hästar som lärt sig att koppla bort ryttaren, mer eller mindre och av olika anledningar. Antingen det, eller att de kopplat bort sig själva.
Harmoni och ett med hästen uppstår, enligt mig, då kontakten löper tvåvägs och utan blockeringar mellan punkterna:
ryttarens hjärna, ryttaren buk*, hästens hjärna och hästens buk.

*förtydligande: ki-punkten, dvs ett samlingscentra för dina energi-strömmar

Dvs, att först måste ryttaren vara ett med sig själv. japps, då blev det genast mycket svårare om man ser till den moderna människan i västvärlden. men det är där som "leva i nuet" kommer in. att leva precis här och nu, i och med sig själv. och tydligen det som för många är det svåraste av allt; att vara nöjd med det, dvs stolt över sig själv.

och hästen måste vara ett med sig själv, vilket en oförstörd häst oftast är av naturen.

och, när man sätter ihop dessa två varelser så måste de, för att kunna kommunicera fullt ut, bli ett med varandra. Dvs hjärnorna (egentligen vill jag använda "tanken" eller "medvetande" som ordval här) måste ha kontakt med varandra, och ki-punkterna måste ha kontakt med varandra.

genom denna koppling blir hästen en spegel av ryttaren.

hästen blir för övrigt en spegel av ryttaren även om ryttaren inte är i balans, vilket också sätter hästen ur balans.

men som tränare möter man även många hästar som är i obalans, och då gäller det att få dem att kommunicera via ovanstående fyrenighet.

när människan har kontakt med sin ki-punkt, så hamnar tyngd-, och balanspunkten rätt. samma gäller hästen, när den har kontakt med sin ki-punkt så rör den sig i balans, dvs en form som lämpar sig för situationen.


så, för mig är form från början en fråga om balans och uppmärksamhet.
 
Sv: Tredje kotan eller nacken, vilket ska vara högst?

ja, nu håller jag fullständigt med dig. formen borde handla mer om hur det känns än hur det ser ut. men det är just hur det ser ut som tyvärr blivit det viktiga. människor har ju en tendens att vara mer useendefixerad än vad som egentligen är bra.

jag vll citera en viss dansk barockryttare i ett av hans citat som jag tycker väldigt mkt om:
"God ridning är att främja hästens naturliga anlag."

Människor har en förmåga att lägga allt för mkt vikt till utsidan, hur allt ser ut, hur man rör sig etc. Själva känslan (som kanske inte alltid ser vacker ut i klassisk mening) glöms helt bort. Vilket ju givetvis är jäkligt synd då ingen kan komma i kontakt med (som du sa) sitt inre lugn och börja rida på samma våglängd som hästen om ryttaren inte också slappnar av lite i sina krav på hur hästen "ska" gå.

Ett exempel på hur ven erfarna hästmänniskor går endast efte hur det ser ut är på min ridskola (då ingår givetvis en viss säkerhetsnivå så det kan också räknas in i detta) där det finns ett relativt nytt sto som är mkt nervöst och känsligt, hon ar ingen tillit till ryttaren eller sig själv och att se henne ridas är som att se någon försöka springa ifrån sig själv. Jag tänker inte spekulera i varför de ens köpt in en så osäker häst till en ridskola. Hon går för nuvarande på vuxen och ungdomslektioner, alltid med en hjälptygel i form av en rythmen collector (stavning?). Med denna hjälptygel går hon givtevis med huvudet i lod och kan inte hoppa runt så mkt. Det ser helt enkelt mer stabilt ut och går i en bättre rytm. Frågan är varför de inte försöker få henne att slappna av utan denna hjälptygel. Visst att man kanske inte kan få henne att lita på alla hon möter på ridskolan men jag tycker inte att några skarpare hjälptyglar än martingal ska användas regelbundet på en ridskola. Med regenbundet menar jag varje lektion på samma, jag tycker att man ska få testa rida på tex graman i utbildningssyfte. Att sätta på en häst hjälptyglar när en elev rider på den tycker jag motverkar känslan en ryttare ska få genom ridningen, alltså bli ett med hästen. Nu är detta inte så lätt med en ridskole häst men. Det enda jag hör om denna häst är att hon går Skiiiiiitsnyggt med den där hjälptygeln men jag hör inget om hur underbar hon är att rida. :crazy:

Nu ska jag på lektion, kunde ha skrivit en hel novell om detta ämne annars men jag får fortsätta ivkäll.
 
Sv: Tredje kotan eller nacken, vilket ska vara högst?

När man vet hur hästen fungerar, vad som gör den illa och vilken "form" som inte främjar HÄSTEN - då blir det som inte är bra för HÄSTEN fult. Oavsett om det är hemma i ridhuset, på träningen eller i klasserna i Globen.

Jag tycker själv att jag rider bättre i mörker (blir mycket mörkerridning nu på vintern eftersom jag rider ute på kvällarna). Då måste jag gå på känslan, det är inte lönt att försöka "se" något. Själv tycker jag det blir lättare att analysera mig själv och hästen, vilka muskler arbetar nu, varför känns det så ofattbart roligt att rida precis NU, vad hände där, varför gick det åt skogen här?

Grunden till all god ridning borde vara ridskolornas första termin där eleverna får teoretisk och praktisk kunskap i hästens anatomi och meningen med ridning - att få hästen att bära sitt ryttare på ett sådant sätt att det inte skadar hästen. Tanken är god i alla fall...
 
Sv: Tredje kotan eller nacken, vilket ska vara högst?

Lina_Olsson skrev:
Möta hästen på just den individens nivå, och alltid med frasen "hej, jag är här för att hjälpa dig att utvecklas. vad behöver du ha hjälp med, hur tänker och fungerar du och vad har du för syn på omvärlden?"
Ha - ser att vi tänker rätt lika!!! :) Jag la just in detta på barock, crosspostar det nu här:
Har hittat ett till citat som är lite längre, men som väckte mycket igenkännande hos mig - när det gäller ridning! Eller iaf som jag tycker ridningen borde vara...

Ur Paulo Coelhos bok "Alkemisten":
" 'Lär mig att vara vind endast för en kort stund', sade pojken. 'Så att du och jag kan tala om vindars och människors obegränsade möjligheter.'
Vindens nyfikenhet vaknade, det här var något som den inte kände till. Den ville gärna tala om det här ämnet, men den visste inte hur man gjorde människor till vind. Och vinden som kunde så mycket! Den skapade öknar, den sänkte skepp, den rev ned hela skogar och den tog sig fram genom städer fyllda med musik och egendomliga ljud. Den trodde inte att det fanns några gränser för vad den kunde åstadkomma, men här satt det en pojke som hävdade att det fanns ännu fler saker som en vind kunde göra."
 
Sv: Tredje kotan eller nacken, vilket ska vara högst?

Lord Owen skrev:
Men jag måste bara fundera på en sak, var ska man ta sina förebilder ifrån inom ridnigen (kom inte och påstå att amn inte ska ha någon för man har alltid en förebild mer eller mindre) och hur ska man undvika att påverkas av hur media vinklar detta med rätt form etc?
Välj dina förebilder med hjärtat! Du måste ändå hitta din egen väg (och inte rusa runt med andras kartor i handen och gå vilse gång på gång...). Välj de förebilder som känns rätt för dig just nu och var inte rädd för att ändra åsikt eller förebilder. "Den kloke ändrar åsikt, den dumme aldrig"...
I det långa loppet är det bra att ha KÄNSLAN som sin främsta förebild. Dvs de ögonblick i ridningen då allt bara känns rätt. Där är de vises sten...
;)
 
Sv: Tredje kotan eller nacken, vilket ska vara högst?

Ja, jag försöker. Men jag tycker det är grymt svårt att veta vad som är rätt och fel i ridningen när man inte kan vara säker på så mkt. Och när man dessutom ligger i den sits att vad som är rätt för en häst kan vara fel för en annan och diverse andra okonkreta böjelser inom ridsporten så blir det så.....jag vet inte...svårt att greppa vad man egentligen letar efter. :crazy:

Man vet inte riktigt hur man ska göra för att hitta den känsla av samhörighet och samspel som man söker med hästen om man aldrig känt detta förut, och hur ska man nå detta mål om man inte vet hur man ska göra. Det är väl att prova sig fram då antar jag, men ibland önskar man faktiskt att man hade ett facit. :smirk:
 
Senast ändrad av en moderator:
Sv: Tredje kotan eller nacken, vilket ska vara högst?

Lovisaleonora_ skrev:
När man vet hur hästen fungerar, vad som gör den illa och vilken "form" som inte främjar HÄSTEN - då blir det som inte är bra för HÄSTEN fult. Oavsett om det är hemma i ridhuset, på träningen eller i klasserna i Globen.

Jag tycker själv att jag rider bättre i mörker (blir mycket mörkerridning nu på vintern eftersom jag rider ute på kvällarna). Då måste jag gå på känslan, det är inte lönt att försöka "se" något. Själv tycker jag det blir lättare att analysera mig själv och hästen, vilka muskler arbetar nu, varför känns det så ofattbart roligt att rida precis NU, vad hände där, varför gick det åt skogen här?

Grunden till all god ridning borde vara ridskolornas första termin där eleverna får teoretisk och praktisk kunskap i hästens anatomi och meningen med ridning - att få hästen att bära sitt ryttare på ett sådant sätt att det inte skadar hästen. Tanken är god i alla fall...


Ja, jag tycker att det är en väldigt svår sits alla ryttare måste gå igenom. Att inse vad som är bra och dåligt för hästen och vad som är rätt och fel, för man kommer nästan aldrig fram till exakta svar på alla frågor. :crazy:

Sedan är det lätt så att man lär in sin bild av vad som är vackert, säg att man lär sig att en häst som går ihopkrullad är vacker från början. Då är det himla svårt (kan jag tänka mig iaf) att ändra om den bilden. Något man förlitat sig på måste man helt plötsligt ändra totalt. Detta är förståss ett inlärningsfel men hur ska man kunna hindra sådana?

Mja, jag tror inte att endast teori de första åren skulle funka då det nog skulle få blivande små ryttare att tröttna. Men du menade nog inte endast teori såg jag nu. :D Och det är ju en god tanke, att lära in hur ridningen blir som bäst för hästen från början (mkt bättre att lära sig än hur ryttarens utrustning ska se ut i början :p ) FÖRUTSATT att hästarna kan gå i form (alltför ofta klarar inte lektionshästar av det pga för lång tid av felaktig ridning) och kan då heller inte visa eleverna vad det är meningen att det ska hitta, Och sedan är det ju så himla svårt att lära ut om något sådant som form egentligen. Eftersom det är så obestämt och luddigt begrepp. Men att som du säger lära ut om hästens anatomiska förutsättningar för samling tror jag är en himla bra ide, så länge ungarna är så stora att de fattar. :crazy: De flesta ryttare börjar ju inte intressera sig för det där med att "gå på tygeln" förrän efter ett par år.
 
Sv: Tredje kotan eller nacken, vilket ska vara högst?

Beror väl på hur utb hästen är också. En unghäst ska ju inte gå i en så pas hög form att nacken är högsta punkt. Men däremot vet jag inte om då tredje kotan ska vara högsta punkten. Många hästar har vad jag sett gått bakom lod när 3 kotan varit högst
 
Sv: Tredje kotan eller nacken, vilket ska vara högst?

Om du läser tidigare inlägg har det redan konstaterats att en häst aldrig ska gå med annat än nacken högst, oavsett utbildningspunkt.
 
Senast ändrad:
Sv: Tredje kotan eller nacken, vilket ska vara högst?

Lord Owen skrev:
Men jag tycker det är grymt svårt att veta vad som är rätt och fel i ridningen när man inte kan vara säker på så mkt. /.../vad som är rätt för en häst kan vara fel för en annan och diverse andra okonkreta böjelser inom ridsporten så blir det så.....jag vet inte...svårt att greppa vad man egentligen letar efter. :crazy:
Livet är likadant! Vad är rätt och fel i livet? Det existerar inget rätt och fel, eftersom alla upplevelser är lika viktiga och kan lära oss saker (mitt synsätt). Med hästar finns det många individuella aspekter och även många generella. Bara genom erfarenhet lär du dig lyssna till vilka signaler mm som fungerar vid den specifika individ du råkar sitta på... Rid allt som kommer i din väg... men se till så att de inte tar livet av dig! ;)
 
Sv: Tredje kotan eller nacken, vilket ska vara högst?

Jag antar att man helt enkelt får lära sig AV de olika hästar man rider och hoppas att man inte dör innan man kommer på hemligheten. Störande är dock att amn måste gräva många hål innan man hittar rätt skattkista sas. :crazy:

Har förresten sett begreppet rollkur på en del ställen här, vad betyder det?
 
Sv: Tredje kotan eller nacken, vilket ska vara högst?

Zindy16 skrev:
Beror väl på hur utb hästen är också. En unghäst ska ju inte gå i en så pas hög form att nacken är högsta punkt. Men däremot vet jag inte om då tredje kotan ska vara högsta punkten. Många hästar har vad jag sett gått bakom lod när 3 kotan varit högst

Nacken skall fortfarande vara högsta punkt på unghästen men halsens placering är lägre och längre än på den färdiga hästen
 
Sv: Tredje kotan eller nacken, vilket ska vara högst?

Lord Owen skrev:
Jag antar att man helt enkelt får lära sig AV de olika hästar man rider och hoppas att man inte dör innan man kommer på hemligheten. Störande är dock att amn måste gräva många hål innan man hittar rätt skattkista sas. :crazy:

Har förresten sett begreppet rollkur på en del ställen här, vad betyder det?
Information om rollkur finns massvis ute på nätet, bara använd en sökmaskin, det är ett hett ämne...
Universums utveckling går varje individ igenom i mindre skala under sitt liv, enligt mitt synsätt. Och samma då när det gäller specialområden under livet. Vi är helt enkelt programmerade att återuppfinna glödlampan gång på gång, annars finns den inte. Irriterande eller hur?
Ofilosofiskt uttryckt: ingen kan lära dig känsla annat än du själv och den du delar känslan med! Man kan genom teoretiska detaljer hjälpa någon att komma närmare ett läge där man kan hitta den rätta känslan, men det är upp till varje enskild individ att själv söka rätt på "sanningen"!:)
 
Sv: Tredje kotan eller nacken, vilket ska vara högst?

Japp, du har många kloka tankar. :bow:
Fast lika svårt är det för det. :angel:

Angående unhästars form så vill jag också påstå att en ungäst ska gå med nacken högst men att en viss frihet och slarv kan godtas då det handlar om en yngre individ. Sedan ska ju inte en unghäst pressas att gå i en högre form vi ung ålder men att nacken är högst (=hästen bär sitt huvud själv) är väl ändå inte lika med en hög form utan snarare lika med en bra form öht?

Min egen häst har tidigare lärt sig att gå i form = krulla ihop sig vilket resulterat i att när jag köpte honom trampar han bra under sig och jobbar bra med bak o. rygg men har mitten av halsen högst och således knäpper av i nacken hur mkt frihet du än ger honom. Jag har för lite kunskap för att kunna lära om så att han vet vad som ska vara högst så, tja, en ond cirkel tills vi hittat rätt tränare. :crazy:
 
Sv: Tredje kotan eller nacken, vilket ska vara högst?

Lord Owen skrev:
Jag har för lite kunskap för att kunna lära om så att han vet vad som ska vara högst så, tja, en ond cirkel tills vi hittat rätt tränare. :crazy:

Vadå "lära om"???

Nacken blir automatiskt högst på en häst som vinklar korrekt bak. Det handlar inte om att hästen ska "lära om" utan snarare om att ryttaren behöver "lära om" och uppmuntra hästen att använda sin kropp korrekt/sunt, dvs i balans med sig själv och ryttaren.

Det är jättesvårt och det finns många fallgropar på vägen, men det går. :idea:

mvh Jessica
 
Sv: Tredje kotan eller nacken, vilket ska vara högst?

Jessica skrev:
utan snarare om att ryttaren behöver "lära om" och uppmuntra hästen att använda sin kropp korrekt/sunt, dvs i balans med sig själv och ryttaren.

mvh Jessica


Jamen, det var ju det jag sa????
Att han tror att det han gör är rätt och JAG INTE VET hur man visr honom hur han ska göra. För han går korrekt bak, det är konstaterat. Men hans förra ryttare har helt enkelt fokuserat på halsens böjning och då menar jag överböjning. Det är väl klart att han KAN gå med nacken högst, han vet bara inte att det är det jag vill att han ska göra för jag vet inte hur jag ska visa detta. Alltså, vad jag menar med att lära om är att jag ska lära mig hur man visar honom vad man vill att han ska göra. Detta handlar inte om att hästen inte kan, det handlar om att hans tidigare ryttare och nu jag, inte vet hur man ska göra. Så tja, det är därför jag vill hitta en vettig tränare som kan få rätsida på oss. Förstår du? :crazy:
 

Liknande trådar

Dressyr HELT teoretiskt resonemang med några konstiga funderingar 😀 Och kasta in era tankar med, hur ni tror det ser ut, upplevs och är. Man...
9 10 11
Svar
211
· Visningar
13 204
Senast: Jeps
·
Skola & Jobb Dramatisk rubrik men det är så det känns :cry: Är inne i en djup kris och det känns som att jag håller på att förlora fotfästet. Jag...
Svar
3
· Visningar
1 216
Juridik & Ekonomi Anonymt nick. Väldigt långt inlägg, då jag delvis behövde skriva ner mina tankar för mig själv också ;) Jag är i 30-års ålder och lever...
2 3
Svar
49
· Visningar
5 140
Kropp & Själ Lite luddig rubrik kanske men kom inte på något som riktigt passade. Det är är apropå tråden om hur man klarar ett tråkigt jobb där det...
2 3 4
Svar
62
· Visningar
6 308
Senast: Grazing
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp