Rasvals-tråd

[Nota]

Maken är inte keen på all päls överallt, men jag är inte helt avskräckt, gillar rasen!

Tror du inte ni kan tycka dom är lite tråkiga i jämförelsen? Golden Retrievers är ofta så sävliga.

 

[Nota]

Tycker det låter som ni har allt ni vill ha i settern redan det är klart det inte blir samma individ och det där att jämföra tror jag man kan göra oavsett om man byter ras men det är ju inte svårare än att tänka bort sånna tankar när dom kommer.

 

[SaraMara]

Tycker det låter som ni har allt ni vill ha i settern redan det är klart det inte blir samma individ och det där att jämföra tror jag man kan göra oavsett om man byter ras men det är ju inte svårare än att tänka bort sånna tankar när dom kommer.

Ja, mer och mer sneglar vi - och framför allt maken - mot en irländare den här gången. Det är ju dock 20 år sen drygt som vi senast köpte en irländsk setter-valp. Vad letar man efter nu för tiden för att om möjligt få en icke-skotträdd, icke-separationsångesttyngd valp? Vilka hälsoaspekter förutom HD-status ska man kolla efter? Känner mig nollad.

 

[Wingates]

Ja, mer och mer sneglar vi - och framför allt maken - mot en irländare den här gången. Det är ju dock 20 år sen drygt som vi senast köpte en irländsk setter-valp. Vad letar man efter nu för tiden för att om möjligt få en icke-skotträdd, icke-separationsångesttyngd valp? Vilka hälsoaspekter förutom HD-status ska man kolla efter? Känner mig nollad.

Jag hade kollat på uppfödare som startade sina hundar på prov och liknande, som inte bara ställer ut alltså.
Jag kan inte setter alls men generellt när man letar hund så brukar de som använder hundarna praktiskt sortera mer på mentalitet än de som enbart avlar för utställning.

Läs RASdokumentet med, där brukar det stå matnyttigt om hälsoproblemen i en ras och vilka strategier man har.
https://www.skk.se/hundraser/irlandsk-rod-setter/#dokument

 

[MML]

Det här är kanske något av ett wild card, men en ras jag själv nyligen börjat få upp ögonen för. Vad tror du om en Field spaniel?

 

[Acto]

Tror du inte ni kan tycka dom är lite tråkiga i jämförelsen? Golden Retrievers är ofta så sävliga.

Det beror ju dock väldigt mkt på vilka linjer man pratar om. Goldens som är utställningsavlade kanske är det men inte övriga. De Goldens jag träffar (då på kurser etc) är definitivt inte sävliga.

 

[SaraMara]

Det beror ju dock väldigt mkt på vilka linjer man pratar om. Goldens som är utställningsavlade kanske är det men inte övriga. De Goldens jag träffar (då på kurser etc) är definitivt inte sävliga.

Nu har vi funderat, googlat, pratat med mer hundkunniga kontakter och mer och mer börjat överväga golden som alternativ till settern.

Vi vill dock Verkligen inte ha en tung, sävlig och trött variant och vill egentligen ytligt nog ha en så mörk som möjligt. Går detta att hitta förutom hos rena jaktuppfödare? Hur söker vi? Vill inte börja ta tid från folk genom att på måfå kontakta och ställa frågor och vara uppenbart fel valpköpare. Vi kommer ju inte tävla om inte det blir så att dottern framöver får upp det intresset, men vill hemskt gärna träna och hålla en hög motionsnivå därutöver.

Dottern drömmer om agility och en hund som hon kan promenera med på sikt, vi om en aktiv familjehund som är rolig att aktivera och som gärna hänger på långa joggingturer, vandringar och skidturer och som funkar bra på inkallning, kan vara lös i stallet osv.

Vi började först, inspirerade av tråden, att söka oss in på flattarna, men förstår att separationsångest är vanligt i rasen (kanske tom mer än hos settrarna?) och blir därför - i kombination med hälsoproblemen - ordentligt avskräckta. Vi måste kunna lämna i några timmar i antingen en box i stallet under tiden jag rider, i husvagn när vi gör aktiviteter som inte lämpar sig för hund (typ en förmiddag i skidbacken) eller hemma. Vi vågar inte heller ta oss an cancerrisken, jag kommer bli knäpp på att leta knölar och vill inte leva med den oron.

Mentaliteten är superviktig för oss. Vi vill ha en skottfast hund med trygg mentalitet som vi kan lita på med stimmiga barn, bland hästar, vid hundmöten osv. NOLL intresse av skarphet eller aggressivitet det är en deal breaker. Hör lite blandat om golden retrievers, vad ska vi leta efter om vi går åt det hållet för att undvika osäkerhet, separationsångest osv?

 

[MML]

Nu har vi funderat, googlat, pratat med mer hundkunniga kontakter och mer och mer börjat överväga golden som alternativ till settern.

Vi vill dock Verkligen inte ha en tung, sävlig och trött variant och vill egentligen ytligt nog ha en så mörk som möjligt. Går detta att hitta förutom hos rena jaktuppfödare? Hur söker vi? Vill inte börja ta tid från folk genom att på måfå kontakta och ställa frågor och vara uppenbart fel valpköpare. Vi kommer ju inte tävla om inte det blir så att dottern framöver får upp det intresset, men vill hemskt gärna träna och hålla en hög motionsnivå därutöver.

Dottern drömmer om agility och en hund som hon kan promenera med på sikt, vi om en aktiv familjehund som är rolig att aktivera och som gärna hänger på långa joggingturer, vandringar och skidturer och som funkar bra på inkallning, kan vara lös i stallet osv.

Vi började först, inspirerade av tråden, att söka oss in på flattarna, men förstår att separationsångest är vanligt i rasen (kanske tom mer än hos settrarna?) och blir därför - i kombination med hälsoproblemen - ordentligt avskräckta. Vi måste kunna lämna i några timmar i antingen en box i stallet under tiden jag rider, i husvagn när vi gör aktiviteter som inte lämpar sig för hund (typ en förmiddag i skidbacken) eller hemma. Vi vågar inte heller ta oss an cancerrisken, jag kommer bli knäpp på att leta knölar och vill inte leva med den oron.

Mentaliteten är superviktig för oss. Vi vill ha en skottfast hund med trygg mentalitet som vi kan lita på med stimmiga barn, bland hästar, vid hundmöten osv. NOLL intresse av skarphet eller aggressivitet det är en deal breaker. Hör lite blandat om golden retrievers, vad ska vi leta efter om vi går åt det hållet för att undvika osäkerhet, separationsångest osv?

Jag hinner inte skriva något långt svar nu, men eftersom vi också hade funderingar på golden retriever (och jämföre med flatte) så skriver jag för att (förhoppningsvis) återkomma senare

Helt kort bara, angående separationsångest. Jag har uppfattat det som väldigt vanligt hos golden - mycket mer än hos flattarna. Det, i kombination med att vi upplevde det finnas mer osäkerhet och en viss ökad risk för könsbunden aggressivitet hos golden (vi ville ha hanhund som måste fungera med andra hundar) gjorde att vi valde det vi upplevde som det säkrare kortet, d. v. s. flatten.

Med det sagt så finns det alldeles säkert bra goldenuppfödare, som är noga med att inte avla vidare på linjer med stark separationsångest, osäkerhet etc! Jag skulle nog se mig om efter uppfödare som inte avlar stenhårt åt jakthållet, men inte heller vill få fram den sävlligare, större, lite tyngre utställningstypen. Jag har för mig att det finns uppfödare som vill ta fram "DP-hundar", så det är vad jag skulle ha tittat efter.

Angående hälsa så vet jag egentligen inte hur det ser ut nu, men när vi funderade på golden pratade vi med några "goldenmänniskor" och förstod det som att allergier och magproblem var ett ökande problem inom rasen. Så det skulle jag, om jag letade golden, fråga lite extra kring när jag pratade med uppfödare.

Golden är ju superpopulära i aktiva familjer, så det finns alldeles säkert rätt hund för er! Det gäller nog "bara" att välja uppfödare noga, för att få en hund som stämmer med era förväntningar och förhoppningar

 

[BornAgain]

Ett mail eller ett telefonsamtal till någon i rasklubben kan vara ett bra sätt att börja

 

[Maniac123]

Nu har vi funderat, googlat, pratat med mer hundkunniga kontakter och mer och mer börjat överväga golden som alternativ till settern.

Vi vill dock Verkligen inte ha en tung, sävlig och trött variant och vill egentligen ytligt nog ha en så mörk som möjligt. Går detta att hitta förutom hos rena jaktuppfödare? Hur söker vi? Vill inte börja ta tid från folk genom att på måfå kontakta och ställa frågor och vara uppenbart fel valpköpare. Vi kommer ju inte tävla om inte det blir så att dottern framöver får upp det intresset, men vill hemskt gärna träna och hålla en hög motionsnivå därutöver.

Dottern drömmer om agility och en hund som hon kan promenera med på sikt, vi om en aktiv familjehund som är rolig att aktivera och som gärna hänger på långa joggingturer, vandringar och skidturer och som funkar bra på inkallning, kan vara lös i stallet osv.

Vi började först, inspirerade av tråden, att söka oss in på flattarna, men förstår att separationsångest är vanligt i rasen (kanske tom mer än hos settrarna?) och blir därför - i kombination med hälsoproblemen - ordentligt avskräckta. Vi måste kunna lämna i några timmar i antingen en box i stallet under tiden jag rider, i husvagn när vi gör aktiviteter som inte lämpar sig för hund (typ en förmiddag i skidbacken) eller hemma. Vi vågar inte heller ta oss an cancerrisken, jag kommer bli knäpp på att leta knölar och vill inte leva med den oron.

Mentaliteten är superviktig för oss. Vi vill ha en skottfast hund med trygg mentalitet som vi kan lita på med stimmiga barn, bland hästar, vid hundmöten osv. NOLL intresse av skarphet eller aggressivitet det är en deal breaker. Hör lite blandat om golden retrievers, vad ska vi leta efter om vi går åt det hållet för att undvika osäkerhet, separationsångest osv?

Oj, separationsproblem på flat? Aldrig hört talas om eller sett jag har levt med flattar i 30 år, har aldrig haft någon eller ens träffat någon med separationsproblem. Däremot har både min springer spaniel och min brors golden väldigt svårt med just separationsproblem..

Upplever också att mentaliteten är betydligt sämre på golden överlag, än på flat. Ser MÅNGA veka golden, som kryper fram med svansen mellan benen. Ser otroligt sällan en flat sådan.

Men med det sagt; det är numerärt stora raser båda två, framförallt golden. Självklart går det att hitta både bättre o sämre hundar inom båda raserna. Mentalt skulle jag välja en flat alla dagar i veckan, även om hälsan är kass. Golden har ju dock andra hälsoproblem. Vill man ändå ha en golden ska man såklart ha en golden! Titta på uppfödare som avlar mer på DP-linjer eller mot sport, där är de mindre sävliga och ofta lite mörkare till färgen. Hur hälsan och mentaliteten vet jag inte dock.

 

[SaraMara]

Oj, separationsproblem på flat? Aldrig hört talas om eller sett jag har levt med flattar i 30 år, har aldrig haft någon eller ens träffat någon med separationsproblem. Däremot har både min springer spaniel och min brors golden väldigt svårt med just separationsproblem..

Upplever också att mentaliteten är betydligt sämre på golden överlag, än på flat. Ser MÅNGA veka golden, som kryper fram med svansen mellan benen. Ser otroligt sällan en flat sådan.

Men med det sagt; det är numerärt stora raser båda två, framförallt golden. Självklart går det att hitta både bättre o sämre hundar inom båda raserna. Mentalt skulle jag välja en flat alla dagar i veckan, även om hälsan är kass. Golden har ju dock andra hälsoproblem. Vill man ändå ha en golden ska man såklart ha en golden! Titta på uppfödare som avlar mer på DP-linjer eller mot sport, där är de mindre sävliga och ofta lite mörkare till färgen. Hur hälsan och mentaliteten vet jag inte dock.

Vad intressant! Har följt en del forum och så ett tag och återkommande stött på lite syrliga "det är ju en flat, vad trodde du"-liknande inlägg när någon frågat om problem med stressad hund som inte klarar hunddagis t.ex. pga klarar inte bli avskild (ens med hundsällskap) så tyckte mig skönja ett rätt tydligt mönster. Eftersom vi hade just det problemet med vår förra setter som kreativt flyttade runt de andra hundarna så att hon kunde klättra på dem för att ta sig ur boxen i sin ångest så ser jag bara red flags, så kanske drar för stora växlar?

Å andra sidan så är cancerrisken diskvalificerande för mig, vår tik tog vi till slut bort pga hudknölar (som dock var godartade, men som till sist blev så stora att de de började påverka hennes livskvalitet) och orkar inte ens tänka tanken på att inleda nytt hundägande med en så överhängande knölångest.

Men vek och mentalt kass låter inte lockande heller å andra sidan... Så förbaskat svårt det ska vara att besluta om och köpa valp, gör det helt klart för sällan. Köpa häst för sexsiffriga belopp fattar jag beslut om i en handvändning, men hund - månader av googlande och knappt ett steg närmre.

 

[Maniac123]

Vad intressant! Har följt en del forum och så ett tag och återkommande stött på lite syrliga "det är ju en flat, vad trodde du"-liknande inlägg när någon frågat om problem med stressad hund som inte klarar hunddagis t.ex. pga klarar inte bli avskild (ens med hundsällskap) så tyckte mig skönja ett rätt tydligt mönster. Eftersom vi hade just det problemet med vår förra setter som kreativt flyttade runt de andra hundarna så att hon kunde klättra på dem för att ta sig ur boxen i sin ångest så ser jag bara red flags, så kanske drar för stora växlar?

Å andra sidan så är cancerrisken diskvalificerande för mig, vår tik tog vi till slut bort pga hudknölar (som dock var godartade, men som till sist blev så stora att de de började påverka hennes livskvalitet) och orkar inte ens tänka tanken på att inleda nytt hundägande med en så överhängande knölångest.

Men vek och mentalt kass låter inte lockande heller å andra sidan... Så förbaskat svårt det ska vara att besluta om och köpa valp, gör det helt klart för sällan. Köpa häst för sexsiffriga belopp fattar jag beslut om i en handvändning, men hund - månader av googlande och knappt ett steg närmre.

Det låter väldigt långt ifrån mina erfarenheter. Mina flattar har, tvärt om, alltid varit galet enkla på alla sätt. Mina hundar av andra raser vill helst ligga i vårt knä i soffan, medan flattarna alltid har valt att ligga i hallen ensamma redan från 8 veckor. Nu har vi förvisso aldrig haft våra på hunddagis, men de har varit på pensionat ibland helt utan problem. De har alltid funnit sig i att ligga i bur på träning/tävling, även om jag lämnar området så har de legat tyst och snällt. Aldrig något jag behövt träna, de har bara köpt det. Varit inlagda hos veterinären lika så, aldrig problem. Ensamma hemma, inget problem. Nä, alltså flat är den absolut enklaste hundrasen jag någonsin ägt på alla sätt. Finns väl en anledning till att det blivit 30 år med rasen..

Men ja, jag förstår helt klart att ni väljer bort rasen pga cancer. Det hade jag förmodligen också gjort om jag blivit drabbad. Peppar peppar så har alla våra flattar genom åren varit friska, utan cancer.

Men är ni sugna på golden så ge inte upp! Det finns helt klart bra goldens också. Själv har jag blivit bortskrämd eftersom jag ser många dåliga på utställningarna, men tittar du på mer sportiga linjer så är de säkert mycket stabilare.

 

[MML]

Eftersom vi hade just det problemet med vår förra setter som kreativt flyttade runt de andra hundarna så att hon kunde klättra på dem för att ta sig ur boxen

Förlåt att jag skrattar Förstår att det var besvärligt, och självklart jobbigt för hunden som hade svårt att vara så stressad! Jag ser det bara framför mig, och tänker, vilken underbart påhittig hund ändå!

Min erfarenhet är ju inte i närheten av @Maniac123 men jag tycker inte heller att separationsångest verkar vara något vanligt förekommande hos flattarna. Min valp, Lilla L, hade en period då han var väldigt "mammig" och inte tyckte om att jag gick hemifrån utan honom. Det har gått över nu Bland andra flattar jag är bekant med, verkar det inte heller vara något egentligt problem.

Jag tror däremot att det alltid kommer att finnas någon som vill lyfta fram allt det negativa de kan komma på om vilken ras som helst - om det så bara varit en hund av hundra som haft problemet. Alltså, du kommer förmodligen att få höra att nästan vilket bekymmer som helst är "typiskt flatte/golden/setter/vilken hundras du än frågar om. Både folk som älskar rasen, och folk som ogillar den, brukar vilja lyfta fram sin åsikt, så även om det självklart är nyttigt att prata med människor som håller på med rasen man är intresserad av, så tror jag att det är bra att ta det mesta med en nypa salt.

Konkret fakta om raserna hittar du kanske främst hos rasklubbarna och SKK. Titta på t. ex. RAS (rasspecifika avelsstrategier) och BPH-analyser som finns på SKK. Fast gällande BPH får man väl också ha i åtanke att det väl kanske inte är de osäkra, ängsliga hundarna som anmäls till BPH, så även om det ger en uppfattning om rasen bör man väl ha med sig att det är ägare/uppfödare som valt att låta sin hund göra BPH och att det kanske inte är en helt representativ bild av rasen i sin helhet.

Både golden och flatte är ju relativt populära hundraser, och då ofta som "vanliga familjehundar" och hos sådana som, likt mig själv, vill ha en trevlig och lättsam hund att träna med. Jag läste något klokt bara för någon dag sedan - att det är i grunden samma egenskaper som krävs hos en bra retriever, som gör att just retrieverraserna är så populära familjehundar (för aktiva familjer). Det ligger en hel del i det, tror jag, och det är väl kanske också varför mitt hjärta klappar lite extra för just flattarna. De är (ska vara) "hela paketet", inte "bara" vackra och enkla eller "bara" ha bra jaktegenskaper. Därför tror jag att raserna som är uppdelade mot jakt eller utställning inte tilltalar just mig lika. Jag vill ju inte ha en hund som är lugn och snäll, men som tappar arbetsviljan på grund av det. Inte heller vill jag ha en hund som vill (behöver) arbeta så mycket att den förlorar förmågan att "bara chilla", eller att den får allt för nära till stress i lite mer krävande situationer i träningen. Det är förstås inget mål med jaktavlade hundar heller, men vad jag förstått av de bekanta som har/haft jaktgolden, har det ofta varit ett problem.

Men - jag tror inte att golden skulle vara en av de populäraste raserna i Sverige, om de inte var övervägande trevliga, vettiga hundar med mental stabilitet och acceptabel hälsa! Vissa linjer är förmodligen mindre sugna på att träna, och andra kanske är lite vassare i temperamentet, men jag har svårt att se att de skulle vara så oerhört omtyckta om var och varannan golden hade (stora) problem.

Rädsla/osäkerhet beror ju också mycket på hur/när/var. Den första retriever jag lärde känna på nära håll var en äldre goldenhane. Han hade två rädslor - åska och fyrverkerier - och även om det förstås var väldigt jobbigt för honom (och för människorna runt honom) var det egentligen inget som påverkade honom alla de dagar på året då det inte åskade eller sköts fyrverkerier. På samma sätt tänker jag kring t. ex. könsbunden aggressivitet. För oss var det en dealbreaker som gjorde att vi tvekade på golden (och labbe) då vi fått höra att det är relativt vanligt förekommande. Vi behövde en hund som fungerar med "alla". Har man inte det behovet på samma sätt, och/eller vill ha en tik, är det ju kanske inget man nödvändigtvis behöver lägga särskilt stor vikt vid.

Detsamma gäller väl hälsan hos båda raserna. Det finns nog knappt någon ras som är fri från hälsoproblem. Frågan är väl kanske främst vilka problem jag som hundägare är okej med att min hund drabbas av?

Vi resonerade som så att flatten är en relativt frisk ras, bortsett från att cancer fortfarande är ganska vanligt i rasen. Vi pratade med uppfödare och annat kunnigt folk, om risker och hur de tänker kring cancer, hur det påverkar hundarna o. s.v . Vi funderade också kring de hälsoproblem vi kände till/hörde om hos golden. För oss - vår familj och det liv vi lever/vill leva med hund - kändes flatte "säkrare". Vi "tar hellre" högre risk för cancer, men lägre förekomst av t. ex. ledsjukdomar, allergier och magproblem. För någon annan är valet tvärt om - och det är förstås helt okej. Huvudsaken är, tror jag, att man är medveten om vilka risker som är förhöjda med just den ras man funderar på, och att man kan ha en öppen och bra dialog med uppfödare man eventuellt vill köpa valp från.

 

[SaraMara]

Förlåt att jag skrattar Förstår att det var besvärligt, och självklart jobbigt för hunden som hade svårt att vara så stressad! Jag ser det bara framför mig, och tänker, vilken underbart påhittig hund ändå!

Min erfarenhet är ju inte i närheten av @Maniac123 men jag tycker inte heller att separationsångest verkar vara något vanligt förekommande hos flattarna. Min valp, Lilla L, hade en period då han var väldigt "mammig" och inte tyckte om att jag gick hemifrån utan honom. Det har gått över nu Bland andra flattar jag är bekant med, verkar det inte heller vara något egentligt problem.

Jag tror däremot att det alltid kommer att finnas någon som vill lyfta fram allt det negativa de kan komma på om vilken ras som helst - om det så bara varit en hund av hundra som haft problemet. Alltså, du kommer förmodligen att få höra att nästan vilket bekymmer som helst är "typiskt flatte/golden/setter/vilken hundras du än frågar om. Både folk som älskar rasen, och folk som ogillar den, brukar vilja lyfta fram sin åsikt, så även om det självklart är nyttigt att prata med människor som håller på med rasen man är intresserad av, så tror jag att det är bra att ta det mesta med en nypa salt.

Konkret fakta om raserna hittar du kanske främst hos rasklubbarna och SKK. Titta på t. ex. RAS (rasspecifika avelsstrategier) och BPH-analyser som finns på SKK. Fast gällande BPH får man väl också ha i åtanke att det väl kanske inte är de osäkra, ängsliga hundarna som anmäls till BPH, så även om det ger en uppfattning om rasen bör man väl ha med sig att det är ägare/uppfödare som valt att låta sin hund göra BPH och att det kanske inte är en helt representativ bild av rasen i sin helhet.

Både golden och flatte är ju relativt populära hundraser, och då ofta som "vanliga familjehundar" och hos sådana som, likt mig själv, vill ha en trevlig och lättsam hund att träna med. Jag läste något klokt bara för någon dag sedan - att det är i grunden samma egenskaper som krävs hos en bra retriever, som gör att just retrieverraserna är så populära familjehundar (för aktiva familjer). Det ligger en hel del i det, tror jag, och det är väl kanske också varför mitt hjärta klappar lite extra för just flattarna. De är (ska vara) "hela paketet", inte "bara" vackra och enkla eller "bara" ha bra jaktegenskaper. Därför tror jag att raserna som är uppdelade mot jakt eller utställning inte tilltalar just mig lika. Jag vill ju inte ha en hund som är lugn och snäll, men som tappar arbetsviljan på grund av det. Inte heller vill jag ha en hund som vill (behöver) arbeta så mycket att den förlorar förmågan att "bara chilla", eller att den får allt för nära till stress i lite mer krävande situationer i träningen. Det är förstås inget mål med jaktavlade hundar heller, men vad jag förstått av de bekanta som har/haft jaktgolden, har det ofta varit ett problem.

Men - jag tror inte att golden skulle vara en av de populäraste raserna i Sverige, om de inte var övervägande trevliga, vettiga hundar med mental stabilitet och acceptabel hälsa! Vissa linjer är förmodligen mindre sugna på att träna, och andra kanske är lite vassare i temperamentet, men jag har svårt att se att de skulle vara så oerhört omtyckta om var och varannan golden hade (stora) problem.

Rädsla/osäkerhet beror ju också mycket på hur/när/var. Den första retriever jag lärde känna på nära håll var en äldre goldenhane. Han hade två rädslor - åska och fyrverkerier - och även om det förstås var väldigt jobbigt för honom (och för människorna runt honom) var det egentligen inget som påverkade honom alla de dagar på året då det inte åskade eller sköts fyrverkerier. På samma sätt tänker jag kring t. ex. könsbunden aggressivitet. För oss var det en dealbreaker som gjorde att vi tvekade på golden (och labbe) då vi fått höra att det är relativt vanligt förekommande. Vi behövde en hund som fungerar med "alla". Har man inte det behovet på samma sätt, och/eller vill ha en tik, är det ju kanske inget man nödvändigtvis behöver lägga särskilt stor vikt vid.

Detsamma gäller väl hälsan hos båda raserna. Det finns nog knappt någon ras som är fri från hälsoproblem. Frågan är väl kanske främst vilka problem jag som hundägare är okej med att min hund drabbas av?

Vi resonerade som så att flatten är en relativt frisk ras, bortsett från att cancer fortfarande är ganska vanligt i rasen. Vi pratade med uppfödare och annat kunnigt folk, om risker och hur de tänker kring cancer, hur det påverkar hundarna o. s.v . Vi funderade också kring de hälsoproblem vi kände till/hörde om hos golden. För oss - vår familj och det liv vi lever/vill leva med hund - kändes flatte "säkrare". Vi "tar hellre" högre risk för cancer, men lägre förekomst av t. ex. ledsjukdomar, allergier och magproblem. För någon annan är valet tvärt om - och det är förstås helt okej. Huvudsaken är, tror jag, att man är medveten om vilka risker som är förhöjda med just den ras man funderar på, och att man kan ha en öppen och bra dialog med uppfödare man eventuellt vill köpa valp från.

Haha ja, hon var allt utom tråkig den damen, kommer bli svårt hitta en efterträdare till den där. Urintelligent, urenergisk, urmysig, urjobbig. Med egentligen alla plus förutom att hon aldrig riktigt blev tam och inte ville vara ensam.

Tack för väldigt kloka tankar, det här har blivit svårt och jag börjar bli rädd att jag övertänker och gör det För svårt för mig/oss.

 

[Sel]

Haha ja, hon var allt utom tråkig den damen, kommer bli svårt hitta en efterträdare till den där. Urintelligent, urenergisk, urmysig, urjobbig. Med egentligen alla plus förutom att hon aldrig riktigt blev tam och inte ville vara ensam.

Tack för väldigt kloka tankar, det här har blivit svårt och jag börjar bli rädd att jag övertänker och gör det För svårt för mig/oss.

Jag tror också att du övertänker. Det finns en anledning till att goldens är så otroligt populära och jag tror att det är hyfsat lätt att hitta en trevlig uppfödare som dessutom testar sina hundar både mentalt och fysiskt just för att rasen är så stor.

Bara ATT de testar är ju en stor grön knapp, sedan kan ni sålla resultat.

 

[prinsessfeminist]

Nu har jag läst och begrundar all er beslutsångest.
Jag som aldrig haft retriever, spaniel eller setter, säger "kör på golden".

Var noga med uppfödare bara och lycka till!

Golden retriever är verkligen en trevlig hund som många gillar!