Sv: Tredje kotan eller nacken, vilket ska vara högst?
Tyvärr är inte allt guld som glimmar. På dressyrtävlingar premieras numer ofta en form som inte stämmer överens med vare sig TR eller de klassiska ideal som TR grundar sig i. Det är den (felaktiga) formen man därför ofta ser på tävlingsbanorna. I TR står angivet att nacken ska vara högst och hästen på tygeln med nosen i eller strax framför lod. Plus en massa annat viktigt.
Det här med avslappning och anspänning - samling kräver en hög grad av ansträngning och därmed anspänning hos hästen. En samlad häst kortar upp sig och det kräver att den jobbar hårt. Men varje muskel har en antagonist, motverkande muskel, och den måste slappna av för att rätt muskel ska kunna arbeta fritt. En atletisk muskel måste också kunna växla mellan avslappning och anspänning, utan förmågan att slappna av blir den istället spänd vilket ger stelhet - icke önskvärt hos dressyrhästen. Därför vill man söka avslappning i grunden, för att ur den hämta vissa muskler för en viss sorts arbete, för att sedan låta dem slappna av igen.
Många av bilderna du la upp visar just en form där nacken böjts ner så att tredje kotan kommer högst. Jämför med de utmärkta bilder på Balkenhols hästar i träning som Olgaklara la fram. Där kommer nacken högst utan att hästen ser anspänd eller "uppdragen" / "upplyft" ut. Det är inte på något vis fråga om att ryttarens hand ska lyfta nacken, det är snarast fråga om att ryttaren ska ge efter i handen, så nosen kommer fram och halsen kan få fortsätta sin välvning uppåt. Då bör nacken hamna högst.
Lägg märke till att nacken "högst" inte är samma sak som nacken "högt". En hög nacke är inget självändamål, det räcker att nacken befinner sig ovanför manken i princip. Det är den sänkta baken man är ute efter, vilket ger en uppförsbacke mot manken och genom hela halsen. Ju mer hästen sätter sig, ju högre kommer både manke och nacke i förhållande till baken. Fortsätter välvningen harmoniskt genom hästens kropp blir inte den resta halsen en separat del som sticker upp längst fram, utan en fortsättning på en ganska jämn kurva genom kroppen.
Lång - låg är snarare en position för stretching och avslappning, inte en arbetsform efter vad jag uppfattat. Hästen hamnar på bogarna när den sänker huvud och hals, oavsett om detta sker genom ihopkrullning eller framåt - nedåt sökning. Genom att ge hästen fria tyglar att sträcka sig framåt - nedåt och länga halsen kan den dels återhämta sig, stretcha och vila de muskler den använder vid mer samlande arbete, och dels hitta fram mot rätt arbetsform om den under arbetet blir spänd och t ex då kort i halsen. Sökningen ditåt måste finnas för att avslappning ska kunna uppnås. De klassiska mästarna använde då en lätt sits för att inte belasta ryggen medan hästen stretchade.
För övrigt håller jag med om att det var en mycket bra artikel av Balkenhol som Olgaklara hänvisade till. (Förutom att jag inte ser Bonfire eller Farbenfroh som några idealiska exempel på korrekt form... så håller jag med honom och gillar också bilderna!)
Det finns flera nätsidor än Daddes där man kan hitta information om hästens anatomi och arbetsform på. Den jag tycker är mest pedagogisk är:
http://www.kahlin.net/noir/dressyr/
Där hittar ni massor om muskler, kotor och exemplifierande bilder.