Sv: Tredje kotan eller nacken, vilket ska vara högst?
Ojsan...
Märker att här kunde jag skriva en hel roman, men så har jag brått...
Inte bra.
Sådär i allmänhet sett är väl hela ridningen en illusion... Den existerar bara i våra hjärnor.
Vad som är rätt eller fel? Hmmm... frågar du en häst så kanske de skulle föredra att inte bli ridna alls. Ridning är väl troligen ingen händelse som de analyserar så värst mycket eller som de kan referera till på olika plan.
Olika hästar har olika problem/anatomi/temperament osv. Likaså olika ryttare. Jag söker personligen hela tiden god ridning, och jag hittar den både här och där... Men aldrig 100% i en och samma person! (eller häst...)
Om form... Oftast när jag rider, rider jag min häst i alla varianter. Börjar lång och låg och fokuserar på rytm och avspändhet. Faktum är att när hästen går med nacken som högsta får den rätt mycket elektricitet... Så det är en utmaning att hålla hästen avslappnad och regelbunden i gångarterna när man rider den "hög". Man kan inte heller rida den "hög" långa stunder i taget. Så jag växlar rätt friskt. Målsättningen är att utan spänningar kunna fråga hästen om önskat huvudläge och önskad aktivitet/takt och den ska utan problem kunna genomföra önskemålen. Men det är en lång väg till att detta ska gå elegant och smidigt. Det är också utmanande att hålla hästen aktiv då den går lång och låg.
Att rida den lång och låg utan aktivitet är enligt mig bortkastad tid. Verkligt svårt är att hitta balansen i alla former. Så att man vid både låg och hög form håller både aktivitet, rytm och avspändhet. Det krävs mycket av både ryttare och häst... Jag är inte där än, men det är mitt mål och det är det som alla mina övningar går ut på! (Krävs mycket närvaro och förmåga till snabbanalysering, träning av handen och de övriga hjälperna, kroppskoordination och kontroll, avspändhet och lösgjordhet av ryttarens leder, centrering osv...) Detta är nu ett sätt att se på saken.
Kort om mina åsikter om mitten av halsen högst: det betyder bara en sak: hård hand. Om ryttaren har hård hand misslyckas alla försök till aktivitet, rytm och avspändhet. Faktum är att ryttaren bör ha alla dessa kvaliteter. Har inte ryttaren avspändhet, rytm och kontrollerad aktivitet (kroppskontroll) bör man hållas på marken. Eller om man klättrar upp på en häst bör man ha ödmjukheten att inse sina problem och göra sitt bästa för att förbättra situationen. "Hästen är ryttarens spegel"... Balans behövs i allt! Har ännu inte sett någon fulländad prestation, någonsin! Man kan fila på detaljer i evighet, det viktigaste är känslan.
Detta i korthet mina tankar... Så jag närmar mig ämnet från en väldigt praktisk, ridmässig vinkel. Man kan ljuga lika mycket med bilder som med statistik. Egentligen är hela ridningen en enda masspsykos. Vore kul att bara sätta sig på en häst utan en enda förutfattad åsikt och mening, inga förståsigpåare osv. Kanske kunde vi flyga också, det är bara det att "alla säger" att det är omöjligt...