Sv: Tredje kotan eller nacken, vilket ska vara högst?
Hästen kan gå korrekt med ryggverksamhet och trampa under sig med nosen nästan i backen utan problem. Halsen ska vara sträckt med en obruten överlinje. Nosen ska alltid sträva framåt. Var nosen hamnar beror på var ryttaren placerar den. Titta på en häst som betar, den har fötterna under sig med sträckt hals.
Delvis rätt (beskrivningen av hur halsen ska längas och överlinjen vara obruten). Men delvis inte (nosen kan inte vara i backen när hästen arbetar korrekt). När hästen sänker nacken under mankens nivå hamnar den i framvikt, oavsett var bakbenen befinner sig. Den kan inte bära sig bakifrån i den positionen, inte lyfta manken ur bogbladen. Det är viktigt att låta hästen söka sig dit, för att länga hals och överlinje, slappna av och stretcha musklerna - men den ska inte jobbas där, vare sig framför eller bakom lod.
En betande häst befinner sig i balans, inte i samling. Den arbetar inte korrekt!
Det kan man inte jämföra med.
Att hästen har bakbenen under kroppen betyder inte nödvändigtvis att den bär mer med dem, och därmed avlastar frambenen. Är frambenen också under kroppen blir det bara triangulering av det och det är uppenbart att undertrampet i sig inte ger viktöverflyttning bakåt.
Samling bygger på bäckenets och bakbenens vinkling, så att en "uppförsbacke" skapas över ryggen och manken, där halsen fortsätter uppåt framåt i den obrutna linjen och nacken hamnar överst.
Ang svar till Lord Owen:
en fråga: Är det möjligt för en häst att trampa under sig och jobba med ryggen utan att gå med nacken högst? Eller är det någon form av muskelkedja (?) eller nått som bestämmer att hästen inte går korrekt om den inte har nacken högst?
... så tycker jag också att du ska kolla i de länkar vi tipsat om, både Daddes sidor och Kahlin Noir sidan ger dig svar på dina frågor om fysiologin, samband mellan hästens olika delar och hur de samverkar med varandra. På den sistnämnda finns massor av bilder på elithästar som travar fyrtakt, med förklaringar till varför det blir så. Finns fler sidor, men få så pedagogiska.
Sedan en sista, åter Bobo:
Nu ska jag faktiskt försvara Anky v G lite grann. Hon är en mycket skicklig ryttare och vet precis vad hon gör. Jag har sett henne rida både tävling och träning. Hon är faktiskt mycket mjuk och lyssnar otroligt mycket på hästen. Jag är ganska förundrad över hennes tränares metoder (hon har inte hittat på metoden själv) men för henne fungerar den på de hästar hon tar fram. Naturligtvis är det massor av hästar som inte klarar att bli ridna så, dom stannar inte kvar i hennes stall. Så länge hon får de framgångar hon får med att rida så kommer hon att fortsätta, helt klart. Det är lite skräckpropaganda över de bilder som visas på henne. När jag såg henne träna red hon inte alls hela tiden hästen i rollkur, det var under uppvärmningen. Men jag håller med om att hennes hästar får underlig halsmuskulatur.
Problemet är de som försöker imitera hennes ridning, utan att vara så skickliga och kunniga om hästen som hon är. De ser bara hennes framgångar på tävlingsbanan och hoppas komma lika långt genom att rida som hon. Vilket resulterar i alla dessa hästar med korta halsar, bakom lod, bakbenen släpande långt efter o.s.v.
Jag tror inte på rollkuren eller att öht rida hästar bakom lod, det är ett kardinalfel i den gamla skolan jag lärde mig rida i. Man skapar framvikt, viker av hästen i halsen så att inte halvhalterna går igenom, tappar bjudning osv. Men jag ser också ibland förbi det för att notera hennes skicklighet som ryttare. Träningen i övrigt (inte just rollkuren då) bygger på ett koncept som skapar väldigt elastiska, lösgjorda hästar. Mycket fri skritt i början är en del av konceptet (vet dock inte hur mycket det praktiseras). Genom att sedan skifta rörelser, tempo och arbetsställning ofta och därmed varva arbete med stretching, så har man en bra grund för en gymnastisk häst. Det konceptet kunde man använt utan rollkur och förhoppningsvis då skulle vi sett bättre ridning.
För det du beskriver som problem för sämre ryttare: hästar med korta halsar, bakom lod, bakbenen långt efter, för att inte tala om sänkt rygg och fyrtaktig trav är ju saker vi sett alldeles för mycket av även i AvG s tävlingsridning (även om nosarna börjar få sticka fram mer just på tävlingsbanan numer).
Tyvärr ser domarna inte det på samma sätt. Skickligheten på andra områden får väga över bristen på samling. Det tycker jag är sorgligt, och en fallgrop för modern dressyr. Vilket inte minst kan ses genom alla kotledsinflammationer och kissing-spines hästar.
