Jag fattar inte riktigt vad som hänt med mig och min häst, men det verkar som om en mindre förmögenhet av polletter trillat på plats samtidigt!
Tidigare har jag inte fattat varken hur man driver hästen framåt och ändå slappnar av i benen eller hur man håller handen stilla. Hästen är ettrig och spänd från början och det blir inte bättre av att jag är likadan..
Hela vintern när hon var skadad och vi bara skrittade, har jag tränat och tränat på att hålla handen stilla. Jag har stått framför badrumsspegeln och övat och känt efter var jag spänner mig och försökt låta bli att göra just det.
Benen har dock fortsatt klämma fram tills i söndags, när jag fick grundliga instruktioner om var det var jag skulle slappna av, utan att bli flaxig och obalanserad, och det släppte ytterligare igår på dressyrträningen.
Rätt som det var sa tränaren "det är tur att du har så mjuk och följsam hand, när din häst är ganska stirrig".
Jag har ju själv tyckt att min hand har blivit bättre och jag har inte fått några negativa kommentarer av min nya tränare, men detta beröm... Jag sken som en sol en lång stund, och det blev inte sämre av att jag fick min bästa trav med nersittning någonsin. Plötsligt kändes det inte studsigt och svårt, utan bara harmoni och jag fortsatte le!
Den tränaren är verkligen värd varenda krona, jag förstår precis vad hon säger och hennes inriktning passar min häst väldigt bra.
Nu ska vi bara rätta till mina andra olater och få Leia att bli mer liksidig och ta mer vikt med vänster bak, sen kan det bli riktigt kul!
Vi kanske tom kan få till hoppningen utan att fara runt som ett skållat troll på banorna...