Är det synd om ensamhundar?

[_Taggis_]

Saliga Pästos hade mer än gärna varit ensamhund hela livet. Nu var hon det från och till i flera år så jag såg tydligt hur hon ändrade sig som ensam eller i flock. Gråhundarna har definitivt utbyte av varandra, men inte av någon av de andra hudarna.

Dom grå är ju lite egna Men min schipperke som flyttade hem till mina föräldrar då hon var 8-9 år, blev de sista åren som knoll och tott med farsans gråhund. Därförinnan sket de gaska mkt i varandra när de umgicks men när de blev gamla satt de ihop, ffa gråhunden tydde sig jättemkt till schippen.
När schippen blev skruttig och sedan gick bort tog det mindre än 2 mån innan gråhunden kastade in handduken. De blev 13 resp 10 år

 

[attheedge]

Dom grå är ju lite egna Men min schipperke som flyttade hem till mina föräldrar då hon var 8-9 år, blev de sista åren som knoll och tott med farsans gråhund. Därförinnan sket de gaska mkt i varandra när de umgicks men när de blev gamla satt de ihop, ffa gråhunden tydde sig jättemkt till schippen.
När schippen blev skruttig och sedan gick bort tog det mindre än 2 mån innan gråhunden kastade in handduken. De blev 13 resp 10 år

Vad fint att läsa att även en gråtuss kan bonda så med annan hund

 

[iNHALE]

Tror det beror en del på individ men också hur de är uppväxta. Min borzoi växte upp som ensamhund och när vi flyttade ihop med sambon och hans labbe så fortsatte han att vara rätt självständig om man säger. Visste tyckte han om att leka med henne osv men det var mig han ville vara med. Mig ville han ligga och gosa med på soffan, men kom labben och ville gosa reste han sig och gick. Han var helt enkelt inte kontaktsökande med henne på det sättet. Då gick det bättre med andra borzoier, där kände han en annan sorts gemenskap och hade inga problem att dela soffa, men han och labben var för olika för att kunna knyta an till varandra på det sättet. De var spring-kamrater men inte mer, dock aldrig några bråk eller onda ögon men han bara ignorerade henne helt enkelt.

Hundar är ju sociala djur, men om det är sällskap av människa eller annan hund tror jag inte är lika viktigt ur välbefinnandesynpunkt, dvs jag tror inte att man generellt kan säga att hundar som bor ensamma med sin ägare mår verken bättre eller sämre än hundar som har hundsällskap utöver sin ägare.