Vet inte vad som hände igår, ballade ur totalt och åt mer än 2000kcal över vad jag ska äta
. Det blir liksom katastrof de dagar jag inte tränar... Kanske inte jämt men betydligt lättare att hålla kosten när jag tränar för jag blir inte alls lika hungrig/sugen då
.
Idag tränade jag 45 minuter på morgonen och har sovit, sen var jag på föreningsmöte och åt lite jättegod smörgåstårta. Har inte hunnit äta så mycket idag så det fanns utrymme för det. Flera som jag inte träffat sen i höstas påtalade att jag gått ner så mycket i vikt. Kan tänka mig att det blir en påtaglig skillnad när man inte setts på länge och nån undrade om det var med mening eller om nåt hänt. Väldigt omtänksamt, det ju inte säkert att all viktnedgång är planerad eller av positiv karaktär
.
Tyvärr så trots 27kg ner på vågen så känns kroppen som jag sovit på en hög tegelstenar, knät är bättre men har haft lite känningar och min hälsporre verkar hålla i sig.. Går jag tillbaka till för över ett år sen, innan jag skadade min minisk så känner jag inte nån jätteskillnad rent fysiskt åt det positiva hållet iallafall. Sen skulle jag säkert ha det ännu jobbigare Idag om jag inte gått ner i vikt men det inte som om jag magiskt känner att livet är mycket lättare Idag än för över ett år sen trots ganska ordentlig viktnedgång
.
Sen så har jag ju varit i ganska fysiskt god form innan miniskskadan då jag tränat regelbundet senaste 20 åren och haft en aktiv livsstil fast jag vägt för mycket.
Blev lite långt, ber om ursäkt för rabblade, skriver bara ner mina tankar..