Studera senare i livet

[Malibu_Stacy]

Juste det hade jag helt glömt bort! Men flaskhalsen till BT-tjänster och ST-tjänster kommer nog kvarstå tyvärr.

Ja tyvärr lär det nog ändå bli flaskhalsar!

 

[Ainon]

Jaså, jag visste faktiskt inte att man inte kunde ha två legitimationer samtidigt. Men ja, det är väl som du säger, att en sådan ändring skulle kräva stora uppoffringar och då vet man ju inte om det är värt längre.

Det är väl lite de funderingarna jag har just nu, vilka uppoffringar jag är villig att göra och vilken utdelning de kan ge. Kan jag bygga vidare på det som jag har nu är det såklart fördelaktigt. Jag vet inte heller vad just en master skulle göra för skillnad mot (motsvarande) fristående kurser på avancerad nivå, kanske skulle det ta mig en bit vidare och att just examen inte är helt nödvändig. Får nog träffa en SYV!

Glöm inte att du kan få ut en master/magister examen även med fristående kurser. Men SYO låter som en bra idé

 

[Ainon]

AT-tjänsten avskaffas, från hösten 2021 är det istället 6 års läkarstudier. Som läkare tjänar jag nog absolut mer än som veterinär, men det krävs många år även efter studietiden innan man kommer upp i några högre löner. Oavsett kommer det liksom inte löna sig ekonomiskt egentligen, med tanke på tidigare 5,5 års studier med fullt CSN-lån. Det var inte länge sedan DN publicerade någon undersökning som visade att många akademiker generellt har rätt dålig livslön i och med dom långa studierna. Att då ta två av de längsta utbildningarna och sedan ett stort bolån på det (bor i stockholm), nä jag tvivlar på att jag har någon ekonomisk vinning på det.

Jag räknade att jag skulle ha tjänat in inkomstförlusten från utbildningen efter ca 21år (heltidsarbete)

 

[farin]

Jag gjorde ett skifte som väldigt vuxen , började min andra utbildning strax innan jag fyllde 40. Läste in kandidat och magister (master var ovanligt inom mitt område då, vanligare nu) samtidigt som jag jobbade. De första åren jobbade jag cirka 80%, ett par terminer var jag helt studieledig och hade då CSN, främst för att inte tappa SGI, kunde levt på sparade pengar. Några terminer jobbade jag 50-60%. Nyckeln för mig var att jag hade få campusförlagda föreläsningar och mycket eget arbete. Reste en del i dåvarande arbete och hade all tid i världen på kvällarna på hotellrummen för att plugga.

Inte för att min erfarenhet hjälper dig på något vis alls Du har ju dina val du måste göra. Det enda som är säkert är att du måste avstå något. Antingen pengar - jobba så lite som möjligt för att kunna fokusera på studier. Eller tid till övriga livet - jobba så mycket du kan med tanke på föreläsningar mm, lägg övrig tid på att plugga. Risken är att du med det senare valet även avstår från framtida hälsa... Utmattning kommer inte alltid i den belastande situationen utan bygger upp under många år. (Tyvärr egen erfarenhet.)

Men - att plugga nu, medan ni bor i en liten lägenhet och bara är två vuxna, bättre läge kommer du inte ha!
Alternativet är att inte plugga förrän eventuella barn är i skolålder och ni vuxit in i den ekonomi ni får med ny bostad. Hur länge står du ut med den typen av jobb du har nu? Hur länge är din kandidat tillräcklig för att ha vad du behöver för en master? Kompenserar din erfarenhet då med dina äldre akademiska meriter? Svårt att veta innan såklart, men värt att fundera över.

 

[Voeux]

Glöm inte att du kan få ut en master/magister examen även med fristående kurser. Men SYO låter som en bra idé

Kan man det? Jag tycker bara jag hittar program vart jag än tittar, och lite kurser. Men man kanske kan läsa kurserna och sen bara hoppa på uppsatskurserna sedan? Ja det låter ju som att SYV är en bra idé

 

[Malibu_Stacy]

Jag räknade att jag skulle ha tjänat in inkomstförlusten från utbildningen efter ca 21år (heltidsarbete)

Visst har du också bytt bana? Eller blandar jag ihop dig med någon?

 

[monster1]

Det går såklart bra att studera sent i livet (om man nu tycker 32 är sent). Jag gick mitt första år när jag var ca 30 år och det gick utmärkt. Jag hade flera studiekamrater som hade avbrott för att få barn och sedan tog upp studierna igen (jag läste ett yrkesprogram master). Min syster som läste ett mer teoretiskt program som inte krävde närvaro på universitetet mer än för föreläsningar läste färdigt sitt sista år samtidigt som hon var barnledig och skrev sitt exjobb samtidigt med de sista tentorna (kanske inte att rekommendera men det gick ju tydligen). Min mamma gick och vallade bebis medan syrran skrev tentor och syrran kom ut och ammade i pauserna. Jag är INTE av den kalibern kan jag ju lugnt säga. De flyttade dock inte från sin lilla tvåa förrän barn två dök upp och det blev helt omöjligt att bo kvar pga av trängsel. Det handlade dock delvis om att de är petiga med vad de ville ha för bostad.

 

[Ainon]

Visst har du också bytt bana? Eller blandar jag ihop dig med någon?

Det var tanken men jag är kvar, bara inte så aktivt arbetande på sistone pga barnskaffande och sjukskriven under graviditeterna och då försöket till byte till humanvården där mellan.

 

[Skye]

Någon här på Buke som gjort det, och hur får man livet och ekonomin att gå ihop?

Jag har en kandidatexamen sedan fem år tillbaks och har sedan dess arbetat inom relevant område, men upplever ändå att jag hamnat en bit ifrån vad jag verkligen vill göra. För två år sedan så började jag söka efter nya jobb men jag fick ingen respons alls. Jag upplever att många arbeten som utannonseras inom offentliga verksamheter egentligen redan har tillsats internt, men de måste annonsera ändå. Samt att det är svårt att gå mellan privat verksamhet och offentlig, jag känner mig oönskad som enbart arbetat inom näringslivet och inte inom politiskt styrda verksamheter tidigare. Trots att jag i grunden är just statsvetare. Strax därefter fick vi en ny ledning på vårt bolag och vår arbetsmiljö och kultur insjuknade ganska snabbt. Jag mådde dåligt på jobbet och när en arbetsbekant som jag jobbat tillsammans med tidigare skulle tillsätta en liknande tjänst som min på sitt bolag så tog jag en livlina, och bytte.

Nu känner jag att jag har målat in mig i ett hörn, jag har gjort samma sak hela mitt yrkesliv och utsikterna med min kompetens är ganska begränsad. Jag är tacksam över mitt trygga jobb och en bra arbetsplats, men jag är ostimulerad och vill tillbaks till politiken. Så, nu funderar jag på att helt enkelt gå tillbaks till universitetet och ta en masterexamen. Jag tror att de jobb jag vill ha i framtiden kräver det och det skulle vara ett bra sätt att ta sig ur de här hjulspåren jag hamnat i. Problemet är att många masterprogram enbart erbjuds på heltid och jag måste arbeta samtidigt. Vi hoppas även på barn inom en ganska nära framtid och vi behöver skaffa större boende. Det känns som att allting händer samtidigt, men jag vill inte heller sitta här om ytterligare fem år och trampat ner spåren ytterligare. Kanske sitter jag då på en chefstjänst med bättre lön, har köpt ett dyrare boende och upplever det som ännu svårare att byta bana när det finns fler munnar som ska matas. Jag ser framför mig hur jag kommer blir olycklig i mitt arbetsliv om jag inte lyckas ändra inriktning.

Så efter en lång utläggning så kommer jag tillbaks till frågan ovan, hur gör man? Går det att kombinera studier på avancerad nivå med arbete? Hur vanligt är det att man kan läsa en master på deltid? (ska boka in en tid med studievägledare och prata om detta, givetvis). Någon här som gjort något liknande, och hur fick ni ihop livspusslet?

Har 2 hästar, hund, bil och villa.
Jag valde att började plugga igen när jag var 36, pluggar nu heltid, tar tilläggslån så jag får ut 15' och jobbar vid sidan om.
Jag går in på mitt sista år nu och kommer att börja jobba ännu mer än tidigare.
Tycker det funkat bra att jobba samtidigt, förutom under VFU terminen.

Man har ju dock inte så mycket fritid

 

[Malibu_Stacy]

Det var tanken men jag är kvar, bara inte så aktivt arbetande på sistone pga barnskaffande och sjukskriven under graviditeterna och då försöket till byte till humanvården där mellan.

Jag förstår tänker du fortsätta försöka med humanvården längre fram eller la du det på hyllan för gott?

 

[Morran]

Jag är inne på mitt 8:e högskoleår, fyller 40 nästa år.
Läste nåt år på universitet, läste sen ytterligare en kandidatexamen, jobbade 5-6 år, fick barn nr 1, tröttnade på mitt jobb. Blev gravid igen och tänkte "nu eller aldrig".
Började läsa till sjuksköterska heltid på distans 5v innan beräknad förlossning. Barn nr 2 kom mellan två tentor, perfekt . Läste hela första året utan CSN, eftersom man kan studera på distans och få föräldrapenning samtidigt.
Läste klart de sista två åren med CSN med tilläggslån, jobbade extra parallellt.
Jobbat ett tag och nu har jag hittat rätt och läser till specialistsjuksköterska på 50%. Jobbar 100% då jag inte har nån CSN kvar. Visst är det pressat ibland, men det funkar. Sen underlättar det utan tvekan att ha en partner som är helt med på tåget och tar större del hemma när det är körigt och som också har en stabil heltidsinkonst.

 

[Ainon]

Jag förstår tänker du fortsätta försöka med humanvården längre fram eller la du det på hyllan för gott?

Det är lagt på hyllan för gott.

 

[Ainon]

Kan man det? Jag tycker bara jag hittar program vart jag än tittar, och lite kurser. Men man kanske kan läsa kurserna och sen bara hoppa på uppsatskurserna sedan? Ja det låter ju som att SYV är en bra idé

Ja det går, krävs en viss fördelning av högskolepoängen och uppsats såklart. Det borde syv på aktuellt universitet kunna hjälpa dig att lägga upp en studieplan för om det är den väg du vill pröva

 

[Flavor]

För mig försvåras dessutom en karriärväxling ytterligare av att jag inte kan inneha två legitimationer samtidigt. Drömmen vore att jobba delvis som veterinär och delvis som läkare, men det är omöjligt så som det ser ut. Dessutom skulle min så kallade livslön enbart sjunka om jag påbörjade en läkarutbildning nu, eftersom jag skulle behöva ta lån på ett eller annat sätt och redan sitter med en studieskuld på flera hundratusen från veterinärstudierna.
Så pengamässigt skulle det vara ett dåligt drag och jag skulle behöva prioritera om rejält och göra en hel del uppoffringar under studieåren.

Kan man inte ha två legitimationer samtidigt? varför är det så? Jag trodde man kunde ha förskolelärare leg samt lärare leg samtidigt, är det för att det är i samma "yrkesgrupp"?

 

[Sonic76]

Kan man inte ha två legitimationer samtidigt? varför är det så? Jag trodde man kunde ha förskolelärare leg samt lärare leg samtidigt, är det för att det är i samma "yrkesgrupp"?

ja som lärare kan du ha fler legitimationer

 

[Malibu_Stacy]

Kan man inte ha två legitimationer samtidigt? varför är det så? Jag trodde man kunde ha förskolelärare leg samt lärare leg samtidigt, är det för att det är i samma "yrkesgrupp"?

Jag tror nog att lärare är det enda undantaget. Vad jag vet kan man inte vara sjuksköterska samtidigt som man är läkare, eller läkare och veterinär, eller veterinär och djursjukskötare men kanske har fel.

 

[Kirre]

Jag tror nog att lärare är det enda undantaget. Vad jag vet kan man inte vara sjuksköterska samtidigt som man är läkare, eller läkare och veterinär, eller veterinär och djursjukskötare men kanske har fel.

Inom samma typ av yrkeskår blir det ju knasigt men två olika som inte står i motsats till varandra borde det ju inte vara något konstigt. Det finns ju de som är leg sjuksköterskor och som sedan blivit leg djursjukskötare.

 

[Alexandra_W]

Läste 4.5 år heltid på plats med start när jag var nästan 35. Hästar och hus och billån och hela kittet. Hade fullt lån plus tilläggslån och arbetade 50% i terminerna och heltid på sommaren.

Det går men kan inte rekommendera det ändå, det sliter. Men det går absolut så vill du studera så kör!

 

[Malibu_Stacy]

Inom samma typ av yrkeskår blir det ju knasigt men två olika som inte står i motsats till varandra borde det ju inte vara något konstigt. Det finns ju de som är leg sjuksköterskor och som sedan blivit leg djursjukskötare.

Nja, de har ju inte fått leg utan ett ”godkännande att arbeta inom djurvården” vilket ändå inte är samma som en till legitimation. I praktiken får de såklart utöva samma saker som en leg DSS. Men nu har de sedan en tid tagit bort det där med godkännande, så en sjuksköterska måste numera göra som alla andra och gå hela djursjukskötarutbildningen (om jag inte fått allt om bakfoten).
Jag får läsa på, men jag har för mig att jag gjort det tidigare och att det inte går att utöva yrket veterinär och läkare samtidigt.

 

[Modest]

Jag tror nog att lärare är det enda undantaget. Vad jag vet kan man inte vara sjuksköterska samtidigt som man är läkare, eller läkare och veterinär, eller veterinär och djursjukskötare men kanske har fel.

Men alla sjuksköterskor som läser på läkarprogrammet, offrar de sitt ssk-leg alltså? Aldrig hört.