Mmmmm.För mig är det just inställningen att man är konstig som inte tjuter av glädje för ens kollega på en annan avdelning (hejar i korridoren max) har gift sig i helgen som är jobbig. Liksom, jag känner inte ens människan. Ett grattis kan jag absolut säga, men jag förstår inte riktigt behovet av att veta allt... Barn förstår jag heller inte riktigt grejen att visa upp på en arbetsplats.. En kollega är nästan lite tjurig på en annan för att hon inte kommit förbi med barnen
Männen verkar inte alls ha samma krav på sig att visa intresse, som tjej ska man däremot vilja veta allt.
Dessutom förväntas man vara VÄLDIGT intresserad av bekantas barn. Jag var intresserad av mitt egna fantastiska underverk.
Men människor i mycket späd ålder har jag inget gemensamt med.
Precis som jag inte hyser något intresse för 47-åringar eller 26-årngar.
Personer är jag intresserad av. Oavsett ålder.