Störiga saker vi stör oss på, del 25

Status
Stängd för vidare inlägg.
Jag har tagait fem sprutor. Har reagerat en enda gång.
Övriga gånger har jag glömt sprutan nån timme efter.
Håller tummaarna att du mår likadant.
Väntar på min 5e men tyvärr kan man inte boka tid förrän efter 16.00. Dvs jag måste köra hem i mörker, jag kör ogärna i mörker nuförtiden (ålders relaterat) så tänkte vänta till det fortfarande är ljust när jag far hem.
 
Jag stör mig på att min fina, omtänksamma, underbara svärmor inte talar klarspråk med oss. Hon sökte akutvård för mycket kraftig magvärk och illamående, vilket troligen är någon form av cancer enligt blodprov och röntgen. Vid frågan "vart sitter det?" fick jag svaret "det är lite diffust", och givetvis antar jag då att det är flera ställen och att min svärmor inte riktigt har förstått allt läkaren har sagt. På tisdag är det ny röntgen av något slag, och onsdag biopsi för att se vad exakt det är för något.

Jag vill veta allt så att jag kan förbereda mig mentalt för framtiden och hur mycket jag eventuellt behöver ta hand om min partner. Jag stör mig på att livet inte är rättvist och att min partner som är en underbar människa potentiellt förlorar båda sina föräldrar alldeles alldeles för tidigt.

Spontant känns det ju rätt allvarligt med de symptomen. Hon är så dålig att hon är sjukskriven, och det är fasen den kruttanten aldrig.
Vi bor 30 mil från varandra och just nu känns det som att det är alldeles för långt bort.

Sorry, var tvungen att skriva av mig lite och vill inte ha egen tråd eller något. Jag är bara så orolig för henne och även för hur jag ska klara att stötta min partner genom detta, igen.
 
Döden.

I synnerhet den smygande skrutt-döden. Det känns som om alla som jag bär i hjärtat är döende. Eller döda.

Hunden har njursvikt. Min kvarvarande släkt cancer (hålls nere av behandling, men kommer att vinna en dag), Släkting fyller tio år med alzheimer-diagnos vilket är en hemskt lång tid, min reskompis har plötsligt åldrats och pumpen krånglar.

Till på köpet har de döda inte vett att hålla sig borta, utan jag drömmer om dem och deras ouppklarade affärer.
 
Jag stör mig på att min fina, omtänksamma, underbara svärmor inte talar klarspråk med oss. Hon sökte akutvård för mycket kraftig magvärk och illamående, vilket troligen är någon form av cancer enligt blodprov och röntgen. Vid frågan "vart sitter det?" fick jag svaret "det är lite diffust", och givetvis antar jag då att det är flera ställen och att min svärmor inte riktigt har förstått allt läkaren har sagt. På tisdag är det ny röntgen av något slag, och onsdag biopsi för att se vad exakt det är för något.

Jag vill veta allt så att jag kan förbereda mig mentalt för framtiden och hur mycket jag eventuellt behöver ta hand om min partner. Jag stör mig på att livet inte är rättvist och att min partner som är en underbar människa potentiellt förlorar båda sina föräldrar alldeles alldeles för tidigt.

Spontant känns det ju rätt allvarligt med de symptomen. Hon är så dålig att hon är sjukskriven, och det är fasen den kruttanten aldrig.
Vi bor 30 mil från varandra och just nu känns det som att det är alldeles för långt bort.

Sorry, var tvungen att skriva av mig lite och vill inte ha egen tråd eller något. Jag är bara så orolig för henne och även för hur jag ska klara att stötta min partner genom detta, igen.
DeEt blir inte bra när saker hemlighåll.
Min svärmor hade "bekynmmer". Låg inlagd och de skulle operera. De öppnade, och sydde igen utan att göra nåt. Svärmors version var att "de hittade inget". Ja, ta den om törnrosa också.:meh: Ingen trodde på henne.
Så hon dog utan att nån i släkten visste vilken cancer det ar. Nu har en av sönerna ändtarmscancer.
Den ena sonen gick sönder när mamman dog och det tog en massa år för honom att bli "riktig" igen.

Nä, öppenhet är det bästa för precis alla.
 
Jag ska ALDRIG MER söka bygglov. Fy fan vilken krånglig process.. Då ska jag bara ha upp ett sketet tunnelväxthus, men jag måste ändå skicka in ritningar på hur det ska se ut i alla vinklar O_o Ok, jag förstår om det är ett hus-hus, men en tunnel? Jag skickade in en fyrkant med måtten inritade, vi får väl se om de godkänner det.
Dessutom verkar de vilja att man använder deras egna karta. Trots att jag hämtat kartan i kommunens eget system och alla viktiga grejer är medritade. Bara kartan kostar 1200 att få ut. Jag vill inte veta vad själva anmälan (för tekniskt sett är det en anmälan, inte lov) kommer kosta.
 
DeEt blir inte bra när saker hemlighåll.
Min svärmor hade "bekynmmer". Låg inlagd och de skulle operera. De öppnade, och sydde igen utan att göra nåt. Svärmors version var att "de hittade inget". Ja, ta den om törnrosa också.:meh: Ingen trodde på henne.
Så hon dog utan att nån i släkten visste vilken cancer det ar. Nu har en av sönerna ändtarmscancer.
Den ena sonen gick sönder när mamman dog och det tog en massa år för honom att bli "riktig" igen.

Nä, öppenhet är det bästa för precis alla.
Ja jag tänker att när biopsin är klar och sådär så ska jag ta ett allvarligt prat med henne. Påminna henne hur det var för oss när hennes make gick från pigg och frisk till död inom ingen tid alls. Att vara förberedd, att få förmånen att potentiellt säga hejdå ordentligt vore ett privilegie. Om det nu är åt det hållet det är på väg. Det vet vi ju inte än.
 
Ja jag tänker att när biopsin är klar och sådär så ska jag ta ett allvarligt prat med henne. Påminna henne hur det var för oss när hennes make gick från pigg och frisk till död inom ingen tid alls. Att vara förberedd, att få förmånen att potentiellt säga hejdå ordentligt vore ett privilegie. Om det nu är åt det hållet det är på väg. Det vet vi ju inte än.

Det kanske är olika hur man är?
Jag hade absolut inte velat dela med mig om min sjukdom till min släkt. Hade inte heller velat ta "farväl" osv. Så kan känna igen mig i hennes beteende.
 
Det kanske är olika hur man är?
Jag hade absolut inte velat dela med mig om min sjukdom till min släkt. Hade inte heller velat ta "farväl" osv. Så kan känna igen mig i hennes beteende.
Jo absolut. Men jag tänker att vi ändå vill veta om vi pratar 20 år eller några månader. Och vill hon absolut inte svara så är det givetvis upp till henne. Men jag tror att hennes beteende bottnar sig i omtanke om oss - och då blir det ju fel på alla sätt och vis. Vi vill hellre veta vad som händer. Vi bor liksom 30 mil bort. Har hon bara månader kvar så vill vi kanske prioritera om i vår ekonomi och hälsa på lite oftare så länge hon har ork för det. Sånt måste planeras. Annars kör vi 3 ggr/år som det har varit nu. Och är det något som går snabbt så hinner vi inte ner en enda gång till om vi har oflyt.
 
Jo absolut. Men jag tänker att vi ändå vill veta om vi pratar 20 år eller några månader. Och vill hon absolut inte svara så är det givetvis upp till henne. Men jag tror att hennes beteende bottnar sig i omtanke om oss - och då blir det ju fel på alla sätt och vis. Vi vill hellre veta vad som händer. Vi bor liksom 30 mil bort. Har hon bara månader kvar så vill vi kanske prioritera om i vår ekonomi och hälsa på lite oftare så länge hon har ork för det. Sånt måste planeras. Annars kör vi 3 ggr/år som det har varit nu. Och är det något som går snabbt så hinner vi inte ner en enda gång till om vi har oflyt.

Jag förstår! Det där kan nog vara svårt att dela med sig av. Min pappa visste men han sa inget. Efter att han gått bort insåg vi att han hade ordnat och planerat med en rad praktiska saker utan att någon visste det. Det blev en chock för oss att han gick bort så snabbt, men jag respekterar hans beslut fullt ut. Jag tror att han behövde egentid för att processa saker på egen hand.
Det kan också handla om att hon inte känner att hon vill umgås med människor när hon inte mår bra. Men har ni bra kontakt kanske ni kan prata om det. Dock viktigt att vara lyhörd och att inte ta illa upp. Hon ska ju inte träffa er för er skull tänker jag. Man kan känna ganska många känslor som verkar "ologiska" för omgivningen när man är sjuk. Just efter en diagnos är det också vanligt att man behöver egentid och inte orkar stöta och blöta detta med omgivningen i alltför stor utsträckning. Man behöver liksom tid för sig själv att bearbeta. Att känna krav på att informera anhöriga och kanske ställa upp på att träffa folk som vill "ta farväl" blir kanske för mkt. Plus att det inte är säkert att läkarna kan ge några klara besked att vidarebefordra vilket kan kännas pressande.
 
Senast ändrad av en moderator:
Jag förstår! Det där kan nog vara svårt att dela med sig av. Min pappa visste men han sa inget. Efter att han gått bort insåg vi att han hade ordnat och planerat med en rad praktiska saker utan att någon visste det. Det blev en chock för oss att han gick bort så snabbt, men jag respekterar hans beslut fullt ut.
Det kan också handla om att hon inte känner att hon vill umgås med människor när hon inte mår bra. Men har ni bra kontakt kanske ni kan prata om det. Dock viktigt att vara lyhörd och att inte ta illa upp. Hon ska ju inte träffa er för er skull tänker jag. Man kan känna ganska många känslor som verkar "ologiska" för omgivningen när man är sjuk.
Ja precis. Det är därför jag tänker att det är bättre att jag pratar med henne. Även om jag älskar henne så har jag givetvis lättare att hålla känslorna i skack än vad min partner har. Vi har väldigt bra kontakt, jag kände henne innan jag träffade hennes son. Faktiskt så gick det till lite såhär "Fan, dig vill jag ha som svärmor, du har ingen son jag kan träffa??". Och på den vägen är det ;)
 
Att jag skjutit på att tömma min gammdator så länge och övergå helt till den nya. Igår bestämde jag mig för att göra det idag, igårkväll lät den lite konstigt just innan avstängning. Idag känner den inte av hårddisken :cry::cry::cry:

Testat några tips men inget funkar, finns recoveryläge som kanske kan hjälpa men att komma in där och... Våga.

Enbart mitt fel men inte vad jag behövde idag:banghead:
 
Det kanske är olika hur man är?
Jag hade absolut inte velat dela med mig om min sjukdom till min släkt. Hade inte heller velat ta "farväl" osv. Så kan känna igen mig i hennes beteende.
Tror det är värre om den sjuke har barn. Som barn vill man veta och man vill inte överraskas om ett plötsligt besked om att den närstående gått bort.
 
Huvudvärk var och varannan dag. Blir så less. Bryter inte ut i nån riktig migrän heller utan ligger mest och pyr bara. Mår ju apdåligt och orken är obefintlig. Har typ varit så hela vintern. Så fort det är nån stress eller väderomslag eller nått annat idiotiskt. Jag har massor att göra som jag inte pallar med nu ju. Idag blir jag sjukt varm emellanåt åxå och börjar svettas. Livet är underbart nu
 
Blir störd över ett företag som annonserar efter folk att anställa inför sommaren. De har två annonser ute, en för receptionist och en för lokalvårdare. På båda annonserna står att "På xxx finns en historia av att rekrytera unga förmågor..."

Va falls liksom? Duger man inte om man är äldre?
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Tjatter Vi fortsätter väl här? 😁 Stör mig på munsår i mungipan och inflammerat tandkött...
88 89 90
Svar
1 783
· Visningar
87 229
Senast: Sel
·
  • Låst
Tjatter Ny tråd! Jag stör mig på att jag inte har nåt att störa mig på 😂
99 100 101
Svar
2 008
· Visningar
103 734
Senast: pepp
·
Fordon De extremt skarpa, vita LED-ljusen som alla nyare bilar verkar vara utrustade med. Jag blir nästintill bländad av dem, även om det bara...
2
Svar
27
· Visningar
371
  • Låst
Tjatter Gamla full. Här är en ny! Jag stör mig på att helgen gick i raketfart.
99 100 101
Svar
2 005
· Visningar
122 163
Senast: Lingon
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Muddypaws 24/25
  • Ta bort tandsten med ultraljud
  • Avlivning älskade katt

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp