Jag tycker det är viktigt att folk får skriva av sig och man får känna som man känner. Känslor av ensamhet är en sak som jag har stor förståelse och medkänsla för. Det är bra och viktigt att ventilera.
Men gud vad jag stör mig på idén om att det på något vis skulle vara ett misslyckande att vara singel. Det är ett så otroligt destruktivt och förlegat tankesätt som framför allt påverkar kvinnor så himla negativt. En effektiv patriarkal piska för att få kvinnor att prioritera kärleksrelationer högre än allt annat, oavsett kvaliteten på relationen.
Ens relationsstatus säger exakt ingenting om ens livskvalitet och lycka. Att vara singel kan vara en bedrift, något man åstadkommit, något att fira och vara stolt och glad över. Det kan innebära att man äntligen lyckats ta sig ur en dålig eller destruktiv relation, eller helt enkelt bara att man lyckats börja prioritera sina önskemål och behov så pass att man tackar nej till de relationer som inte funkar för en. Jag har för mig att det till och med finns en studie som visar att män blir lyckligare av att vara i relationer än att vara singel, men för kvinnor är det tvärtom. Kontrasten av detta jämfört med kulturella föreställningar som fortfarande försöker skamma kvinnor till att vara i relationer är talande.
Jag tycker kvaliteten på ens relationer till andra och till sig själv är en så mycket vettigare måttstock.
