Alternativt ”You should be.” eller till och med ”You will be.” om man vill introducera lite extra spänning i relationen.”Yes, how dare you?” är det enda rimliga svaret imo.
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Alternativt ”You should be.” eller till och med ”You will be.” om man vill introducera lite extra spänning i relationen.”Yes, how dare you?” är det enda rimliga svaret imo.
Vad händer om du förekommer dem och säger prosit?Folk som ber om ursäkt när de nyser. Det är förmodligen en ganska brittisk sak (?), här ber vi ju om ursäkt för saker till höger och vänster och allt däremellan, och i vanliga fall gillar jag det men när det kommer till nysningar blir det bara så himla konstigt! Det är ju liksom ingenting man kan kontrollera, eller rå för, så varför be om ursäkt för det? Och vad ska jag som icke-nysare säga, "no problem"? "You're excused"?
Men ja! Min man (som är finsk och från landsbygden, så inget brittiskt där inte) ber om ursäkt när han hostar, nyser, snyter sig och JAG BLIR SÅ ORIMLIGT PROVOCERAD.Folk som ber om ursäkt när de nyser. Det är förmodligen en ganska brittisk sak (?), här ber vi ju om ursäkt för saker till höger och vänster och allt däremellan, och i vanliga fall gillar jag det men när det kommer till nysningar blir det bara så himla konstigt! Det är ju liksom ingenting man kan kontrollera, eller rå för, så varför be om ursäkt för det? Och vad ska jag som icke-nysare säga, "no problem"? "You're excused"?
Stör mig ofantligt på att Kristersson alltid låter som att han talar till en förskoleklass. Så långsamt och omständigt och övertydligt och med så mycket pauser och gestikulerande. Pust.
Kanske för att han faktiskt tycker att han är så mycket bättre och smartare än alla andra? Så han måste vara övertydlig för att vi mindre smarta ska begripa?Stör mig ofantligt på att Kristersson alltid låter som att han talar till en förskoleklass. Så långsamt och omständigt och övertydligt och med så mycket pauser och gestikulerande. Pust.
Ja, det är mycket möjligt. Säger ju en del om människosynen. Eller att han inte har så mycket att säga så han fyller ut med brödtext, på nåt vis. Som en dålig rapport i skolarbetet. Själv känner jag bara "men speed it up och kom till saken, för bövelen". Provade att dubbla hastigheten på youtube - då ser han helt hysterisk ut med sitt viftande istället.Kanske för att han faktiskt tycker att han är så mycket bättre och smartare än alla andra? Så han måste vara övertydlig för att vi mindre smarta ska begripa?
Bara en teori
Haha, mormor i ett nötskal! Nuförtiden låtsas jag bara att jag känner dem. "Jahaa! Han den där Knut, ja. På tredje våningen? "Men ja! Svärmor håller på sådär!
"Jag såg Gunnel idag och hon berättade att Anders hade bytt jobb. Nu jobbar han med Sylvias kusins granne Berit."
Jag har liksom aldrig hört eller sett människorna förr.
Ja jag nickar och ler bara och säger "ahaa" och "jaså" och "nä men är det sant"Haha, mormor i ett nötskal! Nuförtiden låtsas jag bara att jag känner dem. "Jahaa! Han den där Knut, ja. På tredje våningen? "
"Nej Knut bor på Trappgatan."
"Förstås, det visste jag ju! Duh!"
Och fortsättning på svärmor:Haha, mormor i ett nötskal! Nuförtiden låtsas jag bara att jag känner dem. "Jahaa! Han den där Knut, ja. På tredje våningen? "
"Nej Knut bor på Trappgatan."
"Förstås, det visste jag ju! Duh!"
Mina släktingar håller också på så där.Och fortsättning på svärmor:
Har bytt jobb och fick nyss första arbetsturslistan. Hon bad mig läsa upp alla namn för HON KAN JU KÄNNA NÅGON. Efter att jag läst upp namnen säger hon "ja men är person x från kommun y?" jag säger att jag inte har en blekaste aning. Då försöker hon igen med
"så är du säker på att det inte står under deras namn vilken kommun de kommer från?"
Nej svärmor, det gör ju i regel inte det på en arbetsturslista
"och morgonturen gör Lasse från kommun x, född i kommun y"
En kollega är också hopplös med det där.Haha, mormor i ett nötskal! Nuförtiden låtsas jag bara att jag känner dem. "Jahaa! Han den där Knut, ja. På tredje våningen? "
"Nej Knut bor på Trappgatan."
"Förstås, det visste jag ju! Duh!"
Särskilt två kollegor på jobbet är helt Hopplösa med den där småstadsgrejen!En kollega är också hopplös med det där.
-Nämen nog vet du väl vem Lisa är.
-Nä
-Britta och Pers dotter
-nä, vet inte vem Britta och Per är heller
-vet du inte vem Britta och Per är?
Och ibland låter det så här:
-Britta och Per ska sälja huset.
-Jaha? Jag vet inte vem det är.
-inte?... vet du, ska deras dotter gifta sig?
Ingen aning, jag vet inte vem varken Britta, Per eller deras dotter är.
Högg bara sista inlägget i diskussionen men jag har två kompisar (dom är gifta) som är sådär men med datum. Dom kan berätta om en händelse och sen fastnar dom i ”det var i oktober 2005”. ”Nej det var snö så det måste varit december 2007”. ”Nä vi hade precis varit på Cypern med x och dom lärde vi känna i 9an. Så det måste varit i september 2006”. Osv i all evighet, tills dom glömt bort vad som skulle berätta från första början.Särskilt två kollegor på jobbet är helt Hopplösa med den där småstadsgrejen!
"I've not seen xx in a while, didn't she live up on XX?"
"Yes, but she has moved to xx. I have seen her brother though, what was his name again?"
"What WAS his name?"
Och trots att diskussionen inte har Någonting överhuvudtaget att göra med brodern måste det gås igenom hela klasslistor med namn, varpå de snart börjar diskutera vad den där kassörskan som för tio år sedan brukade jobba i möbelbutiken på hörnet (som sedan dess är stängd) hette nu igen, och gifte hon inte sig med... vad han nu hette?
Ibland vill jag bara ställa mig upp och vråla:
"WHAT DOES IT MATTER?!"
Det där kan jag dock göra mig lite skyldig till ibland, sådär när man vet att man borde veta namnet/året, så fastnar man på det trots att det har noll relevansSärskilt två kollegor på jobbet är helt Hopplösa med den där småstadsgrejen!
"I've not seen xx in a while, didn't she live up on XX?"
"Yes, but she has moved to xx. I have seen her brother though, what was his name again?"
"What WAS his name?"
Och trots att diskussionen inte har Någonting överhuvudtaget att göra med brodern måste det gås igenom hela klasslistor med namn, varpå de snart börjar diskutera vad den där kassörskan som för tio år sedan brukade jobba i möbelbutiken på hörnet (som sedan dess är stängd) hette nu igen, och gifte hon inte sig med... vad han nu hette?
Ibland vill jag bara ställa mig upp och vråla:
"WHAT DOES IT MATTER?!"
Alltså mycket är jag, men inte synsk!Vad händer om du förekommer dem och säger prosit?