Sommarföräldrar 2022

[Skrottiskrott]

Funderade på om jag skulle svara och kom sen fram till att jag hade mått väldigt bra av att läsa det här i våras. Så kanske kan det hjälpa någon annan med. Varning för att det kan bli långt.

Mitt barn är född 29 mars, jag tränar vanligtvis 7 dagar i veckan plus aktivt jobb så trodde att jag skulle komma tillbaka supersnabbt. Hade endast en rift som syddes med två stygn. Jag har haft ont, dels nervsmärta men också tyngdkänsla i bäckenbotten efter i princip all ansträngning. Efter 5-6 v var ansträngning fortfarande att gå 10 min promenad runt kvarteret

Kom till mammamage-utbildad fysioterapeut så har från början fått hjälp med övningar att hitta magmuskler och träningsschema. Rekommenderas varmt. Sen har mottot varit slow and steady wins the race. Sedan några veckor tillbaka kan jag äntligen göra saker utan att behöva ta hänsyn eller planera. Tex gå en långpromenad på fm och sen rida på kvällen. Är inte längre begränsad i hur långt eller snabbt jag kan gå. Har börjat klättra och rider som vanligt, har försökt springa men det gör fortfarande ont så det får vänta.

Vill inte skrämmas men snarare förmedla att ibland tar det tid. Och det är också normalt. Jag har känt mig otroligt ensam och emellanåt besviken på att kroppen inte återhämtat sig "tillräckligt" snabbt. En förklaring jag fått är att om krystfasen varit utdragen (3 h för mig) blir bäckenbotten mer uttöjd. Mina råd är att lyssna på kroppen. Tyngdkänsla från bäckenbotten = överansträngning och dags att vila. Fysioterapeuter är guld värda med, alla förlösta borde få en remiss i handen till en fysio.

Tack för att du delar med dig. Tycker att det verkar vara en väldigt vanlig inställning att man ska "vara tillbaka" relativt snabbt. Det är jättebra för alla som återhämtar sig snabbt och skönt att det verkar vara så för många, men för en del tar det längre tid utan att något behöver vara fel och det hör man typ aldrig om. Träffade många bekanta på ett kalas igår och fick frågan flera gånger: "Har du återhämtat dig nu då?", fast det kändes inte riktigt som en ärlig fråga utan lite som när folk frågar "Hur mår du?" för att vara artiga och bara förväntar sig ett "bra". När jag sa som det var, att jag håller på att återhämta mig, så såg de ganska frågande ut. Det verkar vara såå många som tror att alla är tillbaka som om ingenting hänt redan efter ett par månader. Mycket märkligt när man tänker på vad kroppen varit med om under såväl graviditet som förlossning, men jag tror att många kanske inte vet så mycket om hur hårt bäckenbotten belastas, hur bristningar kan te sig, hur magmusklerna delar sig osv. Det är ju sådant man måste läsa sig till helt på egen hand om man är intresserad.

 

[Pellegnillot]

Jag fick sy ett stygn och upplevde lite tyngdkänsla och något litet läckage tror jag, de första få veckorna. Just ja, sedan kände jag som "kramp" eller något i underlivet också till och från. Men för min del var obehaget av magmusklerna värre denna gång. Jag hade inte _ont_ av dem men kände när jag gjorde vissa saker att det inte alls kändes bra, främst när jag sköt barnvagn. Häromdagen när jag trasslade mig ur sängen genom någon typ av situp insåg jag dock att nu känns det helt bra i kroppen. Lillebror är 15 veckor snart.

Blir dock fascinerad över att ni har samlag, här är vi så otroligt långt från det haha För det första så är jag helt mättad på närhet av barnen så när de sover så känner jag bara "låt mig vara! Ge mig space!" Och för det andra så prioriterar jag andra saker de 10 minutrarna lillebror eventuellt sover själv utan att vakna. Typ att äta eller sitta och känna hur skönt det är att vara en helt egen person.

 

[Skrottiskrott]

Jag fick sy ett stygn och upplevde lite tyngdkänsla och något litet läckage tror jag, de första få veckorna. Just ja, sedan kände jag som "kramp" eller något i underlivet också till och från. Men för min del var obehaget av magmusklerna värre denna gång. Jag hade inte _ont_ av dem men kände när jag gjorde vissa saker att det inte alls kändes bra, främst när jag sköt barnvagn. Häromdagen när jag trasslade mig ur sängen genom någon typ av situp insåg jag dock att nu känns det helt bra i kroppen. Lillebror är 15 veckor snart.

Blir dock fascinerad över att ni har samlag, här är vi så otroligt långt från det haha För det första så är jag helt mättad på närhet av barnen så när de sover så känner jag bara "låt mig vara! Ge mig space!" Och för det andra så prioriterar jag andra saker de 10 minutrarna lillebror eventuellt sover själv utan att vakna. Typ att äta eller sitta och känna hur skönt det är att vara en helt egen person.

Men gud ja, samma här. När BM frågade på efterkontrollen, 6 veckor efter förlossningen, om vi hade provat att ha samlag så skrattade jag bara rakt ut.

 

[Kaching]

Haha ja tillfällena är inte många, men vi försöker att ta de få tillfällen som ges, förutsatt att vi är någorlunda pigga och mätta, annars har mat och sömn prio såklart Tycker det är svinläskigt att sätta in spiral (plus att det gör ont), så måste göra mödan värd

Känner mig verkligen bortskämd med att jag har läkt förhållandevis snabbt och bra (blev ändå ganska många stygn). Någon nämnde att längden på krystfasen kan påverka, och för min del kan det nog ligga något i det, min krystfas var enligt journalen 5 minuter

 

[Pellegnillot]

Men gud ja, samma här. När BM frågade på efterkontrollen, 6 veckor efter förlossningen, om vi hade provat att ha samlag så skrattade jag bara rakt ut.

Det gjorde jag med på efterkontrollen med första barnet

För mig är en bebis ett oerhört effektivt preventivmedel, av flera anledningar Jag drömde här om natten att jag var gravid med trillingar och vaknade lite i panik

 

[Aconite]

Tack för att du delar med dig. Tycker att det verkar vara en väldigt vanlig inställning att man ska "vara tillbaka" relativt snabbt. Det är jättebra för alla som återhämtar sig snabbt och skönt att det verkar vara så för många, men för en del tar det längre tid utan att något behöver vara fel och det hör man typ aldrig om. Träffade många bekanta på ett kalas igår och fick frågan flera gånger: "Har du återhämtat dig nu då?", fast det kändes inte riktigt som en ärlig fråga utan lite som när folk frågar "Hur mår du?" för att vara artiga och bara förväntar sig ett "bra". När jag sa som det var, att jag håller på att återhämta mig, så såg de ganska frågande ut. Det verkar vara såå många som tror att alla är tillbaka som om ingenting hänt redan efter ett par månader. Mycket märkligt när man tänker på vad kroppen varit med om under såväl graviditet som förlossning, men jag tror att många kanske inte vet så mycket om hur hårt bäckenbotten belastas, hur bristningar kan te sig, hur magmusklerna delar sig osv. Det är ju sådant man måste läsa sig till helt på egen hand om man är intresserad.

Precis så är det och sociala medier hjälper knappast till för att sprida en nyanserad bild. För mig har tiden efter förlossningen varit långt mer mentalt prövande än graviditeten. Just för att den generella bilden verkar vara att med amning och lite promenader så ska kroppen se ut som innan och alla gravidkilon försvunnit. Det har tagit så mycket tålamod, tårar och frustration. Plus en balansgång mot min gamla ätstörning som såklart velat göra comeback.

Det är också lättare att prata om det nu när jag är nästan helt återställd. Att se det mer nyktert med lite perspektiv. Summa summarum, återhämtning ser olika ut. Det blir bättre

 

[Kaching]

Precis så är det och sociala medier hjälper knappast till för att sprida en nyanserad bild. För mig har tiden efter förlossningen varit långt mer mentalt prövande än graviditeten. Just för att den generella bilden verkar vara att med amning och lite promenader så ska kroppen se ut som innan och alla gravidkilon försvunnit. Det har tagit så mycket tålamod, tårar och frustration. Plus en balansgång mot min gamla ätstörning som såklart velat göra comeback.

Det är också lättare att prata om det nu när jag är nästan helt återställd. Att se det mer nyktert med lite perspektiv. Summa summarum, återhämtning ser olika ut. Det blir bättre

Ja det där med amning och att man bara ska "rasa i vikt" av det. Min mamma gjorde det och flera (dock inte min mamma nb) sa att jag hade sån tur som kunde amma för då skulle jag få viktnedgång "gratis".

1. Har absolut inte rasat i vikt av att amma, snarare tvärtom. Är hungrig jämt och äter därför mer än vanligt, vilket jag inte har några problem med, både jag och barnet ska ju ha så det räcker.

2. Varför denna hets om att gå ner i vikt/målvikt och allt vad det heter? Som ni redan nämnt, sjukt orimligt att vi förväntas se ut och känna oss som innan graviditet? Ett fölsto som fallit ur hade man blivit orolig för och stödmatat järnet. För oss människor ska vi istället "glädjas"?

3. Verkar skilja sig från kvinna till kvinna och det går inte att veta hur det kommer bli för en själv förrän man är där själv. Vissa har svårt att hålla vikten, andra går upp. Det viktigaste är att mamma och barn mår bra.

 

[Skrottiskrott]

Ja det där med amning och att man bara ska "rasa i vikt" av det. Min mamma gjorde det och flera (dock inte min mamma nb) sa att jag hade sån tur som kunde amma för då skulle jag få viktnedgång "gratis".

1. Har absolut inte rasat i vikt av att amma, snarare tvärtom. Är hungrig jämt och äter därför mer än vanligt, vilket jag inte har några problem med, både jag och barnet ska ju ha så det räcker.

2. Varför denna hets om att gå ner i vikt/målvikt och allt vad det heter? Som ni redan nämnt, sjukt orimligt att vi förväntas se ut och känna oss som innan graviditet? Ett fölsto som fallit ur hade man blivit orolig för och stödmatat järnet. För oss människor ska vi istället "glädjas"?

3. Verkar skilja sig från kvinna till kvinna och det går inte att veta hur det kommer bli för en själv förrän man är där själv. Vissa har svårt att hålla vikten, andra går upp. Det viktigaste är att mamma och barn mår bra.

Jaaa du skriver så bra saker! Sist gång rasade jag i vikt och det var inte alls bra, har en ätstörning i bagaget och det var så triggande att gå ner i vikt snabbt. Omgivningen bara berömde. "Wow, magen är redan helt borta", "Inga problem för dig att bli slank igen", "Det syns i ansiktet att du har gått ner"... Helt jäkla sjukt att det ska kommenteras så överhuvudtaget, med eller utan ätstörning i bagaget! Hela samhället är så stört där det ses som självklart att det är fritt fram att prisa någon som gått ner i vikt/är smal och att bara anta att det är bra, att kommentarer om det ska ses som komplimanger.

 

[Kaching]

Dagens gnäll: Snacka om att jag börjar få slut på batteri just nu. Bebis (4 månader om två dagar) har varit inne i en gnällig och klängig period i flera veckor nu. Hon har ju svårt att sova på dagen och hon kommer bara till ro för att sova vid amning. Minns inte ens senast hon sov hemma någon annanstans än på mig (ute kan hon sova lite i vagnen med lite tur). Hon är bara ok med babygym/babysitter någon kvart eller så innan lunch, resten av dagen är det bära eller amma som gäller och innan 18 brukar det som mest bli sammanlagt någon timme sömn (på mig). Senaste veckan är hon mer gnällig än vanligt och vill mest äta hela tiden, så ammar typ var 1,5h just nu

Har gjort en Spotifylista med låtar att sjunga med till medans jag bär runt på henne, för det tycker både hon och jag är kul. Sambon slutar jobba 16:e december och är hemma t.om. att jag börjar jobba igen i april, så jag längtar verkligen dit för just nu är det kämpigt!

 

[Guldaskig]

Bebis vaknade och ammade, trodde i min enfald att han skulle somna om som vanligt men icke. Så här är vi nu vakna Har läst om 4 month sleep regression och inbillar mig att det kanske är det som spökar. Skönt att ha nåt att skylla på i alla fall!

 

[Fille]

Bebis vaknade och ammade, trodde i min enfald att han skulle somna om som vanligt men icke. Så här är vi nu vakna Har läst om 4 month sleep regression och inbillar mig att det kanske är det som spökar. Skönt att ha nåt att skylla på i alla fall!

Vad innebär det? Carl har sovit skit inatt, fick ”grodhålla” honom vid 3,15. Då kom en rejäl bajs. Trodde han skulle sova gott efter det, men icke, fortsatte sova oroligt efter det. Jag är trött

 

[Skrottiskrott]

Måste bara säga att det är en tröst att fler inte får sova ordentligt, även om jag absolut inte önskar er att inte få göra det... Men inatt har jag tänkt så många gånger på att jag inte är ensam om att vara vaken med skrikig bebis, och det känns lättare då!

 

[Guldaskig]

Vad innebär det? Carl har sovit skit inatt, fick ”grodhålla” honom vid 3,15. Då kom en rejäl bajs. Trodde han skulle sova gott efter det, men icke, fortsatte sova oroligt efter det. Jag är trött

Verkar handla om att det är nåt stort utvecklingssprång runt 4 månader och att det påverkar sömnen av någon anledning. Hittar dock inga som helst vetenskapliga belägg för detta och det verkar vara ett amerikanskt påhitt som jag inte hört talas om tidigare. Men det är som sagt skönt att skylla på nåt när bebis plötsligt ändrat beteende

Jag la min lille plutt i vagnen efter 45 min vaken och han somnade relativt snabbt och sover än. Jag gick också och la mig och vaknade nu så det känns lite bättre.

 

[Guldaskig]

Måste bara säga att det är en tröst att fler inte får sova ordentligt, även om jag absolut inte önskar er att inte få göra det... Men inatt har jag tänkt så många gånger på att jag inte är ensam om att vara vaken med skrikig bebis, och det känns lättare då!

Jag håller med dig! När vi fick vårt första barn fick en kompis barn samtidigt. Vårt barn var svår att lägga, ammade varannan timme på natten och vaknade 05 varje morgon. Kompisens barn somnade redan i tidig ålder själv i spjälsäng och sov hela natten i eget rum och vaknade sent varje morgon. Jag och kompisen pratade varje dag och sågs ofta och hen berättade varje gång om hur bra bebisen sov varje natt. Hen menade såklart inget illa men det var verkligen frustrerande att få det där kastat i ansiktet varje dag när ens egna nätter var så jobbiga!

 

[Pellegnillot]

De säger att vid runt fyra månaders ålder så ändras bebisens sömnstadier från att vara två stycken till att vara fyra (tror jag?) som hos en vuxen. Så då är det vanligt att det blir lite stökigare sömn ett tag.

Lillebror sover ganska bra just nu (och med det menar jag vaknar typ fyra gånger om natten och ska amma och grodhållas i sängen för att kissa i blöjan, noga det där ) men vid fem på morgonen är det himla nervöst för då verkar båda mina barn vara på vippen att tycka att det är dags att gå upp... Igår vaknade lillebror och grät av någon oförklarlig anledning, och väckte storebror. När lillebror sedan verkade somna om så började storebror babbla och då var det kört. Då tyckte storebror att det var dags att kliva upp. 05.15. Alla jätte-jättetrötta.

Kan inte för mitt liv förstå hur en del överlever att vara själva med småbarn dygnet runt, typ om sambon jobbar borta mån-tors. Jag tänker ofta på det, att HUR hade jag löst det här om jag varit själv hela dagen. Jag har ingen aning om hur jag hade löst det igår om jag hade varit själv. Jäkligt mycket tv antar jag. Nu fick pappan gå upp och söva bebis i selen och jag försöka få storebror att somna om och det var ju en bra lösning för sömnen för alla utom maken.

Vet ärligt talat inte om storebror somnade om men jag sov gott. Vad SKÖNT det var att sova en stund, och ligga precis hur som helst, utan att ha en bebis bredvid. Jag tror seriöst att jag håller på att sabba min ena höft av att ligga så som jag ligger varje natt.

 

[Fille]

De säger att vid runt fyra månaders ålder så ändras bebisens sömnstadier från att vara två stycken till att vara fyra (tror jag?) som hos en vuxen. Så då är det vanligt att det blir lite stökigare sömn ett tag.

Lillebror sover ganska bra just nu (och med det menar jag vaknar typ fyra gånger om natten och ska amma och grodhållas i sängen för att kissa i blöjan, noga det där ) men vid fem på morgonen är det himla nervöst för då verkar båda mina barn vara på vippen att tycka att det är dags att gå upp... Igår vaknade lillebror och grät av någon oförklarlig anledning, och väckte storebror. När lillebror sedan verkade somna om så började storebror babbla och då var det kört. Då tyckte storebror att det var dags att kliva upp. 05.15. Alla jätte-jättetrötta.

Kan inte för mitt liv förstå hur en del överlever att vara själva med småbarn dygnet runt, typ om sambon jobbar borta mån-tors. Jag tänker ofta på det, att HUR hade jag löst det här om jag varit själv hela dagen. Jag har ingen aning om hur jag hade löst det igår om jag hade varit själv. Jäkligt mycket tv antar jag. Nu fick pappan gå upp och söva bebis i selen och jag försöka få storebror att somna om och det var ju en bra lösning för sömnen för alla utom maken.

Vet ärligt talat inte om storebror somnade om men jag sov gott. Vad SKÖNT det var att sova en stund, och ligga precis hur som helst, utan att ha en bebis bredvid. Jag tror seriöst att jag håller på att sabba min ena höft av att ligga så som jag ligger varje natt.

Min kropp har varit ganska samarbetsvillig sen foglossningen, någon vecka efter förlossningen, släppte. Men sista kanske två veckorna har den strejkat, så ska till min naprapat om en timma. Jag har en ganska dålig kropp i vanliga fall, så har varit förvånad över att den ändå fungerat relativt bra! Men att samsova med två bebisar är kanske inte toppen för kroppen

 

[Kaching]

Åh jag hoppas vi inte får någon fyramånadersfas som förstör våra annars bra nätter. Hon må vakna runt 4 gånger per natt, men vi somnar snabbt om igen och liggamningen funkar bra. Om hon börjar krångla på natten OCH fortsätter att vara vaken nästan nonstop hela dagarna kommer jag att tappa det helt

Och jag kom på en grej gällande återhämtning av kroppen: Jag känner mig återhämtad från förlossningen, men jag har ju som jag tidigare nämnt fått ont i alla leder, gissningsvis pga amningen, så ska ju inte säga att jag hjular fram direkt

 

[Pellegnillot]

Amma och samsova med bebis, typ kroppens hårdaste prövning i livet Själv håller jag på att bli skallig, jag lossar fruktansvärt med hår och har fått så djupa vikar. Grå hår gör mig inget men de där vikarna kändes inte så roliga alls. Hoppas få tillbaka håret där. Jag antar att amningen (/näringsbrist) är en del av orsaken.

 

[Klura]

Vi har haft 2 oroliga nätter då storebror är sjuk och lillan vill ligga med tutten i munnen hela tiden så min höft tar också stryk. Hoppas på en bättre natt inatt

 

[Guldaskig]

Håller med er som skriver om trötta kroppar efter liggamning och samsovning. Jag tog bullar upp med kuddar bakom rumpa och rygg för att få stöd, upplever att det hjälper väldigt mycket.

Här har lillebror haft en ganska gnällig dag och har tack och lov sovit ganska mycket. Nu var han trött för en timme sen så jag la honom i vagnen ute som vanligt och han sover än. Blir intressant att se när han vaknar och när han tänkt somna för natten ikväll Kanske är en fördel dock, kan ju vara så att jag slipper vakna 04 imorgon bitti