Sommarföräldrar 2022

Hur ser dagarna ut för er?

Känns som jag bara springer fortare och fortare finns så himla mycket att göra hela tiden :DO_o tacksam för att jag har en väldigt snäll 9 veckors här hemma! Är ju så roligt att passa på att träffa kompisar, promenera osv när man endå är hemma:D

Väldigt olika! Två dagar i veckan har jag alla barnen hemma och då måste vi hitta på något för att det inte ska bli fullständigt kaos. Det kan vara allt från en utflykt till skogen, till hälsa på vänner, åka till stan eller någon lekpark. När de stora är på förskolan brukar jag ge mig ut på en längre promenad någon gång under dagen och så träffar jag gärna min pappa och fikar med honom.

För tillfället har jag inget större behov av att hitta på en massa saker när bara jag och bebis är hemma. Det var viktigare med barn nr 1 och 2 för min del 😊
 
Det går upp och ned här. Får inse att min bebis har kolik och vi kämpar med det. Haft en så fin eftermiddag och kväll så är tacksam för det! Med andra ord kommer vi inte ut jättemycket annat än i trädgården och lekplatsen i kvarteret. Men tiden kommer väl för längre utflykter också!
 
Våra dagar är varierande men någon "utflykt" blir det dagligen för att hålla storebror på någorlunda gott humör. ;) Vissa dagar är en sådan utflykt bara en promenad hemmavid, andra dagar slår jag på stort och åker till en lekplats, haha. Denna vecka har storebror börjat på förskolan igen och de timmarna har jag åkt hem och tagit det superlugnt med bebis. Kommer nog vara med på lite bebisaktiviteter frampå dock, typ babysim och babymassage. Egentligen tycker jag att det är jobbigt att ge mig ut bland folk jag inte känner men jag minns hur mysiga de där grejerna var när storebror var bebis. Speciellt babysimmet skulle jag vilja uppleva med lillebror med.
 
De där sköna nätterna där bebis bara åt två gånger är förbi, han verkar superhungrig precis hela tiden känns det som 😄
 
De där sköna nätterna där bebis bara åt två gånger är förbi, han verkar superhungrig precis hela tiden känns det som 😄
Jag har två olika bebisar när det kommer till mat och nätter! Eller, de är typ olika när det kommer till allt men 😂 Cajsa sov från 18-03,30 utan att äta medan carl åt 18, 22.30, 00,30 och 03.30. Carl är som mig, hittar alltid en ursäkt till att äta 😂
 
Jag har två olika bebisar när det kommer till mat och nätter! Eller, de är typ olika när det kommer till allt men 😂 Cajsa sov från 18-03,30 utan att äta medan carl åt 18, 22.30, 00,30 och 03.30. Carl är som mig, hittar alltid en ursäkt till att äta 😂
Det där är ju verkligen ett bevis på att mat och sömn är helt individuellt! Jag blir fullständigt GALEN (fast bara inombords) på svärmor som hävdar att storebror sov/sover dåligt för att han var första barnet och vi var oerfarna föräldrar, medan lillebror sover mycket bättre för att nu är vi sååå erfarna. Jag bara undrar om inte storebror borde börja sova bra nu då när vi är så erfarna helt plötsligt. 😂
 
Det där är ju verkligen ett bevis på att mat och sömn är helt individuellt! Jag blir fullständigt GALEN (fast bara inombords) på svärmor som hävdar att storebror sov/sover dåligt för att han var första barnet och vi var oerfarna föräldrar, medan lillebror sover mycket bättre för att nu är vi sååå erfarna. Jag bara undrar om inte storebror borde börja sova bra nu då när vi är så erfarna helt plötsligt. 😂
Hmm vi var också oerfarna med första barnet, han åt visserligen varannan timma dygnet runt i sex månader, men därimellan sov han väldigt bra trots vår brist på erfarenhet 🙈 men ja, nu är ju våra tvåäggstvillingar så de är ju ”bara” syskon födda samma dag, men jag trodde nog de skulle vara lite mera lika ändå 🙈 barn är verkligen olika! Precis som vi vuxna!
 
Bebis är snorig, så tråkigt! Vi som har babyrytmik inplanerat i veckan… och framförallt för att kommande natt förmodligen inte kommer gå så smidigt 😅 Brukar alltid amma honom i fåtöljen i hans rum och sen lägga honom i spjälsängen och vagga honom till sömns i den. Nu blev han jätteledsen när jag la honom där så här sitter jag i ett mörkt rum med bebis sovandes i knät 😍 Ska försöka förflytta oss till soffan så får han hänga med oss ikväll istället.
 
Hur mår ni efter era förlossningar? Hur många veckor tog det innan ni började känna er okej där nere?

Åtta veckor och var på kontroll igår, allt såg bra ut (hade andra gradens) men det känns fortfarande som ett slagfält där nere och fysiskt som om en buss kört på mig.. kanske jag är för stressad.
 
Hur mår ni efter era förlossningar? Hur många veckor tog det innan ni började känna er okej där nere?

Åtta veckor och var på kontroll igår, allt såg bra ut (hade andra gradens) men det känns fortfarande som ett slagfält där nere och fysiskt som om en buss kört på mig.. kanske jag är för stressad.
Hade grad 1-bristningar och efter 8 veckor kände jag mig nästan 100% återställd, med endast en känsla att det ibland spände lite där det inte spänt tidigare, och lite ärrvävnad som behövde lite mer tid. Nu snart fyra månader efter förlossningen känner jag mig nästan som vanligt, men kan få lite tyngdkänsla efter samlag som går över efter någon timme eller så. Kan känna av ärrvävnad som (såklart) inte funnits där tidigare, men det skapar inget obehag.
 
Hur mår ni efter era förlossningar? Hur många veckor tog det innan ni började känna er okej där nere?

Åtta veckor och var på kontroll igår, allt såg bra ut (hade andra gradens) men det känns fortfarande som ett slagfält där nere och fysiskt som om en buss kört på mig.. kanske jag är för stressad.
Jag var så otroligt risig efter förlossningen denna gång, nu har det gått åtta veckor och det känns verkligen tusen gånger bättre än för några veckor sedan - men helt återhämtad är jag i n t e. Jag hade också andra grads, blev sydd på flera ställen och på min efterkontroll såg det bra ut men ett av ställena hade en del läkning kvar och där är jag öm. Dock hoppade jag upp på hästen och skrittade för första gången idag och det kändes faktiskt jättebra! Det är nog väääldigt individuellt hur lång tid det tar. Lyssna på kroppen så går det bra. Min barnmorska sa att det får ta tid, men att det i alla fall ska kännas bättre för varje vecka - annars ska man nog kolla upp det.
 
Hur mår ni efter era förlossningar? Hur många veckor tog det innan ni började känna er okej där nere?

Åtta veckor och var på kontroll igår, allt såg bra ut (hade andra gradens) men det känns fortfarande som ett slagfält där nere och fysiskt som om en buss kört på mig.. kanske jag är för stressad.
Oj, klickade iväg lite fort. Skulle egentligen fortsätta:

Men att återhämtningen håller på i ett år ungefär!

Sedan har vi ju magmusklerna... Alltså jag försöker hitta mina lite försiktigt, tränar med mammamage-appen. Det märks framförallt på ryggen att magmusklerna är svaga, det vill säga jag får ont i ryggen. Samma där tänker jag, lyssna på kroppen, ta det försiktigt framåt. Pratade med en äldre bekant idag som sa att på hennes tid skulle man inte lyfta tyngre än bebisen på tre månader och inte träna något större, typ rida eller springa på sex månader. Det är ju skönt att man idag snarare får rådet att prova sig fram och göra sådant som känns okej utan någon bestämd tidsgräns, men det var kanske inte helt fel att ha det heller för idag finns det ju ett "bounce back"-ideal som är heeelt sjukt.

Sömnbrist och stress hjälper inte läkningen så bra förstås - men vad ska man väl göra?! Läste någonstans att närhet till bebisen, lukten av den, hud mot hud och kontakten med bebisen mot sin mage underlättar läkningen. Är väl bra hormoner som utsöndras när man är nära sin bebis. Om jag har ont i magen och lägger bebisen på magen så känns det genast bättre, det är häftigt!
 
Oj, klickade iväg lite fort. Skulle egentligen fortsätta:

Men att återhämtningen håller på i ett år ungefär!

Sedan har vi ju magmusklerna... Alltså jag försöker hitta mina lite försiktigt, tränar med mammamage-appen. Det märks framförallt på ryggen att magmusklerna är svaga, det vill säga jag får ont i ryggen. Samma där tänker jag, lyssna på kroppen, ta det försiktigt framåt. Pratade med en äldre bekant idag som sa att på hennes tid skulle man inte lyfta tyngre än bebisen på tre månader och inte träna något större, typ rida eller springa på sex månader. Det är ju skönt att man idag snarare får rådet att prova sig fram och göra sådant som känns okej utan någon bestämd tidsgräns, men det var kanske inte helt fel att ha det heller för idag finns det ju ett "bounce back"-ideal som är heeelt sjukt.

Sömnbrist och stress hjälper inte läkningen så bra förstås - men vad ska man väl göra?! Läste någonstans att närhet till bebisen, lukten av den, hud mot hud och kontakten med bebisen mot sin mage underlättar läkningen. Är väl bra hormoner som utsöndras när man är nära sin bebis. Om jag har ont i magen och lägger bebisen på magen så känns det genast bättre, det är häftigt!

Vad heter appen du tränar med?
 
Hur mår ni efter era förlossningar? Hur många veckor tog det innan ni började känna er okej där nere?

Åtta veckor och var på kontroll igår, allt såg bra ut (hade andra gradens) men det känns fortfarande som ett slagfält där nere och fysiskt som om en buss kört på mig.. kanske jag är för stressad.
Till vardags känns det okey, men fortfarande ärrvävnad som stramar vid vissa aktiviteter 😅 Red en timma i torsdags, bara skritt och trav, men är ju bara fjärde gången jag rider sedan förlossnimgen, de andra gångerna har jag skrittat 10-20 min typ. Hade inte ont i fiffi men kände av vad jag tror är fogar.
 
Vad heter appen du tränar med?
MammaMage, jag har den gamla versionen, kostade 20 kr. Nu finns nog bara den nya att ladda ner, MammaMage 2.0, för 35 kr. Jag tycker verkligen att den är värd den slanten, så konkret och uppbyggande träning från grunden, helt anpassad för att passa efter graviditet och förlossning. Den första nivån är otroligt enkel och kan påbörjas direkt efter förlossningen, handlar om att identifiera magmusklerna och bäckenbotten. Sedan blir det svårare och svårare i väldigt långsam takt. MammaMage finns på Instagram också. 🙂
 
Hur mår ni efter era förlossningar? Hur många veckor tog det innan ni började känna er okej där nere?

Åtta veckor och var på kontroll igår, allt såg bra ut (hade andra gradens) men det känns fortfarande som ett slagfält där nere och fysiskt som om en buss kört på mig.. kanske jag är för stressad.
Funderade på om jag skulle svara och kom sen fram till att jag hade mått väldigt bra av att läsa det här i våras. Så kanske kan det hjälpa någon annan med. Varning för att det kan bli långt.

Mitt barn är född 29 mars, jag tränar vanligtvis 7 dagar i veckan plus aktivt jobb så trodde att jag skulle komma tillbaka supersnabbt. Hade endast en rift som syddes med två stygn. Jag har haft ont, dels nervsmärta men också tyngdkänsla i bäckenbotten efter i princip all ansträngning. Efter 5-6 v var ansträngning fortfarande att gå 10 min promenad runt kvarteret 🙄

Kom till mammamage-utbildad fysioterapeut så har från början fått hjälp med övningar att hitta magmuskler och träningsschema. Rekommenderas varmt. Sen har mottot varit slow and steady wins the race. Sedan några veckor tillbaka kan jag äntligen göra saker utan att behöva ta hänsyn eller planera. Tex gå en långpromenad på fm och sen rida på kvällen. Är inte längre begränsad i hur långt eller snabbt jag kan gå. Har börjat klättra och rider som vanligt, har försökt springa men det gör fortfarande ont så det får vänta.

Vill inte skrämmas men snarare förmedla att ibland tar det tid. Och det är också normalt. Jag har känt mig otroligt ensam och emellanåt besviken på att kroppen inte återhämtat sig "tillräckligt" snabbt. En förklaring jag fått är att om krystfasen varit utdragen (3 h för mig) blir bäckenbotten mer uttöjd. Mina råd är att lyssna på kroppen. Tyngdkänsla från bäckenbotten = överansträngning och dags att vila. Fysioterapeuter är guld värda med, alla förlösta borde få en remiss i handen till en fysio.
 
Hur mår ni efter era förlossningar? Hur många veckor tog det innan ni började känna er okej där nere?

Åtta veckor och var på kontroll igår, allt såg bra ut (hade andra gradens) men det känns fortfarande som ett slagfält där nere och fysiskt som om en buss kört på mig.. kanske jag är för stressad.
Jag kände mig absolut inte återställd efter 8 veckor, vet att jag efter typ 2,5 månader förtvivlade lite och tänkte att det aldrig skulle gå bra och att jag skulle gå med känsla av framfall och kissnödighet så fort jag stod upp resten av livet. Men sedan gick det över, någonstans efter 3-4 månader :) Nu har det gått snart 6 månader, och jag upplever att orken och den fysiska styrkan fortfarande håller på att återhämta sig även om det är långt mycket bättre än för några månader sedan.
 

Liknande trådar

Relationer Jag såg att min gamla tråd från i våras hade låsts, men jag fick så himla mycket fina och kloka ord av er den gången, så jag gör ett...
7 8 9
Svar
166
· Visningar
24 055
  • Låst
Gravid - 1år Ny tråd :) V 5 (4+5), BF 5 juni. Plussade igår igen efter 2 försök sedan sista MF. Hoppas verkligen att den lille krabaten vi stanna i...
98 99 100
Svar
1 996
· Visningar
123 447
Senast: superstar
·
Övr. Barn Historien upprepar sig och alltid när jag bestämt och förlikat mig med tanken, bubblar olika analyser och funderingar upp igen. Jag får...
2
Svar
37
· Visningar
5 694
Senast: Tora
·
Gravid - 1år Hej alla !! Tyckte det nu var dax att skaffa sej ett användarnamn efter att ha "tjuv-läst" här under flera års tid. Är som...
Svar
14
· Visningar
2 099
Senast: Zody
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp